– I don’t care if people say it’s ironic, as long as they think it’s catchy.
Chromeo har gjort ett av årets roligare album så här långt. I senaste numret av Dazed & Confused finns även en läsvärd intervju med duon, popmusikens svar på Helan och Halvan.

Jag fick av Jonas Ahnqvist (NSD, Folkets Jubel) frågan om vad jag lyssnat mest på under första halvåret tvåtusensju. Svaret blev onekligen sjukt långt och krångligt, men här går:

-Da Drought 3 och The Carter 3 Sessions-mixtejpen med Lil Wayne.
-En hel massa Prins Thomas och Lindström-mixar.
-En digital bunt dubstepsinglar jag aldrig lärt mig namnen på.
-Holla At Ya Boy med Ya Boy/Birthday med Flo-Rida/The Way I Live med Baby Boy Da Prince/This Is Los Angeles med WC och Sideshow med Mistah F.A.B.
-Partial Arts, Trauermusik-tolvan.

-TTC och Omnikrom och Teki Latex på franska, som jag förstås inte förstår mycket av.
-A-Trak-skivan, Ratatats vol 2-remixer, Bashys Chupa Chups-mixtejp.
-Kocky och Basutbudet.
-UGK-mp3:or.
-Count of Monte Cristals Ghetto Bitches EP.
-Kellz, mest titelspåret från Double Up.

-Tough Alliance och Tracey Thorn.
-Dizzee och Wiley.
-Feil Knapp med Björn Torske.
-Nya Osunlade-skivan.
-Kathy Diamond/Maurice Fulton-samarbetet.
-John Cales LCD Soundsystem-version.

-Diverse Tittsworth och Sinden-remixar.
-Valda spår från Of Montreals senaste (fast de var rätt usla på Trästock).
-Bonus-spåret på Kelly Rowlands nya.
-Good Shoes debutskiva.
-Hiphopsläpp med Blue, Crime Mob, Jazzy Jeff, Black Milk, T.I., Marco Polo och El-P.

Sett till hela album har allra bäst kanske varit:
-Chromeo – Fancy Footwork
-Devin the Dude – Waitin to Inhale
-Aril Brikha – Ex Machina

Mejla och berätta vad jag missat.

/A.