Under pågående Berättarfestival i Skellefteå har museet varit delaktigt i två av veckans temadagar: dels i Åseles avslutningsprogram som Årets berättarkommun 2015, och dels i 100-års firandet av hembygdsrörelsen i Sverige. I båda fallen har museipersonalen funnits med i bakgrunden och stöttat och peppat. För min egen del har det handlat om Hembygdens dag.

Hembygdsrörelsen fyller alltså hundra år i år, och det uppmärksammas på en rad olika sätt. I augusti blir det ett nationellt firande på Skansen och under hela året arrangerar föreningar och länsförbund sina egna aktiviteter. Länets alla hembygdsföreningar var därför idag inbjudna till Nordanå för att medverka med bokbord, tunnbröd samt rotslöjdsalster. Föredrag och mingel avlöste varandra och kvällen avslutades med ett författarbesök av Stina Stoor. Sammantaget en mycket lyckad dag som lockade stor publik.

Hur mår hundraåringen då? Det sägs att befolkningen lever allt längre – men hur är det med hembygdsrörelsen? Precis som i många andra föreningssammanhang så kämpar många med nyrekrytering och att hitta styrelseledamöter. Utmaningen för hembygdsrörelsen har länge ansetts vara att locka en yngre generation, och otaliga försök har gjorts med klena resultat. Istället för att stånga sig blodig i jakten på ungdomar är mitt dramatiska förslag ”strunta i dem!” Vi kan istället konstatera att det alltid kommer ”nya gamla” som med åldern har fått ett ökat intresse för det lokala och ”nära”, ofta ihop med ett kulturhistoriskt intresse. Det är dessa krafter som rörelsen ska värva och locka!

En annan målgrupp som borde stå i fokus för en modern hembygdsrörelse är alla invandrare och nyanlända. Allt för sällan ser jag aktiviteter där det finns representation från olika kulturer. Det är synd, för platsen där man bor blir ju per automatik ”hembygd” och i en verksamhet som utgår från den borde väl också alla få plats? En ivrig förespråkare för hembygdsrörelsens mångfaldsarbete är Västerbottens läns hembygdsförbunds ordförande Bo Nilsson. I den frågan är han en frontfigur i landet, vågar jag påstå.

Det här korta och sena inlägget måste jag avsluta med en uppmaning: Känner du lockelse och dragning åt det som varit, eller drömmer om att ingå i en studiecirkel för att fördjupa kunskaperna om en by, släkt eller gård så ligger det nära till hands att du kan räknas in som en av de ”nya gamla”. Sök då bums medlemskap i din närmaste hembygdsförening! Engagera dig för kulturarvet som har varit och det som vi tillsammans skapar idag – och som blir våra barns historia.

Själv har jag gått med i Umbygda idag. Och ja, då kan ni ju räkna ut hur gammal jag är….