”Partiets styrelse beslutade enhälligt den 9:e mars att förtroende saknas för dig i det partipolitiska arbetet. Av den anledningen anser partiet att du betraktas vara en politisk vilde.”
Undertecknat Anders Kråik, ordförande partiet Samerna. Tillställd Lars-Jonas Johansson.

Det finns många märkligheter med det här brevet. Det är kortfattat. Det innehåller ingen motivering. Det saknas protokollutdrag som kan verifiera att det över huvud taget hållits ett styrelsemöte. Det saknas uppgifter om vilka personer som varit med på mötet. Men enligt uppgifter jag fått från en av dem så var det inte fler än fyra personer närvarande. Ordförande + två ordinarie + en ersättare. Så pass att styrelsen blev beslutsför alltså. Då är det inte svårt att få ett ”enhälligt” beslut.

Kan man förresten besluta om att någon saknar förtroende? Och varför bemödade sig inte ordförande att åtminstone kalla ihop en fulltalig 5-mannastyrelse? Det är frågor som tål att tänkas på. En viktig fråga som jag vill uppmana dessa fyra att tänka på är om de känner att de har mandat från partiet att göra som de gjort. Har ni det Anders, Mikael, Katarina och Robert? Och en annan fråga: Har ni rent samvete?

Något annat anmärkningsvärt är att det inte heller utgått kallelse till samtliga styrelsemedlemmar. Flera av dem visste inte att det hållits styrelsemöte förrän medierna rapporterade om det. Lars-Jonas Johansson som är ordinarie ledamot i styrelsen, är en av dem. Men jag blir inte förvånad. Det här är ett arbetssätt som jag sett bli kutym i partiet/organisationen de senaste åren. Så lite information som möjligt så behåller man maktpositionen. Det är en välkänd härskarteknik. Därför skulle det vara mycket intressant om medierna kontaktar de tre som inte är ordförande så vi får höra deras syn på saken. Kan ni inte göra det, sameradion m.fl? Men såvitt jag förstår så har "beslutstagarna" fått munkavle och alla frågor hänvisas till ordförande. Genialt och verkligen trovärdigt. Eller inte.  

Jag kan också notera att hittills har det inte riktats en enda konkret anklagelse mot Lars-Jonas som kan motivera ”förtroendekrisen”. Det är väl ändå det minsta man kan begära att den anklagade får veta vad han gjort. Det mumlas om rättskampen i Vapsten och en av partiföreträdarna har skrivit något om segregationspolitik på sameradions kommentering. Men alla som känner till sakfrågan vet att det inte finns substans i den anklagelsen. Och jag utvecklar gärna resonemanget i kommande bloggar.

Personligen anser jag att partiet Samernas märkliga och hemlighetsfulla samröre med advokatfirman Gärde Wesslau är betydligt värre. Att pumpa pengar in i det företaget måste väl kunna betecknas som att stödja segregationspolitik i allra högsta grad. Gärde Wesslau har ju varit aktiv i processer mot Samernas egna medlemmar. Inte minst är de skyldiga till den situation som nu uppstått i Ruvhten sijte där sex renägare idag står inför sitt livs troligen värsta faktum: att slakta sina renar och att betala böter i miljonklassen till staten. Det är mycket märkligt att vissa personer i partiet inte ser det etiskt grumliga i att stödja en sådan aktör som Gärde Wesslau som är direkt rättsförstörande för den samiska kampen. 

I mina ögon är det definitivt värt ett misstroende. När kommer den frågan upp på dagordningen? Eller ska det också undanhållas medlemmarna?

Uppdaterad: onsdag 16 mars 2011 klockan 15:37