Nöjesprofilen från Svarvarböle knyter en så kallad pålstek.

Rodney King baby, beat it like a cop! 16 timmar i en hyrbil just avklarade. Basketbloggaren var ett monster – Colin McRae, om man så vill – bakom ratten. På pizzeria La Scala i Malung serverades vi av en ung dam med ett dalmål så brett att inte ens jag kunde översätta konversationen. I bakgrunden surrade lokala deadbeats om trummisar och annat löst folk. Utanför restaurangen krusade en Hummer.
– Det finns många lottovinnare i de här trakterna, förklarade Nöjesprofilen.

Ooooh-hoj.

Slå upp termen bister i ett bildbaserat ordlexikon och det är sannolikt den här bilden ni möts av. Vi åker båt till festivalen och Basketbloggaren rattar vant skutan. När Nöjesprofilen gjorde ett försök slutade emellertid det hela med grundstötning och sjönöd. Oroa er inte, alla mår bra.

Det är svårt att gå tillbaka till hamburger sandwiches när man vant sig vid filé mignon.

Bra mode, som ni förstår.

Då åker vi. Och kommer säkert tillbaka med något riktigt Foolish att berätta om. Utesluter inte heller att ni får skumma en del uppdateringar direkt från Norge. Kan då komma att se ut ungefär så här (utvalda läsare lyssnar givetvis extra noga 3.05 in i videon):

Homerun från HomeRoom.

På tal om sport: Rätt svårt att inte charmas av turkarnas taxichaffisstilade tränare Fatih Terim. Den mannen har pondus.

Ode till Jonas Ahnqvist. Det här var en insiktsfullt strålande hiphopkolumn. Pensionerade kommunalråd regnar de facto även på min parad. Och sunt är väl det.

Älska eller hata.

Dampkuskaren Girl Talk är tillbaka med ännu en bumpig åktur genom musikhistorien. Oantastligt mixad, hårresande kurvig, glättigt blänkande och smattrande dansant är några omdömen som går att applicera på skivan, som hittas under namnet ’Feed The Animals’. Överallt på internet just nu. De e bara haffa haffa.

Nöjesprofilen, Basketbloggaren och jag hänger just nu ut på ett hyfsat hemtrevligt hotellrum i centrala Luleå. Efter fotbollen lever vi lavish på något som heter Onsdagsklubben, men redan den tidiga kvällen har bjudit gott om extravagans. Höjdpunkter:

-Basketbloggaren, som tog över ratten sedan Nöjesprofilen slocknat, lyckades missa infarten till Luleå och innan någon visste ordet av befann vi oss halvvägs till Esrange.

-Nöjesprofilen gick vilse i hotellgaraget, och då ska ni veta att takhöjden knappeligen överstiger två meter samt att Josef Fritzl med miljön i åtanke mcket väl kan tänkas lura bakom nästa hörn.

-Hajpade alldeles precis nyss upp ett trivsamt blonderat kioskbiträde – men fick ingen som helst love från vare sig Basketbloggaren eller Nöjesprofilen. Den sistnämnda var alldeles för upptagen med att surra om det inlandsfenomen som verkar finnas även i Luleå – det där unga och oförstörda kvinnor väljer att slå följe med män i trekvartsbyxor och takkeps, så länge denna framför en smaklöst hottad BMW.

Solen skiner. Men vad är grejen med alla dessa (unga) män som envisas med att vaggande vandra gatorna fram iförda BÅDE keps och solglasögon? Är Rådhusesplanaden den nya Kalahariöknen? Jag tänkte väl inte det.