En vecka går ruskigt fort.
Trots tråkiga och ensamma kvällar så har den här veckan gått så otroligt fort. Det har varit en helt underbar vecka på många sätt och vis.
Jag har haft barnen, Alicia och Jennie här sen förra söndagen till i morgon.
Det har varit mkt bus och mys. Vänja sig vid den nya lägenheten och vart allt finns osv. Men brudarna är redan mer hemma här än vad jag är.
Det tråkiga är att Alicia blev febrig i torsdags och har haft feber upp och ner tills igår, nu är hon bara snuvig och hostig. Så vi har spenderat hela helgen inne. Det har gått bra, men lite tråkigt är det då man inte kan gå ut och busa i snön.
Idag kom tjejernas mormorsmor på besök, de senaste åren har jag också kallat henne "mormor" och lär väl säkert fortsätta göra det. En helt fantastisk kvinna med båda fötterna på jorden. Från dag ett så har hon alltid ställt upp för oss på alla sätt och vis.
Det här med att separera från en människa gör ju på sätt och vis att man även separeras från den övriga familjen. Jag hoppas att vi kommer att ha goda relationer då det gäller alla, ni är alltid välkomna hos mig, både när jag ensam och när jag har tjejerna. Ni har betytt mkt i mitt liv i fyra år och gör det fortfarande.
I morgon vid lunch kommer Cecca, tjejernas mamma hit. Då ska vi äta lunch och prata igenom lite praktiskt som hänt och vad veckan som kommer har att bjuda på. Sen följer tjejerna med henne hem för att vara där en vecka.
Jag har redan separationsångest, önskar jag kunde ha tjejerna jämt, men det går ju inte som det är nu, det förstår jag. Sen vet jag att småbrudarna har det bra hos mamma så det känns tryggt. Jag hoppas att jag kommer att träffa dem något till veckan iaf.
Om inte annat är Cecca skyldig mig ett par luncher, haha!
Upp och ner, livet är upp och ner. Veckan har mest varit upp, nu väntar en vecka med.. ja vad det nu kan vara. Några planer har jag och en del ska jag arbeta, sen får vi se hur resten blir, det brukar ju bli som det blir.
Sen får jag väl lära mig att ta för mig, världen finns ju där fortfarande.