Nu menar jag inte mig själv, nog för att jag närmar mig 30 med stormsteg, nåja.. Jag är trots allt "bara" 26 år än. Men de va ju nyss jag blev myndig, eller?
Jag har hunnit med en hel del saker sen jag blev myndig. Många bra men även mindre bra saker.
På pluskontot finns:
* Studenten
* Flera utbildningar så som försäkringstjänesteman för liv, pension, sparande och kollektiva försäkringar, tågvärd, tågchef, växlare, radioloksoperatör och lokförare.
* Flera flyttar för att finna mig till rätta, vilket jag har gjort i Vännäs.
* Mitt lycklig förhållande med Cecilia, vi är förlovade.
* Jag har blivit pappa till två underbara små tjejer, 081020, Alicia & Jennie.
* Har haft olika tillsvidaretjänster men även timanställningar, nu tillsvidareanställd som lokförare.
Det finns så mkt mer, men det är några av stöttestenarena för ett väl fungerande liv. Iaf för mig, för mitt liv.
Vad jag egentligen hade tänkt skriva var att när jag och mina vänner var i ungdomens allra vildaste år så tog vi ändå ställning. Inte alltid likadant, men vi var många som var engagerade i olika ungdomsförbund. Jag var med i Ung Vänster och i Djurens Rätt.
Jag spelar ju gitarr och har så gjort sen mellanstadiet. Vi har haft en heldel band genom åren, vissa med politiska budskap och andra inte.
Men vi tog plats, vi bröstade upp oss, vi sa vad vi ville och vad vi trodde på!
Jag har arrangerat olika spelningar, har spelat på olika evenemang. Ett roligt evenemang som ett av mina band, Fence52 spelade på var, NEJ TILL EURO, på Gävle cityfest och vi trodde stenhårt på det, vi hade kul men medlade ändå ett budskap.
Kanske börjar jag bli gammal och blind, men vart är dagens ungdom?
Ta plats, säg vad ni vill och ge inte upp! Ni, jag och alla är Sveriges framtid, vi finns och vi behövs!