Igår var jag på bröllop. Jag grät mycket riktigt en skvätt och åt underbart god mat. Sen fick vi reda på att en av brudarna var havande med ett barn! Vilken glädje! Vilken fest!

Bevis finns också på att jag faktiskt var där.

Nej, måste rusa, det är dagen-efter-bröllops-bbq på gång!

På fredag ska jag äntligen få gå på mitt första riktiga Svenska bröllop där jag inte behöver göra annat än bli serverad och gråta en skvätt. Det kommer att bli underbart.

Inför denna fantastiska händelse har förstås en rejäl klädkris slagit till. Man vill ju göra bröllopspremiär i en fanstastisk kreation som är både korrekt, tjusig och smickrande. Inte helt enkelt alltså. Som tur är har jag fått hjälp av inte mindre än tre kompisar som på olika vis har givit råd om allt från diadem till handväskor skor och örhängen.

Petter var, förutom att ge goda råd, även vänlig att fota mig i de olika kreationer jag valde mellan och vinnaren blev inte mindre än denna (här utan dagens, tillsammans med FlumOle, inköpta accessoarer i form av handväska och diadem). Nog borde det här funka på bröllop!

Det är ont om uppdateringar när man har semester, särskilt när man har haft så fullt upp som vi har.

I fredags så var vi begravning och åkte långt med bil medan Evert passade på att fria hos flickvännen Bess. På vägen till begravningen hamnade Anns klubba på något märkligt sätt i hennes näsa. Vi blev båda mycket förvånade. För övrigt har jag Anns tillåtelse att lägga ut bilden på när detta underliga inträffade.

Efter begravningen var det dags för bröllop där jag, Ann och Cornelia hjälpte till så det stod härliga till! Evert han åkte hem till Flum-Ole och hjälpte honom att tvätta istället. Här är en bild på brudparet som jag har stulit från Facebook (jag hann aldrig ta något eget foto för jag var förste filmare år brudparet).

Ni förstår ju att vi knappast har haft mycket tid att sitta framför dator -förutom när Ann skriver uppsatser till sin sommarkurs då såklart.

Imorgon ska ni få ett riktigt kalasinlägg, då får ni se när Evert blev så less på att lämnas bort hela tiden att han skaffade sig ett eget hus att bo i (eller så är det en projicering från mattar med dåligt samvete, men det får ni avgöra själva).

Idag blev jag intervjuad för Svenska Kyrkan i Umeås Årsredovisningen. En riktig ära, med tanke på förra årets stora succé med sin årsredovisning. Efter den där intervjun så tänkte jag en hel del på kyrkan. Jag har inte stått kyrkan nära på många år, de årliga jul och påskbesöken -ni vet hur det är. Men efter att min pappa gifte sig här om året och jag fick stifta bekantskap med prästen Per-Jonas så värmde jag minst sagt upp.

Denna präst är det mest gudaktigt underbara enkla glada och vänliga människa jag mött. Han ser maniskt förtjust ut när han får meddela att det blir fackeltåg till Församlingsgården. Han ser ut som ett barn i en karamellaffär på julottan, och han lyser som en sol när jag berättar att min Ann och jag har förlovat oss.

Sen säger han som så, att om vi vill gifta oss i Graninge ja då är han gärna präst!

Denna mening får det att porla som en bäck av glädje inuti mig. Att en man av gud och en kyrkans representant säger till mig att vår kärlek är lika mycket värd inför Gud. Lika mycket värd inför honom och lika mycket värd i världen. En persons kärlek är helt enkelt allt som krävs för en lyckligare värld.

Glädjen är för mig fortsatt stor över att kyrkan sagt ja till samkönade äktenskap. Man kan på Svenska Kyrkans hemsida läsa följande:

"Inga par kommer att nekas att gifta sig. Varje församling har ansvar för att viga både par med samma kön och par med olika kön. Välkommen att kontakta din församling om du går i giftastankar!"

Åh, underbara vackra bröllop! Jag vill gå. Jag vill, jag vill! Kan ingen gifta sig snart!? -Och bjud för guds skull med mig på bröllopet!