Rackliga utemöbler på en asfaltsplan: Norwegian hood.

Vi gör inte det här för inget, volym 2.

Jim Jones.

Release therapy.

"If I said I was retiring but never left, would you show me luv or would you say fakk Pap?"

Papoose, Chamillionaire, Ludacris, Dipset ft. Jim Jones & Juelz Santana
Hovefestivalen, Hovedscenen, Arendal
Torsdag 28 juni

Pa-poose, Pa-poose! Att mannen som de senaste två åren regerat den new yorkska mixtapescenen lagar livekonsert enligt samma hackiga kortformat är inte direkt överraskande. Men lite ansträngande. Pap ger sig in i Born in NYC, talar om för den norska och blandade publiken att det är så här man rappar över en James Brown-sampling. Sextifyra takter och en vers senare bryter han låten. Och så fortsätter det.

De verser man får är fantastiska och Papoose slår de flesta på ren karisma - men att höra samma utrop om samma kommande Scott Storch-singel kan gå även de trognaste av fans på nerverna.

Chamillionaire är mer inne på det här med att leverera liveshow. Han tar kort på publiken, direktsänder tv över nätet, dansar inverterad body rock och kommer beväpnad med både egna hits och snyggt utportionerade feature-verser. Dessutom är King Koopah en av de trevligaste och ödmjukaste rapstjärnor man kan ha att göra med.

En halvtimmes väntan senare. Ludacris går på och gör quornfärs av hatarna. Money Maker, Get Back, Stand Up och Number One Spot är inte låtar som det går att stå still till och publiken

Jim Jones släntrar in på scenen med byxorna nedhasade över höften och en flaska Moet i näven. Fotograf Åberg, som står i diket framför scenen, bländas av allt bling och ska i konsertens inledningsskede träffas av en ölglasprojektil. Norrmännen, framförallt de med Children of Bodom-tischor, är nere med det här att kasta ölglas i plast ut i publiken närhelst det ges tillfälle.

Juelz kommer in två låtar senare, fyrar av Mic Check, Camrons Oh Boy, viftar lite med luftglocken och väcker oss lite varje gång Jim Jones rappande (i kombination med det rumpedåliga ljudet) har bjudit till sängs. Lyfter dock aldrig.

Kurrar:

Papoose: 4 av 5
Chamillionaire: 3 av 5
Ludacris: 4 av 5
Dipset: 2 av 5

Fler kurrar:

The Presets: 4 av 5
Bright Eyes: 3 av 5
Queens of the Stone Age: 1 av 5
Justus Kohncke: 4 av 5
Amy Winehouse: 2 av 5
Todd Terje: 5 av 5 (spelade en massa flink Black Devil-dub!!111)
Clipse: 5 av 5
Incubus: 1 av 5.

Ikväll ser vi Remy Ma och Ewan Pearson. Stay tuned för bonusbilder på hög.

/A.

En liten inblick i den typen av husliga vardag som präglas av allsorts prålighet.

Om tre timmar går Papoose på. Om sex timmar går Ludacris på. Om tolv timmar sitter vi i en taxi.

*Stefan står bredvid och gormar om Dipset*

Be easy.

Just loose it.

Klippet talar la för sig självt.

Keep it movin. Serpentinvägarna är näst efter lusekoftan Norges bäst bekanta accessoar.

Johan, Stefan, Arvid. It's all good.

Andreas och Arvid, pre-regnklädesshopping.

Beslutade oss för att kolla in förhållandena för den campande majoriteten igår kväll. Då hade folk sol, idag regnar det katter och hundar. Chromeo går på scen om en dryg timme. Clipse klockan 19. Nästa uppdatering lär komma imorgon.

Just det, TTA tar sin grej till Shape Up i september, om nu någon missat det.

Ut.

Arvid har svårt med fokus n such, men hej.

Strandtennis, en lång väg från plajan i Broparken.

På plats på verandan, last nite.

Välkommmen till Norge: Ackreditering inhåvad, mat haffad, hud stekt. Stugan är verkligen grejen, även om inredningen inte skulle passera helt obemärkt vore vi inredningsrecensenter. Men utsikten, damn. Springer runt två Trailer Park-Randys och klipper gräs då och då, annars är det så fridfullt det någonsin kan bli 3 kilometer från ett fullpackat festivalområde.

Resan hit var, som sig bör, ett äventyr. Tog drygt 15 timmar med stopp inräknade. Hudiksvall visade sitt mest bisarra tryne och ålporrvaruhuset i Årjäng var stängt då vi passerade. Spelade strandtennis på en asfaltsväg i Riddarhyttan kl 2 i söndags morse. Sen har vi djuren. Ni som inte har råd med en kostsam Kenya-safari kan alltid ta vägen från Umeå till Arendal. Vi såg/vejade för: räv, älg, rådjur, får, hästar, kor, grävling, katt, hund och en anskrämlig skara rats with wings.

Nu sitter vi i ett köpcentrum i utkanten av Arendal. Johan jagar klokt nog solglasögon (den skiner oavbrutet, so far), Arvid haffar en platta dietcola, red bull och fryspizzor medan jeg och Stefan går mer på impuls. Ska förtsöka hitta en keps dock, glömde min purple PAM hemma på hatthyllan. Ska även försöka få upp lite fler bilder på omgivningarna. Soon come!

/A.

Tar vårt pick och pack senare i eftermiddag. Enkel bilresa på 17 timmar är sällan grejen, men, men det här är ju.

Saxat rakt av från http://kristofer.kontraklubb.se/, som skriver om höstens lokala musikhändelse, Digital Tone Festival:

- - - - - - - - - -

'Ett urval av Lineupen so far!

The Tough Alliance

Pacific Division

Baka Hakuzin

SebastiAn

Adam Tensta

PS: Arr förhandlar fortfarande med Chromeo och Mapei bland annat? DS'

- - - - - - - - - - - -

Galet goda nyheter. Det blir en kulturhöst i Umeå även i år.

Annars, mest spelade i bilen under resan om jag får välja (det får jag inte):

Basutbudet - Efter två
Amy Winehouse - Tears Dry On Their Own (Nypc's Fucked Mix)
Papoose - Corner Store
Lethal Bizzle - Babylon's Burning The Ghetto (Uncle Buck Remix)
Kelly Rowland ft. Da Brat - Gotsta Go
WC - This Is Los Angeles
2529 ft Rah Digga - Sexual Healing (Vd3 Club Mix)
Cut Copy - Hearts on Fire

Senare, i Norge.

Nästa veckas utsikt.

I rubriken hittar man den enskilt tuffaste verbala formuleringen från Basutbudets färska dubbelgiv 'Startpaketet/Pluspaketet'. Att skivorna just nu delar skrivbord med DJ Ayres 'Houston for Dummies' och Kevin Saundersons 'The Detroit Connection' är fav allt att döma mer än bara en slump.

Senare i sommar kan man se Basutbudet, som ju Fattaru-Mackan kallar sig när gör Svensk Bas Ngr Tkno för 'den där svullna jävla röven', på alla stadsfesters moder Piteå dansar och ler. Fyll en bil.

På midsommardagen (lördag, väl) drar annars jag, Vännäs-Åberg, Corey (Arvid) & Trevor (Johan) till södra Norge för att för VK:s räkning (mest den här bloggen, om jag ska vara ärlig) bevaka Hovefestivalen.

Festivalen börjar på tisdag med främst Chromeo, Clipse, Amy Winehouse och Todd Terje. Vår sommarstuga har givetvis ingen webbuppkoppling men vi löser det här med uppdateringar på något sätt.

I övrigt:

-Luffaren i kassan på Systemet Ersboda blir inte bjuden på varken Olde E eller vodka nästa gång vi ses. Och ibland är det lätt att tappa tro på mänskligheten. Men hans mamma.

-Lokala rapduon Trainspotters senaste tolva Feel the Vibe har precis gjorts tillgänglig i Sverige. Lite bisarrt att man ska behöva importera umehiphop från Japan, men roligt nevertheless. Haffa kan man göra på Burmans.

-Nöjessidorna i VK har tagit sin sedvanliga och inte helt tidsenliga sommarsemester - men maila gärna om det händer nåt.

Ti tops.

/A.

Kopian betvingar sällan originalet.

Dygnsrytm som en rejvare, men det är la okej så länge man är ledig, vilket jag är ungefär tre veckor till. Lite mummel så:

-Klockan 07 igår morse kikade jag sista Sopranos-avsnittet någonsin. Uselt, Gudfader-läspande, slut.
-Klockan 13 nåddes jag av beskedet att Lil Wayne ställt på Hovefestivalen. Den mest intressanta rapartisten ersätts nu av den fjärde roligaste, Ludacris.
-Klockan 16 stod jag inne på Expert och reklamerade en Ipod medan nån luffare i gul tröja viftade med glock femtio meter uppåt gatan.
-Klockan 17 köpte jag ett par chinos på Dressman. Oförtjänt utskälld butik, det där. Generöst tilltagna provhytter och snygga expediter bör inte hånas.
-Klockan 22 kikade jag, Hannes och Stefan första avsnittet av nya HBO-skapelsen John from Cincinnati (Deadwood-folket ligger bakom). Mer än lovligt udda serie som inte lär sändas i svensk television, men det är alls ingen anledning att inte fortsätta titta.

Nyss skickat in lite skivrecensioner. Om inte Lundström eller Westfal lägger in några veton kan ni i tidningen på onsdag läsa om Wiley, Dizzee Rascal, T-Pain och Osunlade.

Nu: släpa den bärbara till sängs för nya givar av The Tudors och Trailer Park Boys.

Dee-eeee-cent.

Dj Khaled. Fick det inte för cheap.

Dj Khaled plus några till sätter sig på trottoarkanten och tittar trånande i backspegeln. Hela mannens We The Best-platta är en enda lång salut till Det Ömsom Gulliga Ömsom Bröliga Sommaranthemet.

http://download.yousendit.com/5347EDA7497D72AB

Syns på Shape Up ikväll.

Christina Ricci, Samuel L Jackson, Black Snake Moan.

Terner hissar:
Black Snake Moan. Den amerikanska södern har inte porträtterats så här nära på film sedan Billy Bob Thornton spelade efterbliven i Sling Blade.

Mats Wilander. Snillrik som expertkommentator under Eurosports sändningar från tennisturneringen Franska öppna.

Tivolit. Äntligen på plats nere vid kajen. Gammalt gott bonnanöje = bra.


?och dissar:
Roskildementaliteten. Föreställningen om att brassestol, lera, unket gräs och imaginär vänlighet skulle vara himmelriket på jorden retar mig till vansinne varje år.

Brutna löften. Pharaoeh Monch och Talib Kweli släpper snart varsitt fantastiskt tråkigt hiphopalbum.

Trosshortstrenden. Min kropp är inte sprätthökmässig nog i år så jag passar troligast.

I lurarna just nu:
Dj Vänlig - Miami (Bass) Spring Break. Låt inte titeln luras. Sommaren finns att ladda ner gratis på myspace.com/bunbush

Lil Wayne - La La La. Första singeln från The Carter III är också sommar. Barnkörer har ofta den effekten.

Teki Latex - Party De Plaisir. Krispig regnbågsdisco framhamrad på de billigaste av syntar. Sommar? Om!

/A.

Publiceras som vanligt inte på webben. Men på begäran här.

En nygjord sommar står för dörren

En av mina bästa vänner var på återbesök i Umeå förra helgen. Redan på flygbussen in till stan insåg han att allt var precis som när han lämnade. Solen visade sig och drivor av tentabakfulla studenter hade gått man ur korridor för att fläka sig på närmaste gräsplätt. Folk i den här stan är aldrig sena att strippa när värmen väl kommer, noterade han. Och det för oss osökt in på själva sinnebilden av sommar.

Den varmaste av årstider kommer nämligen att se väldigt annorlunda ut i år. Mm. Jag pratar givetvis om palmerna som ska pressas ner i Broparkens nyvunna sand. Umeå ska kopiera Trelleborg. Och den våta exotiska drömmen om Tahiti kommer att få omfattande konsekvenser.

Två thailändska bemanningsföretag besöker i helgen Umeå för att undersöka underlagen för att flyga in timanställda massörer och mangoförsäljare. Anbudet gick först till en grupp sommarlediga ungdomar i Bjurholm men återkallades illa kvickt sedan det uppdagats att de saknade såväl konfirmationspapper som bibel i byrålådan.

Sydeuropeiska turister kommer att stå i kö ända från korvstånden på Rådhustorget för att försäkra sig om en egen stol under palmerna. Älgfarmen i Bjurholm får slå igen i mitten av juli. Hästflottemannen i Överklinten tvingas out of bizniz.

Turistnäringen koncentreras helt till innestan och Bubblans livs säljer för första gången någonsin fler flaskor aloe vera än folköl. Brukshundsklubbens mest malätna jyckar sätts i regressionskurs för att på heltid planlöst kunna driva omkring i stadskärnan. Och kommunalrådet Lennart Holmlund, som bor i närheten, kommer när deklarationsdeadline 2008 närmar sig att begära avdrag för en ny kikare.

Infrastruktur och kommunikationer ses över. Stans permobilförare - de som kan ta en kurva utan att välta - berikas med rymliga pakethållare, tre månaders taxilicens och en dåres envishet. Restauranger i city rekommenderas översätta sina menyer till minst fyra olika språk. Frasses behåller sin enda svenska för att floden av turister i ska få uppleva en glimt av det äkta Västerbotten. Och det stannar inte där.

Skivbutiken Burmans ägare Stefan Nilsson slår upp ett stånd invid Tegsbron där han saluför krimskrams, vattenlösliga Crystal Caravan-tatueringar och piratkopierade Eagles-samlingar i mjukt plastfodral för 19 kr (två för 35, you buy!?). Han får sällskap av autentiska hantverksgummor från Vilhelmina, påstridiga samiska skräddare och skockar av jättelika höns som släppts ut bakvägen från köket på Viskningar och rop. Megazone dubblar nattetid som bordell och rekryterar enligt uppgift merparten av sina ladyboys från hårdrocksklubben Backstage.

Palmerna i Broparken uppmuntrar inte bara folk att bära badshorts i city - utan kommer också dra till sig skaror av intolerabla strandraggare, beväpnande till tänderna med bouleklot, bandanas och beachvolleybollar. En grupp man normalt undviker genom att under månaderna juni-augusti sky alla områden nära Bettnes och Nydalasjön.

Visfestivalen på Holmön ställs in. Kommunens hela kulturbudget spenderas istället på att boka in Yngve Stoors barnbarn för att det två gånger i veckan ska kunna kuskas godtycklig hawaiimusik direkt på beachen. Övriga kvällar sköts underhållningen av rockföreningen Feedback, som dyrt och heligt lovat att återförena varenda jädrans inpyrt umeband som någonsin tagit ett surfackord. Det här blir, som ni förstår, en i sanning sagolik sommar.
ANDREAS TERNER

Dizzee Rascals nya. Matten är beatsen, engelskan är språket. Fyndigt.

Sträcklyssnar på Dizzee Rascal och Wiley. Grimens två stora släppte nya skivor i dag och jag försöker komma på vettiga ingångar till en stundande fredagskrönika. Det går sådär.

Examen är annars tagen och mitt liv som student för alltid förbi. Fantastiskt.

Helgen? Helgen är censurerad.

/A.