Reflektioner från spåkulan

Det är lätt att börja fundera över hur Vilhelmina kommer se ut i framtiden. Inflyttning eller utflyttning? Framtidstro eller hopplöshet?

Personligen är jag av uppfattningen att vi ett tag framöver kommer att se ett större intresse gällande flytt till Vilhelmina. Redan nu kan jag se att många vill hitta en bostad, både inne i Vilhelmina – men också ute i byarna. Jag kan också se att vi har en del hemvändare som åter söker lyckan i Vilhelmina, flertalet i min egen åldersgrupp.

Så hur ska vi ta tillvara på den positiva utvecklingen som sker just nu då? Ja, det är en fråga jag själv sitter och grubblar på. Det känns lite som att det är en glöd som ligger och pyr (på ett positivt sätt), som vi nu måste blåsa igång så den tar fart och blir till eld!

Jag tycker att framtidstro är en grundpelare i ett samhälle. Vem skulle annars vilja bo kvar eller flytta in? Jag kan tycka att vi är på god väg till att skapa något som vi själva kan känna oss nöjda med på den fronten, dock så har vi mycket arbete kvar att göra.

Over and out.