Evert, Arvid eller Dexter?

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu när vi har bestämt oss så verkar det som att vi inte har bestämt oss. När det gäller valpens namn, alltså. Vi är inne på att istället ha kvar valpens första namn (Dexter) eller att kanske kalla honom för Arvid istället. Det är lite mer "R" i det och alltså bättre när man kallar in honom. Ja inget är säkert förrän det är säkert kan man alltså konstatera. Vi har ju hur som helst fram till fredag på oss att bestämma oss för vad han ska heta för det är då vi ska hämta honom.

Massor att göra i helgen förresten, inte minst i RFSL, många många timmar räknar jag med både idag och imorgon. Suck och stön. Önskar jag fick måla naglarna och pilla mig i naveln istället -som jag ju hade planerat nu när Ann är i Karlstad en hel lång vecka.

Evert, en kärlekshistoria

Av , , 2 kommentarer 2

Vi har nu bestämt oss för att hundvalpen som tidigare kallades för Dexter numera heter Evert. Vi tycker att det är ett rejält nämn för en liten hund, dessutom har jag alltid haft en soft spot för pensionärer. Det är lite likt min mammas namn Eva också, så på ett vis kan man säga att han är döpt efter min mor.

Nu kommer vi till den tråkiga biten. Ann är borta i en hel lång vecka innan hon kommer hem igen och vi kan åka och hämta Evert så att han blir vår på riktigt. Mycket tråkigt, men det innebär gott om tid för mig att läsa igenom de tre tjocka valpböckerna jag lånat på biblioteket!

En valp

Av , , 3 kommentarer 4

Hej på er. Nu kan jag nog inte hålla min hemlighet längre. Eller snarare ser jag inte någon anledning eftersom vi egentligen har bestämt oss. Efter att ha sagt nej till valparna drabbades vi av depression och beslutade oss för att ta en andra titt. Redan vid det beslutet var det nog kört. Vi har till och med fått oss en valp som egentligen var tingad. Men jag blev ju kär. Och då kan det ju inte hjälpas.

Tur också att FlumOle har erbjudit sig att hjälpa till och vara hundvakt om det skulle krisa. Annars vet jag inte vad vi skulle ha gjort!

Kyrkan

Av , , Bli först att kommentera 4

Kom på att jag ju glömde säga vilken kyrka det var vi hade bokat för det fabulösa bröllopet nästa år. Det är ju så klart vår lokala och mycket vackra Backens Kyrka. Tydligen så hör vi redan till församlingen och allt så det är bara att tåga in utan att betala, fylla i papper eller nåt annat strul. Vackert ska det bli så att det räcker till.

En hemlis

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja eftersom det är en hemlis kan jag ju inget säga. Och jag är faktiskt väldigt bra på det där med hemlisar. Men jag lovar att berätta när det är klart. Om det blir klart.

Under tiden kan jag berätta att jag träffade Bettan idag och hennes lilla tösabit. Trots att hon är två månader gammal nu så väger hon inte mer än 4 kilo. Vilken liten munsbit! Pytteliten är hon och ändå ett och ett halvt kilo mer än när hon kom ut. Om man har riktigt tur så kommer jag att brås på henne och producera pyttesmå barn om jag nu skaffar några någon gång. Det skulle ju vara skönt tänker jag.

Ingen valp

Av , , 2 kommentarer 0

Nej det blev ingen hundvalp. Ann sa nej. Och säger Ann nej då är det klart att det blir så. Men jag drömde om hundvalpar hela natten. Jag vill nog ha en hundvalp jag, även om det inte blir nu utan kanske om ett år eller så. Det går fler valptåg och då hoppas jag det kommer passa bättre med vår ekonomi och att Ann inte ska åka bort mitt upp i alltihop. Det är ju kanske också något suspekt med en valp som heter Dexter (fast Ann föredrog Harry iofs). Och det är ju rätt besvärligt trots allt.

Hundvalp

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag var vi och tittade på hundvalpar. De var vansinnigt söta. Men jag vet inte jag. De kissar ju hela tiden. Fast det får man väl räkna med. Ja, jag vet då rakt inte, särskilt eftersom ju Ann ska åka till Karlstad en vecka på fredag. Men det är svårt att säga nej när de är så söta. Vi ska svara imorgon om det blir en liten Harry eller inte.

En liten hund?

Av , , Bli först att kommentera 1

Det började väl egentligen när Ann flyttade in. Med sig hade hon en hund. Jag var måttligt road, to say the least. Det tog väl ett år eller så innan jag kunde slappna av i samma rum som Hunden. Men det tog sig och det är klart, jag är ju en big softie. Klart jag älskade byrackan. Tyvärr klarade han inte av stress så bra så Ann beslutade att ta bort Dinio förra hösten.

Sedan dess har vi varit hundlösa.

Först var det mycket ledsamt, men samtidigt mycket skönt att slippa oroa sig och stressa hem efter jobbet varje dag. Men nu har det ju gått ett tag. Jag tänker att Ann är ju en sån där hundtjej egentligen, hon borde ha en hund. Och jag, jag är ju en big softie.

Imorse så läste Ann VF som vanligt och så sa hon, har du sett Anna, det är Yorkshirevalpar ute i annonsen. Och så visade Ann den sötaste lilla hund jag sett. Klart jag föll som en sten. Sen kollade jag på bilderna i annonsen på webben och då blev det ju inte bättre. Sen var jag tvungen att ringa och fråga lite. Ja, om det var flickor eller pojkar, om de fortfarande var kvar och hur mycket de kostar.

Vi har inte bestämt än om vi vågar gå och titta på dem. De är så dödligt söta att om vi går dit så kommer vi nog inte därifrån utan en liten valp i famnen.

Vardagens huvudbry

Av , , Bli först att kommentera 0

Ojdå, var det ända sedan i tisdags som jag bloggade sist. Det var det värsta. Kanske beror det på att vi sover så dåligt i vår lilla säng som gör mig så trött att jag inte orkar blogga. Eller har jag för mycket att göra? Eller har jag för mycket i huvudet helt enkelt? Det är ju bröllop och arbete och sängar och mat och jobb och Ann och borrning och så mycket som man fyller dagarna med.