Jag och Evert avslutade gårdagen på samma sätt som vi började, med en tur vid älven. Fast den här gången blevdet mer en lugn kvällspromenad än en joggingtur. Evert uppträdde oklanderligt och gick urtjusigt i koppel hela tiden (vilket jag helt tillskriver att jag håller på att läsa Cesar Milans bok). När vi kom hem tyckte jag att han såg lite mager ut och mycket riktigt, vår bjässe till hund som brukade väga närmare tre och ett halvt kilo har smalnat av till strax under tre kilo och är nu alltså en riktig lättviktare inom rasen! Jag som var så orolig för att han var för tung.

Evert tog mig verkligen på orden och valde att sova största delen av igår. Troligtvis berodde det visserligen på att vi var på kalas hos min moster under lördagkvällen där han fick massor av bus och godis. Men som sagt, igår var det bara slapp och slöeri. Ann hon sov in på eftermiddagen och sen tog Evert över och sov resten av dagen. Själv spenderade jag dagen med att ligga i soffan och ömsom se på dålig TV och ömsom läsa Cesar Milans bok om hur jag ska bli en lugn och bestämd flockledare.

Eller förresten, jag bakade ju en chokladtryffeltårta också för att jag var så uttråkad. Någon bild på den har jag inte men däremot en från lördagens frukost bestående av amerikanska pannkakor (krabbelurer) och turkisk vaniljyogurth med färska jordgubbar samt lyxkaffe i form av cappuccino från kaffemaskinen och apelsin/grapejuice. -Helglyx :)

Eftersom Evert sov största delen igår så var han för ovanlighetens skull morgonpigg och uppe före mig idag. Klockan 6 imorse vaknade jag av ljudet av tassande och tuggande. Evert Slevert hade beslutat sig för att vår dörrstopp i gummi egentligen var en tuggis åt honom. Jag var inte nöjd, men tänkte att det var lika bra att gå upp när jag ändå var vaken och hann därmed inte bara med att äta frukost utan även en joggingtur nere vid älven med en Evert i hasorna innan jag var på jobbet redan före klockan åtta. En inte helt fel morgon i solskenet ändå.

Ber om ursäkt för mitt dåliga bloggande men det har varit full fart och minimalt med energi den här veckan. Det är ett under att jag inte har somnat vid mitt skrivbord faktiskt.  Nu ser hela familjen fram emot helg, Ann ska iof plugga matte men jag och Evert tänkte mest ligga och slappa!

Tyvärr har jag inte fått några förslag på vad min blomma skulle lida av för sjukdom, men däremot har jag fått rådet att plantera om min blomma för att den ser ut att ha lite för liten kruka. Strunt i det tänker jag, om den ändå håller på att dö. -Eller är det fel tänkt?

När det gäller min egen hälsa så misstänker jag att det nog är något allvarligt fel. Jag kan nämligen inte hålla ögonen öppna och sitter och fantiserar om att skolka, läsa magasin på café och shopping. Hur ska jag någonsin kunna överleva det här? Jag är åter en tonåring för trött för att hålla ögonen öppna och som knarkar godis hela dagen för att överleva. Hur gick det här till? Är det klimakteriet eller bara vädret?

Jag har väldigt lätt att fästa mig onödigt mycket vid mina växter där hemma. Jag blir oerhört olycklig om de inte ser glada ut. Nu har en av mina växter blivit sjuk och jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa den för jag vet ju inte vad det är för fel. Kan någon kanske hjälpa mig att identifiera vad det är för fel?

Bladen blir fläckiga och knöliga på baksidan för att sen bli gula och trilla av. Här är ett blad när det har blivit gult och vill trilla av.

Så här ser min blomma ut, för jag vet inte vad det är för ras. Ser ni de ljusa fläckarna på bladen? -De fläckarna ska inte vara där. Ni måste hjälpa mig att hjälpa min blomma, vad kan det vara för fel?

Jag och Ann har en kissekatt som heter Evert. Han ligger på köksgolvet och lapar sol eller i fönstret och sover.

Hej hopp! Flum-Ole har begärt rättning.

Det kanske inte exakt gick till som jag beskrev igår nämligen. Det kunde, enligt Ola, låta som om han bedrev utpressning via kakor men så är alltså inte fallet. Det var först EFTER att han hade erbjudit sig att rädda Evert som jag tackade i 10 minuter och DÅ först frågade Ola lite försiktigt om jag möjligen skulle kunna tänka mig att baka några kakor till hans födelsedag.

Ja, well. Ungefär som jag skrev alltså. Ola fick förövrigt 36 st chackrutor innan han gick hem igår. Ann fick resterande kakor (som var mindre perfekta i utseendet) för att klara sitt matteprov idag.

Idag var det full fart i familjen Nordlöf-Galin. Jag hade arbetsmiljöutbildning hela dagen och står och dricker en kopp kaffe under en bensträckare när jag tittar ut genom fönstret och precis hinner säga "Men titta vad svart det är på himmelen, det ser nästan ut att bli åska" när det blixtrar och dundrar så det skakar i huset!

Ojojoj! Undrar hur det är med Lill-Evert tänker jag och ringde Ann. Men nej, just det, hon har ju prov idag! Blixt och dunder. Paniken! Jag ser ju att ovädret är mitt över stan och Evert är ensam hemma och aldrig har han ju varit med om ett åskoväder förut och nu är det värsta åskovädret -ever! Blixt och dunder, blixt och dunder. Jag ringer Ola!

Jag: Ola, Ola du måste åka hem och rädda Evert!
Ola: Men jag sitter ju på jobbet.
Jag: Du måste ju rädda Evert (död eller levande). Släng in honom hos grannen, men du måste gå dit! Han kanske får panik och sen kan vi aldrig lämna honom ensam igen i hela livet!!
Ola: Ok, ok. Jag går dit.
Jag: Åh Ola, du är underbar.
Ola: Du måste baka kakor åt mig
Jag: Gå! Rädda Evert!

Ungefär så här gick det till när Ola trotsade hagel, ösregn, åska och blixtar och sjöblöt fick spendera eftermiddagen arbetandes blöt. Evert då? Nä han var precis som vanligt och viftade på svansen och gnällde lite när Ola kom in. Ingen kris på taket eller Evert på isen alltså.

Good to know, Evert är alltså rädd för det mesta förutom åska.

Men hallå, hallå, vad händer här!?

Jo en postbil som trodde att den var mindre än vad den var.

Hela dagen igår var fylld av missöden. Jag fick t.ex. inte mindre än två pappmuggar som läckte kaffe över min hand igår - och en knuff som gjorde att jag för en tredje gång hade kaffe över hela handen och fick mindre brännskador. Klart jag försov mig också denna olyckans dag. Men idag är en ny dag och då ska jag luncha med Lii.

Evert har ju alltid varit slug (det är ju därför han kallas för Slevert), men intelligensen däremot har jag däremot fått färre bevis på. Visserligen lär han sig ju trix, även om det tar flera månader. Och visserligen kan han hitta bollen när man ber honom, men ofta letar han efter grodan istället. Jag tyckte att det var dags att testa vad han går för! I helgen köpte vi därför ett intelligenstest á la hund till Evert.

testet går ut på Evert dels ska hitta under vilken träkloss som det finns godis och dessutom lista ut hur han ska få ut godiset. Evert måste då lyfta träklossarna ur sina hål för att få ut godiset. Första försöken så hade jag bara två träklossar på plats och jag visade honom var godiset låg. Evert satsade ändå mest på att gissa och att försöka gräva ut godiset innan han till slut fattade att det gick att lyfta bort klossarna. När han kom så långt att han insåg detta då tog han en kloss i munnen och sprang iväg -utan att ha ätit en enda godis! (nedan ser vi en hund som heter Evert i djupa funderingar)

Men skam den som ger sig! Till slut så började Evert fatta galoppen och nu tycker han att det är oerhört skoj (även om han mer satsar på att leta godis där han sist hittade det istället för att lukta sig till det) och vi har äntligen fått bevis på att Evert inte bara är en slug jäkel utan även en smart sådan.

Igår var Ann, Evert och jag på betessläpp. Fullt med bilar, folk och hundar om vart annat. Vi kom fram precis i rättan tid för att hinna se själva kosläppet, tur det för vi fick gå flera kilometer från parkeringen. Tusentals människor var på plats, många med hundar som Evert hälsade på. Däremot var Evert något avvaktande mot själva kossorna. En kossa blängde misstänksamt på Evert när hon betade och beslutade sig för att han nog kanske var farlig och gick därifrån. Vi passade på att sätta oss en stund i gräset för att fika innan vi promenerade tillbaka till bilen och nästa äventyr, kolla in min coola familj!

Efterbetessläppet åkte vi iväg och hälsade på Anns gamla jobb på ett travstall.  Ann visade mig Evert hästarna -som var ofantligt nyfikna på Evert. Evert var både försiktig och nyfiken så jag lyfte upp honom så de fick lukta på varandra, hästarna och Evert. Evert gillar nog hästar, förutom när de andas på honom så att håret flyger! Själv passade Ann på att mysa med en häst eller två innan vi åkte hem för att fira mammas födelsedag.

Här kommer inför fredagen en tjusig sammanfattning om vad jag har pratat om den senaste veckan (för er som har missat några inlägg):

Ni kan gärna göra den intressanta observationen att jag tydligen har pratat mer om Ola än Ann och att jag har tejpat min Evert mer än jag har borstat honom.

All credits för den fantastiska ordbilden går till den finfina sajten Wordl.net!

Jag vet att jag har pratat en hel del om det här med öronen, och det blir inget slut med det idag. Idag ska ni nämligen äntligen få se resultatet av den makeover som blev ett resultat av öronklippningen och tejpningen.

Först har vi en före-bild på Evert när han är olycklig och har ett hängande öra...

...och här kommer det fantastiska resultatet på en fräsch och lycklig Evert med stående öron!

Evert sitter för övrigt här och utför kognitiv beteendeterapi på sig själv med exponering för läskiga saker på ett tryggt sätt. D.v.s han tittar på bilar som kör förbi.

Ja så här i efterhand så känns det kanske lite orättvist när jag visade honom i morgonruffs i håret och jämförde honom med en champion. Evert kommer ju faktiskt från fin familj och en bakgrund med tjusiga anfäder. Kolla här t.ex är Everts farfar...

...Och här är Everts farfarsfar:

Och den där bilden jag visade förra gången på en utställningsyorkie visade sig komma från samma kennel som Everts pappa! Så där ser ni! Och kolla här, så här fin är Evert medan jag borstade honom i helgen, ser han inte lite snoffsig ut ändå (minus det tejpade örat då)?

Som jag har berättat så har jag engagerat mig lite extra i Everts öron på sistone, särskilt efter att tanten på Yorkshireklubben sa att han nog kunde få upp sitt öra igen om vi klippte och tejpade. I fredags bestämde jag mig ju därför för att klippa Everts öron, liksom att tejpa upp Everts vänstra hängande öra med maskeringstejp. Jag tog helt sonika och tejpade ihop Everts öra som en strut och hoppades på att jag hade gjort rätt. I söndags kom resultatet, för innan vi skulle gå på utställning lyckades jag, till Everts missnöje, trassla bort tejpen från örat (och allt hår) och vet ni vad? -Örat står!

Jag har tyvär ingen bild på Evert efter att jag har fixat örat så ni får en gammal bild på Evert istället med långhåriga öron som står upp när han lutar huvudet bakåt :)

Vi är helt slut efter helgens vedermödor som började på lördag förmiddag då jag, Ola, Ann och Evert satte oss i bilen för att åka till Bergeforsens Camping. Vi fick en jättefin stuga precis vid vattnet med två sovrum, kök och veranda.

Ann valde att stanna hemma i stugan med Evert och plugga engelska medan jag och Ola fortsatte vår resa till Ikea. Ola hade aldrig tidigare varit på Ikea så jag erbjöd honom en rundtur på både Birsta (där Ola köpte skor och jag köpte örhängen) och på Ikea (där Ola mycket effektivt köpte ett halvt möblemang på en och en halv timma). Ola fick så klart skicka hem sina inköp med hemkörning, för vi körde ju Micra tillbaka till Ann och Evert i stugan. På kvällen gick vi på hundpromenad vid vattnet och hade det jättefint innan vi gick till sängs och sov bra, eller dåligt, beroende på om personerna i fråga befunnit sig i samma rum som Evert eller inte.

Idag var vi alla uppe mer eller mindre i ottan eftersom vi skulle på hundutställning. Tyvärr så hade vi varit mindre smarta mattar och inte tagit med oss vaccinationsintyget så Evert fick inte komma in på området över huvud taget. Jag passade på att gråta en skvätt för att jag blev så besviken, övertrött (tips: här finns en ledtråd på åtminstone en som sov i samma rum som Evert), och hade åkt så himlarns långt bara för att bli nekad entré i dörren. Vi lämnade alltså Evert i bilen och gick in för att kolla ett tag på utställningen och prata med andra Yorkieägare innan vi åkte tillbaka till Umeå.

Nu är inte jag den som är den, jag är ändå rätt nöjd och glad över turen söderut. Jag fick ju faktiskt med mig ett par örhängen tillbaka och en utflykt med både flickvän, hund och vän är ju aldrig att underkatta.

Jag och Evert håller precis på att förbereda packning och matsäck till vår weekend i Sundsvall. Ann ska också med men hon är ute och roar sig i festklänning. Ja så olika kan ödets lotter falla :)

Jag har iaf passat på att snygga till Evert, vi ska ju trots allt på hundutställning. Jag har klippt öronen och tejpat upp hans vippiga öra så får vi se om det ser bättre ut imorgon :) Jag hoppas på snabba resultat. Självklart har han som vanligt fått sin dagliga borstning också. Kolla, kolla vilken snygging som ska till Sundsvall imorgon! (förutom Ann, Ola och jag själv då) Och jo, han är borstad för bara en liten stund sedan om ni undrar.

I helgen hade jag planerat att vara en superengagerad matte och åka till Svenska Yorkshireterriersällskapets Sundsvallsträff. Men så ringde de och meddelade att träffen var inställd på grund av sjukdom. Efter att ha konsulterat Ann så har vi ändå beslutat att vi tar med oss Flum-Ole och Evert och åker, på söndag är det nämligen hundutställning i Sundsvall.

Vi har ju funderat mycket på det där med kastrering, som ni nog har sett här i bloggen, för Evert duger nog inget till avel (har jag sagt). Evert har ju ingen knorr på svansen, han väger för mycket och har ett öra som vippar, men efter att ha pratat med en expert i ämnet så visar det sig att det kanske inte gör så mycket när allt kommer omkring -han har fortfarande chans att bli både champion och avelstjur (eller vad man nu säger).

Så här ska iaf en tjusig Yorkie se ut om man ska vinna nån utställning:

Och för er som har glömt; så här ser Evert ut:

Jag tycker att det känns som att vi har goda chanser. Iaf jag ser då oerhörda möjligheter! :)

Gårdagens blues botades på eftermiddagen med att ett okänt paket aviserades. Det var bara att cykla upp på bussgods och hämta ut helt enkelt. Döm om min förvåning när jag fick två förpackningar Zoegas podkaffe gratis av Dolce Gusto där jag brukar köpa mitt kaffe! Tydligen var de nya i sortimentet så det här var väl ett sorts varuprov, tur för mig!

Senare på eftermiddagen fick jag även reda på att Ann lyckats få Mvg på båda av hennes senaste Engelskauppsatser så då tyckte jag att det var dags att fira henne med en blomma, så då gjorde jag det. Gerberor är Anns favorit.

Idag är en ännu större anledning att fira för idag är det 3 år sedan jag blev kär i Ann. För exakt 3 år sedan idag stod jag och Ann under en trappa på Hotell Sign i Stockholm och kysstes så att hela världen försvann. Är inte det värt att fira så säg!

Idag är det mest elände och jag är ganska trött. Sådana dagar kommer också så klart, tur bara att det inte är så ofta. Här på jobbet är det full fart och jag sitter klistrad vid skrivbordet mest hela tiden. Det är rätt kallt ute också, kanske man borde ta på sig långkalsongerna igen nu när jag har börjat cykla? Jag tar och sätter på lite Spotify, går och hämtar en kopp kaffe och köper mig en kola så länge, men man skulle ju ha haft en av de där chokladmuffinsarna jag gjorde förra sommaren.

Efter många överläggningar under helgen har familjen Nordlöf-Galin kommit fram till en gyllene medelväg i fråga om kastreringen av Evert. Vi tänker troligtvis låta kemiskt kastrera Lill-Evert. Evert får alltså ha kvar sina kulor (till Anns stora glädje) och han kommer samtidigt att förbli en liten hundvalp i sinnet (till min stora glädje) i minst ett halvår till. Ett lyckligt slut för alla inblandade helt enkelt.

En ruffsig Evert är så klart väldigt glad han också, han gillar nog inte det där med operationer så värst faktiskt. Nu kommer Evert istället att få en spruta som räcker ett halvår.