Arbetarfundamentalismen bräker igen.

Av , , Bli först att kommentera 1

Grattis Sverige! Moderaterna hävdar nu ännu en gång att de är ett arbetarparti. Sveriges arbetarparti! Vi kan nu andas ut. Äntligen får denna försummade skara arbetare som trängs i skitiga fabriker, mörka gruvor och oändliga lagerlokaler ett parti som står på deras sida.

Visserligen finns det ju redan ett socialdemokratiskt och ett halvkommunistiskt parti som hävdar att de företräder arbetarna. Sedan finns det ju också en inte-så-smygfascistisk sammanslutning för grabbhalvor med järnrör, som också verkar vilja limma på sig begreppet arbetare. Men nu vet vi alltså besked. Det är Moderaterna som gäller!

Vi som av födsel och ohejdad vana aldrig lyckats klämma in oss själva i den helyllesvenska kategorin arbetare står vid sidan och gapar. Det är ju inte så att vi föddes rika. Inte heller att vi inte arbetar. Våra föräldrar hade bra, eller dåliga jobb. Höga eller låga utbildningar. Och det går bra för oss, eller dåligt. Det är lite olika det där. Vi är nämligen ganska många som inte helt enkelt går att sätta in i en schablon, klass eller kategorisera på rak arm.

Begreppet arbetare härrör från en tid då man på bruksorterna enkelt kunde se och göra skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Dessa samhällen var tydligt uppdelade socialt, ekonomiskt och geografiskt. Från arbetarnas sida kunde man enas om att man hade gemensamma intressen som ofta stod i skarp motsättning mot andra samhällsgruppers intressen. Ofta var det tjänstemännen som man mätte sig mot, men givetvis kunde det vara fabriksägarna (kapitalisterna) eller bönderna som sågs som orättvist gynnade i förhållande till den egna gruppen.

Vi ser idag att arbetare har blivit ett positivt värdeladdat ord i Sverige. Det gäller att kunna identifiera sig som arbetare. Den som kan göra det har ett frikort till en egen kategori inom svenskheten. En kategori som alltid är lite mer ok, reko och rimlig än andra.

Arbetare går att hitta på alla de mest förvånande ställen. Jag har stött på dem bland gymnasieelever, och villaägare. Bland veganer och älgjägare. På flyget, på universitetet och även i Sveriges riksdag. Dessa personer har allt som oftast mycket lite gemensamt och de delar verkligen inte mycket med socioekonomiskt utsatta stabbläggare eller kallskänkor från -20 talets industrisamhällen. Dagens fattiga svenskar passar dessutom ofta dåligt in i begreppet eftersom de ofta inte… just det arbetar. De som vi borde tala om idag, är de som hamnat utanför.  Men vilket parti väljer att kalla sig utanförskapspartiet?

Vänstern och högern får gärna göra upp sinsemellan om arbetarrörelsen trötta byk. Då kan vi andra ta itu med det viktiga. Hur vi bygger ett samhälle som ger alla en chans att utvecklas. Hur vi formar en samhällsordning där var och en får lön efter egen ansträngning, stöd efter behov och chans på chans att förbättra sin situation. Jag föreslår att vi satsar på ett liberalt välfärdssamhälle, med bra grundutbildning för alla, generös a-kassa och sjukpenning samt goda möjligheter för entreprenörer och innovatörer.

…och sen så slutar vi att göra skillnad på folk och folk, vare sig vi menar bögar, romer, kvinnor eller arbetare.

Vett och ovett om skatter.

Av , , Bli först att kommentera 0

Nej, jag är inte särskilt entusiatsisk över det femte jobbskatteavdraget. De pengarna hade exempelvis kunnat användas till att sätta igång bygget av Norrbottniabanan. Men snacket om att det utarmar välfärden är bara nys.  Den som vill fördjupa sig i frågan kan exempelvis börja med att kolla hur Sveriges offentliga utgifter utvecklats under 2000-talet.

http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2011/Januari/Skattetryck-vs-skatteintakter/

 

En justering av nivån för statlig skatt har dessutom endast symboliska effekter på statens intäkter.

En efterklok appell för ett bättre Boliden och tuffare riksmedier.

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag vill jag hålla många bollar i luften. Kanske för många. Händelserna kring företaget Boliden och arsenikförgiftade barn i Chile får mig emellertid att vilja kritisera den svenska gruvnäringen, ifrågasätta svenska riksmedier, fundera över gruvetableringar i Rönnbäcken och Kallak samt slutligen också försvara den svenska gruvnäringen. Håll i hatten nu åker vi!

När Boliden på 1980-talet valde att exportera gruvslam till Chile borde de ha vetat att de valde den billiga vägen framför den säkra. Det är i och för sig lätt att vara efterklok och påpeka det uppenbara idag, men det borde inte ha varit okänt för dem då heller. Mellan 1973 och 1990 styrdes Chile av en militärjunta ledd av Augusto Pinochet. Landet upplevde under 1980-talet en ekonomisk boom som till stora delar finner sin förklaring i ekonomiska avregleringar som genomfördes med stor kraft. Som liberal försvarar jag gärna idén att marknadens krafter ska ges fritt spelrum inom affärsvärlden, men när detta kombineras med diktatur drar jag öronen åt mig. En fungerande marknadsekonomi förutsätter schyssta spelregler och rättssäkerhet för alla parter. Så var läget aldrig i Chile. Det är detta som gruvföretaget borde ha förstått. Det fanns goda skäl att betvivla att deras slam skulle hanteras på ett tvivelaktigt sätt.bild

Med tanke på dessa försummelser från 1980-talet är det mycket värdefullt att svenska riksmedier nu reagerar snabbt och initierat kring den stämningsansökan som lämnats in till Skellefteå tingsrätt från bybor i Polygono i norra Chile. Exempelvis ägnar Dagens Nyheter idag fyra sidor åt ämnet, med allt ifrån krönikor och opinionsartiklar, till bildreportage på plats i Chile. Denna snabba och stora rapportering visar emellertid på hur pass hemmablinda svenska riksmedier kan vara. Jag vill inte på något sätt relativisera tragedin i Chile, den är värd all uppmärksamhet och bär på en tyngd som på många sätt är unik. Däremot vill jag påvisa faran i att inte se vad som sker i Sverige just nu. Det finns idag åtminstone två gruvprojekt som visar att gruvbrytningen i Sverige inte är oproblematisk, och att den ger konsekvenser som inte är försumbara. Under sommaren ledde detta till skarpt läge i Kallak utanför Jokkmokk där äganderätten negligerats och samebyn och miljöaktivister hamnat i handfast kamp med polisen. Angående en gruvetablering i Rönnbäcken utanför Tärna fattade regeringen ett beslut den 22 augusti som innebar att den samiska minoritetens intressen uttryckligen sattes lägre än Sveriges behov av gruvor. Dagens nyheter har knappt rapporterat om Rönnbäcken och till Kallak skickade man en reporter först efter pinsam kritik i P1´s Medierna den 1 september.

Faran med denna typ av hemmablindhet är att vi som lever i områden med gruvdrift kan känna att vi blir prisgivna åt slumpen. Jag hör till dem som anser att Sverige både behöver och ska ha en stark gruvnäring. Den svenska malmen är en tillgång som vi har stor nytta av och som vi därför ska förvalta väl. Däremot blir jag rädd och orolig när jag förstår att svensken i allmänhet och riksmedia i synnerhet endast kan prestera en avmätt gäspning åt viktiga frågor som rör gruvnäringen. Det är nämligen så att gruvor är farliga. Farliga både för miljö och människor. Därför krävs det en ständigt tuff granskning av branschen, så att övertramp och fusk inte hamnar i skymundan. Vi har inte den situationen idag, vilket är mycket farligt. Ett öppet samtal om gruvnäringens för- och nackdelar kommer visa att vi fortfarande behöver gruvor, men att det finns andra intressen som också ska förvaras. Den aningslösa tystnad som vi har idag kan tyvärr leda till att det bara blir de efterkloka som vågar se vilka beslut som borde ha fattats idag.

Inte ideal, inte pengar. Bara makt!

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är bara att gratulera invånarna i Dorotea. Ni har lyckats! Det såg länge ut som att ockupation och folkomröstning inte skulle räcka hela vägen. Sossarna stod på sig och menade att ”Utmaningarna ligger framåt, inte två år bakåt”. Men nu svänger de, vilket är mycket bra!

Denna händelse visar emellertid hur viktigt det är att Socialdemokraterna inte tillåts att ta makten i länet för givet. Det är nämligen först när deras priviligierade ställning ifrågasätts som de är beredda att lyssna på de som drabbas av deras beslut. Man hade nog kunnat tro att sossarnas envisa låsning vid att inte släppa besparingarna i Åsele och Dorotea hade att göra med ekonomiska realiteter. Att de egentligen ville ha råd med detta, men att de var tvungna att ta ansvar för ekonomin. När jag debatterade denna fråga med Skelleftesossen Daniel Ådin, så framhöll han enträget att min Doroteavänliga linje var ansvarslös, populistisk och att det var upp till oss i oppositionen att visa var pengarna skulle tas ifrån. Underförstått, vilken annan ort skulle få lida för vår mjäkighet mot Dorotea?

Men det var inte pengarna det handlade om. När Peter Olofsson (S) i dagens Norran meddelar att Dorotea ska få en fungerande sjukstuga igen, så verkar detta med ekonomin inte vara någon särskilt stor fråga för honom. – Det var kanske lite väl olyckligt uttryckt att säga att vi inte skulle ta resultatet i beaktning, säger han. Ja, så är det. För om de inte hade tagit hänsyn till detta omröstningsresultat, så hade frågan levt vidare fram till valet. Då hade många Västerbottningar haft föga lust att rösta på de döva makthavarna en gång till.

Åselebor! Ni biter tyvärr i gräset. Socialdemokraterna lovar er ingenting. Åtminstone ingenting mer än en akutbil. Nåväl, ni får väl skylla er själva? För sossarna har lite svårt att lyssna när folk drabbas av deras besparingar och ni… ni har ju inte ens ockuperat nånting.

Uppdatering 13/9: I dagens VK uttalar sig Peter Olofsson igen angående hur Landstinget ska gå vidare i Dorotea. Nu är beskedet att man står fast vid sin tidigare linje. Synd för Dorotea, virrigt av socialdemokraterna och landstingsledningen.

 

Folkomröstningen – Vi har fått det landsting som vi förtjänar!

Av , , Bli först att kommentera 2

När landstinget år 2011 fattade beslut om projekt balans kan det ses som ett uttryck av desperation. Under flera års tid hade man misslyckats med att få ett fast grepp om kostanderna inom länets sjukvård och nu skulle man genom tuffa prioriteringar ta sig an denna hala tvål. Landstingets ekonomiska svårigheter  skulle kunna förklaras av den knepiga befolkningsstrukturen i Västerbotten, den skulle kunna förstås som en följd av en måttligt hög landstingsskatt eller som en effekt av obalanser i det kommunala utjämningssystemet och att staten inte är tillräckligt generös med bidrag. Jag hävdar att allt detta spelar roll, men att den främsta orsaken handlar om kontroll och ansvar. Varför röstar man inte bort en majoritet som inte klarar av att sköta den gemensamma ekonomin? Det är givetvis fritt fram för var och en att betvivla Folkpartiets och Alliansens förmåga att göra ett bättre jobb, men sanningen är den att vi inte vet hur det är med den saken. Personligen har jag stor tilltro till mina politiska kollegor i landstinget. Jag är övertygad om att Marianne Normark, Carin Hasslow, Nicke Grahn mfl. skulle göra ett mycket bra jobb om de fick chansen.

När jag nu summerar resultatet från helgens folkomröstning kan jag konstatera följande:

Valdeltagandet blev för lågt för att majoriteten ska se det som legitimt. Ja-röstarna är emellertid för många för att deras vilja bara ska ignoreras. Och… om vi fortsätter att ta landstingsfrågor på så litet allvar att 75% av väljarna inte gitter lägga sin röst, ja då får vi det landsting vi förtjänar. Majoriteten kan då lungt sitta kvar och skylla på andra när de inte klarar sitt uppdrag.

Inför nästa års valrörelse är dock mitt budskap till Peter Olofsson och andra Socialdemokrater:  – Håll i er! Ni sitter inte säkert! När få orkar rösta finns det ändå 53 305 väljare som inte är nöjda med er insats.

Västerbotten vinner på jämställdhet!

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har just varit på möte med styrelsen för Liberala kvinnor i Västerbotten. Det känns fantastiskt att möta såna engagerade politiker som genom envist arbete når politisk framgång. Förra helgen kunde vi glädjas åt att folkpartiet vill införa fler individuella dagar i föräldraförsäkringen. Vad blir det härnäst?

Vi västerbottningar har mycket att vinna på ökad jämställdhet. Vi är inte så många och vi bor rätt så glest. Varför skulle vi då slarva med att ta vara på varandras resurser och kompetens?

Glöm för övrigt inte bort att gå och rösta imorgon. Rösta Ja!

Glada nyheter! (S) förstår och respekterar inlandet.

Av , , Bli först att kommentera 2

Den socialdemokratiske lokalpolitikern, tillika fritidsnämndens ordförande i Skellefteå, Daniel Ådin bloggar på detta sätt angående folkomröstningen kommande helg:

”Jag förstår, och har all respekt, för initiativtagarna i Åsele och Dorotea. Jag tvivlar inte ett ögonblick på deras oro och ärliga uppsåt i inledningen av arbetet för att få en folkomröstning till stånd.Det jag däremot äcklas av är de politiska partier som, i Landstinget, försöker kapa frågan och göra partipolitik av den.”

Det är säkert mycket glädjande för invånarna i Åsele och Dorotea att få en sådan här klapp på huvudet av denna Skelleftesosse. Hör upp ni själar som dväljes i Åsele lappmark! Ådin förstår och respekterar er! Ni kan andas ut! Ty om ni än icke kan få den akutsjukvård som ni eftertraktar, så åtnjuter ni dock sympati från de politiker vid kusten, som inte har tänkt lyssna på er.

Om ni som bor i södra Lapplands inland på nåt sätt skulle bli nedslagna av denna njugga behandling så ska ni emellertid betänka följande: Allt elände är relativt! För vad är väl en nedlåtande klapp på huvudet om man jämför med att styras av den äckliga skara som den oppositionella alliansen utgör? Nu ska ni få höra vad Alliansen har hittat på. När det visade sig att det skulle bli en folkomröstning angående akutsjukvården i Åsele och Dorotea, bestämde sig alliansen för att tala om hur man tänker sig att sjukvården i hela länet borde organiseras. De la fram ett förslag med satsningar och besparingar som sammantaget skulle innebära att den direkta sjukvården prioriterades framför administration. Ett eller annat i det där förslaget kan säkert vara bra, men visst ser ni vad det handlar om? Politik! De vill få er att rösta på dem! De har ingen skam i kroppen! De tror nog att de är nåt.

Eller också är det helt enkelt så att vi inom Alliansen gör som demokratiska politiker gör mest. Vi funderar över vilka utmaningar som behöver hanteras, lyssnar på olika perspektiv från medborgarna, ser vilka resurser vi har och föreslår en lösning som vi tror på. Mina kollegor i landstinget har bedömt att ambulansen i Åsele och vårdplatserna i Dorotea bör finnas med i en sådan lösning. Jag håller med. Om du vill sätta dig in i Alliansens plan för vården i länet, så kan du läsa den via denna länk.

Det kan ju vara så att Ådin inte menade att jag, eller någon annan politiker äcklar honom. Och det kan ju vara så att hans tal om förståelse är ärligt menad. Problemet är att vi har svårt att bedöma det. Av hans blogginlägg verkar det som att politik framförallt borde vara ord och helst inte handling.

Det är nu fem dagar kvar till folkomröstningen för en fungerande akutsjukvård i hela Västerbottens län. Gå och rösta. RÖSTA JA!

Detta är frågan som ställs i folkomröstningen den 8:e september.

”Som en del i att nå balans i ekonomin beslutade Västerbottens läns landsting 2011 att minska antalet vårdplatser i Dorotea och att ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil. Vill du ge Västerbottens läns landsting i uppdrag att utforma ett åtgärdspaket för hela länet som innebär att Dorotea får vårdplatser och läkarjourkedja som 2011 och att Åsele får en stationerad ambulans?”