Imorse hoppade Ann bokstavligen ur sängen och var på ett strålande humör. Huruvida det berodde på att det var hennes sista dag på jobbet, tanken på att inte behöva kliva upp i ottan följande mornar eller stoltheten över att få bjuda på hembakta kakor som skapade dena glädjeyra vet jag faktiskt inte.

Jag ska spendera dagen som vanligt med att läsa nyheter och surfa på nätet. Som jag alltid gör. Fantastiskt trevligt jobb jag har :)

Apropå en gammal tant så var jag på syjunta igår. Tänker lite på min vän Anna som brukar gå på syjunta ibland, fast de broderar inte - de skvallrar och fikar :) Jag däremot gick på syjunta igår och lärde mig att sticka. Nu stickar jag något som är tänkt att bli handledsvärmare (tänkte börja smått). Det enda problemet är att den jag har börjat på är så liten att jag är osäker på om den går på på någon arm. Ann föreslog att jag skulle ge bort den som snoppvärmare istället. Kanske det kanske.

När jag kom hem idag så satt Ann och stickade på sin halsduk hon började på igår och väntade på att ugnen skulle bli varm. Ann har nämligen bakat chackrutor idag. Eller, halva satsen är chackrutor, sen ledsnade hon så den sista hälften är, tja... modern konst!? Jag vet inte vad det ska liknas vid faktiskt, men det är choklad och vaniljdelar iaf. Fantastiska kakor gjorde hon, min kreativa Ann.

Jag tror hon tränar inför att få bli hemmafru. Hon har ju tjatat om det ett tag nu, men jag vet inte jag. Jag föredrar nog att ha en förvärvsarbetande fru om jag får välja.

Igår och idag har jag suttit vid min dator med en datatekniker i mitt öra som även har fjärrstyrt min dator. Teknikens under. Det är däremot mycket märkligt att sitta i telefonkö till sin egen organisations IT-avdelning kan jag tycka som inte riktigt är van vid hur stort allt är här. Folk känns så främmande och långt bort när jag inte ens får besök på kontoret när jag har fel på datorn.

Jag lovar, jag kommer att bli en sån där gammal tant som ringer och felanmäler saker bara för att få prata med någon.

Jag längtar tillbaka till tiden då jag kunde ropa på Flum-Ole på andra sidan korridoren eller kila upp till data-Anders med datorn under armen och allt ordnade sig på ett endaste kick. Och jag fick säga tack till en riktig livs levande person IRL.

Imorse kom jag på att Ann ju snart inte kommer att göra mig sällskap med snoozningar på morgonen vilket gjorde mig mycket dyster. Om hon sen börjar plugga också så lär hon ju inte heller behvöa stiga upp i ottan. Oerhört orättvist om du frågar mig.

Idag, liksom igår är det täckbyxeväder. Lite onödigt egentligen eftersom jag åker buss från dörr till dörr. Särskilt imorse då bussen kom precis samtidigt till busshållplatsen som jag gjorde. När jag sen gick från bussen till jobbet så höll solen på att gå upp och färgade sjukhusväggarna röda. Åh du ljuva solsken, välkommen tillbaka!

Igår var vi på pensionärsutflykt. Det vill säga vi besökte våra pensionärer på Haga, Kerstin, Alma och Andrew för att fika och skvallra och liva upp en tråkig söndag. Vi blev bjudna på våfflor och kaffe och kakor och godis och läsk. Alma har ett nytt barnbarnsbarn, Kerstin har börjat få så pass pli på hunden Nina att hon får på kopplet redan i lägenheten nu och Andrew tycker att det blivit för kallt för att cykla de två mil han annars kör varje dag. Det känns bra i själ och hjärta att ha varit där. Det är nog inte så lätt att bli gammal, det verkar fasligt ensamt när de man känner mest går och dör hela tiden.

Igår satte jag upp tavlor. Jag torkade golv. Jag fick lampan ovanför frukostbaren att fungera. Jag borrade i våra titanhårda väggar med slagborren och kom ändå inte mer än en centimeter in (men jag lyckades få upp gardinstången iaf).

-Är det någon som har en aning om vad det kan vara för mystiskt material i väggen som gör det stört omöjligt att borra mer än en centimeter in i den. Vi har provat på inte mindre än 7 hål nu och vår gästrumsvägg börjar se ut som en schweizerost, utan att ha så väldans mycket uppsatt på den. Knappt en endaste cementkrok (ni vet vita i plast med 2-3 nålar i sig) går att få in, nålarna böjer sig eller går av.

En liten utvikning där om cement.

I övrigt börjar vårt hem faktiskt se ut som ett hem. Jag ska kanske posta någon bild så ni får se mina fiffiga idéer! :) Däremot känns sovrummet långt ifrån klart, inte minst eftersom vi fortfarande använder oss av Ikealådor i papp som sängbord.

Igår fick jag reda på att min förra VD Herr Orring fått sparken. Minst sagt chockerande. Hoppas jag snart får höra lite skaller om vad i allsindar som har hänt. Tänker också en hel del på stackars VF i det här, nu när VKs chefsredaktör går in som VD även för dem...

I övrigt är jag en flitig arbetare, men känner mig mer manad att gå hem och städa eftersom vi får nattgäster på fredag i vårt gästrum. Då behöver man faktiskt ta sig i kragen och sätta upp de sista tavlorna och bära ner den överflödiga dörren i källaren. Å så spännande det ska få bli att inviga vårt gästrum!

I övermorgon kommer vår getannons i tidningen, det ska också bli spännande :)

Om jag fått bestämma hade dessa 5 nyheter varit längst upp på min RSS imorse, istället för tråkig sport. Tänk så mycket mer intressant världen skulle te sig.

Här odlas knarket

Jag vill också vara man

Sprickor i kultursamarbete

Musöron ska bli snaps

Vansinnesfärd med släp

Åtminstonde borde jag väl få välja bort den jäkla sporten. Är det för mycket begärt?

Det är OS igen. Det lär väl ingen ha undgått. På min RSS från VK idag var tre nyheter av fem om OS.

Jag undrar hur de gör det, idrottarna. Hur de motiveras att göra extraordinära prestationer. De åker ju bara runt runt och allt är likadant när de kommer i mål som när de åkte, bara det att vissa är framför och andra är bakom. Tänker att alla idrottsmän förr eller senare drabbas av livskriser kring sitt levebröd?!

För mig är idrott bara en aktivitet att utföras antar jag och jag förstår inte alls, noll, zero, nada varför folk är intresserade av att titta på folk som åker runt på skidor. Vad har det för betydelse vem som kom först? Vad gör det för skillnad? Vad har det med mig att göra?

Idag kom jag över intressant läsning, jag läste nämligen om Umeås första studentlägenheter.

"Det var också på Berghem som Umeås första studentbostäder byggdes 1956. Det skedde genom att man gjorde om 4:or till 3:or och gav det ensamma rummet egen ingång. Hyran blev 95 kronor i månaden."

Omvandlat i KPI borde alltså ett studentrum idag kosta runt 1200 pix. Hur många studentrum har du sett på sistonde som kostar dryga tusenlappen?

Igår gick jag och Ann ut för att ta en drink efter melodifestivalen. Kanske för att fira för att det gick så bra för våra favoriter eller kanske bara för att jag var lite lappsjuk och behövde se lite folk.

Hur som helst, när vi var på väg hem igen så stannade ett par i övre medelåldern oss och pratade. De frågade bland annat hur gammal Ann var (de gissade först på högst 23) och sen när de frågade mig fick jag följande reaktion från kvinnan:

"28!? -Och så vacker!?"

Jag vet inte om jag ska känna mig smickrad för att hon tyckte jag var vacker eller förolämpad för att hon anser att jag är så gammal att jag borde ha blivit ful. Märkligt var det i alla fall.

Dagens bild från min iGoogle (har en tuff aplikation som heter Top Refridgerator magnets) som perfekt beskriver hur vi har det här på ENS idag.

Jag surfar runt på en massa företagshemsidor i mitt jobb, bland annat brukar jag alltid vara inne på de där sidorna på företagens hemsidor där de visar små bilder på de som sitter i ledningen. Varför är det ofta så att kvinnorna hamnar längst ner på sidan? Borde inte företagen försöka dölja sin ojämställdhet lite diskret genom att fördela ut kvinnorna över sidan?

Nåväl, här får ni ett exempel som jag såg idag.

Eniro

Idag tänkte jag visa en exposé av förändringen över tid gällandes beigeheten av mitt kontor. Eller för att säga det på vanlig svenska; se så trevligt det börjar bli på mitt rum!

Före:

Efter:

I helgen har vi roat oss med att montera IKEA-möbler. Vi har numera lampor i alla rum gardiner i alla fönster. Ett stort framsteg om jag får säga det själv! Däremot ser det ut som ett bombnedslag igen, men det får vi väl ordna någon kväll till veckan. 

Helgens montering slutade dock inte endast i lyckotjut och gädjehopp utan barbordet från IKEA ser numera ut som ett antikt barbord från sent sjuttonhundratal efter att vi använt oss av antikbetsen som legat och fryst i Anns bil sen hon kom tillbaka från Ikea. Av denna sedelärande historia kan vi alla lära oss att bets (Ikeas Behandla) skär sig och bildar små, små klumpar när den har fryst. Som en misslyckad hollandaisesås ungefär.

I Umeå är det en jäklarns massa snö nu. För er utanför de norra delarna kan detta komma som en nyhet. För resten av oss har det varit en verklighet ett bra tag nu och aldrig verkar det bli någe mindre av den vita varan. Här kommer en bild från verkligheten, närmare bestämt mitt köksfönster på tredje våningen och balkongen vi inte ännu kunnat komma ut på sedan vi flyttade in.

Åh nej. Nu tryckte jag just bort hela mitt inlägg. Nåväl.

Igår började jag och Ann att plocka upp alla sakerna som hon köpt på IKEA. Det är som julafton och snart har vi lampor i alla rum :) Däremot kan jag inte rekommendera det där med att köpa gardiner över internet. Man ser väldigt dåligt vilken färg saker är och sen när man kommer hem med grejorna så blev det kanske inte helt rätt. Men, på det stora hela så måste jag säga att det här kommer ju att bli helt sjukt bra.

Här kommer förresten dagens ord för den som vill verka extra insatt i jämställdehetsdiskussioner och liknande:

Intersektionalitet: Genom intersektionalitetsbegreppet strävar forskarna efter att synliggöra hur olika maktordningar hänger samman och konstruerar varandra. En kvinnas livsvillkor bestäms till exempel inte bara av hennes kön, utan också av andra faktorer så som exempelvis ras/etnicitet, sexualitet, klass och funktion. En viktig intersektionell strävan är att inte bara synliggöra underordning, utan också uppmärksamma hur exempelvis vitheten och heterosexualiteten konstruerar sin överordning.

Ett nästan magiskt ord att kunna.