Uppklädd, köpt eller lurad?

Jag har gått med ett antal textutkast i huvudet ett tag, många viktigare och mer spännande än det jag nu tänker skriva om, ”uppklädd”.

Så här i examenstider så säljs det finkläder till höger och vänster, alla tjejer förväntas att bära vita klänningar och killar förväntas bära kostym eller skjorta. Inget större fel med det, jag har själv gått i samma fälla när jag var yngre och gör det även nu i sammanhang där jag känner mig vilsen och osäker.

Det jag på äldre år har börjat fundera över är just varför vi väljer att klä ut oss till personlighetslösa individer så fort något ska firas t.ex.

Jag tycker att det kan vara skoj att klä upp mig vid speciella tillfällen, men jag väljer ändå sådant som känns tryggt och sådant som känns jag.

Nu har jag sett hundratals tjejer i vita knälånga klänningar och killar i svarta kostymer och vit skjorta. Ska jag vara riktigt töntig så ser alla precis likadana ut, det finns ingen personlighet utan alla flyter ihop i en enda ”uppklädnadshysteri” – som en själlös värld.

Det värsta är att jag märker att det smyger sig ner allt längre i åldrarna, vi stöper oss själva i en mall där ingen förväntas vara egen, alla ska passa in – fast helt personlighetslösa.

Det är starka makter i samhället som styr. Marknaden formar oss med menlös reklam och med ideal som inte går att uppnå, ändå går vi på samma bluff år efter år.

Våga visa vem du är, tillåt inte sjuka ideal och marknaden lura dig till något du inte är. Tänk efter nästa gång och var stolt över vem du är.

Med åren har jag blivit mer bekväm och stolt över vem jag är, men även jag luras ibland. Det är starka makter som gör allt för att styra oss vanliga människor.

(Samma text på min andra blogg: http://blogg.folkbladet.nu/andreas/ )