Anja Lundholm, Nordmaling

söndag = plugg och saknad

Vi klämmer nog in en film också..

Den klämmer vi nog in först, det blir alldeles strax I love you man, som tydligen ska vara bra, hope so! Sedan blir det nog en paus med lite plugg, måste skriva klart insändningsuppgift 1 till textkommunikationen, vi ska analysera en artikel, vi fick välja mellan tre stycken. De två första begrep jag mig nätt och jämt på, det var om krig och sådant, inte min specialite. Så jag valde den tredje, en artikel om hur Jamie Oliver ändrat skolmaten på en skola i London. Den ska nog gå lättare att analysera, men det är dock lite svårt när man lämnat boken i skolan, smart ass me! –.–

Och under hela dagen så kommer jag saknar min kära syster Angelina. Idag är det 3 år sedan hon lämnade oss. Det är fortfarande lika ofattbart, och det gör fortfarande lika ont. Tankarna går till henne varenda dag, men just den här månaden känns extra mycket. Båda hennes datum är inristade. Det borde bara vara ett, men det är två.

1988.10.12

2006.10.04

Min fråga är; hur tusan går man vidare när någon i sin närhet har dött? Det har gått 3 år, och jag har fortfarande ingen aning. Jag tror inte ens att det går. För man kommer alltid minnas henne och ha alla minnen. Och det kommer alltid göra ont. Och man kommer alltid vilja ha tillbaka henne lika mycket.

 

Jag tror inte ett dugg på citatet, som jag inte vet vem som kom på; "Tiden läker alla sår." Tiden läker då inga sår alls. Möjligtvis om du har ett skrapsår så läker det mer och mer för var dag. Men inte sådant här, det går inte att läka.

 

Jag älskar dig Angelina. Hela familjen, alla dina vänner, vi saknar dig.

En kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>