Jag älskar arkiv! Köpekontrakt, brev, avtal, kartor, bouppteckningar – och tusen andra dokument som kan finnas i dokumentmapparna. Vill man göra en tidsresa, ja då ska man definitivt ge sig iväg till närmaste arkiv och läsa gamla handlingar. Det kan vara värt att ägna en hel dag åt att på måfå försiktigt bläddra i akter och mappar. Snart är du fast i något som du bara måste få fortsätta att läsa, eller veta mer om.

Ett gripande exempel på just det fick vi i personalen uppleva idag när museets berättarantikvarie Marianne Folkedotter bjöd på en uppläsning av några brev hämtade ur arkiven.

I ett mycket inlevelsefullt formulerat brev från mars 1942 fick vi följa en av många kvinnor som ryckte ut under andra världskriget för att ta emot ensamkommande barn från Finland. Vad kvinnan heter som skrev vet vi inte, men hon var från Lycksele och befann sig under knappa tio dagar i Boden för att ingå i den s k Finlandshjälpen. Mellan 3 och 12 mars 1942 kom 225 barn från Finland, några så små som ett år, för att registreras i Boden och några dagar senare skickas vidare till fosterfamiljer runt om i Sverige. Sammanlagt kom 70 000 barn till Sverige på detta sätt, som beskrivs som den största barnomflyttningen i modern tid.

Har du möjlighet att lyssna till Marianne Folkedotters arkivfynd så se till att ta den! Hon dyker upp på olika ställen runt om i länet under året.

—–

RELATERAT

Malmö museer har just avslutat en utställning som heter Välkommen till Sverige och som visar hur museet tog emot flyktingar under andra världskriget, då Vita bussarna tog män och kvinnor från koncentrationslägrena i Tyskland till Sverige. I Malmö rådde stor brist på husrum åt alla nödställda så museet beslutade att upplåta lokalerna till logi. I en digital utställning kan man nu både se film och läsa personliga berättelser från tiden.

Jag säger bara: vad vore vi utan våra arkiv?!