Nu när vi har bestämt oss så verkar det som att vi inte har bestämt oss. När det gäller valpens namn, alltså. Vi är inne på att istället ha kvar valpens första namn (Dexter) eller att kanske kalla honom för Arvid istället. Det är lite mer "R" i det och alltså bättre när man kallar in honom. Ja inget är säkert förrän det är säkert kan man alltså konstatera. Vi har ju hur som helst fram till fredag på oss att bestämma oss för vad han ska heta för det är då vi ska hämta honom.

Massor att göra i helgen förresten, inte minst i RFSL, många många timmar räknar jag med både idag och imorgon. Suck och stön. Önskar jag fick måla naglarna och pilla mig i naveln istället -som jag ju hade planerat nu när Ann är i Karlstad en hel lång vecka.

Vi har nu bestämt oss för att hundvalpen som tidigare kallades för Dexter numera heter Evert. Vi tycker att det är ett rejält nämn för en liten hund, dessutom har jag alltid haft en soft spot för pensionärer. Det är lite likt min mammas namn Eva också, så på ett vis kan man säga att han är döpt efter min mor.

Nu kommer vi till den tråkiga biten. Ann är borta i en hel lång vecka innan hon kommer hem igen och vi kan åka och hämta Evert så att han blir vår på riktigt. Mycket tråkigt, men det innebär gott om tid för mig att läsa igenom de tre tjocka valpböckerna jag lånat på biblioteket!

Hej på er. Nu kan jag nog inte hålla min hemlighet längre. Eller snarare ser jag inte någon anledning eftersom vi egentligen har bestämt oss. Efter att ha sagt nej till valparna drabbades vi av depression och beslutade oss för att ta en andra titt. Redan vid det beslutet var det nog kört. Vi har till och med fått oss en valp som egentligen var tingad. Men jag blev ju kär. Och då kan det ju inte hjälpas.

Tur också att FlumOle har erbjudit sig att hjälpa till och vara hundvakt om det skulle krisa. Annars vet jag inte vad vi skulle ha gjort!

Kom på att jag ju glömde säga vilken kyrka det var vi hade bokat för det fabulösa bröllopet nästa år. Det är ju så klart vår lokala och mycket vackra Backens Kyrka. Tydligen så hör vi redan till församlingen och allt så det är bara att tåga in utan att betala, fylla i papper eller nåt annat strul. Vackert ska det bli så att det räcker till.

Ja eftersom det är en hemlis kan jag ju inget säga. Och jag är faktiskt väldigt bra på det där med hemlisar. Men jag lovar att berätta när det är klart. Om det blir klart.

Under tiden kan jag berätta att jag träffade Bettan idag och hennes lilla tösabit. Trots att hon är två månader gammal nu så väger hon inte mer än 4 kilo. Vilken liten munsbit! Pytteliten är hon och ändå ett och ett halvt kilo mer än när hon kom ut. Om man har riktigt tur så kommer jag att brås på henne och producera pyttesmå barn om jag nu skaffar några någon gång. Det skulle ju vara skönt tänker jag.

Nej det blev ingen hundvalp. Ann sa nej. Och säger Ann nej då är det klart att det blir så. Men jag drömde om hundvalpar hela natten. Jag vill nog ha en hundvalp jag, även om det inte blir nu utan kanske om ett år eller så. Det går fler valptåg och då hoppas jag det kommer passa bättre med vår ekonomi och att Ann inte ska åka bort mitt upp i alltihop. Det är ju kanske också något suspekt med en valp som heter Dexter (fast Ann föredrog Harry iofs). Och det är ju rätt besvärligt trots allt.

Nu är det gjort. Kyrkan är bokad och det är bara att kasta sig i varandras armar och gifta sig. För de som är nyfikna så blir det den 6 augusti klockan 12.30. Så nu kan ni boka in 2011 års tjusigaste bröllop redan nu i kalendern.

Idag var vi och tittade på hundvalpar. De var vansinnigt söta. Men jag vet inte jag. De kissar ju hela tiden. Fast det får man väl räkna med. Ja, jag vet då rakt inte, särskilt eftersom ju Ann ska åka till Karlstad en vecka på fredag. Men det är svårt att säga nej när de är så söta. Vi ska svara imorgon om det blir en liten Harry eller inte.

Det började väl egentligen när Ann flyttade in. Med sig hade hon en hund. Jag var måttligt road, to say the least. Det tog väl ett år eller så innan jag kunde slappna av i samma rum som Hunden. Men det tog sig och det är klart, jag är ju en big softie. Klart jag älskade byrackan. Tyvärr klarade han inte av stress så bra så Ann beslutade att ta bort Dinio förra hösten.

Sedan dess har vi varit hundlösa.

Först var det mycket ledsamt, men samtidigt mycket skönt att slippa oroa sig och stressa hem efter jobbet varje dag. Men nu har det ju gått ett tag. Jag tänker att Ann är ju en sån där hundtjej egentligen, hon borde ha en hund. Och jag, jag är ju en big softie.

Imorse så läste Ann VF som vanligt och så sa hon, har du sett Anna, det är Yorkshirevalpar ute i annonsen. Och så visade Ann den sötaste lilla hund jag sett. Klart jag föll som en sten. Sen kollade jag på bilderna i annonsen på webben och då blev det ju inte bättre. Sen var jag tvungen att ringa och fråga lite. Ja, om det var flickor eller pojkar, om de fortfarande var kvar och hur mycket de kostar.

Vi har inte bestämt än om vi vågar gå och titta på dem. De är så dödligt söta att om vi går dit så kommer vi nog inte därifrån utan en liten valp i famnen.

Ojdå, var det ända sedan i tisdags som jag bloggade sist. Det var det värsta. Kanske beror det på att vi sover så dåligt i vår lilla säng som gör mig så trött att jag inte orkar blogga. Eller har jag för mycket att göra? Eller har jag för mycket i huvudet helt enkelt? Det är ju bröllop och arbete och sängar och mat och jobb och Ann och borrning och så mycket som man fyller dagarna med.

Match maker, match maker make me a match, find me a find, catch me a catch. Jag har givit mig in i match making-branschen!  

Jag satt nämligen hela kvällen igår och försökte matcha ihop värdar med internationella studenter. Studenterna ska matchas ihop med en kompis och sen ska de matchas ihop med en värd som helst ska kunna samma språk som sina internationella studenter. Ja inte var det lätt inte. Dessutom har ju nämligen en del värdar husdjur och en hel del av de internationella studenterna är allergiska. Sen är det ju önskemål också "gärna studenter från Indien", "I don not want to be paired with anyone from germany" och så vidare...

Jag kan inte riktigt hjälpa det, men jag saknar min förra dator. Alltså den som gick sönder och som jag fick lämna tillbaka. Det var en mycket fin dator. Det är nog inget fel på den här. Men jag saknar min dator. Min riktiga första dator. Även om den här är röd.

Jag fortsätter mina firande inlägg med att fira att jag idag klarade av att göra en reseräkning på mindre än en timma! Det är värt minst stående ovationer och en tårta. Minst.

Idag firar jag också att jag ska hämta ut min nya röda dator på Ica -vilken glädje! Den är jag minsann väl värd efter allt arbete jag lagt ner på den.

Vad mer kan jag fira? Det är fredag, jag har kommit hem till min vackra fästmö igen, jag har pratat med en landstingspolitiker, spelat badminton och jag har en tjusig ny kofta.

Jag gjorde iof ett försök till firande redan på eftermiddagsfikat men tyvärr så misslyckades detta eftermiddagsfirande med att min esproessobit var möglig när jag bet i den. Det lade faktiskt lite av ett mörker över mitt glada humör, men jag fick en festis istället så nu känns det bättre.

Hurra, hurra, hurra! Jag  vann! Jag vann! Jag vann!  Ja ni vet, på Umdac-dagen som jag berättade om att jag skulle vinna en dator på. Nu vann jag inte någon dator, men däremot en 26 tums skärm. En riktigt monsterskärm skulle man kunna säga. Passar nog utmärkt till min nya röda dator kan jag tro :)

Jag som aldrig vinner något. Skam den som ger sig! Jag blev så glad att jag nästan grät en skvätt. Och det är faktiskt sant.

Igår var jag och Ann på vår första brudklänningsprovning. Jag har varit lite nervös. Kanske för att jag skulle få panik. Eller att Ann skulle få panik. Eller att allt skulle vara jättefult. Eller att det bara skulle gå åt skogen på något annat märkligt vis.

Nu gick det ju inte åt skogen. Vi gick faktiskt därifrån en aning mer förälskade än när jag kom in tror jag. Däremot så lyckades jag inte hitta en klänning. Ann å andra sidan såg fantastisk ut i två stycken. Men det var ju lite svårare för mig. Alla klänningar var jättestora och jättelånga och det blev väldigt svårt att se hur en klänning faktiskt ser ut när hälften ligger i en hög på golvet... Dessutom tyckte jag att alla klänningar såg ungefär lika dana ut. Eller var det ungefär samma modell på alla. Typ så här:

Medan jag ju hade tänkt mig något lite "mer". Typ så här:

Ja, ok då, kanske inte riktigt så stor. Men ni fattar.

Efter utflykten i helgen till Media Markt där jag inte riktigt kom överens med dem om vad som var en lämplig dator att ersätta min gamla med så fick jag pengarna tillbaka. Därefter väntade grönbete och nya spännande datorer. Och ett fruktansvärt tråkigt arbete med att försöka lista ut vad jag skulle köpa för dator. Jag hittade en röd dator på Prisjakt. Och då köpte jag den. Enkelt som sjuttsingen egentligen. Här är den:

Och idag så åker min chef och kamrat Åsa hem från Colombia med sina tvillingflickor. Vilken glädje. Snart är de hemma!

Idag har jag varit och tränat. Därför blev jag mycket besviken när killen i Förvaltningscaféet undrade varför jag var så sen idag. Jag tänkte ju att det skulle synas hur musklig, slank och smidig jag blivit. Men det kanske krävs två tillfällen av träning för att nå dit inser jag nu.

Snart är det helg hörni, mycket trevlig helg på er!

Idag så håller alla tummarna och blundar riktigt riktigt hårt och säger hoppas, hoppas, hoppas. Och så hoppas ni att jag vinner en dator nu när min har gått sönder. Jag har nämligen varit på öppet hus på Umdac och där kunde man vinna inte en, utan två(!) olika datorer. Själv hoppas jag på den blå. Tänk. Om jag vinner en dator, då lovar jag att lägga undan mina datorpengar till våra tjusiga brudklänningar till bröllopet.

I helgen som var hade vi ju som bekant lånat mammas och lenamosters bil. Vi tog så klart då även tillfället i akt att åka och storhandla. Och jäklar vad vi storhandlade. En halvmeter långt var kvittot och Maxivagnen fylld till bredden! Vi är ju ändå bara två personer. Nu har vi iaf frysen fylld, kylen fylld och skafferiet fyllt med godsaker och matbitar. Ändå, på något märkligt sätt har vi lyckats handla två gånger efter det och kommit hem med ytterligare två kassar. Det är så märkligt det där.

Ann passade även på att åka med saker till återvinningen eftersom vi annars inte har så lätt att göra oss av med sånt. Mycket bra billånat av oss om jag får säga det själv :)

Vissa år drabbas man av förkylningar hela tiden, andra år drabbas man av skoskav. I år har jag drabbats av den tekniska oturen. Min nya mobil har trasslat och trasslat. Min dator har börjat bete sig märkligare och märkligare och när jag nu till sist har köpt en ny dator. Ja då går den sönder.

Jag satt helt fredligt och skulle surfa in på Åsas blogg och kolla läget i Colombia när datorn blir helt svart. Fast när jag kollar riktigt noga i ett visst läge kan man faktiskt ana att bilden finns kvar. Det är bara någon som har släckt lampan, så att säga. Ann som är en tekniskt lagd tjej tog genast upp datorn och började undersöka mysteriet och när hon vände lite på den då började den ticka som en bomb. Jag ville som ni kan förstå fort som ögat bli av med saken så jag lånade i helgen mamma och Lenamosters bil och körde tillbaka datorn till Media Markt.

Tydligen skulle jag få en ny dator om det inte var ett mjukvarufel.

Jag kom tillbaka nästa dag. Det var inte ett mjukvarufel. Men, eftersom det inte fanns några fler sådana datorer skulle jag få ett tillgodokvitto. Jag ville inte ha något tillgodokvitto, för min dator var ju faktiskt nedsatt minst 1500 kr och då skulle jag ju få en sämre dator för samma pris. Smartasset i kassan tycker att jag ändå ska köpa någon annan för PBs är "billiga och plastiga"! Mäh! Varför säljer de datorer som de tycker är plastiga då? Jag vill ha min dator. MIN dator. Ingen annan. Jag orkar inte leta mer nu. Ge mig min dator! Ge mig, ge mig!

Han bad mig att ringa chefen på måndag

I fredags var vi ju på La Clique. Ni måste gå. Vi satt och gapade och klappade hela två timmar. Det är lugnt värt. Alla borde gå! Hon med hopprepen, han i badkaret, hon som näckade, killarna i Englandskalsonger, allt var bra! Allt! Ni som har möjlighet, köp biljetter till i kväll! Ni kommer inte att ångra er.

Ja, ja, ja! Vi fick tag på en gratisbiljett till La Clique i kväll så nu blir det kalas! Vilken tur! Kommer alldeles säkert att bli superduper. Tack för det Meta.

Idag har jag och Ola varit minst sagt hurtiga och spelat badminton i säkert 45 minuter. Sjukt roligt. Ann har på sitt håll hängivit sig åt att vara fotomodell, som den skönhet hon är. Den här gången hon modellar handlar det om någon typ av marknadsföringskampanj för en ny sajt på universitetet som ska ersätta examensjobb.nu. Det ska bli mycket spännande att få se bilderna sen! Min fina, fina Ann.

Idag som är en fredag är det ju minst sagt läge att börja planera inför helgen. Vi hade hoppats på både biobesök (The kids are all right) och en föreställning som heter La Clique. Båda är regnbågsfärgade, vilket känns extra skoj! Men det beror på om vi får råd. Om jag får tag på en gratisbiljett från Umeå teaterförening så kan vi gå, annars får vi spara. Vi har ju ett bröllop att investera i!