Arbetarfundamentalismen bräker igen.

Grattis Sverige! Moderaterna hävdar nu ännu en gång att de är ett arbetarparti. Sveriges arbetarparti! Vi kan nu andas ut. Äntligen får denna försummade skara arbetare som trängs i skitiga fabriker, mörka gruvor och oändliga lagerlokaler ett parti som står på deras sida.

Visserligen finns det ju redan ett socialdemokratiskt och ett halvkommunistiskt parti som hävdar att de företräder arbetarna. Sedan finns det ju också en inte-så-smygfascistisk sammanslutning för grabbhalvor med järnrör, som också verkar vilja limma på sig begreppet arbetare. Men nu vet vi alltså besked. Det är Moderaterna som gäller!

Vi som av födsel och ohejdad vana aldrig lyckats klämma in oss själva i den helyllesvenska kategorin arbetare står vid sidan och gapar. Det är ju inte så att vi föddes rika. Inte heller att vi inte arbetar. Våra föräldrar hade bra, eller dåliga jobb. Höga eller låga utbildningar. Och det går bra för oss, eller dåligt. Det är lite olika det där. Vi är nämligen ganska många som inte helt enkelt går att sätta in i en schablon, klass eller kategorisera på rak arm.

Begreppet arbetare härrör från en tid då man på bruksorterna enkelt kunde se och göra skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Dessa samhällen var tydligt uppdelade socialt, ekonomiskt och geografiskt. Från arbetarnas sida kunde man enas om att man hade gemensamma intressen som ofta stod i skarp motsättning mot andra samhällsgruppers intressen. Ofta var det tjänstemännen som man mätte sig mot, men givetvis kunde det vara fabriksägarna (kapitalisterna) eller bönderna som sågs som orättvist gynnade i förhållande till den egna gruppen.

Vi ser idag att arbetare har blivit ett positivt värdeladdat ord i Sverige. Det gäller att kunna identifiera sig som arbetare. Den som kan göra det har ett frikort till en egen kategori inom svenskheten. En kategori som alltid är lite mer ok, reko och rimlig än andra.

Arbetare går att hitta på alla de mest förvånande ställen. Jag har stött på dem bland gymnasieelever, och villaägare. Bland veganer och älgjägare. På flyget, på universitetet och även i Sveriges riksdag. Dessa personer har allt som oftast mycket lite gemensamt och de delar verkligen inte mycket med socioekonomiskt utsatta stabbläggare eller kallskänkor från -20 talets industrisamhällen. Dagens fattiga svenskar passar dessutom ofta dåligt in i begreppet eftersom de ofta inte… just det arbetar. De som vi borde tala om idag, är de som hamnat utanför.  Men vilket parti väljer att kalla sig utanförskapspartiet?

Vänstern och högern får gärna göra upp sinsemellan om arbetarrörelsen trötta byk. Då kan vi andra ta itu med det viktiga. Hur vi bygger ett samhälle som ger alla en chans att utvecklas. Hur vi formar en samhällsordning där var och en får lön efter egen ansträngning, stöd efter behov och chans på chans att förbättra sin situation. Jag föreslår att vi satsar på ett liberalt välfärdssamhälle, med bra grundutbildning för alla, generös a-kassa och sjukpenning samt goda möjligheter för entreprenörer och innovatörer.

…och sen så slutar vi att göra skillnad på folk och folk, vare sig vi menar bögar, romer, kvinnor eller arbetare.