Everts kärleksliv går strålande! Förutom att han och Trullsan numera sover tillsammans mest hela tiden...

...Så har Trullsan beslutat att det var dags att flytta in tillsammans med Evert i hans hus.

Evert har fått många nya kompisar under julhelgen, men den absolut bästa vännen är Trullsan, kattungen vi hämtade till Anns pappa igår. Dit Trullsan går, dit går Evert. Äter Evert sin mat så äter Trullsan hans mat. Och så busar de.

Sen, efter allt busande är det så klart lätt hänt att man blir lite trött. Då somnar både valp och kattunge nära, nära. Trullsan, hon spann som en motor när Evert kom och la sig, och Evert, som har lite av en rumpfetisch, somnade på en endaste gång med nosen under Trullsans rumpa.

Jag tror att Evert är lite kär.

Igår åkte vi till Karlstad och därför har det varit lite avbrott i bloggandet. Det är mycket att fixa inför resandet. Själva resan gick finfint förutom förseningar på både flyg och tåg. Men det gjorde inte så mycket. Vi har ju inte bråttom.

Idag ska vi till veterinären. Evert luktar nämligen så konstigt i öronen så vi måste kolla så att han inte har fått öronskabb eller nåt annat otäckt. Samtidigt som Evert ska på öronkoll så ska Anns pappa in och avliva en av sina två katter också, så det blir väldans ledsamt. Kissen är ju 16 år och har varit med i familjen ett bra tag. Förhoppningsvis blir det sen att åka och titta på kattungar så att det blir något nytt att glädjas åt.

Undrar vad Evert tycker om kattungar?

Evert har ätit för mycket julmat och blivit lite magsjuk. Han är dålig i magen och har kräkts, lille killen. Han har sovit nästan hela dagen.

Så här sur blev Evert när jag försökte väcka honom för att gå ut.

Jag måste ha varit väldans snäll i år för jag fick precis en sån där kaffemaskin med kapslar som jag lagt ut i bloggen att jag önskade mig. Dessutom måste Ann ha varit vansinnigt snäll också, för hon fick en kolsyremaskin som hon kan göra egen cola i! För att inte tala om Evert, som måste ha varit supersnäll eftersom han fick 4 julklappar trots att han ju bara funnits i drygt 4 månader av det här året. Men så var han ju fruktansvärt söt också med sin jultofs och julrosett runt halsen.

Idag har jag laddat inför matmaratonet imorgon med ett träningspass tillsammans med Ola. Vi var så bra på badminton idag att vi spelade med vänster hand istället. Har ni provat? Man känner sig helt störd. Jag missade bollen när jag skulle serva. Ola han fick oftast inte bollen över nätet. Men sjukt roligt hade vi. Man måste ju bli lite mer jämnstark i båda armarna tänkte vi. Tyvärr hade jag glömt att äta frukost så jag drabbades av utmattning redan efter 45 minuter så då gick vi ner på universitetet och åt istället.

Imorgon då är det lycka. Då slipper jag höra min väckning klockan 06.40. Jag slipper gå ut med Evert i kolsvarta mörkret. Jag slipper äta frukost helt själv medan mina två lägenhetskamrater Ann och Evert sussar i sängen (Evert får ta min plats i sängen på morgonen efter morgonpromenaden och då sover han förnöjt vidare ungefär 3 timmar till). Och imorgon, då är det julafton och allt roligt i världen samlas på en enda dag. Dessutom firar ju Ann och jag ett år som förlovade, och det är inte fy skam!

God jul på er!

Årets kortaste och mörkaste dag håller på att möta sin skymning.

Umeå klockan 13.24.

Imorgon går vi alltså mot ljusare tider! Vilken glädje :)

När vi kom hem till Umeå från pappa var det en jäklarns massa snö. Vägen hem tog dessutom 6 timmar att köra trots att det bara är drygt 20 mil. Men som sagt, värst med snö var det när vi kom hem på gården. Inte var det mycket vi såg av Evert för det hade inte skottats på hela helgen.

Om jultomten skulle komma med två överraskningsjulklappar till mig så får han gärna komma med ett par mamelucker som jag kan ha på mig när jag väntar på bussen...

...Eller en sån där kaffemaskin som man stoppar ner små burkar(s.k kapslar) i  för extra lyx på söndagsmorgonen.

Evert, han önskar sig en ny tennisboll eftersom han glömde sin gamla hos min pappa

Vi har varit hos pappa i helgen och därför har det saknats lite inlägg i bloggen. Därför kan jag nu bjuda på ett par karameller i form av mobilfoton i värdelös kvalitet.

Här ser vi Evert och Ann på en vägpaus på väg till pappa. Det var svart ute. Och massor av snö.

Här ser vi Evert och den vackra vita katten Sigge. Till slut så började Evert och Sigge att tolerera varandra och la sig och sov på sängen tillsammans. Och Evert och Sauron till och med busade lite. Eller ja, Evert hoppade runt och busade medan Sauron satt stilla och stirrade storögt på Evert. Så där, så har Evert klarat av sina första katter!

Igår kväll försökte jag att ha photo session med Evert för att porträttera honom för framtiden. Det gick ju rakt värdelöst. De flesta bilderna var på en suddig klump eller en hundrumpa. Därför blir det inga bilder idag från igår. Vi hade för övrigt även tänkt göra om succén från förrförra året också då vi fotade familjen Nordlöf-Galin med hund och allt, men det har vi inte hunnit. Eller glömt bort, eller kanske både ock.

Ni får en bild från i fredags istället när Evert hade tofs på huvudet.

Jag är för lyckosam som arbetar på ett sådant vackert ställe jag. Dagen till ära är det dessutom frostat med pudersocker överallt.

Inte ett endaste litet måndagsinlägg i bloggen lyckades jag få till igår. Det var å andra sidan fullt upp hemma hos oss då vi på kvällssidan hängav oss åt allt från att borsta Evert, trimma lite hår på honom, klippa klorna och rycka hår ur öronen på honom. Det sistnämnda blev smått traumatiskt. Det tog ända till kvällspromenaden innan han lugnade ner sig helt efter att vi hade varit så elaka. Men nu är han iaf lite mer hårfri i öronen så förhoppningsvis slipper han infektioner. Ann lyckades klippa lite i en utav pulporna på klorna också så att han blödde. Ja det var sannerligen en traumatisk kväll. Tur att han är så duktig Lill-Slevert.

Imorse var det 23 grader kallt och Evert fick ta på sig både polo och jacka. Vilket jäkla elände. Tur att det vägdes upp av en strålande vacker morgon med frostade träd och pastellfärgad himmel.

I helgen var min fina bror Danne och hälsade på. Det var väldans fint att ha honom här måste jag säga. Fast jag kände knappt igen honom med sin nya frisyr.

Någon annan som har en ny frisyr är Evert som har blivit minst sagt långhårig. Jag fick sätta upp en liten tofs här om dan för att det envisades med att fara i ögonen på honom. Se så nöjd och fin han är!

Idag jobbar jag hemifrån på förmiddagen för att Ann har prov. Vid tillfällen som dessa passar ofta Evert på att vara helt vild. Dessutom vill han helst göra sina behov inomhus oftare när bara jag är hemma.Idag har han redan hunnit med att kissa inne två gånger och bajsat inne en gång, och då var jag ändå ute med honom för en och en halv timma sedan. Suck. Det är ju tur för honom att han är så förbaskat välanpassad och söt för övrigt.

Jag har fått bakläxa på att jag blivit så dålig på att lägga upp bilder på Slevert (eller Slev som Ann också börjat säga). Han växer något så förbenat måste jag säga. Ett hekto i veckan i snitt sedan vi fick honom och det är ju inte illa med tanke på att han bara väger runt 2 kg. Fast jag är inte förvånad, han älskar verkligen den nya maten vi köpt till honom!

Igår försökte jag och Gabriel på mitt jobb att vara lite snälla och bära tillbaka en del grejer från kvällspasset i samverkanshuset. Tyvärr kom vi på först halvvägs till samverkanshuset att vi hade glömt passerkorten och klockan var efter 17. Vi blev således utelåsta. Som tur var blev vi till slut insläppta i förvaltningshuset av en vänlig själ vi mötte på vägen och kunde lämna av grejorna vi hade med där. Sen gick vi ut igen för att försöka hitta någon som kunde släppa in oss genom huvudentrén till samverkanshuset.

För mig var det egentligen inget större problem, jag hade ju med mig allt jag behövde för att gå hem. Värre var det för Gabriel som stod i skjorta och jeans ute i kylan, utan både ytterkläder och plånbok. Ingen av de kollegor jag ringde var heller kvar på jobbet. Så då fick jag skicka hem Gabriel med två hundra kronor in case of emergency. Tur att Gabriel bor så nära universitetet.

"Här Gabriel får du en slant så du klarar dig" Sen fnittrade jag hela vägen hem för det var så tokigt hela grejen.

Imorse läste jag ris och ros på VKs webb. Så fantastiskt roligt! Det är så underhållande att se vad folk kan reta upp sig på. Samtidigt är det mycket lärande, man får en god instruktion till vad man inte ska göra för att reta upp folk.

Tillexempel ska man inte ha en gympapåse på huvudet när man kör buss
Man bör inte parkera hur som helst om man är lapplisa.
Man får absolut inte fira Halloween på någon annan dag än den 31 oktober.
Och, nästan all typ av rastning av hundar för med sig problem.

Så akta er, det är alltid någon som har sett dig! :)

I helgen passade vi på att stadsträna Evert med att gå på stan. Vi valde dock att gå på söndagen så att lille Evert inte skulle bli helt mosad av människor! På vägen stannade vi till på Village och pratade med Marie och hennes dotter Pauline. Nu är det ju så att Pauline har en liten Chihuahuaflicka som vi kom fram till ska bli Everts nya kompis. Tänk så bra, Evert behöver verkligen en kompis i sin egen storlek som han kan få busa med. Perfekt helt enkelt!

I helgen har jag och Ann (mest Ann faktiskt) även bakat lussebullar. Sen när vi var klara på lördagskvällen bjöd vi över granntanten Eva på lussekatter och kaffe. Eva blev mycket förtjust, särskilt eftersom hon kände sig extra ensam just den kvällen. Tänk så lätt det är att göra något för någon annan. Det kan ju inte vara så kul tänker jag när alla man känner har gått och dött. Och det blir väl lätt så att det inte är så många kvar när man är över 90. Eva fick såklart också med sig en påse bullar hem som hon kunde kalasa på!

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt och ibland blir det ändrade planer.

Jag hade ju tillexempel tänkt att en svart polo hade matchat Everts mörkröda kappa på ett fint sätt. Nu blev det istället så att vi fick köpa en röd polo eftersom den svarta tagit slut under allt bytande fram och tillbaka med storlekarna. Men se, Evert blev ju oerhört tjusig ändå. Och nog kommer den här att passa bättre till jul än en svart!? Dessutom får jag ju nu en anledning att köpa ytterligare en fin tröja till vår lille tjockis.

Dessutom, en annan sak som har blivit ändrade i planerna är bröllopet. Vi har beslutat att skjuta på det ett tag tills finanserna är stabilare. VI vill hellre vänta för att få precis det bröllop som vi vill ha. Just nu känns det som att det mest skulle bli kompromisser. Och en massa uppoffringar. Och så ska det väl ändå inte kännas. Vi kanske sätter ett nytt datum till våren. Vi får se helt enkelt hur det ser ut då.

Igår berättade jag ju om den något förlilla polotröjan som jag köpt till Evert. Igår efter jobbet gick därför jag och Evert tillbaka och bytte tröjan. När jag kom hem så visade det sig att storleken större (30 cm) var alldeles för stor. Man skulle ju kunna tänka sig att det vore bra för att han då har något att växa i, men nej. Problemet är att polon är så stor att den även täcker vår lille Everts snorre vilket innebär att han kommer att kissa in i polon, och det vore ju dumt.

Det är bara att gå och byta tillbaka igen i eftermiddag helt enkelt.

Och vet ni vad som hände mer igår? Jo Evert har fått riktiga kulor. Stora killen. Snart börjar han nog lyfta på benet också.

Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma,
då skulle ja bli så glad så glad så glad,
då skulle ja köpa så mycke med detsamma,
och ja skulle köpa allt vad ja vill ha.

Till exempel den här finfina klänningen skulle jag köpa. Fast jag tror tyvärr inte en femöring räcker. Men kanske en bit på vägen.

Igår gick jag förbi Exotic zoo och köpte en svart polo åt frusna lille Evert. Tydligen så ska man arbeta med lager på lager även med hundar. Han såg ut som en poet, inte minst för att jag råkat köa en storlek för liten. Ni får en bild när jag har bytt ut polon mot en som passar. Han blev vansinnigt fin, och jag tror säkert att han kommer in på både Norrlandsoperans bar eller jazzfestivalen i den tröjan!

Imorse var Evert jättetrött och ville inte gå ut. Sen när vi väl kommit ut så hade jag glömt bajspåsar så jag fick gå upp och hämta. Då passade jag på att ställa Evert i sängen och så bad jag Ann att ta av honom jackan och kopplet medan jag gick och plockade upp bajs. Innan jag skulle gå på jobbet sedan så inser jag när jag ger en trött Ann en hejdå-puss att där ligger ju Evert -i både koppel och jacka under täcket.