Nyligen hemkommen från studentradion där jag var inbjuden att surra lite ledigt kring klubblivet här i stan. Ett par saker som kom upp till diskussion:

- Det behövs förmodligen fler externa bokningar - och här åsyftas inte din kompis kompis som tycker att han har bra musiksmak - för att klubblivet i stan verkligen ska kunna ta det till nästa nivå.
- Den mediala bevakningen av scenen kan bli ännu bättre. Det räcker inte alltid med att stövla in och fråga några slumpmässigt utvalda besökare om de har roligt. Gjorde man samma sak på rockkonserter skulle det garanterat bli ramaskri.

Radioprogrammet i fråga heter Förlorad i toner och skulle någon mot förmodan vara intresserad av att lyssna kan man göra så på tisdag. Via internet eller frekvensen 102,3.

Nu ska jag ägna halva natten åt att förstagångslyssna nya skivutgivningar från i tur och ordning: Nordpolen, Termanology, Gang Gang Dance, Heltah Skeltah och Robin Thicke. Sov gott.

Mestadels artister från Upswedens egna stalll den här gången.

Axxionpack -.reggaesoundsystem från Göteborg.
Kodie - hiphop från Örebro.
Cartwall - electropop från Piteå.
Osten af Mozzarella - hiphop från Västerås.
Block 44 - hiphop från Umeå.

Trey Songz äger internet just nu. För ett par veckor sedan blåste han ensam nytt liv i MIA:s sjukt sönderspelade Paper Planes-beat. Och här lånar han Lil Waynes själfulla Misunderstood-instrumental för att insiktstfullt och personligt lamentera över allt det där sopiga med musikindustrin av idag.

Hollywood, baby.

Ganska så choice att se kunna sin egen sprit- och delikatessbutik flasha förbi i introt till en av tevevärldens populäraste serier, eller hur?

Andrew Garfield gör huvudrollen. John Crowley står för regin.

Söndagar är alltid en bra dag för sammanfattningar.

Boy A (dvd)
Gripande och mediekritisk berättelse om svårigheterna med att börja om från början när man just muckat från ett långt fängelsestraff inlåst för barnamord. Högst säkert det starkaste i dramaväg från öarna sedan 'This Is England'.

True Blood (tv-serie)
Har aldrig varit något större fan av huggtänder på film eller i tv. Buffy = mög. Angel = ännu värre mög. Men så tog HBO med sig mannen bakom Six Feet Under (Alan Ball) ut i New Orleans sumpmarker och det hela har landat i något jag nästan inte trodde var möjligt: en sevärd vampyrserie.

Rock City 'Tryna Get to Tomorrow' (mp3)
Akon vägrar tydligen ge ut brödernas sedan länge färdigställda album för tillfället. Men fortsätter man att regelbundet läcka reggaefärgade monsterballader i stil med denna kan jag gott vänta några veckor till.


Devin the Dude 'Can't Make It Home' (mp3)
Första smakprovet från mannens kommande album, 'Landing Gear', är inget mindre än en fenomenalt ödesmättad saga om att rida smutsigt längs landsvägarna i Texas. Med tequila i handskfacket, illegala substanser i blodet och polisen i backspegeln.


Popkoll (artikelserie)
Det vore enkelt att avfärda konkurrentens nya artikelserie som ännu en meningslös historieskildring skriven av ett gäng 'unga farbröder', men så kom jag på att det trots allt rör sig om ambitiös musikjournalistik publicerad i en lokal umetidning, och tänkte om.

Inte alls lika bra:

Annah Björk (journalist)
Alla som inte dansar är våldtäktsmän. Eller, som i det här fallet: Alla som lyssnar på hiphop är våldtäktsmän. Tidningen Stockholm City publicerade i torsdags en krönika som inte bara är stilistiskt infantil och slentrianmässigt fördomsfull - den är rasistisk också. Björk bör i fortsättningen regna på parader kring vilka hon åtminstone har basal koll.

1. Det är ingen riktig film. Någon verkar ha typ RITAT fram skådespelare, på ett värsta FULT sätt också.

2. HANDLINGEN handlar inte om riktiga människor, utan om två så kallade ROBOTAR, som mest kramas och gullar hela tiden.

3. Man kan inte HÖRA vad robotorna säger, det är som att dom begåvats med ett eget språk.

4. Det SÄGS nästan ingenting i filmen. Det är typ TYST. Men eftersom man inte FÖRSTÅR språket är det ju lika bra.

5. Det enda ROLIGA var att en av få ritade människor som får säga något i filmen låter lite som den där NÄSTÄPPTA TJOCKISEN i Simma lugnt, Larry.

Fem nya namn finns numera på programmet tillhörande lokala Digital Tone Festival. Det handlar om Serengeti (dancehall), Addeboy vs Cliff (house), Trainspotters (hiphop), Vargpakten (synthpop) samt Camp 303 (synth det också, namnet till trots..). Festivalen pågår i dagarna två och arrangeras på Umeå Folkets hus sista helgen i november. Upsweden arrangerar.

Visst låter väl det här Cool Kids-beatet väldigt likt något från Clipse förra studioalbum? Och nä, det är inte Neptunes som har producerat.

Bättre än rullstolsbasket. Åtminstone som tv-underhållning.

Det är inte alls min önskan att förvandla detta till en dokumentärfilmsblogg, men missa under inga omständigheter Murderball. Sänds i detta nu, i Svt 1. Fantastisk film, som jag har för mig att jag skrivit kort om i papperstidningen för ett eller ett par år sedan.

Bästa sortens bildpoesi.

Herzog blir lack för att det finns både bowlinghall och bankomat på Antarktis. Ger sig ut på fältstudier i jakt på bitande oväder. Möter pensionerade sci fi-dykare. Träffar vulkanforskare i tweedkavaj. Och landar slutligen i den där evigt existentiella frågan: finns det överhuvudtaget några homosexuella eller mentalsjuka pingviner på vår jord?

- - - - - - - -

Andra, senaste veckan, med betyg:

Mister Lonely - 4/5

Henry Poole is Here - 2/5

Cocaine Cowboys 2 - 3/5

Keith - 2/5

Snow Angels - 4/5

Ny Luda. Från kommande 'Theater of the Mind'. Som släpps sent i november, och på ett eller annat vis konkluderar ett musikår där i stort sett varenda rappare med superstjärnestatus gett ut ett eget album. Vilket är en smula ovanligt. A ja.

Ny Adam Tensta-video. Vilken ackompanjerar singel nummer fyra från albumet 'It's a Tensta Thing'. Låter heter 'Dopeboy' och gästas av den uppe och kommande RMH-rapparen Eboi.

Stockholmaren återvänder till Norrland, men för vilken gång i ordningen?

Namnen i rubriken är alla bokade till lokala Digital Tone Festival som arrangeras i stan sista helgen i november, i år på Folkets Hus. Och det känns väl, precis som signaturen Erik antydde i en kommentar på nöjessajten, inte helt riskfritt. Samtliga har nämligen spelat i Umeå det senaste året och med tanke på förra årets skrymmande publiktillströmning spelar arrangörerna ett högt spel. Men, släng in ytterligare en handfull nyare namn - gärna mer genreöverskridande prylar - och den sympatiska festivalen skapar sig ändå en bra chans att vända trenden. Fortsättning följer.

Stickat från Japan.

Skjorta i hundtandsmönster med typiska KAWS-inslag.

Modellen heter Chuck och finns även i beige.

The insecurity of not wearing Nike.

Färre bloggträffar än både Big Papa och Basketbloggaren under det senaste dygnet och det håller mig i det närmaste sömnlös. Här måste kanske modebloggas. Ty det drar läsare som sockerbitar drar flugor. Har jag hört.

I några inlägg här ovan kastar jag (under morgondagen) okritiskt upp lite bilder på sånt som jag tycker är fint. Och jag gör det alldeles säkert utan påföljande läsarstormar. För precis som moi och VK:s tidigare spelskribent Michael Gill konstaterade över en öl på Rex uteservering sent i somras: killar får sällan någon som helst kredd för att de har sitt streetwear-game on lock eller råkar sitta på stans mest exklusiva (och ostrukna) t-shirtsamling.

Varför, vill vän av ordning säkert veta. För att folk inte ser skillnad på Perks and Mini och HM. För att kedjorna numera kopierar allt som blir populärt snabbare än jag hinner ta tillbaka komplingmanger som delats ut i tron om att valda delar av Umeås kvinnliga befolkning plötsligt börjat sporta cut & sew-jackor från Soulland. Och eventuellt för att det kan uppfattas som lite nördigt eller elitistiskt att envisas med att beställa saker över japanskt internet enkom för att få känna sig lite unik.

Undertecknad och Gill kom i alla fall fram till att de timmar (i mitt fall ca 10 i veckan) vi lägger på att hålla oss a jour förtjänar att väcka lite mer feedback. Och nästan bara därför räknar jag upp några favoritdesigners i hopp om att ni som förstår något av det här inlägget också bidrar till samtalet. Här går.

Skor: Clae, Alife, Creative Recreation.
Jeans: APC, 10 Deep, Schwipe.
Skjortor: Happy People, Wood Wood, Cosby, Comme des Garcons.
Tischor/tröjor: PAM, Skoold In Korrectnuss, Only NYC, Reason.
Ytterkläder: Original Fake, Empire, TBG.
Accessoarer: HUF, Gucci, Colab, Name Ribbon.

Inte värt besväret: The Hundreds, BBC, Crooks N Castles, Kilo Goods, Married to the Mob, Rocksmith.

Synpunkter välkomnas. Nu kallar bingen och säsongspremiären av Kitchen Nightmares. Tänk om Ramsey har bytt stylist.

Mad crossoverpotential. Raghav och Redman. My Kinda Girl.



Bonusvideo: Young Jeezy ft. Jay-Z - Put On (remix) @ Livin Lavish 6/9.



Kvällens höjdpunkt var annars när Basketbloggaren, som bevistat ett kusinbröllop, gjorde sen men bejublad entré i dj-båset bokstavligen bärandes Nöjesprofilen på sina axlar. Sånt betyder världen för mig. Bashögtalarna dog för övrigt ut strax innan halv två så ha överseende med ljudkvalitén. Ai-ai-aight.

The-Dream, eller Radio Killa som han kallar sig här, över Drumma Boy's episka 'Put On'-instrumental. Han går tydligen vänster där andra stannar kvar på högerflanken.

Ovan ser ni affischen för en av årets mest omtalade dokumentärfilmer. Den handlar, som ni kanske förstår, om doping. Och lite om brödrarelationer. Basketbloggaren har envisats med att hylla i parti och minut. Själv har jag ännu inte hunnit kika, men njuter nog filmen till aftonens kvällsfika. Trailer nedan.

BFF Block Party LA 2008 from rossangeles on Vimeo.
Livsstilsblogg är det nya blogg. Cykelfilmfestival och block party i LA. Musiken är Stones Throw. James Pants och Deon Davis.

Lazee, aktuell på fler vis än ett. Rapparen greps i tisdags kväll av polis bara timmar innan han skulle stå på Berns scen som öppningsakt för Snoop Dogg. Han släpptes, men missade sitt gig. Taskigt.

VK publicerar sällan sina skivrecensioner på webben, men nöjesbloggen gör här ett undantag. Två på förhand omskrivna album. Ett fantastiskt, ett lite mindre bra.

Young Jeezy
The Recession
Universal
4 ringar

Det mörka och melodramatiska har alltid haft en plats i Jeezys musik.
Allvaret har dock rubbats av en rappare med begränsningar; förälskad i
övertydlig narkotikaromantik och i sin egen självbild. Här ligger
ambitionerna en himmel högre. I grunden handlar allt om att bejaka
autenticitet - men Atlantas bröligaste låter nu lika hemma när han dryftar
socialpolitik eller står vid Nas sida och förkunnar att höstens president
är svart. Extra anslående är att han bestiger syntpsalmerna med
övertygelsen om att varje stavelse faktiskt kan betyda något.
ANDREAS TERNER


Lazee
Setting Standards
Epic
2 ringar

Lazee är inte pop. Men han är hip-hop, grime, drum n bass och rock. Vilket
osökt för oss in på dilemmat som hemsöker mannens emotsedda albumdebut.
Tendenserna är goda - det är lätt att imponeras av entusiasmen och
flexibiliteten - men få idéer genomförs till sin fulla kapacitet. Skivan
förrinner lika planlöst som förargligt. Och lyssnaren kastas till slut ut
i ett sketchartat referenskrig där Bloodhound Gang brottas med DJ Screw
och Limp Bizkit slåss mot den allra djupaste av sub-bas. Gör matematiken.
ANDREAS TERNER

Kommentera or die, som bloggaren 'Pussy made of gold' kunde ha uttryckt det.

Pånyttfödde Atlanta-rapparen Young Jeezy åker vattenskoter och brölar fint om behovet av semester. En kortare text om skivan - The Recession - går förmodligen att läsa i onsdagens VK.