Hur ska framtidens stad se ut?

Av , , Bli först att kommentera 1

Dagarna innan påsk gick remisstiden ut för Översiktsplan Umeå kommun. Museets kulturmiljöavdelning har lämnat ett noga genomarbetat svar och värjer inte för att vara kritiska. I stora drag handlar kritiken om att planen tar för lite hänsyn till vårt omgivande kulturlandskap – det vill säga brukad jord, bebyggelse och fornlämningar – när nya områden för bebyggelse ska utvecklas och staden förtätas.

”Varför är det så viktigt med hänsyn till kulturarvet?” frågar sig vän av ordning som vill anstränga sig lite extra för att förstå.

För att gå rakt på sak, och nämna det mätbara först: kulturarvet har ett ekonomiskt värde. Kulturarvet sysselsätter direkt och indirekt tusentals personer inom besöksnäringen, upplevelseindustri, hantverk och byggföretag bara för att nämna några. Även inom fastighetsmarknaden har kulturhistoriskt värdefull bebyggelse dragningskraft i sig självt.*

Att de miljömässiga vinsterna i ett levande kulturlandskap är stora, är uppenbart. Det handlar om biologisk mångfald och ytterst om mänsklighetens överlevnad. Tycker du att jag drar det hela till sin spets? Fundera då ett slag på alternativet. Att vi inte tog hänsyn till kulturarvet överhuvudtaget – hur många generationer skulle då överleva på vår planet? Det är uppenbart att vi måste ta tillvara uppodlad mark och skog, och fortsätta vårda den. Byggnader, stenrösen, brunnar för att inte tala och alla tusentals lämningar som finns längs med vattendragen har ju haft – och har – funktioner att fylla.

Det kanske svåraste att mäta är den upplevda känslan av kulturarvet. Historiska miljöer är viktiga för människan, och har genom tiderna varit platser dit man har återvänt. Du som fortfarande tvivlar på kulturarvets nödvändighet: lova att du undviker gamla stadsdelar nästa gång du besöker en storstad, eller stannar hemma när sällskapet vill besöka Ale stenar på bilsemestern.

Det här är frågor som borde engagera flera!

Ett tips till fördjupning på ett lättsamt och informativt sätt hittar du här. Det är Riksantikvarieämbetet som nyligen utkom med en rapport som heter Räkna med kulturarvet och som ger tydliga och bra svar på viktiga frågor.

Ett annat tips är att komma till museet på onsdagkväll 26 april kl 19.00. Då kommer f d stadsarkitekt Hans Åkerlind att delta i ett samtal med konstnär Johannes Samuelsson och Erik Persson om stadsplanering och demokrati med utgångspunkt i mötesplatsen Apberget, som var en central punkt i stadsbilden i Umeå tills för några år sedan.

Vem bestämmer om vårt gemensamma utrymme, och hur kan vi säkerställa att viktiga värden bevaras? Kom och gör din röst hörd och lyssna till andra.

 

* Exempel ges i ”Räkna med kulturarvet” som är länkad till i texten.

IMG_5697

Ska sådana här gamla hus underhållas, eller är det bättre att ge plats åt nytt? 

Bli först att kommentera

Tidsomställning med samhällsnytta

Av , , Bli först att kommentera 1

Veckan har varit trög, både morgon och kväll. Men däremellan har det gått bra. Konstigt. Jag skyller på tidsomställningen förra helgen, men förstår ändå inte riktigt hur den timmen kunde slå tillbaka så hårt, och framförallt inte på kvällen.

På dagarna har dock fokus legat längre fram än på enstaka timmar och stundande sommar. Vi är nu halvvägs in i planeringsveckorna för verksamhetsåret 2018. Innan sommaren ska budgetäskanden lämnas till våra ägare och vi vara klara över vilka prioriteringar som ska göras. I vårt mål- och visionsdokument som sträcker sig fram till 2019 har vi har tre stora uppgifter att lösa innan utgången av 2019; Vi måste rädda museets ”inre organ” arkiven, vara i startgroparna för att bygga en ny kulturhistorisk basutställning och ha lösningar klara för ett friluftsmuseum i topptrim 2021 – då är det etthundra år sedan första byggnaden flyttades hit.

Med den ambitiösa agendan är det inte svårt att räkna ut att kommande år handlar om att plocka fram kalkylatorn och vässa pennan. Vi ska räkna kvadratmeter, hyllmeter och spaltmeter – ja, det sista är nog så viktigt. Ju fler spaltmetrar desto bättre möjlighet att förklara varför arkiv måste finnas* och varför många borde vara intresserade av att dela på just det ansvaret.

Kommande vecka fortsätter vi med utställningar, pedagogik och kulturmiljö.

 

*Arkiv är samhällsnytta. I arkiven finns beslut, planer, brevväxlingar, utredningar, ritningar, kartor, fotografier och avtal sedan lång tid tillbaka, och som hela samhällsapparaten skulle kunna bli bättre på att nyttja. Arkivmyndigheter och museer finns inte för sin egen skull, utan för att nya beslut och vägval ska kunna grundas på tidigare erfarenheter sammanvävda med ny forskning och moderna idéer. Nya analyser är det gott om, men vem bemödar sig att hämta information ur arkiven för att komma ur sin samtidskapsel och anstränga sig bara litet, för att förstå hur tankarna gick för ett par decennier eller ett sekel sedan, och sätta det i relation till allt nytt? Just det perspektivet som borgar för en hållbar framtid. Hur ska vi hindra att misstagen från miljonprogrammet upprepas, förstå skolans utmaningar eller städers utveckling om vi inte blickar bakåt då och då?

 

20170118_102733

Bli först att kommentera

Museet för nybörjare

Av , , Bli först att kommentera 1

DSCN5443

Handen på hjärtat, hur många utställningar har du sett där du slår klackarna i taket och utbrister i jubelrop på vägen hem? En sådan där utställning som du kan jämföra med någon av dina favoritfilmer eller en riktigt bra bok? Hoppas att det händer ofta.

Själv är jag en mycket kräsen museibesökare och kräver ganska omgående att utställningens budskap ska fånga mig. En introduktionstext som ger mig svar på frågan ”vad är grejen här då?”. Om budskapet lindas in i långa, förklarande texter innan jag kommer till ”grejen”, är det stor risk att jag bara flyktigt tar till mig resten också.

Eller har du som jag varit på utställningar och känt dig mer eller mindre exkluderad? En känsla av osäkerhet, och med frågor som ”Hm… vad är detta?” eller ”Hur tänkte konstnären här?”, utan att få något svar.

Det är inga roliga museibesök. Men de inträffar dessvärre då och då. Är du inte museifrälst, eller i alla fall har ett stort intresse av museer, så är risken stor att det tar slut där.

En sådan känsla kan också tolkas som att ”museet är inte till för mig”. Det är en faktor som vi tar på största allvar. Inget kunde vara mer fel. Vi vill närma oss de som aldrig har satt sin fot på museet, eller har gjort försök men gått hem med obesvarade frågor.

Med ett koncept som vi kallar ”Museet för nybörjare” bjuder vi in till en ny sorts visningar med start på sportlovet. Då vänder vi oss särskilt till dig som tycker att museer är obegripliga, ointressanta eller rent av tråkiga. Här är inga frågor för dumma och inga ord för krångliga. Vi kommer att göra vårt yttersta för att du ska gå hem uppfylld av positiva upplevelser och fått svar på frågan ”vad är grejen?”. Ses vi?

 

(Måndag 6 mars – fredag 10 mars kl 14 är du välkommen att gå med på visningen ”Museet för nybörjare”. Fri entré, samling i receptionen)

 

Bli först att kommentera

En glömd historia

Av , , Bli först att kommentera 3

Om jag säger ”romer”, vad tänker du då? På tiggaren utanför matvarubutiken? Ja, det ligger nog nära till hands. Men visste du att det finns fem romska grupper? Svenska romer, resande, finska romer, utomeuropeiska romer och nyanlända. Alla ingår i den nationella minoritetsgruppen romer, som har lagstadgade rättigheter i Sverige sedan 2010. Lagen innebär att gruppens språk och kultur ska stöjdas, att gruppens inflytande över sina egna angelägenheter ska öka och att gruppen ska bli mer synlig i samhället. Lagen förbjuder också diskriminering av romer.

Detta, och mycket mer, beskrivs och förklaras tillsammans med romernas 500-åriga historia i Sverige, i utställningen Vi är romer. Den öppnar hos oss 17 september i år, men redan nu har upptaktsmöte hållits. Idag var representanter från den romska gruppen på plats på museet för att bland annat möta utställningsproducenterna Forum för levande historia och Göteborgs stadsmuseum. Utställningen Vi är romer visades första gången på Göteborgs stadsmuseum 2013 och vann 2014 pris som Årets utställning i Sverige. Just nu visas den i Malmö.

Det unika med utställningen är just den romska inkluderingen och medverkan. Dagens positiva respons från de romska företrädarna bådar också gott inför samarbetet. Målet är att besökarna i olika publika program ska få möta romer eller personer med särskild kunskap om romsk kultur och språk. Vi vill att romer själva ska berätta sin historia och om sin vardag, utan att bli exotiserade eller mystifierade som så många gånger tidigare i utställningsproduktioner utan medverkan av de som utställningen faktiskt handlar om.

Har du åtta minuter över så se också det här intressanta samtalet med Nuri Selim, romsk pedagog på  Göteborgs stadsmuseum, om utställningen och varför okunskapen om romerna är så stor.

Här är nästan hela gänget samlat från eftermiddagens möte inför utställningen Vi är romer. Utöver de romska representanterna medverkade företrädare för Umeå kommun, Region Västerbotten, Rättvisecentrum, Forum för levande historia, Göteborgs stadsmuseum, Malmö museer och Västerbottens museum.

Bli först att kommentera

Tajming

Av , , Bli först att kommentera 0

Alla ska passa in_aspi_04_normalljuset

 

Utställningen som öppnar på söndag känns oerhört angelägen. Bara titeln anger vad det handlar om: Alla ska passa in. Hur är det med den saken? Passar alla in? Vill vi att alla ska passa in? Passar du in? Titeln väcker många frågor i mig.

Alla ska passa in är vandringsutställning och har alltså byggts för att turnera runt i landet. Den visades första gången i Norrköping för precis ett år sedan och kommer nu närmast från Härnösand. Utställningen är sista delen i ett treårigt projekt, som också har bjudit på dramaprogram på många museer. Ett sådant nedslag gjordes även hos oss 2015 och resulterade i att ett antal Umeåungdomars berättelser skickades in till projektet. Några av dem finns nu med i i utställningen.

Tematiken med normer och synliggörande fortsätter som en röd tråd under året. I förra veckan berättade vi om det svåraste utställningsprojektet någonsin som vi nu tagit oss an – Prioritet: Minoritet. Det är en utställning som skapas ihop med representanter från de fem nationella minoriteterna och föremål ur våra samlingar. Svårigheten består i att föremålssamlingarna har stora luckor från minoriteternas historia, och tänk om vi inte får det gensvar vi behöver för att utställningsrummet ska vara fyllt när utställningen stänger om ett och ett halvt år. Ja, du läste rätt – utställningen ska byggas under tiden den pågår tillsammans med alla som frivilligt medverkar. Ja, jösses, hur ska det gå?

Det som sker på söndag (och pågår fram till 14 maj) är inte utmanande och nervöst – det är däremot väldigt angeläget och väl tajmat.

 

Bli först att kommentera

Fokus på museets hjärta

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag gick startskottet för Arkivåret 2017 på Västerbottens museum. Redan för ett par år sedan började planer smidas, och nu är vi igång. Vid arkivkvällar, visningar och pop up-aktiviteter kommer alla som är intresserade att få ta del av stort som smått i museets hjärta under året.

Museets uppdrag är att samla, vårda och visa det västerbottniska kulturarvet, och det görs bland annat genom pågående dokumentationsprojekt, utställningar och rapportskrivning. Men själva hjärtat, där allt hamnar, pratar vi alldeles för sällan om. Det är hög tid att prata om museets arkiv.

Att det finns närmare fyra miljoner fotografier, tusentals pappersdokument och åtskilliga tusen föremål på museet, vet säkert många. Men garanterat inte alla. Vi vill att ännu flera ska bli medvetna om vilka enorma mängder handlingar och föremål som ryms bakom de många dörrarna i museets korridorer.

Från ökad medvetenhet till att reflektera över innehållet – och vad som inte finns – är steget inte långt till att också efterfråga information för olika ändamål. I brevsamlingar, kontrakt, protokoll och annat finns massor av information som skulle kunna användas ännu mer än idag, såväl för privat bruk som för företag, offentliga institutioner, media, forskare och politiker. Det finns som bekant mycket att lära av historien, och där är museernas arkiv en omistlig källa.

I Strategi- och måldokumentet “Framtiden är vår” har vi en klar målbild: Vid 2019 års utgång ska bättre lämpade arkivlokaler än idag vara planerade och finansierade. Vi vill ju att alla som vill ska kunna ta del av arkivskatterna på ett lättillgängligt sätt. Den resan har börjat idag.

20170118_102733

Fotoantikvarie Nina Kurdve botaniserar bland alla mappar i fotoarkivet med gamla bilder. 
Bli först att kommentera

Jultal med emfas

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag har museets personal, styrelseledamöter och närmaste samarbetsparter samlats till den årliga jullunchen. I samband med efterföljande kaffe och skumtomte brukar museets VD Ulrica Grubbström och ordförande Anders Lidström hålla tal till hela skaran, idag inför ett 80-tal personer. Årets jultal var av annan dignitet än tidigare års. Inte i den meningen att de uppmuntrande orden var starkare än annars eller att det ansträngda ekonomiska läget nästa år har övergått till oro – utan för att det vi ägnar oss åt på museer är brännande aktuellt. Båda berörde den pågående debatten om kulturarv och museer, och hur symboler för kulturarv utstuderat raseras i krigs- och konfliktområden. Vårt uppdrag att stå upp för demokratiska värderingar, och vara en plats för samtal om desamma, är viktigare än någonsin.

Det gick en ilning genom kroppen där jag satt med en halväten rosa sockertomte i hand. Jag fick sekundsnabba bilder på näthinnan från Palmyra, pyramiderna i Egypten, konstutställningen The White House och Kulturhuset och Historiska museet i Stockholm. Hur många museers personal sitter inte samlade precis som vi, och reflekterar över dessa frågor just nu? Många!

Sällan tidigare har jag känt så stor samhörighet med andra museer runt om i hela världen som just idag.

Bli först att kommentera

Kulturhuvudstadseffekt

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag hölls ett efterlängtat möte om hur arvet efter Kulturhuvudstadsåret ska förvaltas, eller rättare sagt kan förvaltas – om vi vill, och är beredda att bidra. Initiativtagare till träffen var Projekt Effekt, med projektledare Sirpa Kärki och medarbetare Hanna Sondell i täten, vars uppdrag är just att ta tillvara effekterna efter året. Det lades ner så (enormt) mycket pengar, tid och engagemang inför och under 2014, så att inte dra nytta av det vore ju resursslöseri av värsta sort. Utgångspunkt för Projekt Effekt är att se på effekter ur ett besöksnäringsperspektiv och att öka besöksfrekvensen i hela Umeåregionen.

Vi var ett 20-tal personer från olika kulturorganisationer och företag närvarande, och vi var överens om behovet av att hålla ett kulturnätverk levande. Några saker kunde vi lätt identifiera som sådant vi saknar, och kommer att prioritera i det fortsatta arbetet: ett nytt gemensamt mål, en digital kulturkalender, en gemensam form för paketering och någon som tar stafettpinnen efter Projekt Effekts slut. Det låter säkert som lull-lull för utomstående, men det är mycket konkreta frågor som vi kommer att fortsätta driva.

I februari ses vi igen och jag längtar redan. Det här är så kul och viktigt, och kan verkligen ge effekt för så många.

20161130_083521[2] kopia

Sirpa Kärki ledde dagen om hur vi bäst tar tillvara effekterna efter 2014. 

Bli först att kommentera

Siktet inställt på en ny basutställning

Av , , Bli först att kommentera 1

Förra veckan tryckte vi på omstart-knappen för en ny kulturhistorisk basutställning. Wow och äntligen! Nu har vi en lång och mödosam resa framför oss att hitta finansiering, ett innehåll som tar fasta på all ny kunskap som finns samlad om vårt län och framförallt att hitta en tilltalande form. Målbilden är klar. Finansieringslösning och tidplan ska vara klar om prick tre år. Det kanske låter länge, men tro mig, det är det inte.

I samband med ombyggnationen av museet 2012–2013 så revs den sista av de gamla basutställningarna ut. Den hade gjort sitt efter mer än 30 år. När de byggdes var de hypermoderna och museimän och kvinnor från hela landet kom till Umeå för att titta på den nya tidens utställningspedagogik och teknik. Åren gick, och medan vi levde med ett stolt arv, blev vi omsprungna både en och två gånger. Jag minns när nya museibyggnaden på Murberget invigdes 1994  – jag var 23 och i början av min museiutbildning – och de supermoderna utställningarna visades. Wow, vilken upplevelse! Gissar att fascinationen var lika stor över våra utställningar 20 år tidigare.

Arbetet med en ny basutställning påbörjades redan 2010 men en ombyggnad av huset och ett kulturhuvudstadsår kom emellan och satte helt stopp för fortsatt planering – de uppkomna frågorna var tvungna att hanteras först. Nu är dock tiden mogen och vi hade ett första omstartsmöte förra veckan alltså. Efter en heldags mangling i storgrupp har vi nu definierat tematik och bärande spår, och hunnit påbörja diskussionen om medskapande och delaktighet i processen. Underlaget ligger nu hos museets ledningsgrupp som ska sätta ramarna för nästa steg på resan.

”Vaddå bastuställning?” frågar vän av ordning. Ja, begreppet kanske är lite omodernt men i högsta grad levande i branschen. En basutställning tar ett större grepp om en epok eller historiskt skede, på länsmuseerna ofta med en geografisk utgångspunkt, och finns på museet över lång tid, i jämförelse med de många tillfälliga utställningar som vi visar.

Minns du det här?

VBM_PE_20110722_148_påsikt

Den gamla basutställningen på våning 2 var byggd för den moderna museibesökaren, med vuxna och barn i samspel. Foto Petter Engman, 2011.

 

VBM_PE_20110722_107_påsikt

Många besökare minns säkert den timrade stugan Handsktummen, med dockor i verklig storlek som såg ut att sköta sysslorna, eller i rummet intill där de sov tillsammans på golvet. Foto Petter Engman, 2011.

 

 

Bli först att kommentera

Hur gör du anspråk på kulturarvet?

Av , , Bli först att kommentera 0

För en tid sedan hade vi förmånen att ha Riksantikvarieämbetets chef för Kulturmiljöavdelningen, Qaisar Mahmood på besök en heldag. Han föreläste för museipersonal och personer ur de lokala styrgrupperna Alla tiders, och satte igång ett engagerat samtal om Riksantikvarieämbetets nya vision:

Alla, oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige.

Visionen är nu riktmärke fram till 2030. Under Qaisars vägledning plockade vi isär visionen bit för bit, och diskuterade ordvalen. Vad menas med ”oavsett bakgrund”? Vad betyder ”upplever” i det här fallet? Hur ska ”anspråk” tolkas, och så vidare. Några hade invändningar mot att kulturarv benämns i singularis. Det finns väl flera kulturarv? Qaisar kunde reda ut detta och annat, med mycket välgrundade resonemang.

Frågan om hur vi som bor i Sverige idag och i framtiden kan göra anspråk på kulturarvet är intressant. Fundera på den en stund.

Qaisars egen berättelse om uppväxten i en Stockholmsförort, och hur en runsten som fanns i ett grönområde intill blev hans reträttplats, är talande. Inte förrän en lärare påpekade att ”det där är inte ditt kulturarv” upplevde han verkligt utanförskap. Varför skulle platsen han älskade att vara på, inte tillhöra honom lika mycket som den tillhörde hans klasskamrater? Läraren visade byggnader i Pakistan och upplyste honom om att ”det där är ditt kulturarv”. Han kände inte igen sig. Han har inga egna minnen från sina två första år i Pakistan utan för honom var Järvafältet hans bakgård.

En obekräftad uppgift gör gällande att hälften av alla människor i vårt avlånga land bor på en annan plats än där man föddes. Det låter ganska rimligt, även om jag som sagt inte kan säkerställa att så är fallet. Men ändå, vi leker med tanken. Med stor sannolikhet skulle det betyda att just du som läser detta är född någon annanstans än där du nu befinner dig. Känner du dig hemma eller främmande på platsen? Tycker du dig ha rätt att vara på den plats du befinner dig, och känner att den kommer att ha betydelse för dig i framtiden? Troligtvis. För mig är det din rättighet och förutsättningen för att du ska kunna göra anspråk på det kulturarv som formar Sverige. Må alla få uppleva det, och helst före 2030.


Här
kan du läsa mer om visionen på Riksantikvarieämbetets hemsida. 

Bli först att kommentera