Min uppfattning om ”Vad är meningen med livet” är att leva det.

I varje möte beslut o val, eller när jag skjuter saker framför mig, så väljer jag själv hur mitt liv ska te sig.

När jag för att ha trygghet i mitt liv försöker kontrollera andra så skapar jag konflikter, varför, jo deras liv , val o
erfarenheter är inte mina. Mina sanningar är enbart mina tills andra
delar dem med mig. När det händer svåra saker i mitt liv, kan jag välja
två saker, förbanna dem som jag anser vara skyldig, eller acceptera det
som hänt o se vad min del i detta är, för det är det enda jag kan göra något åt.

Om min barndom  har varit svår, så kan jag  alltid förbanna den
eller ömka mig för att det var så, leva i dessa självdestruktiva tankar,
ältande de ”dåliga val mina föräldrar gjorde eller inte gjorde.” Jag kan
också acceptera att de inte visste bättre o älska dem för att de gav mig
liv, och försöka leva så som jag idag kan o vill för att vara den jag anser är en god person.