Jag är stolt och glad! I lördags fick jag vara med om något fantastiskt. Jag fick vara med när Vapstens ursprungssamer organiserade sig under EN gemensam flagg: Vaapsten sijte. En organisation som jag tror mycket på och som med kraft kommer att ta sig an de orättvisor som under lång tid dominerat samerna i det här området.

Den här nya organisationen har sitt ursprung i Vapstens lappby som uppstod på 70-talet när de gamla lappbyarna skulle göras om till samebyar i samband med den nya rennäringslagen som kom 1971. Lappbyn ansökte om att få registrera Vapstens sameby men det fanns ett avgörande hinder: Lappbyns medlemmar var områdets ursprungssamer och myndigheterna tyckte att rätten att registrera den nya samebyn tillhörde de tvångsinflyttade samerna från norr.

Även i detta fanns dock ett hinder: de inflyttade var för få för att lagmässigt kunna genomföra en registrering av den nya samebyn. Men det löste ansvarig myndighet på följande sätt: Den lät sina tjänstemän delta på det registreringsmöte som hölls av de inflyttade samerna, och genom detta blev de beslutsmässiga och kunde ansöka om att registrera den nya samebyn.
Alltsedan dess har områdets ursprungssamer saknat tillträde till Vapstens sameby och konsekvenserna av detta och dagens situation kan ni läsa om i mina tidigare bloggar.

Nu är det många som känner att det är tid för de svenska myndigheterna att stå till svars för de historiska oförätterna som man orsakat människorna i det här området. Splittringen mellan samerna, bitterheten och de djupa såren i fjällbefolkningen. Ursprungssamerna vill ha upprättelse och kompensation för vad de genom årtionden förlorat! Och för den brist på ödmjukhet som dagens majoritet i Vapstens sameby visat. Nu är det dags.

Därför är jag glad över att ha fått uppleva den stora enighet som rådde på lördagens möte där många deltog, och där konstitueringen av Vaapsten sijte skedde. Det är inte längre små åtskilda enheter som kämpar på varsitt håll, utan EN stark kraft som vill mycket. Jag är glad över att ha fått vara med om detta historiska möte. Och jag är oerhört stolt över att ha fått förtroende att också ingå i den nya styrelsen för Vaapsten sijte samt bli dess vice ordförande och andra talesperson.

Vi har konkreta mål och konkreta strategier. En av dem är arbetet med att sammanställa ett skriftligt historiskt material som underlag till en begäran om en statlig sanningskommission. Men det finns också andra konkreta strategier som ligger betydligt närmare i tid men som är för tidiga att avslöja nu. Just nu känns det väldigt bra och jag har stora förhoppningar om en mer rättvis framtid.

Delar av styrelsen för Vaapsten sijte sammanträder. Längst till höger ordförande och förste talesperson Torkel Stångberg.

”Varför bråkar ni samer så mycket, ni borde väl hålla ihop?”
Det är en fråga jag ofta möter och som jag snart inte orkar svara på. Den har väl aktualiserats mer än någonsin de senaste dagarna. Men jag undrar: är vi samer verkligen bråkigare än andra människor? Varför förväntas just vi ta på oss änglarollen och vara duktigare, vänligare, mer toleranta, ömsinta, överseende och mer gudsaktiga än andra människor? Varför förväntas vi samer att hålla ihop och tycka lika om allt, bara för att vi är samer?

Vi är ju precis som alla andra: människor. Dessutom är inte heller samer en enda homogen grupp. Vi föds och lever i fyra olika länder. Vi är sinsemellan uppdelade i olika kulturer, nordsamer, sydsamer, lulesamer etc. Vi har olika språk och olika näringar. Vi kommer från olika ställen. Vi har olika värderingar och erfarenheter, utgångspunkter, familjeförhållanden och yrken. Vi vill uppnå olika saker. 

Vi föds inte med våra åsikter, vi förvärvar dem genom livet. Hur kan någon tro att vi samer per automatik ska sälla oss till en enda allenarådande allsamisk åsikt. Och hur kan någon ens begära detta.

Om en same kritiserar en annan same offentligt, så kan jag lova att ett pekfinger snart åker fram. Och allsomoftast hör man då: ”Staten har lyckats med sin söndra-härska-politik”.
Men allvarligt, var det någon som trodde att allt var frid och fröjd innan? Ett stort samiskt paradis...? Nja, finns det någonstanns över huvud taget här på jorden?

Sametinget, där bråkas det minsann! Samerna klarar ju inte ens av att förvalta lite makt. Det kan jag få veta ibland om jag lyssnar till dem som ögnar rubrikerna i dagspressen. Ja, jag kan instämma i att Sametinget knappast är en arena där det råder total enighet, men är det verkligen något man bör förvänta sig av ett folkvalt organ?

Varje dag läser jag om svenska medborgare med olika åsikter, som ”bråkar” och håller på om än det ena och än det andra. Kolla opinionsbloggarna här på VK bara. Varför håller ni inte ihop? Ni skulle ju tjäna på det gentemot övriga världen. Ni bråkar om småsaker, som vem som inte städat tvättstugan, eller om grannen överträtt tomtgränsen. Hallå, ni ska bara veta hur illa det ser ut. Ni svenskar blir ju inte direkt trovärdiga i omvärldens ögon. För att inte tala om hur det ser ut i svenska riksdagen. Där bråkas det ju hela tiden. Ett enda kaos, om ni frågar mig. Nu har det kommit ett nytt parti också, som om det inte räckte med dem som redan finns.

Varför bråkar ni svenskar så mycket, ni borde väl hålla ihop?
Ja, ni fattar ironin va?

I Sverige tar vi yttrandefriheten för given. Vi tycker att det är en viktig förutsättning för demokratin. Vi tycker att debatter och ventilation av olika åsikter kan föra saker och ting framåt. Det tycker vi samer också, åtminstone jag. I den bästa av världar skulle det kanske vara bäst om alla tyckte lika och inte "bråkade". Eller? Det jag vill ha sagt är att vi samer är inte olika andra folk i världen. Vi är precis som alla andra människor, vi kommer inte alltid överens med varandra. Och jag skulle tycka att det vore väldigt konstigt om just vi samer, till skillnad mot alla andra människor, alltid skulle dela varandras åsikter, "hålla ihop" och visa total enighet. Jag är inte säker på att jag skulle gilla en sån ordning.

PS.
Det här var en parentes och några tankar som jag kände ett akut behov att skriva av mig. Men jag laddar för att ta upp tråden från föregående blogg och publicera mer "historiskt" material i den högaktuella frågan. DS  

Jag skulle tro att det hetaste samtalsämnet i Tärnaby med omnejd just nu är SVT:s granskning av älgjakten i Vapstens sameby (se tidigare blogginlägg). Samebyns jägare anklagas för att skjuta över tilldelningen och använda tvivelaktiga jaktmetoder. Jag ser med spänning fram emot kvällens Västerbottensnytt där vi ska få höra Länsstyrelsens syn på saken.

Jag förutsätter att Länsstyrelsen tar uppgifterna på allvar och gör en polisanmälan. Den här myndigheten har nämligen varit snabb att polisanmäla och agera när det annars gällt jakt inom Vapstens sameby. Skillnaden är att då har det gällt samebyns ursprungssamer. Nu gäller det ättlingarna till samebyns inflyttade samer och då verkar Länsstyrelsen inte vilja agera på samma sätt. Varför, undrar jag. Varför detta arv av ständigt statligt beskydd och försvar av de inflyttade i Vapsten? Och varför detta ständiga statliga motarbetande av Vapstens ursprungssamer?

Med anledning av SVT:s granskning av Vapstens älgjakt så vill jag lyfta fram ett brev, skrivet av Vapstens samebys ordförande till ursprungssamen, renägaren och samebymedlemmen Lars-Jonas Johansson. Lars-Jonas har till skillnad från de inflyttade i Vapsten en dom på att han är medlem i samebyn. I höst meddelade han till samebyns ordförande att han avsåg utnyttja sin älgjaktsrätt i egenskap av samebymedlem. Såhär löd svaret från samebyn: 

"Samebyn vill erinra er om följande. Ni är inte medlem i samebyn och saknar därför laglig rätt att delta i samebyns älgjakt och under samebyns licens. Med anledning av detta har samebyn underrättat jaktvårdsenheten vid Västerbottens läns länsstyrelse om de faktiska omständigheterna och att eventuell älg som fälls inom samebyns område inte ska avräknas samebyns tilldelning".  

Det här brevet visar att samebyn anser att jakten är mycket viktig och man är inte intresserad av att dela med sig. Det framgår dock att samebyn är mån om att lagen efterföljs och att inga "obehöriga" ska få jaga. Mot bakgrund av vad som framkommit de senaste dagarna blir ju det här brevet både obegripligt och samtidigt mycket begripligt.

Vid det här laget kände Länsstyrelsen redan till anklagelserna mot samebyn om den olagliga jakten som nu granskas av SVT. Men istället för att agera enligt de uppgifterna så lägger Länsstyrelsen krut på att informera samebymedlemmen Lars-Jonas Johansson om att han saknar jakträtt i Vapsten. Såhär lyder brevet där Länsstyrelsen hänvisar till samebyns skrivelse:

"Av samebyns svar framgår att du inte är medlem i Vapstens sameby och saknar därför rätt att på den grunden jaga inom samebyns område. Samebyns svar får vidare tolkas så att byn inte har för avsikt att ändå godta jakten t ex inom ramen för vad som gäller för gästjägare eller medföljande jägare.
Såvitt Länsstyrelsen kan bedöma kan du inte på någon av dessa grunder anses ha laglig rätt att jaga inom det angivna området."
Undertecknat Håkan Törnström, chefsjurist på Länsstyrelsen.

När den här chefsjuristen av VK konfronteras med uppgifterna om att Lars-Jonas Johansson har ett domstolsutlåtande på att han är medlem i samebyn, och om det innebär en förändrad inställning till honom hos Länsstyrelsen, så svarar Håkan Törnström enligt VK-artikeln: 
"-Hittills har vi ställt oss på samebyns sida i frågor som denna. Hur vi nu ska göra har vi inte hunnit tänka igenom, vi vill nog först höra vad Vapsten har att säga."

Det är helt fantastiskt vilken makt den här samebyn verkar ha på myndigheter! Inte ens en dom från förvaltningsrätt kan få Länsstyrelsen att klart ta ställning, utan till och med en person med titeln chefsjurist vill efterhöra samebyns åsikt för att kunna följa en dom. Och eftersom Lars-Jonas Johansson ännu inte hört något från denna chefsjurist så får jag väl anta att Länsstyrelsen än en gång böjt sig för samebyn.

Men för att återkoppla till SVT:s granskning så vill jag belysa en MYCKET viktig sak till. Samebyns försvar mot anklagelserna om olaga jakt är att det är en förföljning av samer och rennäringen. Olyckligtvis så har det också framställts i inslagen så att det handlar om ortsbor mot samer och man kan lätt få uppfattningen att det handlar om ett agg mot en etnisk folkgrupp av illvilliga svenskar.

I själva verket handlar det här om SAMER och SAMER. Och de anklagade samerna är ju faktiskt också ortsbor. Men jag tror att personerna bakom "Vapstenupproret", i likhet med många MÅNGA andra i Tärnaby med omnejd, tröttnat på den särställning hos myndigheterna som de inflyttade i Vapsten intagit.

En särställning som också fått dessa att tro stenhårt på sin egen osårbarhet. Så pass att man till och med  efter eget tycke tror sig kunna förkasta utslag i domstolar om de inte passar de egna syftena. (Samebyn har meddelat att den inte godtar förvaltningsrättens dom i fallet med Lars-Jonas Johansson).
Så man kan med rätta säga att det är de svenska myndigheterna som skapat och ständigt ger liv åt den konflikt som nu råder mellan samer och samer i Tärnafjällen. Men nu har bägaren börjat rinna över och jag är övertygad om att det är för sent att stoppa flödet..

PS. Lars-Jonas Johansson hann aldrig utnyttja sin älgjaktsrätt inom Vapsten i år. Tursamt nog för honom får man väl säga med facit i hand. DS.

Nu anklagas Vapstens sameby för grov överskjutning av älg. Västerbottensnytt har gjort ett gediget arbete för att verifiera och bekräfta de uppgifter man fick för ett år sen om samebymedlemmars olaga jakt som bland annat ska ha bedrivits från helikopter.
Uppgifterna anses nu så säkra att de håller för publicering i SVT.

Ett gäng "älg-agenter" har under hösten noga fört bok över fällda älgar, när de fällts och av vem ur samebyn som fällt dem. Enligt tv-inslaget ska älgar ha fällts långt utöver den tilldelning på 32 älgar som Vapstens sameby har licens för. Två personer ska ensamma ha stått för fällning av samebyns hela kvot, och då har inte övriga jägare i samebyn kontrollerats. 
Samebyns jakt ska ha genererat pengar i miljonklassen till samebyns älgjagande familjer, som ligger under 10-talet.

Det här är en nyhet som givetvis skadar alla samer. Få har förmåga att göra urskiljnad på samer och samer vilket kommer att leda till att alla samer dras över en och samma kam. Opinionen mot rennäring och samer späs på, tack vare att några få satt sig själv på piedestal och under generationer tillåtits leva under "statligt beskydd".  Därför hoppas jag nu att polis och myndigheter utreder anklagelserna mot Vapsten ordentligt och går till botten med uppgifterna.  

Och faktiskt, jag tror att tiden är kommen och att det inte hjälper hur högt Inger Baer Omma än skriker i TV. Och som den sametingspolitiker hon är vore det nog inte helt fel att vara försiktig med orden innan fakta helt ligger på bordet. För nu tror jag att rättvisan en gång för alla bestämt sig för att göra rent ordentligt i Vapsten.