Jo alltså. En uppdatering om Evert. Han lever och mår bra, om än med lite mindre hår än vanligt. Ann har nämligen klippt honom. 

Med tanke på den enorma frisörsångest jag själv lider av (Litar knappt på någon! Akuta ångestattacker!) kan ni tänka er den chock jag fick när jag såg bilden. Ja. Nåväl. Som jag brukar tänka när jag själv klipper mig, det växer ju ut. 

För de som har följt den här bloggen ett tag kommer det inte som någon nyhet att jag har en räddhågad hund.

Evert är snart två och ett halvt år, men bara mindre än ett år sedan så var han fortfarande rädd för att gå ifrån gården. Han var rädd för allt möjligt ute i världen; buskar, elskåp, mörker, barnvagnar, hundar, traktorer, bussar, sopbilar, sopsäckar, avspärrningsband, skyltar, uteserveringar och vägkoner för att nämna några saker.

Stora delar utav våren spenderade jag med därför med att hundterapia Evert (något som tidvis tog på krafterna rejält). Vi passerade varende elskåp, buske och vägkon som han blev rädd för evinnerligt många gånger. Jag släpade omkring på sosäckar och avspärrningsband och vi satt på uteserveringar och hängde i timtals. Vi var inne och kröp i buskar och jag klappade till och med regelbundet skyltar.

Helt plötsligt för någon dag sedan så slog det mig. Vi är ute ur mörkret. Även om han ibland har små återfall så kan vi gå på de allra flesta promenad utan att evert drabbas av skräck eller panik. Det går att lämna honom själv i flera timmar. Ja, vi kan till och med passera byggen utan problem.

Ja, hallelujah, min hund lever inte längre ett liv i skräck!

Jaha. Då var det nytt år på riktigt och i och med det nya utmaningar. En av de första utmaningarna på det nya året var för övrigt att sätta min nya diskmaskin på prov. Sjukt värt investeringen efter att ha gäster som ätit och druckit i 7 timmar säger jag bara!

Jag har ju förresten glömt att visa min nya bokhylla som jag fick av pappa och A-K i julklapp. Kolla kolla!

Även Evert har givit den sitt godkännande :)

Hipp hipp hurra, för idag är det Everts födelsedag!

Tyvärr fick jag inte spendera födelsedagen med hårmonstret eftersom han är i Karlstad. Men jag har tänkt på honom hela dagen.

Grattis på födelsedagen, LillSleven Evert!

Jag har lite trillat ur rutiner och i och med det även bloggrutiner. Jag ber om ursäkt för det.

Nåväl, här kommer en, för er som inte gillar hund, småtråkig film. För de som gillar hundar är den kanske något bättre, även om man vill kan beklaga sig lite över "hundtränarens" (dvs jag) otydlighet och ibland halvtaskiga tajming :-) Men han verkar lära sig ändå och viktigast av allt är hur kul han tycker att det är!

Evert har ju en historia som fotomodell. Han vann som bekant tävlingen i veckans bild på Yorkshireterriersällskapets hemsida för ett tag sedan. Nu tyckte jag att det var dags för Evert att ställa upp igen. Denna gång gäller det bilder på temat "resande Yorkar".

Tror ni att han vinner? :)

Så här i efterhand var nog inte mitt tidigare förslag om att lära Evert att gå på låda idag så himlarns dumt. Vi fick gå ut tre gånger innan Evert kunde göra ifrån sig. Han bara grät varje gång han försökte. Skam den som ger sig tänkte jag och tredje gången gillt så gick en något missnöjd Evert ut i overall, kappa och skor. Lager på lager funkar tydligen lika bra för en liten hund!

Som för att göra hela dan ytterligare ett snäpp värre så passade jag på att bada Evert. Evert gillar vatten ungefär lika mycket som en genomsnittlig katt.

Igår for jag och Evert till mamma för att käka efter att jag spenderat en dag på jobbet och Evert spenderat stora delar av dagen i grannens säng. Olika falla ödets lotter helt enkelt. På samma gång fick Evert miljöträning i form av lokalbuss och diverse andra mer eller mindre spännande miljöer.

På vägen till mamma knäppte jag ett kort på vad jag trodde var mig och Evert, men se det verkar som att det var två gangsters som satt längst bak i bussen (varav en av det hårigare slaget) som fastnade på bild istället :)

Nu när det inte är så länge tills jag får hem Lillsleven igen tyckte jag att det var dags för lite tillbakablickar.

När evert var en lite skit-slev för drygt ett år sedan då var han inte så värst kaxig utan hängde mest i våra hasar.

 Särskilt kaxig är han väl fortfarande inte, men lite har han allt tuffat till sig om man jämför :) Den här videon tog jag i mellandagarna och lyckades pricka in ett utav de få tillfällen då Evert skäller utomhus.

Apropå gårdagens transportväskefunderingar har jag äntligen bokat in mig på en resa till Stockholm för besök av vänner, romantic dejting med Ann, samt att jag då hämtar hem mitt trasselsudd till hund.

Äntligen får jag och Ann dejta igen!

Äntligen ska jag få hem min slev!

Fredrik och Ellinor på mitt jobb, de har en liten tik som heter Buppan. Namnet är suspekt men hunden är utan tvekan glosögd och söt som socker.

Här om dagen var jag och Evert för första gången på besök. Trots att Buppan var mitt i höglöp så gick allt över förväntan. De pussades och sov och allt var som det skulle.

Det var som om de känt varandra hela livet minst. En perfect match helt enkelt. Bra att veta för framtiden.

Synd att ingen utav dem bör avlas på, för de skulle få hemskans söta valpar kan jag tro.

Tydligen kan det se ut så här om de skulle få barn ihop :)

Eller så här:

Och vem skulle inte vilja ha en sån!? Det är ju som sagt synd att ingen av dem bör avlas på.

Här händer inte mycket, dagen efter Pridehelgen.

Måndagshammaren har slagit oss i huvudet och den enda som har någon energi är Evert som försöker äta upp sin groda (observera det gröna luddet under hakan).

Det är en riktig kärlekshistoria, det där med Evert och Grodan.

Fast möjligen en kärleksaffär som liknar den mellan den svarta änkan och hennes kortlivade partners.

För ett år sedan igår såg Evert sitt livs första boll. Jag kan nu inte låta bli att posta det bedårande videoklippet igen :)

Nu, ett år senare så är Evert van vid det här med bollar och är inte det minsta rädd för dem längre!

Här är det rätt tyst på bloggen men det finns en anledning. Jag sitter och sliter mitt hår med en hemtenta i omvärldsanalys så det finns inte mycket annat i huvet för tillfället än scenarioplanering och omvärldsbevakning.

Imorse träffade visserligen jag och Evert en Yorkie-kompis nere vid älven som hette Pass. Skojigt namn tyckte jag :) Fast det allra skojigaste var att trots att Evert är på gränsen till för stor som Yorkie så var den här Yorkien DUBBELT så stor som Evert! Haha, en riktig mutant-yorkie, för enligt ägaren så var den registrerad på Svenska Kennelklubben som renrasig :) Men nån så märklig Yorkie har jag då aldrig sett. Synd att jag inte hade kameran med mig.

Pass vår å andra sidan helt perfekt promenadkompis åt Evert eftersom han ignorerade honom totalt - så det blev en riktig toppenpromenad! Hoppas vi träffar dem snart igen!

Eftersom jag inte hunnit fota idag kommer här en bild på Evert på älvpromenad från slutet av oktober istället.

Början på en ny vecka.

God morgon säger Evert och går och lägger sig igen.

Här kommer äntligen den rafflande fortsättningen på Everts modevisning från igår.

Vart var vi? Jo, Evert hade fått en overall som han "älskade".

Efter overallen så var vi tvungna att ersätta Everts urväxta och trasiga vinröda kappa så då köpte vi en nästan likadan fast i svart, den har ni ju sett på foton förra veckan, men här kommer den igen.

De där skorna i rött och svart som vi köpte i februari som Evert modellade i inlägget igår, de var tyvärr för stora för honom så vi var tvungna att köpa nya redan samma vår. Den här gången blev det klassiskt svarta med dragkedja och kardborreband. En tjusig look för en liten Slev.

Vi provade förresten skorna i söndags igen första gången för säsongen.

Skulle man kunna säga att Evert har glömt bort hur man går i skor?
- Jo, det kan man nog.

Observera gärna det lyfta bakbenet i slutet! :-D

Ibland blir jag nostalgisk och tänker att det är så trist att Evert inte längre är en söt liten valp utan en stor tonårskille (i hundår mätt) med nojor och egenheter. Då tittar jag på gamla foton och suckar lite. För ni kommer väl ihåg hur fint det var när han mest satt och såg söt ut...

...Eller faktiskt mest låg och sov hela dagarna.

För inte kan det vara så att jag missminner mig!?

Ja så här i efterhand så känns det kanske lite orättvist när jag visade honom i morgonruffs i håret och jämförde honom med en champion. Evert kommer ju faktiskt från fin familj och en bakgrund med tjusiga anfäder. Kolla här t.ex är Everts farfar...

...Och här är Everts farfarsfar:

Och den där bilden jag visade förra gången på en utställningsyorkie visade sig komma från samma kennel som Everts pappa! Så där ser ni! Och kolla här, så här fin är Evert medan jag borstade honom i helgen, ser han inte lite snoffsig ut ändå (minus det tejpade örat då)?

I helgen hade jag planerat att vara en superengagerad matte och åka till Svenska Yorkshireterriersällskapets Sundsvallsträff. Men så ringde de och meddelade att träffen var inställd på grund av sjukdom. Efter att ha konsulterat Ann så har vi ändå beslutat att vi tar med oss Flum-Ole och Evert och åker, på söndag är det nämligen hundutställning i Sundsvall.

Vi har ju funderat mycket på det där med kastrering, som ni nog har sett här i bloggen, för Evert duger nog inget till avel (har jag sagt). Evert har ju ingen knorr på svansen, han väger för mycket och har ett öra som vippar, men efter att ha pratat med en expert i ämnet så visar det sig att det kanske inte gör så mycket när allt kommer omkring -han har fortfarande chans att bli både champion och avelstjur (eller vad man nu säger).

Så här ska iaf en tjusig Yorkie se ut om man ska vinna nån utställning:

Och för er som har glömt; så här ser Evert ut:

Jag tycker att det känns som att vi har goda chanser. Iaf jag ser då oerhörda möjligheter! :)

Efter många överläggningar under helgen har familjen Nordlöf-Galin kommit fram till en gyllene medelväg i fråga om kastreringen av Evert. Vi tänker troligtvis låta kemiskt kastrera Lill-Evert. Evert får alltså ha kvar sina kulor (till Anns stora glädje) och han kommer samtidigt att förbli en liten hundvalp i sinnet (till min stora glädje) i minst ett halvår till. Ett lyckligt slut för alla inblandade helt enkelt.

En ruffsig Evert är så klart väldigt glad han också, han gillar nog inte det där med operationer så värst faktiskt. Nu kommer Evert istället att få en spruta som räcker ett halvår.

Jag hade på känn att det skulle bli flera inlägg av det här kastrerandet, men kanske inte att den andra delen av följetongen skulle komma redan idag. Ann har nämligen kommit fram till att hon nog vill ha kvar Everts kulor på plats där de är. I alla fall ett tag till. Jahaja, det är bara att ringa och avboka tiden för kastrering då. Evert får ha kvar sina kulor och livet fortsätter sin gilla gång.

Helgen har varit fylld av påsk och vårkänslor. Jag tog en sväng på stan och köpte mig en väldigt grön påsktröja och en fin brun vårhandväska där alla mina jobbgrejer ska få plats. Sen har vi ju så klart varit ute och busat med Evert.

Den värsta perioden är nog faktiskt över efter att de redan har varit med sopningsbilen på gården. Evert ärhelt enkelt inte en lerhög efter varje promenad. Evert verkar vara en stor fan av våren och sitter så fort han får chansen på balkongen och spanar. När han inte får sitta ute på balkongen i solen ligger han som en katt på golvet och rullar sig av välbehag i alla solplättar som finns. Tänk så fint det ska bli att Evert nu får uppleva sin livs första sommar. Jag tror att han kommer att älska det.

Kära bloggläsare, jag har ett problem. Det är min Evert. Jag är så bekymrad för honom och jag vet rakt inte vad jag ska ta mig till. Evert har sedan vi fick honom varit lite av en försiktig general. Inga problem med det direkt och han är inte längre skygg för främmande människor och inte för hundar heller. Däremot har det blivit bra mycket värre att vara utomhus. Han är ju snart 7 månader och han vill fortfarande varken kissa eller bajsa någon annanstans än på gården. Han blir väldans stressad vid bilvägar och vill springa hem så fort vi kommer från gården. Han får närmast panik i närheten av E4an och eftersom vi bor rätt nära E4an är det lite utav ett problem. Vi bor inte långt ifrån Broparken heller och där åker de numera snowboard i en liten backe. Där är han också panikslagen.

Någon som har ett tips? Tror ni har växer ifrån det? Vad tusan ska vi göra, jag blir ju helt olycklig.

Efter den något nedslående episoden med de för stora skorna som vi köpte på internet gick jag resolut ner till Djurmagasinet på hörnet och köpte de minsta skor som gick att uppbringa -och vilken succé det blev!

För att få Evert att vänja sig vid skor har han bara på sig sina nya skor bara på framtassar eller baktassar. Taktiken verkar funka för Evert har redan varit ute och sprungit runt som en tok och sladdat i sina nya skor!

Bild1. Evert visar upp sin ena sko för kameran.

Bild 2. Skorna i närbild.

Idag är det lika jäkla kallt som det var igår och igår var det lika kallt som det var i förrår och i förrförrgår ja då var det 27 grader kallt. Det är jäkligt kallt. Jag gillar det inte och inte Evert heller. På grund av Everts tydliga protester mot kylan (att vägra gå, sätta sig ner, hålla upp en tass och gnälla) har jag äntligen beställt en overall och ett par skor åt lillEvert. Hoppas de kommer passa.

I övrigt så är Evert lite feg av sig ibland. Han tycker att det är omåttligt läskigt att hoppa ner från sängen nämligen eftersom han en gång för länge sen, när han var mycket mindre, kastade sig ut över sängkanten och halkade och slog huvudet. Sedan dess så hoppar Evert mycket ovilligt ner från sängen när vi har lyft upp honom, istället ligger han och gnäller vid sängkanten och ser olycklig ut. Till saken hör att han inte har något problem att hoppa ner från soffan som är lika hög. Men jag kör den tuffa metoden och lämnar honom tills han hoppar ner och det gör han ju faktiskt till slut. Det går ju inte för sig att han håller på och fegar på det där viset, det är ju inte särskilt högt, och tänk om han utvecklar en hopp-fobi!

Hurra hurra hurra! Idag firar Evert ett halvt år. Firandet av Evert, 2,95 kg tung, började redan igår med stort födelsedagskalas.

Jag bakade till gästerna croissanter och chokladkolakakor och Ola kom med Morotskaka. Evert å sin sida bjöds på canapéer i form av enkla lamm- och fågelblommor, dubbla lamm och fågelblommor med premium leverwurst, Vegetariska mintmixben och munsbitar av Schmackos i olika smaker.

På sin födelsedag fick Evert så klart ett antal födelsedagspresenter. Av mig och Ann fick han en grön groda med justerbara ben, en boll till mage och ett huvud som piper.

Av FlumOle, som bakat morotskaka till festen, fick Evert en morot. Evert älskar morot så han blev mäkta glad :)

Dessutom fick Evert två stycken alldeles lagom stora tuggben av Ulla. Åh så perfekt tycker Evert, dem kan jag inte ta blicken från!

Av mormor och Ivar fick Evert en rosett att ha på huvudet, men den sitter inte fast så bra ännu, vi får vänta på att håret blir längre så kan vi ta kort på det då. Grattis, Grattis Evert på halvårssagen säger vi allihopa!

Fr.v. Lektant Eva (ganska precis 91 år äldre än Evert), Farbror FlumOle, Evert (iförd födelsedagshatten) Ulla, Ivar & Mormor (som på bilden fått låna en solhatt som hon ska ha på sig på sin semester i Thailand nästa vecka)

Evert är helt genial på två saker. Att sitta. Och att ligga. Vi har tränat och tränat och tränat. Ser ni? Det sitter! :)

(ursäkta den dåliga kvalitén och märkliga filmvinkel)

Det är inte så ofta jag ligger så här mycket på latsidan, men jag har varit förkyld och all annan energi som har funnits har lagts på att göra verifikaten klara till RFSL Umeås årsmöte. Inte mycket energi kvar till bloggande alltså.

Så vad har hänt?

Jo, Evert har tappat tänder som är stora som ett knappnålshuvud. Sen har han lärt sig att säga till när han är nödig också. Första gången var ett litet misslyckat försök och han kissade istället på hallmattan eftersom vi missade hans tecken. Det var ändå en stor framgång eftersom han när han kissat inne oftast brukar kissa i köket eller vardagsrummet. Sen dagen efteråt då gick han ut i hallen och gnällde. Aha! Resultat! Han har fattat det! Nu ska det mycket till innan han gör inne tänker jag :) Stora killen som är så gott som rumsren!

Här kommer som tröst för att jag varit borta så länge en fin bild från det att vi var i Karlstad och hälsade på Anns familj och vänner. Anns systerdotter Bella på ridskolan med hästen som hon red, jag kommer ihåg att de kallade den "lilla räsern".

Evert, Evert, Evert. Jo det kan väl bli lite tjatigt, men han är ju min nya kärlek. Fast jag vill passa på att klargöra att Ann fortfarande är min huvudsakliga livspartner, inte Evert.

Idag har jag lärt Evert att ligga. Han är smart lillkillen. Inte dum alls faktiskt. Om jag är riktigt ärlig så är jag så stolt att jag nästan spricker. Han har inte haft några olyckor inne sedan vi kom tillbaka i torsdags, han lärde sig att ligga på bara några minuter och han är fantastiskt bra på att komma på inkallning. Han kan springa bredvid mig utan att springa för fort och han skäller nästan aldrig. Han förstår Nej och lyder nästan jämt. Fast det är klart, vi har trotsåldern framför oss. Inte långt borta nu faktiskt. Evert har ju nämligen börjat lyfta på benet och skvätta när vi är ute, och så har han tappat tänder.

Tänk om de istället kunde fortsätta att vara små för alltid. Underbara lille valp.

(Fotot är taget av min snälla vän Hanna Pettersson)

Imorse vaknade jag tidigt tidigt för att Evert verkade inte kunna sova. Vände och vred sig. Och jag, jag är ju lite av en hönsmamma jag tänkte att han kanske var törstig så jag gick upp för att öppna väskan som han sover i när jag upptäcker att hans väska är upp och ner! Evert hade lyckats välta väskan i sömnen. Stackars liten.

Som tur är så tar Evert igen sin förlorade nattsömn med att ta åtskilliga dagslurer med Trullsan.

Dessutom så har Evert fått tre nya leksaker som han kan roa sig med medan Trullsan gör annat. Bland annat så har han fått ett grönt gummiben med trådar som han gillar skarpt.

Sen har han också fått ett "roadkill" av MT och Sara (bild kommer vid annat tillfälle) och en färgglad boll i gummi (se sovbild ovan) som han fått ärva av Trullsan. Igår höll nämligen Conny på att slå ihjäl sig på bollen så han donerade generöst den livsfarliga leksaken till Evert. Vi (framförallt Evert) är mycket tacksamma!

Igår kväll försökte jag att ha photo session med Evert för att porträttera honom för framtiden. Det gick ju rakt värdelöst. De flesta bilderna var på en suddig klump eller en hundrumpa. Därför blir det inga bilder idag från igår. Vi hade för övrigt även tänkt göra om succén från förrförra året också då vi fotade familjen Nordlöf-Galin med hund och allt, men det har vi inte hunnit. Eller glömt bort, eller kanske både ock.

Ni får en bild från i fredags istället när Evert hade tofs på huvudet.

Idag jobbar jag hemifrån på förmiddagen för att Ann har prov. Vid tillfällen som dessa passar ofta Evert på att vara helt vild. Dessutom vill han helst göra sina behov inomhus oftare när bara jag är hemma.Idag har han redan hunnit med att kissa inne två gånger och bajsat inne en gång, och då var jag ändå ute med honom för en och en halv timma sedan. Suck. Det är ju tur för honom att han är så förbaskat välanpassad och söt för övrigt.

Igår berättade jag ju om den något förlilla polotröjan som jag köpt till Evert. Igår efter jobbet gick därför jag och Evert tillbaka och bytte tröjan. När jag kom hem så visade det sig att storleken större (30 cm) var alldeles för stor. Man skulle ju kunna tänka sig att det vore bra för att han då har något att växa i, men nej. Problemet är att polon är så stor att den även täcker vår lille Everts snorre vilket innebär att han kommer att kissa in i polon, och det vore ju dumt.

Det är bara att gå och byta tillbaka igen i eftermiddag helt enkelt.

Och vet ni vad som hände mer igår? Jo Evert har fått riktiga kulor. Stora killen. Snart börjar han nog lyfta på benet också.

Vi måste ha slagit rekord i fasansfull kall november. Typiskt att det just råkar vara den november när vi försöker få en valp rumsren. Vi tyckte att det gick rätt så bra, tills igår då det var -18 och han gjorde inne. Två gånger. Typiskt.

Fast igår började Evert också bli stor på riktigt. Han åt för första gången upp den mat som det är meningen att han ska äta enligt riktinjerna på hundmatsförpackningen. Men allra mest storartat, igår började öronen att ställa sig.

Eller nej, han är inte en bäbis men han tror nog att han är det ibland. Han ligger på rygg i famnen. Sover, äter och kissar. Och så ibland låter han konstigt. Idag när jag kom ham så gol han som en tupp och bara en timma senare så kvackade han precis som en anka! Mycket märkligt, och om jag ska vara ärlig inte särskilt bäbislikt. Men visst vore det roligare om alla bäbisar galde som tuppar och kvackade som ankor istället för att gråta!? -Och att de alla sov lika gott som lille Evert.

Imorse var det inte lätt att vara en nödig liten valp. När vi var ute imorse hade man nämligen inte hunnit skotta så mycket, och en decimeter snö för en liten valp som mäter två decimeter över jordens yta är en jäklarns massa snö. Vi fick gå ut på vägen helt enkelt.

När Evert var klar med sina göromål så tyckte han att vi skulle skynda oss in i värmen igen och började således klättra över den nyplogade plogkanten av nysnö. Evert höll på att drunkna, och då skämtar jag inte. Ju mer han försökte trampa (simma?) över ju längre ner sjönk han i snön tills jag knappt såg honom och fick utföra en akut     räddningsaktion!

Tur att han fick gå upp och värma sig hos matte A efter sådana strapatser!

Sitter och jobbar hemifrån här på förmidagen. Ann är på skolan och lär sig att räkna komplicerade grejer, då måste man ju ställa upp och VAV:a (vård av valp). Men även jag sitter med komplicerade siffror, jag håller nämligen på att göra grafer och Pivottabeller i Excel efter en enkät som jag gjort åt Info. Fast nästa vecka, då får nog Evert börja vara själv medan Ann är på skolan. Han är ju faktiskt rätt så obrydd när vi går ut.

Evert ligger lite precis och gnager på sitt oversizetuggisben som han äntligen har lyckats lära sig att förflytta. Fast så kommer han ju att bli monsterstor också har vi ju kommit fram till. Han väger redan 2.1 kg! Storkillen.

Igår kväll ville inte Evert sova. Istället roade han sig kungligt med att gräva i sin bur, riva papper och tugga på metall och annat han kunde hitta. Jag och Ann var däremot måttligt roade.

Imorse var han lika pigg som kvällen innan. Evert tyckte att det var dags att kliva upp strax efter 6 och efter att ha gjort det han skulle så gick jag vi in och la oss på sängen med Ann. Normalt sett är Evert en vilde på mornarna och ligger inte still en endaste senkund, men idag då la vi oss och somnade om båda två. Sen vaknade jag fem över åtta, hemskans vad vi försov oss Evert och jag!

Det är som att ha en bäbis ibland. Han sover, bajsar och äter och trivs bäst när han får ligga i knäet eller blir buren. Då lägger sig Evert till rätta och somnar sött.

Vår Lill-Evert börjar bli en Stor-Evert. Tydliga tecken på detta är:

1,  han bara har kissat inne en gång sedan i lördags och det var bara för att han blev så exalterad när jag kom hem idag efter en hel lång dag på jobbet.

2, Evert har blivit helt grå på bröstet. Det är supermärkligt, hårstråna ändrar färg över natten!

3, Han väger nästan 2 kilo och är bara 13 veckor gammal. För en vecka seda vägde han 1,8 kg och eligt de tabeller jag sett så bör en Yorkshire dubbla sin vikt vid 12 v. Evert kommer isf. att bli 4hg tyngre tyngre än han får vara enligt rasstandard.

4, ytterligare bevis på Evert storhet finner ni nedan (Evert är den lilla klumpen vid Anns fötter)

Evert har haft det fullt upp idag, han har faktiskt inte gjort så mycket annat än att städa. Se själv!

Evert städar upp sin filt...

...Evert städar upp sin tuggis....

...Och Evert städar upp tidningspapperet...

Evert är helt enkelt en fantastisk hemmaman!