Imorse hann jag knappt vakna innan jag grät första gången. Jag och Evert var på morgonpromenad när jag upptäckte att de gamla popplarna i Broparken skulle kapas ner för att göra plats för en parcourbana. Mycket ledsamt när så fina gamla träd huggs ner.

Här är en bild från i höstas i parken med popplarna i bakgrunden.

Andra gången jag grät idag var på förmiddagsfikat då en kollega berättade att hon efter flera år äntligen blivit gravid. Vilken lycka! VIlken gråtfest!

Tredje gången jag tog till tårarna idag var strax efter lunch när ytterligare en kollega kom in på mitt rum och sa "vill du se mitt barn?" och visade upp en liten flicka i ett land långt borta som snart skulle bli hennes. Tredje gången gillt så grät jag en skvätt.

Det som började som elände slutade i ett enda långt firande.
Vilken dag!