Denna vecka har museet hamnat i en oväntad och engagerad debatt om behovet av rastgårdar för hundar i Umeå. Efter flera veckor av ”bajsplock” ute på friluftsmuseiområdet ville vi uppmärksamma hundägarna att se om sina hundar bättre både vad gäller bajs och koppel, och satte upp en skylt på området. Budskapet visade sig vara oönskat bland de som regelbundet har nyttjat platsen under vintern, och TV, tidning, sociala media och möte mellan museichefen och hundägarna följde i rask takt. Budskapet från hundägarna var tydligt: Rör inte vår rastgård! Vi ser det hela från en annan vinkel. En incident som inte kommit fram i mediarapporteringen, men som också ger en bild av läget, är händelsen då en hund utan koppel sprang rakt in i sidan på en bil som körde in mot museets parkering. Tack och lov gick det bra för alla inblandade.

Att hundägarna känner sig begränsade av museets uppmaning är naturligtvis fullt förståeligt, men som de flesta säkert håller med om så är det inte rimligt att museets samarbetspartner, som har tillsyn på området, ska svara för att plocka upp bajset och skotta över stora gula kissfläckar runt entréer på byggnader med verksamhet i även under vintern.

I diskussionen som har förts står det klart att museet har blivit en katalysator för en större fråga – ett allmänt behov av rastgårdar för hundar i Umeå. Friluftsmuseets övergivna djurhagar har förstås varit en perfekt plats att släppa sin hund i under vintern men ur vårt perspektiv har det dragit iväg, så att säga.

Under våren påbörjas vårt stora treåriga restaureringsarbete på byggnader utomhus och fram till dess att hagarna helt plockas bort får hundägarna fortsätta att vistas i dem. Under tiden kan förhoppningsvis en annan lösning komma till stånd, dock utan vår försorg.