Betyg är inte allt här i livet. Men om någon presterar bra i skolan borde vi se det som en möjlighet inte ett problem. Låt meriter spela större roll än kön i samhället!
Jämställdheten och småbarnsåren.
Västerbottens män har under flera år varit bäst i Sverige på att ta ut föräldrapenning. Nu arbetar vi i folkpartiet för att resten av sveriges män ska ta efter. Varför? Vi är ju feminister!
Försvara romernas rättigheter!
Om vi vill veta hur djupt demokratins värderingar når i samhället så ska vi lägga märke till hur minoriteterna behandlas. Dagens avslöjande i DN visar att det är oroväckande långgrunt på sina håll.
Vett och ovett om skatter.
Nej, jag är inte särskilt entusiatsisk över det femte jobbskatteavdraget. De pengarna hade exempelvis kunnat användas till att sätta igång bygget av Norrbottniabanan. Men snacket om att det utarmar välfärden är bara nys. Den som vill fördjupa sig i frågan kan exempelvis börja med att kolla hur Sveriges offentliga utgifter utvecklats under 2000-talet.
http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2011/Januari/Skattetryck-vs-skatteintakter/
En justering av nivån för statlig skatt har dessutom endast symboliska effekter på statens intäkter.
En efterklok appell för ett bättre Boliden och tuffare riksmedier.
Idag vill jag hålla många bollar i luften. Kanske för många. Händelserna kring företaget Boliden och arsenikförgiftade barn i Chile får mig emellertid att vilja kritisera den svenska gruvnäringen, ifrågasätta svenska riksmedier, fundera över gruvetableringar i Rönnbäcken och Kallak samt slutligen också försvara den svenska gruvnäringen. Håll i hatten nu åker vi!
När Boliden på 1980-talet valde att exportera gruvslam till Chile borde de ha vetat att de valde den billiga vägen framför den säkra. Det är i och för sig lätt att vara efterklok och påpeka det uppenbara idag, men det borde inte ha varit okänt för dem då heller. Mellan 1973 och 1990 styrdes Chile av en militärjunta ledd av Augusto Pinochet. Landet upplevde under 1980-talet en ekonomisk boom som till stora delar finner sin förklaring i ekonomiska avregleringar som genomfördes med stor kraft. Som liberal försvarar jag gärna idén att marknadens krafter ska ges fritt spelrum inom affärsvärlden, men när detta kombineras med diktatur drar jag öronen åt mig. En fungerande marknadsekonomi förutsätter schyssta spelregler och rättssäkerhet för alla parter. Så var läget aldrig i Chile. Det är detta som gruvföretaget borde ha förstått. Det fanns goda skäl att betvivla att deras slam skulle hanteras på ett tvivelaktigt sätt.
Med tanke på dessa försummelser från 1980-talet är det mycket värdefullt att svenska riksmedier nu reagerar snabbt och initierat kring den stämningsansökan som lämnats in till Skellefteå tingsrätt från bybor i Polygono i norra Chile. Exempelvis ägnar Dagens Nyheter idag fyra sidor åt ämnet, med allt ifrån krönikor och opinionsartiklar, till bildreportage på plats i Chile. Denna snabba och stora rapportering visar emellertid på hur pass hemmablinda svenska riksmedier kan vara. Jag vill inte på något sätt relativisera tragedin i Chile, den är värd all uppmärksamhet och bär på en tyngd som på många sätt är unik. Däremot vill jag påvisa faran i att inte se vad som sker i Sverige just nu. Det finns idag åtminstone två gruvprojekt som visar att gruvbrytningen i Sverige inte är oproblematisk, och att den ger konsekvenser som inte är försumbara. Under sommaren ledde detta till skarpt läge i Kallak utanför Jokkmokk där äganderätten negligerats och samebyn och miljöaktivister hamnat i handfast kamp med polisen. Angående en gruvetablering i Rönnbäcken utanför Tärna fattade regeringen ett beslut den 22 augusti som innebar att den samiska minoritetens intressen uttryckligen sattes lägre än Sveriges behov av gruvor. Dagens nyheter har knappt rapporterat om Rönnbäcken och till Kallak skickade man en reporter först efter pinsam kritik i P1´s Medierna den 1 september.
Faran med denna typ av hemmablindhet är att vi som lever i områden med gruvdrift kan känna att vi blir prisgivna åt slumpen. Jag hör till dem som anser att Sverige både behöver och ska ha en stark gruvnäring. Den svenska malmen är en tillgång som vi har stor nytta av och som vi därför ska förvalta väl. Däremot blir jag rädd och orolig när jag förstår att svensken i allmänhet och riksmedia i synnerhet endast kan prestera en avmätt gäspning åt viktiga frågor som rör gruvnäringen. Det är nämligen så att gruvor är farliga. Farliga både för miljö och människor. Därför krävs det en ständigt tuff granskning av branschen, så att övertramp och fusk inte hamnar i skymundan. Vi har inte den situationen idag, vilket är mycket farligt. Ett öppet samtal om gruvnäringens för- och nackdelar kommer visa att vi fortfarande behöver gruvor, men att det finns andra intressen som också ska förvaras. Den aningslösa tystnad som vi har idag kan tyvärr leda till att det bara blir de efterkloka som vågar se vilka beslut som borde ha fattats idag.
Inte ideal, inte pengar. Bara makt!
Det är bara att gratulera invånarna i Dorotea. Ni har lyckats! Det såg länge ut som att ockupation och folkomröstning inte skulle räcka hela vägen. Sossarna stod på sig och menade att ”Utmaningarna ligger framåt, inte två år bakåt”. Men nu svänger de, vilket är mycket bra!
Denna händelse visar emellertid hur viktigt det är att Socialdemokraterna inte tillåts att ta makten i länet för givet. Det är nämligen först när deras priviligierade ställning ifrågasätts som de är beredda att lyssna på de som drabbas av deras beslut. Man hade nog kunnat tro att sossarnas envisa låsning vid att inte släppa besparingarna i Åsele och Dorotea hade att göra med ekonomiska realiteter. Att de egentligen ville ha råd med detta, men att de var tvungna att ta ansvar för ekonomin. När jag debatterade denna fråga med Skelleftesossen Daniel Ådin, så framhöll han enträget att min Doroteavänliga linje var ansvarslös, populistisk och att det var upp till oss i oppositionen att visa var pengarna skulle tas ifrån. Underförstått, vilken annan ort skulle få lida för vår mjäkighet mot Dorotea?
Men det var inte pengarna det handlade om. När Peter Olofsson (S) i dagens Norran meddelar att Dorotea ska få en fungerande sjukstuga igen, så verkar detta med ekonomin inte vara någon särskilt stor fråga för honom. – Det var kanske lite väl olyckligt uttryckt att säga att vi inte skulle ta resultatet i beaktning, säger han. Ja, så är det. För om de inte hade tagit hänsyn till detta omröstningsresultat, så hade frågan levt vidare fram till valet. Då hade många Västerbottningar haft föga lust att rösta på de döva makthavarna en gång till.
Åselebor! Ni biter tyvärr i gräset. Socialdemokraterna lovar er ingenting. Åtminstone ingenting mer än en akutbil. Nåväl, ni får väl skylla er själva? För sossarna har lite svårt att lyssna när folk drabbas av deras besparingar och ni… ni har ju inte ens ockuperat nånting.
Uppdatering 13/9: I dagens VK uttalar sig Peter Olofsson igen angående hur Landstinget ska gå vidare i Dorotea. Nu är beskedet att man står fast vid sin tidigare linje. Synd för Dorotea, virrigt av socialdemokraterna och landstingsledningen.
Folkomröstningen – Vi har fått det landsting som vi förtjänar!
När landstinget år 2011 fattade beslut om projekt balans kan det ses som ett uttryck av desperation. Under flera års tid hade man misslyckats med att få ett fast grepp om kostanderna inom länets sjukvård och nu skulle man genom tuffa prioriteringar ta sig an denna hala tvål. Landstingets ekonomiska svårigheter skulle kunna förklaras av den knepiga befolkningsstrukturen i Västerbotten, den skulle kunna förstås som en följd av en måttligt hög landstingsskatt eller som en effekt av obalanser i det kommunala utjämningssystemet och att staten inte är tillräckligt generös med bidrag. Jag hävdar att allt detta spelar roll, men att den främsta orsaken handlar om kontroll och ansvar. Varför röstar man inte bort en majoritet som inte klarar av att sköta den gemensamma ekonomin? Det är givetvis fritt fram för var och en att betvivla Folkpartiets och Alliansens förmåga att göra ett bättre jobb, men sanningen är den att vi inte vet hur det är med den saken. Personligen har jag stor tilltro till mina politiska kollegor i landstinget. Jag är övertygad om att Marianne Normark, Carin Hasslow, Nicke Grahn mfl. skulle göra ett mycket bra jobb om de fick chansen.
När jag nu summerar resultatet från helgens folkomröstning kan jag konstatera följande:
Valdeltagandet blev för lågt för att majoriteten ska se det som legitimt. Ja-röstarna är emellertid för många för att deras vilja bara ska ignoreras. Och… om vi fortsätter att ta landstingsfrågor på så litet allvar att 75% av väljarna inte gitter lägga sin röst, ja då får vi det landsting vi förtjänar. Majoriteten kan då lungt sitta kvar och skylla på andra när de inte klarar sitt uppdrag.
Inför nästa års valrörelse är dock mitt budskap till Peter Olofsson och andra Socialdemokrater: – Håll i er! Ni sitter inte säkert! När få orkar rösta finns det ändå 53 305 väljare som inte är nöjda med er insats.
Västerbotten vinner på jämställdhet!
Jag har just varit på möte med styrelsen för Liberala kvinnor i Västerbotten. Det känns fantastiskt att möta såna engagerade politiker som genom envist arbete når politisk framgång. Förra helgen kunde vi glädjas åt att folkpartiet vill införa fler individuella dagar i föräldraförsäkringen. Vad blir det härnäst?
Vi västerbottningar har mycket att vinna på ökad jämställdhet. Vi är inte så många och vi bor rätt så glest. Varför skulle vi då slarva med att ta vara på varandras resurser och kompetens?
Glöm för övrigt inte bort att gå och rösta imorgon. Rösta Ja!
Glada nyheter! (S) förstår och respekterar inlandet.
Den socialdemokratiske lokalpolitikern, tillika fritidsnämndens ordförande i Skellefteå, Daniel Ådin bloggar på detta sätt angående folkomröstningen kommande helg:
”Jag förstår, och har all respekt, för initiativtagarna i Åsele och Dorotea. Jag tvivlar inte ett ögonblick på deras oro och ärliga uppsåt i inledningen av arbetet för att få en folkomröstning till stånd.Det jag däremot äcklas av är de politiska partier som, i Landstinget, försöker kapa frågan och göra partipolitik av den.”
Det är säkert mycket glädjande för invånarna i Åsele och Dorotea att få en sådan här klapp på huvudet av denna Skelleftesosse. Hör upp ni själar som dväljes i Åsele lappmark! Ådin förstår och respekterar er! Ni kan andas ut! Ty om ni än icke kan få den akutsjukvård som ni eftertraktar, så åtnjuter ni dock sympati från de politiker vid kusten, som inte har tänkt lyssna på er.
Om ni som bor i södra Lapplands inland på nåt sätt skulle bli nedslagna av denna njugga behandling så ska ni emellertid betänka följande: Allt elände är relativt! För vad är väl en nedlåtande klapp på huvudet om man jämför med att styras av den äckliga skara som den oppositionella alliansen utgör? Nu ska ni få höra vad Alliansen har hittat på. När det visade sig att det skulle bli en folkomröstning angående akutsjukvården i Åsele och Dorotea, bestämde sig alliansen för att tala om hur man tänker sig att sjukvården i hela länet borde organiseras. De la fram ett förslag med satsningar och besparingar som sammantaget skulle innebära att den direkta sjukvården prioriterades framför administration. Ett eller annat i det där förslaget kan säkert vara bra, men visst ser ni vad det handlar om? Politik! De vill få er att rösta på dem! De har ingen skam i kroppen! De tror nog att de är nåt.
Eller också är det helt enkelt så att vi inom Alliansen gör som demokratiska politiker gör mest. Vi funderar över vilka utmaningar som behöver hanteras, lyssnar på olika perspektiv från medborgarna, ser vilka resurser vi har och föreslår en lösning som vi tror på. Mina kollegor i landstinget har bedömt att ambulansen i Åsele och vårdplatserna i Dorotea bör finnas med i en sådan lösning. Jag håller med. Om du vill sätta dig in i Alliansens plan för vården i länet, så kan du läsa den via denna länk.
Det kan ju vara så att Ådin inte menade att jag, eller någon annan politiker äcklar honom. Och det kan ju vara så att hans tal om förståelse är ärligt menad. Problemet är att vi har svårt att bedöma det. Av hans blogginlägg verkar det som att politik framförallt borde vara ord och helst inte handling.
Det är nu fem dagar kvar till folkomröstningen för en fungerande akutsjukvård i hela Västerbottens län. Gå och rösta. RÖSTA JA!
Detta är frågan som ställs i folkomröstningen den 8:e september.
”Som en del i att nå balans i ekonomin beslutade Västerbottens läns landsting 2011 att minska antalet vårdplatser i Dorotea och att ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil. Vill du ge Västerbottens läns landsting i uppdrag att utforma ett åtgärdspaket för hela länet som innebär att Dorotea får vårdplatser och läkarjourkedja som 2011 och att Åsele får en stationerad ambulans?”
Individuell frihet, jämställdhet och andra dumheter.
Folkpartiet har nu äntligen landat i att stärka den individuella karaktären på föräldraförsäkringen. Partistyrelsen har sagt ja till att 90 (istället för 60) av försäkringens 480 dagar ska vara reserverade till den ena föräldern, och inte kunna överlåtas.
När jag i min liberalfeministiska glädjeyra delade denna nyhet på sociala medier, fick jag ganska snart kommentaren ”Dumheter” från den Kristdemokratiske riksdagsledamoten i AC-län. Hen var möjligen inte så uppretad som kommentaren kan verka, men att min glädje inte var delad framstod klart.
Dumheter finns ju av olika slag. En dumhet som vi frisinnade Västerbottningar brukar uppskatta är individuell frihet. Det finns de som menar att tanken på individens frihet är ett nojsigt drömeri, och i strikt filosofisk mening kan jag faktiskt hålla med. Däremot är det svårt att förklara för en dotter som fyller arton om en knapp månad att: ”Det där spelar ingen roll… inte får du göra mer som du vill, bara för att du är 18.” Nej, 17-åringen vet något som alla liberaler förstått. Det är stor skillnad på att ha, eller inte ha vissa rättigheter. Köra bil, rösta, öppna ett bankonto… vara föräldraledig.
Nej stopp nu! Vad har föräldrapenningen med 18-årsdagen att göra? Nu blir det dumheter igen! Ja, kanske det…Men…Jag påstår nu att det finns män som inte har fått dela den rättigheten som alla kvinnor i Sverige haft under ganska lång tid nu. Har jag träffat dom själv? Nej! För när jag satt där på öppna förskolan och pratade med deras fruar så fick jag höra: ”Alltså nu när jag har den här chansen så vill jag då inte att Thomas (Anders, Jörgen, Mohammed…) ska lägga sig i. Det här är mina dagar!” Problemet var dock att dessa mammor inte alltid var alldeles övertygande i sin roll som nöjd och självförverkligande hemmamamma. Ibland fick jag för mig (gud förbjude) att de sa sådär för att dölja att deras killar (män, gubbar, grabbhalvor) egentligen sket i att ta sitt föräldraansvar. Eller så var det helt enkelt så att killens chef var så oförstående för ”barn och sånt” att föräldraledighet inte riktigt kändes som en bra idé.
Ok, vart vill jag komma? Jo föräldrapenningen finns till för att föräldrar ska kunna ta sitt ansvar för sina barn på ett så bra sätt som möjligt. Försäkringssystemet måste därför vara utformat så att båda föräldrarna ges rätt att stanna hemma med barnet, men också så att båda föräldrarnas rätt att försörja sig själv och sin familj skyddas. För att lyckas med detta är det en stor fördel att 90 dagar ska vara reserverade för vardera föräldern.
Föräldraförsäkringen har hittills varit alltför kollektivt inriktad, som om samhällets minsta beståndsdel var familjen. Därför gläds jag åt att Folkpartiet nu tagit detta steg mot jämställdhet och individuell frihet. Allt annat vore dumheter!
Senaste kommentarerna