Ibland får jag roliga mail och kommentarer, ibland mindre roliga.
Jag godkänner alla kommentarer, så länge de inte är direkt olagliga eller sprider hatpropaganda, det gör jag. Från första början av bloggen tills nu är det en som tidigare har skrivit kommentarer på löpande band, som jag aldrig godkänt. Men det verkar vara en fyndig person med fantasi, så då och då får jag upplyftande mail.
Senast alldeles precis nyss. Jag hade tänkte skriva om låtsasliberalerna och deras syn på unga människor och deras värde, men jag spar det till en annan gång, de flesta vet nog vad jag skulle ha skrivit ändå.
Tillbaks till mailet.
Egentligen tycker jag synd om den här människan och jag har flera gånger tänkt försöka "spåra" upp h*n på något sätt, men jag är alldeles för dålig på sånt. Var sak har sin gång och tids nog kanske h*n står upp för sitt namn och sina åsikter?
Idag var det ett ganska kort mail:
"Har du blitt en blödig kommunist eller är du bara dum?"
Tack för omtanken, jag svarar gärna och jag kan göra det här när du så många ggr har försökt kommentera utan att komma fram:
Jag är bara människa, precis som du.
Det får räcka så, allt det andra kan vi gärna prata om vid senare tillfälle. Jag bjuder på kaffe, jag lovar. Sluta va så anonym, det blir lättare att prata öga mot öga. Jag är långt ifrån farlig.