Förra veckan hade vi besök av fem länsmuseer som liksom vi själva planerar, eller just nu bygger, nya fasta kulturhistoriska utställningar på sina museer. Det var ett givande möte med många inspel till vårt eget fortsatta arbete.
Planer på en ny kulturhistorisk basutställning på Västerbottens museum har funnits länge. Redan 2010 var arbetet igång. Därefter har andra frågor fått högre prioritet. Förberedelser inför museets ombyggnation, som stod klar 2013, och planering och genomförande av Kulturhuvudstadsåret har tagit all tid – utöver det löpande arbetet. Men nu är tiden mogen att väcka liv i frågan igen, och i vårt Strategi- och måldokument har vi sagt att en ny kulturhistorisk basutställning ska finnas planerad och finansierad 2019.
Att vi nu tar ett omtag i planeringen innebär också att vi på nytt måste förhålla oss till samhällsförändringar i stort. Det har hunnit hända mycket i vårt samhälle sedan basutställningen var aktuell för fem år sedan. Under dessa år har kulturarvet blivit ett politiskt slagträ och frågan om hur museer samlar och berättar historien diskuterats flitigt. Det ställer nya och särskilda krav på oss.
Genomgående och i centrum för de andra länsmuseernas utställningar står människan och hennes berättelse. Genom enskilda personers berättelser får vi perspektiv på våra liv och vår tid. I det ögonblicket väcks också frågan om vems berättelser som ges utrymme – och att vi idag vet bättre än i tidigare basutställningsproduktioner runt om på svenska museer – nu månar vi om att att flera röster ska komma till tals än vad som traditionellt har gjorts.
Vårt omtag är bara i sin linda. Det handlar om stora summor pengar, noggrann kunskapsgenomgång och smart planering av lokalytor, inklusive flexibilitet i form och funktion. En sådan här produktion har en beräknad livslängd på 10–15 år, så inget får lämnas åt slumpen. Du kommer att höra mer om detta vad det lider. Stay alert!
Senaste kommentarerna