Sitter och funderar på vad jag ska blogga om idag.

Ska jag berätta om mitt stora projekt att storstäda, omorganisera och flytta runt alla saker som jag har i lådor till andra lådor i en mycket smartare ordning?

Ska jag berätta om gårdagens 8-timmars-afterwork med fyra supersköna killar, ett par glas appletinis och ett större crowd med hipsters?

Eller ska jag berätta om hur mycket jag jobbat och inte kom hem förrän efter 21 på torsdagskvällen?

Nej, jag tror allt jag istället berättar om hur underbart det är att ibland ha quality time med sig själv på lördagskvällen. Laga mat bara åt sig själv, dricka ett glas vin och tända ljus. Dricka kaffe med vispad grädde och äta choklad från Frukthörnan. Att lyssna på lite skön musik i högtalarna (tack Ann för det!) och känna lugnet.

Ibland måste man helt enkelt ta hand om sig själv lite.
Skämma bort och curla sig själv genom livet.

Igår kväll hade pappa ärenden i området för att köpa en förstärkare till hans nya karriär som musiker. Då passade han och Anne-Kathrine på att komma förbi på en artighetsvisit och en kopp kaffe.

Pappa hade med sig en musiktidning  och så pratade vi, som jag så ofta gör, om de orättvisa reglerna för insemination för samkönade par. Så himla trevligt!

I ensamheten på min arbetsplats tog jag snabbt beslutet att jag åtminstone skulle ha gott kaffe när jag sitter och sliter för mig själv. Sagt och gjort åkte jag iväg till Åhléns och inhandlade en pressobryggare för en.

...En superliten vattenkokare på Claes Olssons...

...och nymalet kaffe på Kahls som har inte mindre än denna fantastiska beskrivning "en mogen, mjuk och mycket fyllig smak. Avslutningen är lång, nästan sirapslik, helt ren och utan syrlighet" Man blir ju fasligt sugen faktiskt.

Och från denna dagen behöver jag aldrig mer dricka kaffe som smakar askkopp eller underarmssvett.

Nu på förmiddagen så satte jag mig vid skrivbordet på jobbet med en kopp kaffe, bara för att konstatera att kaffet smakar underarmsvett.

Hur kommer det sig? Varför smakar kaffet ibland så förbaskat eländigt från automaten? Och varför smakar det då antingen 1, cigarettfimp eller 2, underarmsvett. Ingen höjdare. Tur att jag har en aparat med lyxkaffe hemma som kan göra både små och stora koppar kaffe, starka och svaga koppar kaffe och varma eller kalla koppar kaffe efter tycke och smak. Tur också att det är sommarlov snart för då slipper man läskigt automatkaffe i flera veckor!

De närmsta dagarna kommer hur som helst att fyllas av ett oändilgt drickande av olika sorters kaffe. Först blir det perkolatorkaffe för att Ann kommer hem imorgon (och då går det åt minst en kanna!), på fredag blir det begravningskaffe och efter det blir det bröllopskaffe på lördag. Sen återgår jag till lyxkaffe ur min aparat på söndagmorgonen och det har jag tänkt får sätta kaffestandarden för resten av sommarledigheten!

Kopp kopp!

Men hallå, hallå, vad händer här!?

Jo en postbil som trodde att den var mindre än vad den var.

Hela dagen igår var fylld av missöden. Jag fick t.ex. inte mindre än två pappmuggar som läckte kaffe över min hand igår - och en knuff som gjorde att jag för en tredje gång hade kaffe över hela handen och fick mindre brännskador. Klart jag försov mig också denna olyckans dag. Men idag är en ny dag och då ska jag luncha med Lii.

Gårdagens blues botades på eftermiddagen med att ett okänt paket aviserades. Det var bara att cykla upp på bussgods och hämta ut helt enkelt. Döm om min förvåning när jag fick två förpackningar Zoegas podkaffe gratis av Dolce Gusto där jag brukar köpa mitt kaffe! Tydligen var de nya i sortimentet så det här var väl ett sorts varuprov, tur för mig!

Senare på eftermiddagen fick jag även reda på att Ann lyckats få Mvg på båda av hennes senaste Engelskauppsatser så då tyckte jag att det var dags att fira henne med en blomma, så då gjorde jag det. Gerberor är Anns favorit.

Idag är en ännu större anledning att fira för idag är det 3 år sedan jag blev kär i Ann. För exakt 3 år sedan idag stod jag och Ann under en trappa på Hotell Sign i Stockholm och kysstes så att hela världen försvann. Är inte det värt att fira så säg!

Som den flitiga Lisa som jag är så slog jag ett nytt rekord imorse och var helt frivilligt inne på jobbet klockan sju. Inte illa om jag får säga det själv. Jag har redan hunnit mailat en massa och dricker nu äntligen en första kopp kaffe -väl unt om jag får säga det själv :)

Dessutom, har ni tittat ut? Genom solstrålarna snöar det små, små flingor. Som världens största glitterregn ser det ut. Underbara vackra värld!

Imorse gick gick det inge bra. Trots att jag skyndade och skyndade, inte åt någon frukost, borstade tänderna i 7,5 sekunder och inte stoppade ner risifruttin i väskan så missade jag bussen imorse. Sen sprang jag till Vasaplan och missade samma buss igen. Det gör jag lite då och då nu för tiden, missar samma buss två gånger. Men, jag har iaf gott kaffe med mig hemifrån. Hoppas att jag kom ihåg att dra ur perkolatorsladden.

Ibland krävs det inte så mycket för att göra dagen lite lite bättre. Imorse tog jag med mig min eminenta VK-termosmugg med superlock till jobbet. Satt i bussen och sippade kaffe med mjölk och kände mig ganska tll freds, om det nu inte hade varit för att bussen var sen hade det nog varit riktigt trevligt. Jag ska komma ihåg att inte försöka ta ettans buss på mornarna, det är dödens död eftersom den alltid är sen och alltid tjocksmockfull på folk. Jag kanske ska lägga ett medborgarförslag om att återinföra att ettan ska gå var tionde minut!? Fast det vore ju onödigt, det kommer ju ändå inte att bifallas.

Ok, det här blir sista inlägget där jag räknar dagar på jobbet. Det kan lätt bli lite tröttsamt annars. Nu sitter jag på kontoret och tittar ut genom förnstret. Läser några dokument och har lite kaffehuvudvärk, men tänkte att jag skulle vänta tills kaffetåget går halv tio.

Igår var Ann på jobbet hela dagen och jag RFSLade. Har ansökt om HIV-pengar och skrivit ett förslag på kallelser till årsmöten. Svarat på mail och uppdaterat hemsidan. Kändes inte så mycket som en ledig dag faktiskt. Börjar dessutom känna mig måttligt stressad över att vi inte alls har fått ner särskilt mycket i flyttlådor ännu och det är inte lång tid kvar nu. Vi har inte heller någon parkering vid vår nya lägenhe tännu , vilket också oroar mig lite.

Jag sörjer att jag missade klubben på Scharinska i fredags också, men jag måde lite si sådär på fredag eftermiddagen och Ann slutade ju inte förrän 9 så jag stannade hemma. Men det är så typiskt, jag hade så gärna velat se den där burleskshowen... Lite vanligt måndagsmorgongrinig som ni hör.