Detta brev tillställs idag partiet Samernas ordförande samt partistyrelsen:

Enligt kungörelse vid extra plenum i Arvidsjaur 2011-09-01, deklarerade Lars Wilhelm Svonni för partiets räkning att ledamöterna Alice Nilsson och Lars-Jonas Johansson inte längre företräder partiet. De anklagas för att vara demokratiska haverister som svikit väljarna och frångått partiets ideologi.
Med anledning av dessa mycket allvarliga anklagelser mot två av partiet Samernas folkvalda, är det nödvändigt att partiet besvarar följande frågor och lämnar en förklaring:

Vad, vem eller vilka är partiet Samerna? Är det partigrupp, styrelse eller kongress enligt partiets stadgar?

Är den skrivelse som lästes upp av Lars Wilhelm Svonni att betrakta som en officiell deklaration från partiet Samerna?

På vilket sätt kan det säkerställas att det som deklarerats är partiets uppfattning med utgångspunkt från svaret på den första frågan?

Vilken funktion inom partiet har tagit det beslut som ligger till grund för den aktuella kungörelsen?

Är det ett beslut av ordförande/partiledaren? Är det ett beslut av de tre ledamöter som fanns på plats under det extra plenumet? Eller är det ett beslut taget av partistyrelsen? Beroende på vilket, hur motiveras rättskraften i det som kungjorts, enligt Samernas stadgar?

Av vilken anledning informerades inte Alice Nilsson och Lars-Jonas Johansson om parties kommande utspel under pågående plenumsförhandlingar?

Enligt kungörelsen har Alice Nilsson och Lars-Jonas Johansson ”under lång tid satt i system att inte underordna sig de demokratiska beslut som fattats av partigruppen, partistyrelsen och partiets kongress”.

Exakt vilka beslut är det som dessa båda inte underordnat sig och som lett till ett så drastiskt agerande från partiet? Har de i så fall, i god tid och på demokratisk väg fått vara delaktiga i att påverka dessa beslut?

Jag förutsätter att de beslut som avses tagits under protokollförda möten, och att det i sådana fall finns protokoll att uppvisa. Det bör även finnas antingen skriftliga reservationer från dem som inte delar besluten, eller framgå i protokollet att beslut tagits enhälligt.

Kan partiet Samerna uppvisa sådana handlingar som rör de beslut där Alice Nilsson och Lars-Jonas Johansson, anses ha gått emot partiet? Om inte, hur kan då dessa beslut anses vara demokratiska beslut?

Vid partiet Samernas extra kongress i maj det här året i beslutades att inte utesluta Lars-Jonas Johansson från partiet.
Hur anser partiet att man respekterat kongressens beslut när man samtidigt i partiets namn avgett den aktuella kungörelsen?

Var det enligt partistyrelsens mening demokratiskt och i enlighet med kongressbeslut att inte kalla Lars-Jonas Johansson till partiets överläggningar under Sametingets plenum i Vålådalen, maj 2011, trots att partikongressen tagit beslut om att inte utesluta honom?

Slutligen:
Enligt muntlig uppgift från partiledaren i förra veckan är såväl Lars-Jonas Johansson och undertecknad fråntagna våra ordförandeskap för våra respektive distrikt i partiet.
Vilken funktion inom partiet har beslutat om detta? När gjordes det och med vilket stöd i partiets stadgar? Har partiet för avsikt att officiellt delge oss det beslutet?

Vidare finns uppgift från partiledaren att vi inte kommer att bli kallade till partiets kongress i oktober.
Stämmer detta och hur motiveras i så fall detta?

Jag vill personligen också veta varför jag inte fått svar på min fråga om varför jag inte kallats till disktriktsordförandemötet i Luleå, som jag ställde till vice partiledaren Mikael Jakobsson. Samt varför ingen ur partistyrelsen besvarat mitt brev som gick ut till styrelse och medlemmar i början av året.  

Jag och många med mig emotser konkreta svar på dessa frågor.

Med vänlig hälsning

Anneli Kråik

I torsdags höll Sametinget extra plenum i Arvidsjaur. Jag satt vid datorn och lyssnade lite slött till websändningen från mötet. Men plötsligt hörde jag nåt som fick mig att knappt tro mina öron. Min första tanke var att det nu slagit helt slint för partitoppen i Samerna. Sittande mötesordförande, Lars Wilhelm Svonni, tillika ledamot i partiet Samerna passade på att läsa upp en kungörelse från det han påstod vara partiet. Den gick ut på att partiet anser att ledamöterna Lars-Jonas Johansson och Alice Nilsson är demokratiska haverister, att de svikit väljarna och inte längre företräder partiet. En uteslutning kort och gott, som i praktiken betyder INGENTING. En nullitet för att använda Svonnis egna ord.

Men själva tillvägagångssättet, att kuppa hela Sametinget, inklusive de berörda ledamöterna, och bedriva politik på en så låg och odemokratisk nivå, gör mig matt. Det här gick ut i etern, till hela Sverige och världen. Och en kort stund skämdes jag för att vara same, när personer i vårt högsta beslutande organ beter sig såhär. Och dessutom i det parti där jag en gång lade min röst. Det senare kommer ALDRIG mer att ske, så länge nuvarande partitopp styr partiet.  
Lars-Jon Allas i Guovssonásti gick upp och bad partiet SAMERNA att inte belasta sametinget med de interna problemen. Erik Oscar Oscarsson i Lpss gick upp och sa att något liknande skulle man aldrig ha släppt upp i en kommun.

När chocken släppt så insåg jag att partitoppen genom sitt utspel via Lars Wilhelm Svonni, precis bekräftat allt det jag skrivit om partiet SAMERNA på den här bloggen. Det odemokratiska arbetssättet, bristen på respekt för de demokratiska spelreglerna, bristen på respekt för väljarna och inte minst den egna partikongressen. För vem eller vilka har egentligen beslutat att Lars-Jonas och Alice inte längre företräder partiet? Är det de övriga tre ledamöterna som befann sig vid det extra plenumet i Arvidsjaur? Är det partistyrelsen, av vilka flertalet inte fanns på plats? Eller har partiet hållit en hemlig kongress? 

Jag blir konfunderad när jag läser i kungörelsen att de båda uteslutna anklagas för att ha "satt i system att inte underordna sig de demokratiska beslut som fattats från partigruppen, partistyrelsen och partiets kongress." 
Vid den senaste extra partikongressen så ville partitoppen att Lars-Jonas Johansson skulle uteslutas, men kongressen motsatte sig det. Det beslutet måste väl gälla så länge det inte hållits en ny kongress som tagit ett annat beslut. Men uppenbarligen så struntar partitoppen i det kongressbeslutet och anser att det är helt okej att bryta mot "demokratiska beslut", så länge det är rätt personer som bryter mot dem. 

Nej, partitoppen i partiet SAMERNA är sina egna bästa bödlar, de avslöjar sig själva utan yttre hjälp. Det är synd på ett parti som hade alla förutsättningar att bli en trovärdig och stark aktör på den samepolitiska arenan. Men en vacker ideologi måste också kompletteras med ett aktivt handlande, för att ett parti ska vinna mark. 
Och jag tror att väljarna är kloka nog att inte nöja sig med luddiga anklagelser, om vad de uteslutna gjort och inte gjort. Min uppmaning är: fram med något konkret och bevisa det!
 

Igår fick jag en oerhört lång kommentar till mitt förra inlägg som handlade om partiet SAMERNA. Inlägget var undertecknat självaste partiledaren. Märk väl, inte vice partiledaren. Min förhoppning var givetvis att jag nu skulle få svar på de frågor jag ställt. Det fick jag inte. Inte med ett enda ord berördes mina frågor. Inlägget kommer inte att publiceras här. Parti-toppen i partiet SAMERNA har många andra kanaler att nå ut med sina villfarelser, till exempel en egen hemsida. Jag kommer aldrig att bli ett redskap för ett politiskt parti att sprida det jag vet är uppenbara lögner!

Den dagen när jag får ett brev från någon i partiet SAMERNA som besvarar de frågor jag ställt, som inte generaliserar och använder floskler som inte betyder någonting, så kan jag överväga att publicera det. Men det ställer krav på författaren att vara konkret och tydlig med vad denne menar. Enbart fina ord från svenska akademiens ordlista räcker inte. Sådana skrivelser lärde jag mig dissekera på journalist-utbildningen.

Förresten, igår kom kallelsen till partikongressen i oktober. Till andra men inte till mig. Tror ni det är lönt att jag frågar varför...?

Ha det gott allihopa! 

Förra veckan skrev jag ett mail till partiet SAMERNAs vice partiledare Mikael Jakobsson. Ja, just han som sitter i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet i Lycksele. Jag skickade meddelandet dessutom på hans öppna logg på facebook.  Mailet innehöll en fråga om varför jag inte kallats till partiet SAMERNAs möte i Luleå, som skulle vara en utbildning för partiets distriktsordföranden. Jag är fortfarande en sådan, såvitt jag vet. Åtminstone har jag inte fått besked om något annat.

Anledningen till att jag skickade min fråga till Mikael Jakobsson är att det vanligtvis är han som skickar kallelser till partiets alla möten, troligtvis också till det här aktuella mötet. Jag har ännu inte fått något svar från vice partiledaren. Men jag vet att han har läst mitt meddelande, för han raderade det fort som attan från sin öppna logg. Det gör han för övrigt med alla meddelanden jag skickar på hans öppna logg, och som rör partiet SAMERNA. Varför han gör det vet bara han själv. Jag tycker det är oerhört märkligt. Men jag väntar fortfarande på svar....

Eftersom jag vet att partiet SAMERNAs styrelse läser det här så vill jag påminna om att jag också emotser svar på det långa brev jag skrev i början av året. Jag ställde högst relevanta och viktiga demokrati-frågor och jag förväntar mig att få svar på dem! Om inte annat så skulle det vara mycket bra för trovärdigheten för ett parti som låtit sig dra ner i mycket grumligt vatten. Och pengar finns för att ägna en stund åt ett skriftligt svar.   
 
Men den här underlåtelsen att svara på kritiska och känsliga frågor är tyvärr inte det enda märkliga med partiet SAMERNA. Eller för att vara rättvis så ska jag skriva: parti-toppen, alltså de 2-3 personer som bestämmer allt och enväldigt i det här partiet. En del av vad som försiggår inom partiet kan ni läsa i tidigare bloggar. Sedan tidigare har parti-toppen placerat en av sina politiker i kylrummet, Lars-Jonas Johansson. Hans brott var ärlighet och att han ville följa partiets ideologi. Nu har han fått sällskap i kylan av partikollegan Alice Nilsson. Hon fälldes för samma brott som sin kollega och har nu fråntagits sina uppgifter som ekonomi-ansvarig i partiet.

Den officiella förklaringen lär vara att hon vägrat betala en faktura till advokatfrman Gärde Wesslau på drygt 30 000 kr. Advokatfirman hade utfört ett arbete för partiet SAMERNA, men skulle betalas med pengar från organisationen SAMERNA. Organisationen lever på kulturpengar från sametingets kulturråd, och dessa pengar får inte användas för parti-politiskt arbete. Så Alice Nilsson gjorde helt rätt som vägrade betala. Det här hände under vårvintern, så att det skulle vara anledningen till hennes avsked nu, kan inte någon få mig att tro på.  

Den rätta förklaringen är enligt mina källor att Alice Nilsson nyligen åkte på ett möte i egenskap av ordförande i Sametingets valberedning. Det senaste är nämligen att parti-toppen i SAMERNA förbjudit alla sina politiker som innehar förtroendeuppdrag i Sametinget att delta på möten inom ramen för förtroendeuppdragen. Syftet till det beslutet kan inte vara annat än att haverera Sametingets arbete, som en hämnd för att partiet SAMERNA m.fl. kickades ur sametings-styrelsen vid plenum i maj. Vad skulle man annars ha att vinna på ett så märkligt beslut? 

När jag ser tillbaka historiskt på det här partiet så kan jag se ett mönster. Nämligen att alla personer som haft starka åsikter, en politisk vilja och något att säga, har raderats ur partiet på ett eller annat sätt. Antingen via tvångsmässigt avsked eller ett självvalt avslut för att man upplevt att man inte kan påverka eller att man inte är önskvärd. Jag kan namnge ett hyfsat stort antal sådana personer. Och jag kan se att det finns några sådana kvar som klamrar sig fast, men som aldrig kommer att nå en topposition inom partiet. Helt enkelt för att de är för stridbara och därmed ett hot mot den rådande partitoppen. 

De som däremot kan räkna med topplaceringar inom partiet är de som är tysta, håller med och är fogliga. Som aldrig skulle drömma om att säga ifrån, ha en egen åsikt, ifrågasätta eller säga nej till vilket tokigt påhitt det än må vara. Som är tacksamma över att bara få vara med i gemenskapen och stå på den starka sidan. En smart ledare belönar sådana personer med till exempel vice-titlar, utan att de behöver förtjäna det som politiker. I gengäld garanterar det lojalitet och lydnad mot ledaren. 

Nåväl, det blir en intressant samepolitisk höst. Snart extra plenum i Arvidsjaur och sen stundar den årliga partikongressen för SAMERNA. Undrar om jag blir kallad...?

Yes! Lars-Jonas Johansson ligger på 4:e plats bland de politiker i Sametinget som har mest förtroende bland väljarna, enligt en färsk sifoundersökning som SR Sápmi presenterar. Han delar platsen med Ingrid Inga, som till nyligen varit Sametingets styrelseordförande. Jag blir glad och stolt! Lars-Jonas, som är utfryst i sitt eget parti, är tydlig, rak, ärlig och lojal mot sina väljare. Och helt klart har han kloka och trogna väljare som inser att skitsnacket som vissa i partiet sprider runt, inte har substans.

Jag har varit hård mot partiet SAMERNA i tidigare bloggar, men egentligen är det inte partiet i sig det är fel på. Lars-Jonas har stort stöd bland "fotfolket" i sitt parti, men det är främst ett fåtal personer med mycket makt i partiet, som driver uteslutningspolitik och förtalskampanj. De här personerna har låtit egen personlig prestige gå före sans och vett, och de drar sig inte för att använda lögnen som hjälpmedel för sina syften. 
Tyvärr är det möjligt med hjälp av den "tysta massan", som tiger och inte vågar ifrågasätta. 
 
Jag önskar att den tysta massan skulle våga ställa sig upp och säga stopp! För partiet är på väg att förlora en duktig och orädd politiker, som jag tror kan förändra mycket till det bättre för samerna längst ner i den samiska hierarkin.
Okej att jag nu kan beskyllas för att skriva i "egen sak" eftersom Lars-Jonas är min sambo. Men just därför så vet jag vad den här mannen går för. Jag vet precis hur rak och orädd han är, och att det han säger, det menar han. Det han lovar, det håller han. 

Och Lars-Jonas Johansson tvekar inte att ta strid för orättvisor även om det innebär att han själv får stryk. Jag kan ibland tycka att för hans senaste strid - för de utfrysta och diskriminerade renägarna i Ruvhten sijte, har priset blivit lite väl högt för en politiker, vars enda lön är ett gott samvete. Det är visserligen inte det sämsta, men Lars-Jonas har därefter fått utstå förtal, kränkande tilltal och utfrysning från sitt eget parti.

Under det senaste Sametings-plenumet som just nu pågår i Vålådalen, där jag befinner mig, så kan jag berätta att det varit ren mobbning mot honom från partiledningens sida. Trots att han fortfarande är med i partiet, och även har partikongressens uttalade stöd för det, så har han inte fått vara med på partiets öveläggningar. Han har inte delgivits några handlingar eller fått någon information. Hans åsikt är helt enkelt inte önskvärd, och inte heller de väljare som han företräder, trots att så mycket som en femtedel av partiets röster var personliga röster på Lars-Jonas. Och ännu har ingen i partiledningen kunnat ge en officiell, sanningsenlig och godtagbar förklaring till deras agerande.   

Okej, en liten kortis i all hast. Ska försöka blogga mera. Mycket intressant och galet har jag fått höra på plenum idag som jag hoppas kunna delge er. Men nu måste jag hem till morsan och käka middag innan migränen sätter in. Jag har ju mitt föräldrahem här.

På återseende! 

Det var sarvslakt på Ottfjället. Jag var sexton år och hade tackat nej till en thailands-resa för att vara med på höstslakten. Jag satt i framsätet på en beige volvo 245:a, brevid mig bakom ratten satt min bror. Medan bilen styrde uppför den steniga fjällbranten mot slaktgärdet så lyssnade vi på rock-jojk på bilstereon. Det sydsamiska ungdomsbandet Almetjh Tjöönghkeme var heta. Tärna-jojkaren Lars-Jonas Johansson var min favorit.

-Visst är det bra?!, frågade jag brorsan exalterat.
-Nja, jag gillar inte sån där modern jojk, svarade han kort.
Såhär med facit i hand borde jag ha tagit det som ett mycket dåligt tecken...

Det här var 20 år sen (!). Brorsan som heter (Lars-) Anders Kråik och jojkaren Lars-Jonas Johansson är numera svågrar. De är politiska kolleger. Partikamrater. Sitter båda i Sametinget. Men där slutar likheterna. 
Medan den ene lagt sitt politiska engagemang på en ärlig kamp för de samiska rättfrågorna, så har den andre lagt mycket krut på att klura ut hur han bäst ska göra sig av med sin partikollega. Det har tagit många år och flera försök, men nu ser det ut som om partiet SAMERNAs ledare Anders Kråik äntligen har lyckats bli kvitt sin "bråkige" svåger. Han som ifrågasätter, som tar strid för det han tror på och som inte är rädd för nån enda. Det är just därför Lars-Jonas Johansson fortfarande är min absoluta favorit.

Det började med ett brev, skrivet av SAMERNAs partiledare till partiets medlemmar. Ett brev som skymfade Tärnas sydsamer i allmänhet och Lars-Jonas Johansson i synnerhet. Det var första steget mot den smutskastningskampanj som sedan följt. Och det idoga arbete som Anders Kråik m. fl. lagt ner på det betalade sig i helgen.

Partiet SAMERNA höll nämligen sin extrakongress, den som serverade Lars-Jonas Johansson som huvudrätt. Jag var inte där. Ett forum där man inte kan påverka på demokratisk väg anser jag inte längre vara värt att slösa sin tid på. Dessutom visste jag ju exakt vad som skulle hända. Johanssons alla oförtjänster skulle dukas upp på bordet och på det underlaget som ensidigt lades fram skulle sen kongressen döma. Ingen skulle, i vanlig ordning, ifrågasätta sanninghalten i den "information" som presenterades.

Och om någon ändå gjorde det, så skulle denne snart se sig nedslagen av ett långt mässande från talarstolen. Inte en enda människa orkar stå emot den monologen! Om det skulle gå så långt som till en röstning i en fråga, så skulle partiledningen redan ha sett till att de hade fullmakter, eller sympatier från redan bearbetade distriktsordföranden, så att styrelsens förslag aldrig skulle kunna förlora.

Allt det där kan jag. Partiledningen (Kråik och Svonni) håller sin massa i ett järngrepp, genom väl beprövade taktiker. Desinformation eller ingen information, och emellanåt en klapp på ryggen. Den som skrattar och är inställsam vill ju ingen ifrågasätta, det vet Kråik och Svonni. Och genom att medvetet mörka information så bibehåller man också makten. Och dem, vars lojalitet man vill ha, mutar man med belöningsuppdrag.

Tids nog kommer fler att genomskåda de här herrarna. Tyvärr krävs det ofta en riktig näsbränna först innan den insikten kommer. För mig krävdes det en politisk schism för att förstå att den tiden då jag åkte en beige Volvo på sarvslakt till Offjället, aldrig kommer tillbaka...  

Det finns 2,1 miljoner skäl för partiledningen i SAMERNA att sparka sin ledamot Lars-Jonas Johansson. 2,1 miljoner i pengar räknat. Det är nämligen den summa som tre ledamöter i partiet ville föra över från samiska språkcentrat i sydsamiskt område, till införandet av politiska nämnder i Sametinget, och arbete till politikerna själva. Ett förslag som också mött stort motstånd på myndigheten Sametinget, och som även delat Samelandspartiet i två. Där vek man sig för partipiskan, och de som vägrade fick sitta på avbytarbänken. 

I partiet SAMERNA fungerade piskan sämre. Lars-Jonas Johansson och partikamraten Alice Nilsson vägrade att offra språkcentrat och sin egen övertygelse. In i det sista pågick bearbetningen från partikollegerna av dessa två under plenum i Sundsvall, dock utan resultat. Det är den stora anledningen till att dessa båda nu är ute i kylan, Lars-Jonas till och med i frysboxen. Vapsten-frågan, i starkt förvrängd form, används av partiledningen bara som yttre alibi för att göra sig av med en politiker, vars rygg de inte kan knäcka, hur hårt de än piskar.

Svårare är det att sparka Alice Nilsson, för hon är satt att förvalta penningkistan på en halv miljon som SAMERNA som organisation fick av Sametingets kulturråd det här året. Men det är nog bara en tidsfråga, så snart hon blivit fråntagen sitt uppdrag. Kom ihåg var ni läste det först. För nu kallar partiet SAMERNA till en extra kongress, enligt beslut på styrelsemötet igår kväll. Inte heller till det här mötet var styrelseledamoten Lars-Jonas Johansson kallad. Förra gången han inte fick vara med, angavs skälet vara att de övriga skulle våga tala fritt när de uttalade misstroende mot honom. Men vad var skälet den här gången tro?

Hur som helst så gissar jag att kongressen blir en välplanerad tillställning från partiledningens sida, som föregåtts av en grundlig bearbetning av partiets och organisationens distriktsordföranden. Åtminstone i de distrikt som uppbär många röster vid kongressen. Jag tyckte mig höra det på radion i morse när en distriktsordförande blev intervjuad. Hon påstod att Lars-Jonas inte följer partiets ideologi, men som vanligt presenterades inget konkret, vilket får mig att fundera på varifrån de uppgifterna egentligen kommer...

Jag kan också tänka mig att det brev som Vaapsten sijte skrev till Högsta Domstolen angående Nordmalingsmålet kommer att användas som ett skäl mot Lars-Jonas Johansson. Som ett bevis i partiledningens mycket grumliga och felaktiga tes i att Vaapsten sijte vill underblåsa konflikter mellan nord och syd. Lite knepigt kan det dock bli eftersom Lars-Jonas inte direkt varit inblandad i det brevet. Men jag förstår att partiledningen, i brist på hållbara konkreta anklagelser, försöker skapa efterhandskontruktioner nu. För kännedom kan jag dock meddela att flera av SAMERNAs distriktsordföranden också är medlemmar i Vaapsten sijte. Och vice ordförande i SAMERNA, som också vill ha ut Lars-Jonas, var den förste att begära inträde i Vaapsten sijtes grupp på facebook. Det är således många som kommer att falla för bilan.

Men för att återgå till den förestående kongressen så är det ganska enkelt att på förhand räkna ut vad som kommer att hända. Kongressen kommer givetvis att uttala sitt stöd för styrelsen, i vilken fråga det än må gälla. Anledningen förstår man när man sätter sig in i hur partiet/organisatonen är uppbyggd.
SAMERNA består nämligen av distrikt, med en ordförande för varje distrikt.  
Antalet röster vid kongressen som varje distrikt har avgörs av hur många samer som bor inom distriktet, med sameröstlängden som måttstock. Rösterna baseras alltså inte på hur många medlemmar partiet/organisationen SAMERNA har inom varje distrikt.

Det gör att sametäta områden som tex. Kiruna och Jokkmokk har många röster vid SAMERNA:s kongress. Ett sameglest område som tex. Gävleborgs län, har få röster.  Även om SAMERNA skulle ha fler sympatisörer i Gävleborg än i Kiruna, så förändras inte röstfördelningen vid kongressen. Jag kan tillägga att det här systemet har Lars-Jonas Johansson också försökt förändra, men utan resultat.
Varje ordförande kan rösta för samtliga röster i distriktet, och behöver således inte ha några fysiska ombud närvarande. De distriktsordföranden som inte närvarar kan skriva fullmakter till dem som närvarar. Det har också skett att samma person röstat med fullmakter från flera distrikt. Det hände bland annat när en presumtiv styrelseledamot, som inte närvarade, "röstades ut" med hjälp av en fullmakt han själv skrivit. 

Med det här röstningsförfarandet kan styrelsen i princip få igenom vilka beslut som helst i kongressen. Det hjälper inte om 100 är emot och 1 är för, så vinner den ende som är för, om denne lyckats skrapa ihop fullmakter från de sametäta distrikten.
Det här är demokrati a´la partiet SAMERNA. 
 

”Partiets styrelse beslutade enhälligt den 9:e mars att förtroende saknas för dig i det partipolitiska arbetet. Av den anledningen anser partiet att du betraktas vara en politisk vilde.”
Undertecknat Anders Kråik, ordförande partiet Samerna. Tillställd Lars-Jonas Johansson.

Det finns många märkligheter med det här brevet. Det är kortfattat. Det innehåller ingen motivering. Det saknas protokollutdrag som kan verifiera att det över huvud taget hållits ett styrelsemöte. Det saknas uppgifter om vilka personer som varit med på mötet. Men enligt uppgifter jag fått från en av dem så var det inte fler än fyra personer närvarande. Ordförande + två ordinarie + en ersättare. Så pass att styrelsen blev beslutsför alltså. Då är det inte svårt att få ett ”enhälligt” beslut.

Kan man förresten besluta om att någon saknar förtroende? Och varför bemödade sig inte ordförande att åtminstone kalla ihop en fulltalig 5-mannastyrelse? Det är frågor som tål att tänkas på. En viktig fråga som jag vill uppmana dessa fyra att tänka på är om de känner att de har mandat från partiet att göra som de gjort. Har ni det Anders, Mikael, Katarina och Robert? Och en annan fråga: Har ni rent samvete?

Något annat anmärkningsvärt är att det inte heller utgått kallelse till samtliga styrelsemedlemmar. Flera av dem visste inte att det hållits styrelsemöte förrän medierna rapporterade om det. Lars-Jonas Johansson som är ordinarie ledamot i styrelsen, är en av dem. Men jag blir inte förvånad. Det här är ett arbetssätt som jag sett bli kutym i partiet/organisationen de senaste åren. Så lite information som möjligt så behåller man maktpositionen. Det är en välkänd härskarteknik. Därför skulle det vara mycket intressant om medierna kontaktar de tre som inte är ordförande så vi får höra deras syn på saken. Kan ni inte göra det, sameradion m.fl? Men såvitt jag förstår så har "beslutstagarna" fått munkavle och alla frågor hänvisas till ordförande. Genialt och verkligen trovärdigt. Eller inte.  

Jag kan också notera att hittills har det inte riktats en enda konkret anklagelse mot Lars-Jonas som kan motivera ”förtroendekrisen”. Det är väl ändå det minsta man kan begära att den anklagade får veta vad han gjort. Det mumlas om rättskampen i Vapsten och en av partiföreträdarna har skrivit något om segregationspolitik på sameradions kommentering. Men alla som känner till sakfrågan vet att det inte finns substans i den anklagelsen. Och jag utvecklar gärna resonemanget i kommande bloggar.

Personligen anser jag att partiet Samernas märkliga och hemlighetsfulla samröre med advokatfirman Gärde Wesslau är betydligt värre. Att pumpa pengar in i det företaget måste väl kunna betecknas som att stödja segregationspolitik i allra högsta grad. Gärde Wesslau har ju varit aktiv i processer mot Samernas egna medlemmar. Inte minst är de skyldiga till den situation som nu uppstått i Ruvhten sijte där sex renägare idag står inför sitt livs troligen värsta faktum: att slakta sina renar och att betala böter i miljonklassen till staten. Det är mycket märkligt att vissa personer i partiet inte ser det etiskt grumliga i att stödja en sådan aktör som Gärde Wesslau som är direkt rättsförstörande för den samiska kampen. 

I mina ögon är det definitivt värt ett misstroende. När kommer den frågan upp på dagordningen? Eller ska det också undanhållas medlemmarna?

"Det är tragiskt och tråkigt i många perspektiv, vi har gjort allt vi kunnat i partiet."
Orden kommer från Anders Kråik och går att läsa på sameradions hemsida, efter att Anders m.fl. i partiet Samernas partistyrelse uteslutit Lars-Jonas Johansson från partiet. Något som de givetvis inte kan göra, endast kongressen kan göra det. Men alla är ju fria att tro på vad de vill, även en vilseledd partistyrelse.

Jag tycker också det är tragiskt och tråkigt i många perspektiv. Framför allt för att det handlar om min bror och min sambo. Men framför allt för att jag vet att Anders Kråik definitivt inte gjort allt för att rädda partiet. Däremot har han gjort allt för att motarbeta Lars-Jonas Johansson under alla år som de här två varit politiska partikolleger. Att han därmed också motarbetat sin egen familj är en insikt som är mycket svår att ta för en syster som alltid trott på ett lojalt syskonskap och att blod alltid är tjockare än vatten. Med det inte sagt att det ska förekomma någon positiv särbehandling på grund av släktskapet, men man kan åtminstone förvänta att bli respekterad på samma villkor som alla andra även fast man är släkt. I det här fallet har "svågerpolitik" dock fått ett helt motsatt innehåll.

Jag vet mycket om partiet Samerna som skulle få allmänheten att dra efter andan och medierna att gnugga händerna. Jag vet till exempel det rätta skälet till att Samerna hoppade av Sametinget mitt i mandatperioden. Jag vet hur kulturrådspengar används. Jag vet vad som skrivits i vissa sms. Jag vet mycket om en viss personvalskampanj. Jag vet vilket inflytande partiet och partistyrelsen har i vad partiledaren framför som partiets ställningstagande till Sametinget. Nämligen inget. Och jag vet hur partiets ideologi svajar från den ena dagen till den andra, beroende på vad som passar vissa personer i partiet bäst Jag känner också händelseförloppet i detalj, som lett fram till dagens situation. Och just därför är det inte svårt för mig att ställa mig på Lars-Jonas Johanssons sida. Tyvärr Anders, det finns en gräns också för en syster. Falskspel har jag aldrig trott på.

Jag vet att Lars-Jonas gjort ALLT han kunnat för att lösa den uppkomna situationen internt innan den nådde medierna. Han har verkligen försökt att få till stånd ett möte med partistyrelsen, men det har nonchalerats och motarbetats av Anders Kråik och de tysta anhängarna. Jag har skriftligt på det också. 
Jag skulle tro att de närmaste dagarna kommer många personer att tvingas bekänna färg och visa sitt rätta ansikte. Vi som känner Lars-Jonas vet att han är en rak, orädd och genomärlig person med oerhört starkt rättvisekänsla. Han kommer därför att gå segrande ur det här. Falskspelarna förlorar alltid i längden. Det kommer de att göra nu också.

Det finns de som vill göra Vapstens tragiska historia till en konflikt mellan nord- och sydsamer. Nu senast gör en framträdande politiker i Sametinget det. Det råkar vara min bror och det gör extra ont. Sameradion rapporterar just nu om sprickan i partiet SAMERNA. På ena sidan Anders Kråik, på andra sidan Lars-Jonas Johansson. Den ene min bror, den andre min sambo. Släktskapet har avhållit mig från att skriva om det här, även om jag vetat om motsättningarna inom partiet länge. Men nu är det hela ute i media och jag väljer att ta bladet från munnen.

I december förra året kom ett brev som blev droppen för mig. Det var skrivet av partiet Samernas ordförande och gick ut till medlemmarna. Brevet inleds med följande:  
”Genom media har det under lång tid framkommit att en djup konflikt pågår mellan de renskötande samerna i Vapstens sameby (nordsamer) och andra fastboende (sydsamer). Konflikten har den senaste tiden eskalerat med bland annat att en ren blivit skjuten i ett hägn för en renskötare från Vapstens sameby.”

Redan här slog jag bakut och anade oråd. Dels för att det görs en kategorisering av nord- och sydsamer. Dels för att det slås fast att bara nordsamer är renskötare i Vapsten, vilket är ett direkt nonchalerande av det faktum att också sydsamer bedriver renskötsel i byn. Dels för att det påstås finnas en konflikt mellan nordsamiska renskötare och sydsamiska fastboende och som dessutom eskalerat med att en ren har blivit skjuten för en renskötare i Vapsten. Underförstått en nordsamisk renskötare och enligt logiken i resonemanget måste renen därmed ha skjutits av en sydsame. Allvarliga anklagelser och en MYCKET vågad slutsats om ni frågar mig!

Partiets ordförande skriver vidare att det pågår en rättskamp i området. Han låter oss förstå att en av partiets förtroendevalde skulle vara inblandad i denna, samt att det är ett problem för partiet, det sätt på vilket rättskampen förs. Han anklagar den förtroendevalde för att "beblanda sina personliga intressen in i en konflikt" samt uttalar indirekta anklagelser om att denne förtroendevalde skulle "jobba för egna dunkla syften". Han uppmanar den förtroendevalde att rätta sig i leden eller avgå. Han skriver dock inte vilken typ av rättskamp som åsyftas och vad i den påstådda rättskampen som skulle vara ett problem för partiet Samerna.

Vi som känner partiet vet att den förtroendevalde som här avses är Lars-Jonas Johansson, eftersom Samerna inte har några andra förtroendevalda som har kopplingar till Vapsten. Men att Lars-Jonas Johanssons rättskamp i Vapsten skulle kunna likställas med en etnisk konflikt som eskalerar i en renskjutning, är absurt. För mig är det helt uppenbart att partiledaren blandar ihop två helt olika saker.

Den kamp som Lars-Jonas Johansson för i Vapsten är en mångårig juridisk kamp för erkännande av hans medlemskap i Vapstens sameby, och rätt att bedriva renskötsel på samma villkor som andra samebymedlemmar. (för övrigt identisk med partiledarens egen kamp i sin sameby.) 
I denna kamp har Lars-Jonas nyligen vunnit en stor seger i domstol. Detta får betecknas som ett stort genombrott för den samiska rättskampen i stort, och något som får positiva konsekvenser för många andra samers möjligheter att utöva sin renskötselrätt. Genom denna domstolsseger så lyckades Lars-Jonas Johansson få igenom en motion i Sametinget, som tryggar alla renägares rättigheter i samebyn, även om man är en liten renägare. 

Det som partiledaren, i inledningen av sitt brev, hänvisar till är något helt annat. Mig veterligt rör inte detta någon av Samernas förtroendevalda. Det handlar troligen om att Vapstens sameby anklagas för att ha skjutit fler älgar än vad de har lov till, vilket uppmärksammats av ortens älgjaktslag och senare blev en följetong i SVT. Att i likhet med SSR vilja göra detta till en fråga om etnicitet, är djupt olyckligt! Det syftar inte till annat än att ytterligare strö salt i de sår som svenska staten orsakat samerna i det här området. Och vad värre är så motverkar det ett framåtsyftande arbete för att överbrygga de motsättningar som myndigheterna skapat.

Jag vill här och nu och en gång för alla klargöra följande:
Motsättningarna i det här området beror inte av etnicitet, dvs sydsamer mot nordsamer. En sådan generellt baserad konflikt existerar inte. Och ingen utifrån bör heller påföra oss samer i det här området, ett sådant epitet. Här umgås vi, sydsamer och nordsamer och jag vägrar tro att den ena gruppen tycker sämre om den andra gruppen ENBART för att de tillhör en annan etnisk grupp. 

Problemen i det här området, som jag ser det, härrör från tvångsförflyttningen av nordsamer hit. Men det har lika gärna kunnat vara vilka samer som helst, och problemen hade ändå uppstått. Det handlar om individer och inte om etnisk tillhörighet. Det är också därför som jag i mina bloggar benämner nordsamerna i Vapsten för de "inflyttade" och sydsamerna för "ursprungssamer", just för att inte underblåsa några falska etniska konflikter. 

Jag upplever inte heller att motsättningarna inom Vapsten har en motsvarighet i de övriga samebyarna i Västerbotten där nordsamer idag finns. Vapsten är unik i det avseendet och den enda sameby på sydsamiskt område som inte har en enda accepterad sydsame som medlem. Bara det talar för att det handlar om enskilda individers förhållningssätt. 
Det märkliga och djupt sorgliga är att Samernas partiledare mot den bakgrunden inte stödjer sin partikollegas rättskamp, utan väljer att ställa sig på de starkas sida och fördöma ett demokratiskt arbete som faktiskt är en bit på väg mot rättvisa för Vapstens ursprungssamer. 

När det inom ett parti finns motstående åsikter om något så grundläggande som vems talan man ska föra, så är det inte heller konstigt att det blir slitningar inom partiet. Små åsiktsskillnader kan man nog klara av intent. Men svårare blir det när en partiledare väljer att gå ut i ett offentligt brev och på osann grund kritisera en partikollega. Detta utan att först ha pratat med personen i fråga och förhört sig om de rätta förhållandena. Tyvärr så blir slutsatsen den att det finns andra skäl att skriva ett sådant brev. Vilka de är kan bara partiledaren själv med säkerhet svara på. Jag tror mig dock veta.

Efter att jag fått det här brevet krävde jag att partiledaren, eller dem i styrelsen som försvarar brevets innehåll, snarast lämnar en förklaring. Något svar har jag aldrig fått. Men jag måste väl tolka tystnaden som att ingen i styrelsen stödjer partiledaren i detta. Om inte det här blogginlägget kan provocera fram ett svar av någon. Man kan ju alltid hoppas att de i partiet som vanligtvis sitter tysta nu får mål i mun...