Ja, jag vet. Jag borde skriva mycket mera och oftare. Men det händer mycket nu och det är det där med tiden. Det är en lyxvara som dessvärre inte går att köpa för pengar. Men det finns en viktig sak som jag måste skriva om nu, för det är en hjärtefråga för så många i min närhet. Det börjar på älg och slutar på jakt.

Det finns mycket som byråkraterna vid statens myndigheter inte förstår av livet utanför stadsgränserna. Följaktligen finns det också mycket som byråkraterna vid Länsstyrelsen i Umeå inte förstår av livet här uppe i fjällregionerna. En sådan sak är vikten av att kunna jaga älg. Det är tradition, kultur och ett kött-illskott i frysboxen, vars värde inte ska förringas. Nu vill och ska myndigheterna förändra älgjakten, vilket i praktiken blir en inskränkning i jaktmöjligheterna för många här uppe som inte omfattas av rennäringslagens välsignelse och har medlemskap i sameby. Det blir ytterligare en statlig konfiskering av samiska rättigheter, som jag och flera med mig inte accepterar.

Ni som känner mig vet att jag sitter i styrelsen och är vice ordförande för Vaapsten sijte, en organisation som företräder Vapstens ursprungssamer. Kanske tycker många att det varit ”tyst” om oss senaste året, vilket enbart beror på att vi varit dåliga på informationen utåt. Men jag lovar att vi jobbat och fortfarande jobbar hårt, om än i det tysta. Vi har fasta mål och strategier och den här våren kommer mycket att hända, tror jag. Det som jag tycker är mest spännande nu rör just de nya reglerna kring älgjakten. Det har givit Vaapsten sijte en fin möjlighet genom att vi ansökt om registrering av ett älgskötselområde som omfattar all kronoöverloppsmark inom Vapstens sameby. Alltså de marker som förbinds med våra medlemmar genom urminnes hävd men som staten genom en tvivelaktig lagstiftning och godtyckliga lagtolkningar, förbjudit våra medlemmar att bruka.

Jag gissar att vår ansökan blir ett stort huvudbry på Länsstyrelsen, och ännu har inget skett i ärendet. Av tradition vet vi att tjänstemännen där inte anser att samer utanför samebyarna har några samiska rättigheter alls. Som stöd för den tolkningen används rennäringslagen som ett redskap att slå i huvudet på varje enskild same som försöker hävda minsta lilla rättighet. Det som är nytt nu är att samerna i det här området inte längre strider enskilt. Och vi accepterar inte heller rennäringslagen som ett vapen i det statliga förtrycket av samerna som ett folk.

Vapsten sijte har idag över 100 medlemmar och vi hoppas att fler ska fortsätta strömma till. Jag ser fram emot en juridisk process där rennäringslagens giltighet får prövas gentemot de internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa. Vi kan snart vara där nu!

Så vad vill Vaapsten sijte genom att registrera det aktuella älgskötselområdet? Ja, det vi vill är att själva förvalta jakten på våra marker, utifrån samerna som ett folk. På det styrelsemöte vi höll i morse var vi tydliga med att enas om att det inte finns några avsikter att stänga någon ute från jakten. Vi vill skapa balans i området, som en styrelseledamot sammanfattade det. Och vårt uppdrag är medlemmarnas vilja. Så jag rekommenderar er som vill vara med att påverka, ett besök på www.vapsten.se för att läsa mer om våra stadgar och hur man kan bli medlem.
I mars håller Vaapsten sijte årsmöte med en rad viktiga punkter som vi kommer att lägga fram för beslut för årsmötet. Jag hoppas på många medlemmar tills dess.

Lev väl och må gott! Extra många kramar till er alla på hjärtedagen idag!

/Anneli Kråik

PS. Har ni förresten tänkt på hur många älgar som trafikerar vägarna i vinter? Känns som om årets älgjakt inte skötts så ”effektivt” som tidigare år. Nån som har en teori…? DS.