Museibloggen by Anki Berg

120 knyck i 15 minuter

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag hade jag förmånen att få berätta om museets verksamhet för Rotaryklubben här i Umeå, i samband med deras sista lunchträff före sommaren. Att få möta människor på det sättet är perfekt i så många avseenden. I det här fallet satte det strängt hållna tidsschemat ramarna, och med femton minuter till mitt förfogande gällde det att passa på. Mina obligatoriska frågor klarade de galant. ”Har någon av er besökt museet sedan vi öppnade efter ombyggnationen 2013?” Jag fick ett rungande ”ja” till svar. Skönt att höra. Min andra fråga: ”Hur många tror ni arbetar på Västerbottens museum?”. Här blev det mer spridda skurar – det gissades på allt från 7 till 35 personer. Förvåningen blir alltid lika stor när jag avslöjar att vi är närmare 65 helårsanställda. Det är också en bra ingång att berätta om vår breda verksamhet; från föremålsavdelningen, via fotografi och utställningar till utredningstjänster som vi säljer inom arkeologi och byggnadsvård.

Åhörarna var vetgiriga och passade själva på att ställa några frågor, bland annat vad vår logotype symboliserar (den kan du läsa mer om här), varför uteområdet med dammen ser eftersatt ut och hur länsmuseerna finansieras. Den sista frågan borde jag ha utvecklat mer, insåg jag på väg hem igen, och passar på att göra det här istället.

Det finns 24 länsmuseer i Sverige och ägarstrukturen ser olika ut för alla museer. I vårt fall ägs vi av Umeå kommun (60%) och Region Västerbotten (40%). Verksamheten och personalen arbetar i aktiebolaget Västerbottens museum medan våra samlingar och byggnader ägs av Stiftelsen Västerbottens museums samlingar. Ganska precis hälften av vår budget täcks genom anslag från våra ägare, lika mycket drar vi själva in genom uppdragsverksamhet, projekt, butik och kafé. Det tycker jag är bra gjort, med tanke på att vi har fri entré och inte får något tillskott den vägen heller.

Och där var mina femton minuter slut.

Tittut!

Av , , Bli först att kommentera 2

AdShells20160615_123848_resized

Just nu syns vi i ett antal busskurer och affischpelare runt om i Umeå. Vi vill påminna om att vi finns så klart, och provar detta format för första gången.

Att vara ett museum i public service-anda är inte helt enkelt. Hur når man alla människor i Västerbottens län? Ja, så lyder nämligen vårt uppdrag – att nå alla invånare i länet. En marknadsföringsbudget på en miljon eller två vore ju roligt att kunna sätta sprätt på, men å andra sidan inte realistisk. Istället får vi vara påhittiga och i stor utsträckning lita på att vi har många ambassadörer där ute som rekommenderar oss till vänner och bekanta. Och för att få ambassadörer gäller att troget leverera relevanta och intressanta saker… ni förstår.

Att nå helt nya besökare kräver dock mer än ambassadörer. Vissa besöksgrupper når sällan eller aldrig till museet. Därför är samarbeten oerhört viktiga. Vårens utställningar Kännbart och The White House till exempel, har gett oss kontakt med för oss nya nätverk. Vår pop-up-utställning i april i MVG var en annan aktivitet som väckte mångas nyfikenhet – och många har vi gladeligen tagit emot som nya besökare efter det.

Vårt arbete med skolan är kanske det enskilt viktigaste för att sänka trösklarna till museet och locka till fördjupning och fortsatta besök. Många lärare inom modersmålsundervisning använder också museet som utgångspunkt för en rad olika samtal och det är en sådan tillfredsställelse att se dessa unga återkomma på egen hand efter skolans slut eller under helgen.

Nu hoppas vi på en välbesökt sommar och att flera blir våra ambassadörer, genom att berätta om oss och genom att följa, dela och kommentera våra inlägg på Facebook och Instagram.

Kanske är det någon som blir nyfiken när de står där i busskuren och funderar på hur morgondagen bäst ska tillbringas.

Att mäta är att veta

Av , , Bli först att kommentera 1

Nu är tiden på året då museet är som mest välbesökt. Under de tio veckor som ligger framför oss kommer uppskattningsvis mer än 30 000 besökare att hitta hit. Det är alltså ett gyllene tillfälle att ta reda på mer om våra besökare och vad de faktiskt tycker om oss. Därför har vi från och med idag en terminal på plats i entrén med fem enkla frågor som kommer att hjälpa oss att förstå hur man uppfattar besöksupplevelsen och vem besökaren är utifrån demografiska uppgifter om hemvist, ålder och kön.

Att göra undersökningar är förstås en utmaning  – i synnerhet undersökningar som ger sådan svarsfrekvens att det går att använda resultatet. Återstår att se om den här metoden är rätt väg att gå.

 

Touch&Tell20160615_083818_resized

 

Modigt museum?

Av , , Bli först att kommentera 0

I söndags var sista dagen för utställningen The White House som vi har kunnat visa på museet under våren tack vare ett projekt med samma namn som initierats och drivits av Konstfrämjandet i Västerbotten. Arbetsprocessen, utställningen och programverksamheten har på alla sätt varit berikande för oss som institution. Det slog vi fast vid vårt interna utvärderingsmöte i veckan.

Utställningen har bland museikollegor runt om i landet beskrivits som ”en modig utställning”. De har syftat på den öppenhet vi har visat de fem medverkande konstnärerna att ta del av museets samlingar och arkiv, i den mån det har varit görligt, och därigenom blottat de stora luckor som finns vad gäller föremål och berättelser som går utanför normen. Konstnärerna har haft i uppgift att fylla tomrummen i samlingarna med konstnärliga gestaltningar. Var finns berättelserna och föremålen om adopterade, icke-vita, homosexuella..? Listan kan göras lång på grupper i samhället som inte finns representerade i museets samlingar. Att öppet deklarera detta har alltså uppfattats som modigt.

För oss har det varit självklart att medverka, även om vi i inledningsfasen inte visste vart processen eller utställningen skulle ta vägen. Det kan ju också uppfattas som modigt förstås. Oavsett, så är det helt nödvändigt att lyfta på locket till dessa frågor. Vi har lärt oss massor, säkert de medverkande konstnärerna också och förhoppningsvis även besökarna, frågor har vänts och vridits på i programverksamhet och det viktiga samtalet har fått ta plats.

Att använda konst som kommenterar och problematiserar kulturarvet är en mycket intressant väg att gå. Det kommer vi att få se mer av under året vid andra institutioner varav den största kanske är Historiska museets satsning på utställningen History Undfolds. Deras arbetsmetod påminner mycket om The White House och utställningen torde väcka stort intresse när den öppnar.

Hos oss jobbar vi nu vidare med den här erfarenheten i ryggsäcken och fortsätter att visa, bredda, diskutera och ifrågasätta det som varit och det vi ser omkring oss idag.