What’s up Fatlip?

En av fyra på bilden ovan kommer ikväll att göra ett kort men naggande gott gästspel bakom skivspelarna på läkarvillan. Tro för all del på hypen.

/A.

Of Montreals senaste album ingår i den festliga flora av rundfotad pop som släppts under vintern/våren 2007.

Rubriken blir verklighet i sommar. Trästockfestivalen gick nyss ut med ett pressmeddelande och det är nästan inte klokt.

Resten av programmet svarar naturligtvis inte upp till den bokningen, men det är ändå någon sorts vinst varje gång akter som The Concretes och Tingsek tar omvägen förbi Västerbotten.

Mer på http://trastockfestivalen.se

Trouble revisited.

Moralpanik brukar sällan vara min grej, men då ingen annan tycks vilja skriva något om saken…

Akon, kungen av plåtburksrefränger, fick häromveckan fullständigt tuppjuck under en konsert i Trinidad och gjorde då så här med en 14-årig dotter till en pastor.

http://www.kingsizemagazine.se/read.php?id=721 (video)

Frispelet var kulmen på en påhittad tävling där Akon bjudit upp sex flickor på scenen för att tävla om en lika påhittad resa till Afrika genom att ’dansa som en hora’. Bara en sån sak.

Rättsliga följder lär följa. Och hux flux fick mannens redan vedervärdiga ’Smack That’ en ännu beskare eftersmak.

Landfors hade varken svar eller lösning. Typiskt. Men han tyckte sig ha sett myggsprayen dyka upp allt mer frekvent de senaste två veckorna. Nån sån chosefri läskburkspåfyllare borde hur som helst ta sitt ansvar och avgå.

Avgå tänker jag också göra nu. Har suttit och lyssnat på surr om fylla på Liljaskolans elevhem via polisradion halva kvällen. Olaglig sprit. Olaglig giv.

Nu sms:ar David och berättar att DJ Large som spelar skivor inför den ’tom simbassäng’-liknande lokalen på E-puben lyckas betydligt bättre med sin blandning för kvällen. Överfet, är omdömet för stunden.

Taxi!

Sitter här med två oöppnade och odrickbara burkar Coca-Cola Lime på skrivbordet. Vem som tyckte det var en smart idé att börja saluföra dessa under falsk flagg, dvs logotypen för vanlig, ej myggspraysmakande läsk, tänker jag ta reda på.

Nu kan man aldrig veta om man ska få en vettig eller en vidrig burk när man stoppar en femma i automaten och sånt bidrar bara till stress och slagsmål på redaktionen.

Fotograf Per Landfors dubblar som nån sorts husguru, men han är just nu ute och fotar Lars Werner. Eller vänta. Mikael Wiehe menade jag.

Luskar mer när Landfors är tillbaka.

.. när strumpbyxorna glider ner och börjar säcka under kjolen/klänningen.

Så stod det, i anslutning till Josefins fredagskrönika. Festligt i kubik, verkar folk tycka.

Sitter på redaktionen nu och hånas öppet av allt från helglediga sportreportrar till övertidsarbetande nyhetschefer. Här är således den officiella dementin:

Det var Josefin som dissade och tryckfelsnisse som gycklade. Och om ni inte räknat ut det redan behöver ni förmodligen äta fler morötter.

Annars, bättre saker:

Morgondagens klubbferie.
Sommarkollektionen från Rip-Off & Duplicate.
Wileys kommande album.

Då ser vi på en och samma kväll, Hovefestivalen i Norge:

Juelz Santana, Papoose, Chamillionaire och…

Trumma…

Trumma…

Lil Wayne.

Det blir som att gå på vatten. Markera i almanackan. Och ta med röda bandanas om ni vill luthälsa på Birdman.

Mall Macenroe och Andre Macassi gör prislös koncepthiphop från västkusten.

Jag har upptäckt en ny rappare i kväll. Eller ny. Men Mac Mall. Gå och läs en bok säger ni, men vilka fjärran stoops har den lirarn hängt på under hela mitt liv undrar man kanske. Hur som helst.

Det började med en text i det brittiska och normalt rätt mossiga musikmagasinet Hip-Hop Connection. En recension av hans senaste album ’Thizziana Stoned and the Temple of Shrooms’, för att vara precis. ’It ain’t easy being Meezy, but he certainly makes it look it’, deklarerade den och av bar det till den skära digitala musikkranen.

Här sitter jag nu med inte bara ’Thizziana…’ utan även det vattentäta konceptalbumet han tillsammans med namnen Mac Dre gav ut 2005. Omslaget ser ni ovan, och jag lovar, det låter precis lika tufft och roligt som bilden är ball. Ball som i baaallliin, det vill säga. Hur många svarta tennisspelare kan ni nämna på rak arm sedan han snubben jag tror hette Michael Washington slutade? Exakt.

I den täta hybriden av jesuspredikande, devil music, västkustlunk, dat patron och go dumb-filosofi finns det rum även för intron som detta…

Ah, what, ah, what
Mall Macenroe, like what!
Andre Macassi ah, ugh
Street Sampras, what it do?
What that is?
What it do?
Ugh, ugh, ugh, ugh, ugh, ugh

och versjuveler i stil med…

Valley Joe Crest Coast
Mackin’ to the next level
Highly professional
Street level but high post
Ghetto to ghetto
Boonies to barrios
Cess spot turf
Every H double O-D
Meezie and Dreezie make it look easy
Grimy and greezy

Röstlådan är Mac Malls främsta attribut. Han har en invaggande ton och drar sig inte för att småsjunga där det passar. Rimmen är inte halsbrytande men mannens närvaro gör att man tvingas fortsätta lyssna.

Klassikern heter uppenbarligen ’Untouchable’ och kom redan 1996, men den har jag av förklarliga skäl inte hört.

Än.

Undvik mitt misstag gott folk. Sov inte på Mac Mall!

Reell postironi är för mig när någon nyregistrerar sig på ett forum och där antar nicknamnet Old Jeezy.

Den påföljande namncirkusen kulminerar heller inte förrän någon med namnet Oldest Jeezy Ever dyker upp och sätter p för p.

Beliedat.

EP:n från i vintras var fin. Skivan är finare.

TC i går: Festlig och noga utvald dunka dunka-musik, höga drinkar, runda fötter och bar room brawls. Som semester.

Ålidhöjd i dag: Tidningsläsande (XXL, 032c och Bang, hoho), serietittande, solsken och inlyssning av en alldeles fantastisk ny skiva med DJ Jazzy Jeff. Som semester.

Universitetet i morgon: restuppgifter, mottagarstudier, exjobb, kortrecensioner och kaffe. Som semester?
Inte alls.