Läxornas vara eller inte vara

2018, nytt år och nya äventyr. Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, men det har sina förklaringar. Den 25’e oktober fick jag och min sambo en liten flicka, Elsa. Hon kom till världen och tog oss med storm, samtidigt inledde jag min föräldraledighet som avslutades igår. Så nu har jag inlett vårterminen och valåret 2018, det ska bli spännande att se var det hela slutar.

Idag snubblade jag över en debattartikel på VK skriven av Ellen Kling (https://www.vk.se/2190148/laxor-stressar-och-befaster-klassklyftor). I inlägget skriver Ellen bland annat att läxor skapar stress samtidigt som de bidrar till att cementera klasskillnaderna i samhället.

Jag tycker att det Ellen skriver om stämmer till viss del, men samtidigt så tycker jag att det finns saker att ifrågasätta. Främst det hon skriver i den avslutande delen av inlägget:

”I de flesta fall används läxor som ett mätinstrument för att se vad eleverna har gjort och inte vad eleverna har lärt sig. Borde inte lärandet stå i fokus?”

Just den här delen blir väldigt generaliserande. Nu har jag jobbat några år som lärare, och jag känner inte riktigt igen mig i det hon skriver. Först och främst måste vi skilja på olika typer av läxor; vi har läxor där elever repeterar information som de har gått igenom under dagen och vi har läxor där eleverna får ny information med tillhörande uppgifter att lösa. En läxa med repetitiva inslag behöver föräldrar inte hjälpa till med, det ska inte vara uppgifter som eleverna inte kan lösa. Det är helt enkelt mängdträning och den vanligaste typen av läxa som lärare ger.

Lärare som ger eleverna läxor utan verktyg att lösa dessa är en helt annan femma och där håller jag med Ellen, men jag tycker dock att det är väldigt missvisande information kring hur lärare använder sig av läxor.

Nu låter det säkert som att jag försvarar läxorna, och så är det till viss del. Exempelvis så är det extremt viktigt med mängdträning när det kommer till språkinlärning, för då räcker skoldagen inte till – hur gärna man än vill det. Det kan vara så att man får ta hem tio glosor och träna på dem, för hjärnan kan inte träna in alla glosor under skoltid.

Jag förstår också Ellens resonemang kring föräldrar som inte kan hjälpa sina barn med läxorna på grund av bristande utbildning och tid, men föräldrar ska inte behöva hjälpa till med läxorna. Jag ger inga såna läxor, men jag ger läxor där eleverna får repetera just för att de ska klara sig så bra som möjligt. Jag tror nämligen att det ligger mer stress i att inte kunna något på ett test än att repetera något efter skolan.

Ciao!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.