I helgen har vi inte bara hälsat på och sovit över hos min gammelmoster Ingalill, vi har även varit på IKEA. På Ikea fanns nämligen den möbel som Ann velat ha mer än någon annan möbel i sitt liv. Eftersom sängen var på väg ut ur sortimentet så gick den inte att köpa på nätet längre och därför var vi tvungna att i ilfart ta oss ner till Sundsvall. Som tur var fanns det 5 sängstommar kvar när vi väl sprungit oss fram till varulagret så vi kunde utan problem packa på oss det vi ville ha. Den här Ikeatrippen kommer sammanfattningsvis gå till historien som första gången Ann;

1, frivilligt åkte på Ikea
2, frivilligt gick genom Ikea 2 gånger på samma dag
3, log under ett Ikeabesök

Här ser ni resultatet i form av en sängstomme...

...Och en sänggavel...

...Som tillsammans bildar en vansinnigt praktisk säng för ett par med en bred säng och smalt sovrum!

När jag var liten flicka. Kanske 5 år eller så. Då skulle jag inte gifta mig med någon kille, för killar hade, som bekant för många andra 5-åriga flickor, massor av killbaciller.

Istället skulle jag bo tillsammans med min kompis Annelie i ett jättestort hus. På gården skulle vi bygga ett jättestort tivoli med karuseller, sockervadd, gungor och allt möjligt skoj. Sen skulle vi adoptera fattiga barn från Kina som aldrig sett en karusell för de skulle nog tycka att det var jätteroligt att bo hos oss.

Så här 25 år senare kan jag konstatera att jag aldrig kommer att flytta ihop med Annelie. Inte heller blir det några barn från kina -för det får jag inte för Kina. Däremot ska jag fortfarande inte gifta mig med någon kille och det finns ju faktiskt gott om tid kvar för att fixa både karuseller och hus :)

Igår var jag hos skol, förlåt, företagssköterskan för hälsokontroll. Jag kan nöjt konstatera att jag är fullständigt frisk. Däremot har jag lyckats fått läkartid, sjukgymnasttid och skötersketid inbokad :) Allt ska kontrolleras nu när jag väl får chansen tycker jag!

Jag borde kanske på sikt tänka på att dra ner lite på osten och börja äta mer mellanmål sa sköterskan. Jag kunde även gott gå upp nåt kilo (fast det behövde jag inte oroa mig över) och forsätta att vara vegetarian för jag har då ingen järnbrist och utmärkt blodstatus. Frisk som en nötkärna helt enkelt!

Min kompis Petter ska förresten gifta sig med Susanna. Vilken grej! Hoppas jag får gå på bröllop -så att de inte rymmer till Vegas eller nåt annat dumt!

Efter den något nedslående episoden med de för stora skorna som vi köpte på internet gick jag resolut ner till Djurmagasinet på hörnet och köpte de minsta skor som gick att uppbringa -och vilken succé det blev!

För att få Evert att vänja sig vid skor har han bara på sig sina nya skor bara på framtassar eller baktassar. Taktiken verkar funka för Evert har redan varit ute och sprungit runt som en tok och sladdat i sina nya skor!

Bild1. Evert visar upp sin ena sko för kameran.

Bild 2. Skorna i närbild.

Idag fick vi äntligen Everts nya vinterkläder på posten. Tyvärr var både skor och overall för stora. Overallen kan jag nog sy in över magen (den är sydd för bulldogs skulle jag gissa) men skorna måste tillbaka eller säljas på blocket! Men se så fina kläder det var!

Nya skorna...

...Och ny overall med avtagbar ryggsäck!

I helgen har jag haft så fullt upp att jag omöjligt hunnit blogga, förutom igår kväll då jag bloggade på RFSL Umeå-bloggen istället.

Hur som helst så har vi haft en fullspäckad helg där jag på fredagen var på TC och kände mig som hundra år. Detta berodde på att jag fördrev kvällen genom att diskutera kontoplaner, hundförsäkringar och landstingspolitik men också på att resten av klientelet såg ut som om de fortfarande gick i gymnasiet. På det stora hela var det ändå en oerhört givande kväll!

På lördagen hade vi första styrelsemötet efter årsmötet och det förflöt förvånansvärt smidigt om jag får säga det själv, även om jag och Ann var tvungen att smita tidigt eftersom vi väntade besök till Schlagerfestivalen! Efter Schlager spelade vi Singstar så att det dånade om det och Hanna vann som hon alltid gör.

På lördag passade jag även på att väga Evert, som jag alltid gör på lördagar och döm om min förvåning när han har gått upp ett och ett halvt hekto på en endaste vecka! Nu väger tungklumpen inte mindre än 3,1 kg och därmed har han ett hekto till att växa innan han inte längre passar in i rasstandard. Om ni frågar mig så finns det ingen fråga om saken att han kommer att bli för stor, men lika bra är väl det för då slipper vi ha långt hår som vi lägger upp på spolar när han går ut och inte heller behöver vi hjälpa hans ena öra som är helt vippigt att stå upp.

På söndag kom Camilla förbi och vi pratade strunt, fikade och RFSL-ade så som vi brukar när vi träffs. Evert slog också nytt rekord i sjusovning och beslutade sig för att inte kliva upp förrän kvart över elva på förmiddagen.

Idag har vi stilbytardag på jobbet. Så gott som alla har dykt upp i mer eller mindre annorlunda kreationer. Huvudsaken var ju att det skulle vara något man normalt sett inte skulle ta på sig på jobbet.

Så här ser jag ut idag, med hjälp av Ann har jag lyckats få till en ganska autentisk look, inte sant!?

Man skulle också kunna tänka sig att det är en del i Umeå universitets rekryteringskampanj till gymnasielever. Eller för all del rekrytering från The Bronx, nu när vi ska börja arbeta mer aktivt med att få hit internationella studenter. Se även hur fint VK samarbetar med Umeå universitet för att få alla från The hood att känna sig extra hemma :)

Idag är det lika jäkla kallt som det var igår och igår var det lika kallt som det var i förrår och i förrförrgår ja då var det 27 grader kallt. Det är jäkligt kallt. Jag gillar det inte och inte Evert heller. På grund av Everts tydliga protester mot kylan (att vägra gå, sätta sig ner, hålla upp en tass och gnälla) har jag äntligen beställt en overall och ett par skor åt lillEvert. Hoppas de kommer passa.

I övrigt så är Evert lite feg av sig ibland. Han tycker att det är omåttligt läskigt att hoppa ner från sängen nämligen eftersom han en gång för länge sen, när han var mycket mindre, kastade sig ut över sängkanten och halkade och slog huvudet. Sedan dess så hoppar Evert mycket ovilligt ner från sängen när vi har lyft upp honom, istället ligger han och gnäller vid sängkanten och ser olycklig ut. Till saken hör att han inte har något problem att hoppa ner från soffan som är lika hög. Men jag kör den tuffa metoden och lämnar honom tills han hoppar ner och det gör han ju faktiskt till slut. Det går ju inte för sig att han håller på och fegar på det där viset, det är ju inte särskilt högt, och tänk om han utvecklar en hopp-fobi!

Igår kväll så bestämde sig Ann och jag för att träna Evert lite. Eller egentligen bara se hur han reagerade. Evert sover ju som bekant i sin bur på nätterna med dörren stängd. Så har vi gjort sedan vi fick honom så att han inte ska gå ut någonstans i lägenheten och kissa eller bajsa på natten. Nu är ju Evert stora killen som har tappat nästan alla tänder och håller på att jobba på det där med att få knorr på svansen så vi tyckte att det var dags att Evert får börja sova med öppen dörr till buren. Vi passade dock på att stänga dörrarna till sovrummet innan vi gick och la oss.

Evert gick runt och hade en mycket spännande kväll i sovrummet och försökte med jämna mellanrum hoppa upp i sängen innan han gick och la sig i sin bur. Slutet gott allting gott tänkte vi. Så vaknade vi mitt i natten av att Evert skäller. Kanske en mardröm, kanske någon som gick i trappen, vad vet jag, men jag somnar om i alla fall. Men frågan är om Evert gör det.

När jag så vaknar imorse så ser jag plötsligt att buren är tom. Var är Evert? Jag ser mig omkring i sovrummet. Nej ingen Evert.

Då hör jag, det är något under sängen, det är någon där. Vem tror ni att jag hittar när jag drar ut min strumplåda om inte Evert!

Får jag presentera dagens trolleritrick utfört av Anna Galin i Samverkanshuset på Umeå Universitet!

Imorse var jag rätt trött efter att ha känt mig lite krasslig igår och drog på mig samma byxor som i går. Igår hittade jag för övrigt inga långkalsonger och det var ju fasligt kallt ute så jag tog ett par tjocka nylonstrumpbyxor istället.

Idag ungefär vid halv-fyratiden på jobbet uppmärksammade mig en kollega på att det var något som hängde ut lite ur ett byxben bakom skon på mig. "Vad har du bak i skon?" frågade hon. Så jag kollade vad de var och såg att det hängde ut vad som såg ut som en socka ur byxbenet, så jag började dra, och dra, och dra. Till slut fick jag ut en hel strumpbyxa ur ena byxbenet!

Dessa strumpbyxor, som fortfarande satt kvar i byxbenen, har jag inte alltså inte noterat varken vid toalettbesök, lunchrast eller när jag suttit på kontoret. Inte ens när jag faktiskt tittade mig i spegeln imorse och konstaterade att byxorna kanske var lite stora både i midjan och över rumpan så uppmärksammade jag de extra strumpbyxorna. Ja nog är det märkligt alltid :)

Tidigare har jag pratat om klumpar i magen. Igår drabbades jag istället av ont i magen. Riktig old fashioned magknip helt enkelt. Ajaj. Jag var tvungen att gå hem vid lunchtid för jag var helt kallsvettig. Sen låg jag på soffan därhemma hela eftermiddagen och tyckte synd om mig själv tills jag gick och la mig i god tid. Fast det var först efter att jag druckit mag-teet som Ann köpte till mig i all vänlighet och sett på resan till Melonia. Tur att jag har en sån snäll flickvän.

Jag hoppas på en magontfriare dag idag.

Hurra hurra hurra! Idag firar Evert ett halvt år. Firandet av Evert, 2,95 kg tung, började redan igår med stort födelsedagskalas.

Jag bakade till gästerna croissanter och chokladkolakakor och Ola kom med Morotskaka. Evert å sin sida bjöds på canapéer i form av enkla lamm- och fågelblommor, dubbla lamm och fågelblommor med premium leverwurst, Vegetariska mintmixben och munsbitar av Schmackos i olika smaker.

På sin födelsedag fick Evert så klart ett antal födelsedagspresenter. Av mig och Ann fick han en grön groda med justerbara ben, en boll till mage och ett huvud som piper.

Av FlumOle, som bakat morotskaka till festen, fick Evert en morot. Evert älskar morot så han blev mäkta glad :)

Dessutom fick Evert två stycken alldeles lagom stora tuggben av Ulla. Åh så perfekt tycker Evert, dem kan jag inte ta blicken från!

Av mormor och Ivar fick Evert en rosett att ha på huvudet, men den sitter inte fast så bra ännu, vi får vänta på att håret blir längre så kan vi ta kort på det då. Grattis, Grattis Evert på halvårssagen säger vi allihopa!

Fr.v. Lektant Eva (ganska precis 91 år äldre än Evert), Farbror FlumOle, Evert (iförd födelsedagshatten) Ulla, Ivar & Mormor (som på bilden fått låna en solhatt som hon ska ha på sig på sin semester i Thailand nästa vecka)

Igår hade den där RFSL-klumpen i magen inte riktigt försvunnit helt sen i förrgår så jag ringde min lifecoach Sara som gav mig tre minuters terapi mellan hennes ordinarie patienter. Jag blev frisk nästan direkt, men ännu friskare blev jag när jag kom hem och Ann hade lagat fullkornsspagetti och färssås med massor av grädde i. Sen åt jag glass med chokladfiskar och marshmallows i. Vips så mådde jag mycket bättre och klumpen var som bortblåst!

Idag sitter jag på jobbet och omvärldsbevakar som bäst, även om det är mycket svårt eftersom jag glömt mina glasögon hemma. Jag menar hur ser det ut, en omvärldsbevakare som inte ser sin omvärld!? Jag får se om jag tar hem lite jobb i eftermiddag och gör hemifrån istället så jag slipper kramp i ögonen.

Imorse när jag stod och väntade på bussen kom det fram en främmande farbror och frågade om jag hade långkalsonger på mig. En oerhört märklig sak att säga till någon som väntar på en buss faktiskt. Frågan kom i och för sig efter ett konstaterande om att det inte är roligt att vänta länge på en buss när det är så här kallt. Det var ändå mycket märkligt.

Igår kväll gjorde jag mest ingenting utan låg hemma framför TVn med den numera bekanta RFSL-klumpen i magen om att allt kommer att gå åt skogen. Ja, det kommer det ju så klart nu i retrospekt inte göra, men ångestklumpen satt ändå fast hela kvällen och långt in på natten innan jag kunde sova. Jag borde gå på RFSL-semester, men det är rätt svårt att göra när man är kassör.

Igår var jag på jobbgrej till senare än vanligt. Efter en intressant föreläsning och fascinerande rundvandring så trängdes vi alla in i en liten skrubb med massor av lampor och fick stå där tills vi var lagom möra och yra. Mycket märkligt förfarande om jag får säga det själv.

Under mötet kom jag däremot tillsammans med Mats på jobbet fram till att min framtida karriär mycket väl skulle kunna vara inom tillsägarbranchen. Det vill säga att jag är väldigt bra på att säga till främlingar eller närstående när de gör saker galet, som att kissa på offentliga platser, inte städa efter sig i tvättstugan eller lämna smutsiga koppar på diskbänken på jobbet. Jag har ett väldigt effektivt pekfinger som kombineras med en ondskefull blick och en moderligt hotande ton för en mycket bra effekt.

Undrar om det är en lukrativ branch den där tillsägarbranchen!?

Synd att jag inte tog fram min bästa tillsägarkompetens igår bara och sa ifrån redan efter en kvart i skrubben. Nån måtta får det ju faktiskt vara.

Igår blev det inget blogginlägg för jag har blivit lite förkyld i hvudet igen. Ändå är jag på jobbet idag som den flitiga arbetare jag är. Imorse passade jag också på att lämna tillbaka bilen vi lånade i helgen till min älskade Lenamoster. När jag gick därifrån så tänkte jag; tänk vilken tur jag har som har så underbar familj att det gör ont när jag tänker på dem. Fint är det. Fint är också att de alla både adopterat Ann och Evert så underbart väl in i familjen. Lycka är det att ha en så bra familj.

Hur som helst så passade jag, Ann och Evert på att åka på Ica Kvantum för att handla i helgen nu när vi hade bil och vet ni vad vilka fina hundgodisar vi hittade! Perfekt för en liten hund med tandlossningsandedräkt som har en matte som är vegetarian :)

Idag har jag riktiga söndagskarameller till er, mina bloggläsare och bloggläserskor. Idag träffade nämligen jag, Ann och Evert Everts tvillingbror Charlie. Charlie och Evert har ju inte setts sedan de var 8 veckor gamla så det blev ett mycket kärt återseende. Evert, som ju är lite reserverad till vardags var inte så värst överexalterad till att börja med men innan lekträffen var slut så lämnade han inte Charlie i fred en endaste liten sekund! Bus och mys omvartannat, fast mest bus så klart.

Syskonkärlek när den är som finast. 
Se själva hur Charlie så ömsint ser på sin lillebror...

...Eller när Evert lika kärleksfullt tittar tillbaka på Charlie.

Det är ju fint hur som helst att kärleken är ömsesidig :)

Vi får se till att de träffas snart igen.

Nej vet ni, egentligen längtar jag mest bara tillbaka till en tid med en endaste melodifestival med en jury som gav poäng från 1 till 12. De här märkliga och komplicerade systemen med deltävlingar, andra chansen, nollningar av poäng och utslagningar förstår jag mig rakt inte på. Det var bättre förr, med dagen-efter-rubriker om att rätt, eller fel, låt vann.

Jag och Ann hade funderat på utgång, men Anns mamma mår inge bra och har fått en hjärtinfakt så feststämningen kom liksom av sig och vi stannade hemma istället. Turligt nog så skulle hon få åka hem redan imorgon från sjukhuset i alla fall. Vi önskar henne massor av krya på sig, både jag, Ann och Evert.

Igår var jag, Ann och Evert och hälsade på min chef och vän Åsa med hennes två underbara tvillingflickor från Colombia. De var ju fantastiskt duktiga flickorna som lyssnade så uppmärksamt på sin mamma. Dessutom klappade de Evert försiktigt, försiktigt och kramade honom omsorgsfullt för att visa sin kärlek till vår lille valp.  Jag hoppas verkligen att vi skötte oss tillräckligt bra alla tre för att få komma igen nån gång.

Idag har jag och Evert varit på långpromenad och tränat på att gå fint i stan, bli mindre rädd för bilar och inte få panik över skidåkarna som gör tricks i Broparken. Det var ett hårt arbete som gick si så där måste jag säga. Särskilt i kombination med att gå fot så var det väl ingen dundrande succé, men inte heller någon katastrof.

Här nedan visar förresten Evert upp sitt sovrum, också kallat "buren". Här sover alltså Evert på nätterna med sällskap av en vattenskål i hörnet som på denna bild står i köket bredvid matskålen och alltså inte finns med på bild.

Det är ett oändligt flyttande i min närhet för tillfället. Mamma har ju en ny kille och planerar att flytta ihop med honom rätt snart. Pappa flyttade till huset mittemot sitt gamla runt nyår. Min frisör flyttade som bekant till Stockholm. Vännerna Nadja och Carina har också tagit sitt pick och pack och flyttat till Stockholm. Mina bästa vänner Hanna och Sara håller på att planera flytt till andra städer långt borta. Dessutom ska min moster också flytta från Umeå verkar det nu som. All inom de kommande eller senaste månaderna.

Kvar är jag. Och Ann. Och Evert så klart.

Är det dags att bryta upp? Att följa migrationsströmmen söderut? Att passa på att tumla vidare när förändringarnas vindar blåser? Malta har jag hört ska vara trevligt.

För de som bor i området runt Umeå så kanske någon har läst en Västerbottens Folkblad idag och råkat se en artikel om interna stridigheter i RFSL Umeå, inte minst kring vår ordförande har det susat en del. Jag känner mest för att ta plats i passagerarsätet ett tag för att se hur det här ska utveckla sig. En hel del saker har kanske inte skötts på bästa sätt, men inget är ännu så trasigt att det inte går att laga. Med lite god vilja och en massa lim ska nog det här gå att pussla ihop också. Men nog är jag allt lite nervös inför kommande verksamhetsår.

Imorse slog jag upp ögonen bara för att konstatera att jag försovit mig med ungefär en sisådär två och en halv timma. Ann å sin sida kunde konstatera att hin försovit sig med ungefär tre timmar. Evert, han konstaterade att han var lite kissnödig.

Jag har varit i Stockholm på finmöte med bland annat förlagskvinnan Bonnier, VDn Sachs och länshövding Heister. Spännande på många vis och lite märkligt på ett annat vis att få vara en gäst i de fina salongerna i storstan. De är hur som helst både smarta och trevliga. Fast jag tänker mig att det ofta behövs de egenskaperna för att komma långt i livet.

Igår var det också årsmöte i RFSL Umeå och min kära sambo Ann valde att gå från styrelse till valberedning. Tjusigt drag om jag får säga det själv. I övrigt är det inte så många kvar i styrelsen från förra året, vår ordförande och Cornelia och jag själv. Vi får väl se hur det går. Jag hoppas mest på att vi snart får in en ny kassör eftersom jag ju satt som kassör i förra styrelsen och inte har fått avlösning vid årsmötet...