Andreas (V)ärld
Visar inlägg från januari 2012

Alla ögon stirrar på mig.

I bland har man tur.

I dag blev jag bjuden på god mat hos kära vänner med barn. Det är så mkt roligare att äta med någon än att äta själv. Jag fick t.o.m. en matlåda. Jag fick även se Modo spöa Djurgården i sista sekunden av matchen. Tack Peter, Sofia och barnen!

Mitt paket innehållande 5 cd-skivor kom från NyVåg idag. Stöd den lokala scenen och köp direkt av artisterna eller från det lokala bolaget. Ibland får man unna sig själv något, framför allt då det gäller skivor, tycker jag!

Ska försöka somna i "normail" tid i kväll om det går. Ska upp relativt tidigt i morgon.

Fler såna här bra dagar, tack!

Välkommen hem.

Så var det arbetsvecka och barnfri vecka.

Har jobbat eftermiddag, om än med inre tjänst, tillsvidare. Men det ska väl gå bra det också, det är av en god sak och inget som någon behöver vara orolig för.

Jag fick även besök av Krister Andersson MP ikväll, vi drack kaffe och pratade en del kommunpolitik och lite annat om livet i allmänhet. Att vi inte alltid är överens gör inget, Krister är en öppenhjärtlig person och bra att diskutera med.

Nu poppar jag lite Social Distortion i terapisyfte. Det är så otroligt tyst och tomt, det tar nog ett tag att vänja sig. Barntjat och gnäll tar jag varje dag i veckan framför ensamheten!

Veckan har ändå en hel del roliga planer att bjuda på så veckan ska nog gå bra.

Bra saker är alltid bra oavsett hur man mår, det stämmer nog. Iaf så måste man tillåta sig att tycka och känna så.

Heja Jansson, nu kör vi!

Det kommer alltid en morgondag.

Efter att ha haft trevligt fikabesök ikväll så ligger jag nu i soffan och njuter och lyssnar på Kristofer Åström & Hidden Truck - Northern Blues (skivan på bilden).

Lite ångest inför morgondagen börjar också krypa sig på..

"I'm not the first to sleep beside you in this bed
it's poisoned with some other idiotic guys smell
and even though you tell me that your love for him is dead
I always keep preparing to go through all lovers hell"

Alicia och Jennie är bäst.

En vecka går ruskigt fort.

Trots tråkiga och ensamma kvällar så har den här veckan gått så otroligt fort. Det har varit en helt underbar vecka på många sätt och vis.

Jag har haft barnen, Alicia och Jennie här sen förra söndagen till i morgon.

Det har varit mkt bus och mys. Vänja sig vid den nya lägenheten och vart allt finns osv. Men brudarna är redan mer hemma här än vad jag är.

Det tråkiga är att Alicia blev febrig i torsdags och har haft feber upp och ner tills igår, nu är hon bara snuvig och hostig. Så vi har spenderat hela helgen inne. Det har gått bra, men lite tråkigt är det då man inte kan gå ut och busa i snön.

Idag kom tjejernas mormorsmor på besök, de senaste åren har jag också kallat henne "mormor" och lär väl säkert fortsätta göra det. En helt fantastisk kvinna med båda fötterna på jorden. Från dag ett så har hon alltid ställt upp för oss på alla sätt och vis.

Det här med att separera från en människa gör ju på sätt och vis att man även separeras från den övriga familjen. Jag hoppas att vi kommer att ha goda relationer då det gäller alla, ni är alltid välkomna hos mig, både när jag ensam och när jag har tjejerna. Ni har betytt mkt i mitt liv i fyra år och gör det fortfarande.

I morgon vid lunch kommer Cecca, tjejernas mamma hit. Då ska vi äta lunch och prata igenom lite praktiskt som hänt och vad veckan som kommer har att bjuda på. Sen följer tjejerna med henne hem för att vara där en vecka.

Jag har redan separationsångest, önskar jag kunde ha tjejerna jämt, men det går ju inte som det är nu, det förstår jag. Sen vet jag att småbrudarna har det bra hos mamma så det känns tryggt. Jag hoppas att jag kommer att träffa dem något till veckan iaf.

Om inte annat är Cecca skyldig mig ett par luncher, haha!

Upp och ner, livet är upp och ner. Veckan har mest varit upp, nu väntar en vecka med.. ja vad det nu kan vara. Några planer har jag och en del ska jag arbeta, sen får vi se hur resten blir, det brukar ju bli som det blir.

Sen får jag väl lära mig att ta för mig, världen finns ju där fortfarande.

Invanda mönster raseras.

Jag och gitarren har inte varit riktigt vänner de senaste åren. Dels har den fått alldeles för lite uppmärksamhet och dels så är inte fingrar och hjärna lika kompatibla som förr..

Ikväll har jag spelat en hel del. Började med att spela med till Refused låtar. Sen hittade jag några gamla texter jag skrivit och började skriva ännu mer. Och det är roligt på riktigt. Har gjort några klassiska punkdängor med svensk text, men även nån lugnare låt. Helt plötsligt fick jag 1000 idéer, efter alla dessa år.

Jag hoppas att det håller i sig.

Du följer med mig.

Lördag kväll.

Barnen har somnat, efter en dag som har varit rätt fartfylld trots en febrig Alicia. Nu blev det så där ensamt, tyst och tråkigt igen.

Jag kommer nog att ha svårt för att vänja mig med ensamheten och tystnaden, men det kommer väl.

Det blir nog till att torrsurfa och beta av nya skivor på Spotify ikväll. Tv, film och serier är inget för mig, inte när jag är ensam, då somnar jag bara eller så blir jag superrastlös.

Tips på bra musik eller nån som är sugen att sällskapa?

Lalehs nya "Sjung" spelas just nu. Vilken kvinna, vilken integritet, en förebild i en allt för ond värld.

Den sista pusselbiten saknas alltid.

Idag är Alicia lite piggare och febern har gett med sig litegrann.

Det tråkiga är att de har fått nya overaller idag så hon och Jennie är supertaggade på att gå ut och leka i snön. Men det får nog vänta så att vi blir riktigt friska först.

Medans barnen ser på Spöket Laban så passar jag på att planera inför mars månad. Det är en hel del pusslande för att få det att gå ihop nu när man är själv och har barn. Som fackligt aktiv är man ofta duktig på att påpeka brister hos arbetsgivaren, men nu har jag blvit väl omhändertagen av arbetsgivaren och jag kan med största ödmjukhet säga tack till berörda.

Pusslandet fortsätter. Med svart kaffe.

Precis som förut.

Vilken konstig dag det blev idag.

Jag blev väckt innan barnen av telefonen. Jag gick upp och gjorde frukost men ingen var intresserad av att kliva upp. En stund senare kom barnens mor förbi som hastigast så då passade vi på att äta frukost tillsammans.

Sen var vi ut på byn och storhandlade inför helgen, lördagsgodiset stod överst på listan, så klart!

Småbrudarna har även hjälpt mig att tvätta, sortera och vika. Det är så roligt att se deras nyfikenhet och hunger på kunskap hela tiden. Sista maskinen kunde de starta själva. Jag kommer aldrig att underskatte en treåring längre, haha!

Vi hade bestämt att vi skulle göra en variant av renskav och pressad potatis till middag idag, även middagen fick jag hjälp med. Men under tiden så blev Alicia hemskt trött och gick och vilade en stund.

Efter maten och en bit in på kvällen så hade hon fått feber igen. Det var som att den bara steg och steg. Paniken att inte ha någon alvedon hemma och vara själv var inge kul. Som tur var så kom min käre vän Jonas hit och passade tjejerna en stund och jag snabbade mig ner på Konsum (jäkla avreglering, men nu fick jag så lov) för att köpa barnalvedon.

Alicia kom upp och drack och fikade lite och med alvedonen så har hon blivit lite piggare. Nu ligger hon tryggt och sover i min säng.

Jag som när jag la dem kl 19 och de somnade direkt trodde att det här skulle bli en innehållslös och skittråkig kväll. Inte för att sjukdom är något roligt, förstå mig rätt. Men fredagskvällen har rusat på utan någon ensamhetsångest.

Morgondagen blir nog bara en hellugn dag och jag hoppas att Jennie håller sig frisk och att Alicia känner sig mycket piggare.

Livet. Livet går vidare, precis som förut fast ändå helt annorlunda.

Se till att aldrig ramla.

Hur mycket är vissa saker värda att kämpa för och när vet man att det får vara nog?

Överenskommelser och gemensamma beslut är ju alltid bra, då har man något att luta sig mot om man skulle vilja ändra på något, men inte kommer överens. Samtidigt som den andre parten i överenskommelsen kan göra precis som den vill, så är jag mer traditionell och principfast. Ett beslut är ett beslut tills något annat tas.

När mycket står på spel så känns osämja och bråk som det minst praktiska, av flera anledningar. Men när är det nog och hur mycket kan man "tumma" på utan att själva stryka med och framför allt göra andra illa.

Det är dagens stora fråga.

Många är frågorna och än har vi en bit kvar på vägen, för att ge upp är väl det sämsta alternativet? Det måste det vara då det inte bara handlar om sig själv.

Musik och mys.

Anberlin - We Owe This To Ourselves

We owe this to ourselves,
(Somebody, help)
We owe this to ourselves,
We just can’t let this go.

Efter att barnen somnade så la jag mig i soffan och tänkte bara ha en riktigt myskväll. Lyssna på musik, dricka te, eventuellt våga ta fram gitarren igen. Men jag blev fort rastlös. Här kommer dock en riktigt bra låt som jag han avnjuta avslappnad.

 

Ingen smakstart för fackpampen?

Socialdemokratin.

Stefan Löfven föreslås bli ny partiledare för S. En fackpamp med en hel del rutin. Jag har faktiskt läst och följt Stefan i hans fackliga arbete en hel del. Jag har både tyckt som honom men även tyckt helt annorlunda.

Är han den stora frälsaren eller en nödlösning för S tills det börjar hetta till med valarbete inför valet 2014? Det återstår väl att se.

Ett annat nederlag är att S viker sig för regeringen och går med på en anslutning till europakten. Mer om det tänkte jag inte skriva för det har Jonas Sjöstedt redan gjort så bra här.

Någon smakstart blir det då verkligen inte för Stefan Löfven.

Det är tur att det finns ett självklart arbetar- och feministparti i Sverige som tar ansvar över båda delar. Gå gärna med i Vänsterpartiet du också, tillsammans vinner vi valet 2014 och avsätter borgarna.

Man kan inte alltid bara klättra högre upp i mastens topp.

Idag är vi hemma jag och småbrudarna.

Alicia var lite hängig och varm i morse. Så då tog vi det säkra och stannade hemma. Vi har mest bara myst på morgonen. Alicia fick bestämma film, hon älskar "Bilar" och nu hade hon fått "Bilar 2" i julklapp, men inte sett den än. Så just nu ligger brudarna i soffan och myser.

Jag har en del ärenden på datorn och samtal att göra, perfekt att passa på.

En hel del måsten och orosmoment har bockats av och det känns lite lättare. Ibland är det så otroligt skönt då man tar tag i saker man våndas för och så går det bara bra.

Livet och världen är full av möjligheter, jag börjar se det nu. Så skönt.

Har massor med bra och roliga saker framför mig att se fram emot och vissa planer som jag hoppas faller på plats. Våga, våga Andreas!

Är det du som är galen eller världen som är sjuk?

Riktiga vänner.

I livet lär man känna en hel drös med människor, på minst lika många olika sätt. Alla helt fantastiska på sitt sätt.

Med vissa är det nästan så att man öppnar sig helt, man blir helt naken och det finns inga bariärer. Det är inte ofta det händer, men när det gör det, då vet man att man har hittat en riktig kompis.

Jag är evigt tacksam för alla mina vänner, ni är guld värda allihopa och ni vet vilka ni är.

Nu förstår jag nog, skuggan är verklig.

Idag har det varit en ganska bra dag.

Jag har gjort lite ärenden, umgåtts, pratat, funderat och kommit fram till massor med bra slutsatser. En sån här dag gör gott, på flera sätt.

Brudarna var trötta idag. Så vi bestämde oss för att göra pannkaka och till det så lyxade vi med drottningsylt, det blev succé. Annars har vi mest myst.

Politiskt har jag kommit lite längre i lite planer. Strukturer börjar ta form. Snart ska jag nog vara ikapp och då blir det allvar igen. Jag längtar tills det kommunpolitiska drar igång igen, det ska bli roligt att träffa alla igen.

Partiföreningen har också lite att fixa med. Jag har ordnat en del och hoppas att många håller med, det blir som lättast då nu när vi ligger lite efter. Men annars är det högt i tak.

Fler bra dagar, tack!

Två ljus som tar bort mörkret.

Det är helt underbart att ha barnen hemma hos mig igen. De läker många sår och framkallar många skratt. Önskar så att jag fick ha dem varje dag (det går ju så klart inte nu).

Nu sover de tryggt i sin nya säng på deras nya rum. De är nöjda med hur det blev, det känns bra. Fast jag har lovat att vi ska måla om nån av de vita väggarn, rosa och lila står högt på önskelistan!

Bilden ovan är en födelsedagspresent som jag fick av Anna. Anna har gjort ljuslyktorna själv, jag blev superglad. Nu har jag tänt ljus och ligger i soffan och lyssnar på Kristofer Åström och bara njuter, för första gången på länge.

Tror jag ska göra mig en kopp te och sedan gå och lägga mig och läsa.

Bryta mönster och lära om.

Snart är den här arbetsdagen slut. Jag har haft "elev" på bangården, en förare med 38 års erfarenhet på järnvägen, vad är mina 7 år jämfört med det? Det har då inte varit några problem, dagen har bara gått bra.

Men det bästa med idag är att jag ska hämta mina småbrudar hos dagmamman när jag slutar. Sen har jag dem hela veckan, som jag har längtat!

Den här veckan ska bara bli bra, okej?

Det går inte fortare bara för att.

Idag har det verkligen varit berg och dalbana, på många sätt.

Ibland vill man skynda och inte gärna tänka, men ibland kan det nog vara klokt att stanna till och tänka till. Vissa saker lär jag aldrig förstå och andra kan jag inte acceptera. Men för det så tänker jag inte vara dum, det är det sista jag vill.

Men en överenskommelse och dess betydelse är starkt, iaf för mig.

Jag antar att ni som trotsallt läser (fler än vanligt) börjar va less på mina inlägg som handlar om allt och ingenting. Men det är frivilligt att läsa, jag lovar!

Sen som min gode vän Jonas så ofta säger: "Skärp dig nu Jansson!".

Ja, skärp dig nu för fan Jansson, världen finns ju där.

Att kommentera sig själv är bara pinsamt.

Det finns många sätt att göra något av en lördag.

Jag har iaf jobbat mellan kl 09-16, sen storhandlat och lagat mat. Nu lyxar jag med en lightvariant (korkat, jag vet!) av en dricka och ett äpple.

Massor med bra musik har jag hunit lyssna på också, liggandes i soffan. Musik har alltid varit en stor del av mitt liv och nu så helar den bra, även om viss musik smärtar. Men det är ju så det ska vara med musik.

Jag har ännu inte vågat ta fram gitarren, kanske borde jag det..

Ett som är säkert är att jag har nån granne som gillar discodunk med unken baslåda, sånt är bland det värsta jag vet. Så det är tur att jag har en större anläggning och bättre musik!

Jag funderar på att försöka sova snart, före kl 21 en lördag. Jag ska ändå börja jobba kl 07.59 imorn och jag har varken ork eller lust att göra något speciellt.

Jag längtar iaf till måndag kl 16, för då ska jag hämta mina småbrudar efter jobbet hos deras dagmamma, sen ska de vara här hela veckan. Snacka om lycka!

Återupptäcka.

ALEXISONFIRE - ROUGH HANDS

Det börjar va längesen jag la upp en dagens video. Så här kommer en riktigt bra video, det blir nog fler och mer musikvideos på bloggen framöver.

Jag har en tendens att glömma bort bra band hela tiden, därför blir jag alltid lika glad då jag "återupptäcker" dem igen. Även om jag har flera skivor så kan jag glömma, märkligt.

Alexisonfire är ett sånt band. Riktigt bra!

Anpassa mig!

Nu har jag snart gjort första växlingsskiftet på över en månad. Vännäs bangård är sig lik, snöröjningen dålig, samma tåg som dundrar in och så vidare. Nytt manskapsrum har vi, nu i stationshuset, om det är bättre eller sämre får framtiden visa, just nu känns det sämre.

Man tappar rätt mycket av att vara borta. Tänket och snabbheten försämras och man blir mer osäker, fast det kan ju vara en kombination av allt annat också. Trots det så har det gått bra och jag har haft fantastisk hjälp av min kollega Helen, tack!

Fredagkväll är det också, då brukar man normalt ha lite extra bråttom hem. Ikväll tror jag att att jag bojkottar fredagsmyset, det blir hem till en tom lägenhet.

Hör av er om ni har nåt kul på gång, eller om ni bara vill säga hej. Ni som känner mig har ju mitt nr och ni vet vars jag bor, välkomna!

Skriva kontrakt.

Förlåt världen, jag har köpt en bostadsrätt. En 3:a på 85 kvadrat.

Barnen undrar, jag försöker svara.

Ikväll sover småbrudarna hos mig. Egentligen så är de hemma hos Cecca den här veckan men då hon börjar jobba tidigt (innan barnomsorgen öppnar) och jag börjar lite senare så då får de sova här och jag lämnar hos dagmamman.

Vi har läst en del, vi har myst i soffan och så gjorde vi massor med gott till kvällsfika och tände ljus och satt och pratade. Två stycken treåringar kan prata rätt bra, jag lovar! Och de är verkligen inte dumma! 

Ingen blir gladare än jag att ha dem här, jag skulle gärna ha dem här varje dag!

Annars har dagen innehållit en hel del väntan, samtal, funderingar, inredningsplanering, mm. En jobbfri dag har det varit, men ändå jobbig.

Jag har försökt, iaf börjat planera lite för det politiska. Jag har en del att läsa in då den senaste tiden har ägnats åt en hel del annat tråkigt så jag ligger jag lite efter.

Det får va bra så, det blir bättre.

120 dB.

Ibland har man så mycket att skriva så att det blir helt omöjligt att få ner det i ord, eller är det nåt som bara händer mig?

Kort och gott: Tack alla som finns där för mig!

-

Det blir en del ändringar här på bloggen inom en snar framtid. Ny layout, lite andra ändringar, osv. Huvudfåran kommer att vara politisk, men även en hel del om mig själv. Det ska bli tydligare i framtiden.

Just det, grattis Jonas Sjöstedt!

Som på räls.

Idag börjar jag att jobba igen. Har varit både föräldraledig och sjukskriven. Men nu är det alltså dags för allvar och rutiner, jag behöver nog det nu.

Utan att överdriva så har jag väl kanske inte världens bästa jobb och arbetstider när man är ensamstående pappa. Men jobbet har ställt upp bra och det ska nog gå att ordna.

Det blir en mjukstart idag, ska åka pass in till Umeå och köra ett tåg till Vännäs. Det blir nog alldeles lagom.

Annars går det upp och ner, mest saknar jag mina småbrudar!

Yeah yeah yeah.

Jag kommer inte älta fram och tillbaks om hur det kommer sig att vi har separerat här på bloggen, så där vinner ingen på att fråga och tjata en massa om det. Sånna kommentarer tas bort direkt.

Nu har vi separerat, nu gör vi allt vi kan för att det ska bli så bra som möjligt för barnen. Självklart vill vi även i fortsättningen kunna vara bra vänner och ställa upp för varandra. Det var inget gemensamt beslut och det har inte varit lätt, men vi har båda ansvar över hur det blev, mer än så behöver jag inte förklara.

Veckan som har varit har inneburit flytt för mig. Efter överenskommelse så gjorde vi så att Cecca bor kvar i parhuset vi hyrde, själv har jag skaffat en 3:a mer centralt.

Jag har även haft barnen den här veckan och det har gått bra, de har varit så duktiga. Självklart är det inte lätt att förklara för 2 st 3 åringar att mamma och pappa inte längre ska bo ihop, men vi försöker och de håller god min och hjälper både mig och Cecca på deras sätt.

Min flytt har gått oerhört smidig, min mor och far kom hit, sen så har mina nära och kära vänner ställt upp så oerhört mycket. All kärlek till er!

Nu väntar en barnfri vecka, med undantag för en natt. Jag ska även börja jobba efter en föräldraledighet och sjukskrivning. Jag ser fram emot att komma in i vardagen och allt vad det innebär.

Tveka inte att höra av er och alla vänner är mer än gärna välkomna in på kaffe!

Välkommen till verkligheten.

Välkommen till verkligheten kamrater.

Min verklighet har ändrats rätt drastiskt sen sist. Därför kommer även bloggen att ändras en hel del. Även om det kommer att vara fokus på politik och på familj så är det inte riktigt som förut.

Jag är separerad och nyflyttad, inom Vännäs, med barnen hos mig på halvtid, jag ska försöka hinna med mina politiska uppdrag och jag ska även kunna försöka jobba för att kunna försörja mig själv och mina barn.

Det är ett pussel och en hel del nytt som ska falla på plats nu.

Men en sak som aldrig ändrats, det är att mina nära och kära är precis så nära och kära som de är, utan er vore jag inget, tack!

Länge leve socialismen och kärleken!