Hej idag blir det nåt helt annat än det vanliga.
Idag berättade nämligen min pappas fru om en grej. Hon hade nyligen blivit påmind på Facebook om en kille i Skellefteå för närmare 40 år sedan som kallades Party-Lasse.
Party-Lasse hade varit hemma själv en vecka och när föräldrarna väl kom hem så var hela lägenheten förstörd. Nedsupen, nedspydd och fullständigt sönderslagen av allsköns tonåringar från Skellefteå och omkring.
Märkligt, sa pappas fru och jag, att ingen hade ringt polisen eller något, det hade ju ändå festats i en hel vecka i streck. Om någon åtminstone ringt polisen som hade kunnat få tag på föräldrarna hade kanske lägenheten inte varit lika fullt så sönderslagen. Det blev ju en himlarns dyr och tråkig historia för hela familjen. Man får ju hoppas att inget barn for riktigt illa under den veckan. Vart var egentligen de vuxna runt omkring när de behövdes?
Jag hoppas att saker har ändrats sedan dess.
-Att vuxna reagerar när det går över styr.
Det har jag i alla fall alla intentioner att göra.
Och jag hoppas den dag jag kanske har tonårsbarn, att andra vuxna stiger in och säger ifrån om det håller på att gå åt skogen.
Det värsta för barn i utsatta och riskabla situationer är vuxnas tystnad, och det är faktiskt något att bli arg på på riktigt!