V 26.
Måndag började med fruktansvärd träningsverk. Var mina lårmuskler som fått sig en smäll, kunde nästan inte gå utför en trappa. Men sådant går ju alltid över efter någon dag. Vädret var inget vidare på måndagen. Tisdag regnade ju inte bort i alla fall. Men då blev vi utan ström från lunchtid och fram till halv sex på kvällen. Så det blev kräm till middag, men det går ju bra det också. Torsdag så städade Ulrika, Anna och jag ut svärfars gamla garage. Ulrika skall ha gårdsloppis där i sommar. Så vi ville få det garaget tomt, för att kunna ställa ut allt som hon skall sälja där. Hon har en hel del barnkläder och andra vettiga saker. Går inte spara kläder för att Linn skall växa i. Finns även en radsånings maskin till salu, men det finns väl ingen som behöver en sådan idag. Det skall vara så stora maskiner till att så en åker idag. Då duger inte en sådan liten sak. Vi har även tagit med saker från svärfars som är riktiga och kan vara till nytta för rätt person. Jag har även städat ur skåp och lådor och vrår, där det fanns en hel del nyttiga och onyttiga saker. Är inte lönt att spara en massa och tänka "kan vara bra att ha". För det blir aldrig så i alla fall. Utan man sparar och lägger på hög bara.
Fredag kom solen fram, den var efterlängtad även av mig. Är ingen som ligger och steker i solen, men är skönt om man får gå sommarklädd, då det är sommar. Var djurvakt till Ulrika i helgen, så jag tog Dino med mig på en längre tur på fredagskväll. Det fick bli min träning den dagen, vi både gick och sprang. Så vi var less båda två då vi kom hem.
Lördag blev det resa till Umeå och Kjell följde med. Nu har han varit med 3 år och kollat på vackra bilar. Till slut kanske även han blir "frälst" och invensterar i en jänkare. Mycket folk, fint väder och fantastiska bilar, med en massa krom och mullrande V 8:or. Suck, säger jag bara. Det finns hur mycket fina bilar som helst. Fast det finns ju en del skrothögar också. Men dem kollar man ju aldrig på. Jag njuter då jag ser dessa bilar. De kunde göra bilar förr, idag ser snart alla modeller likadana ut. Fanns en del snygga hojar också, den som jag såg i Bjurholm förra söndagen fanns även den på Nolia. Den har 2 breda bakhjul, gör häftig och kanske en annan skulle kunna köra en sådan med 3 hjul. Men priset är säkert gör högt för en sådan hoj. Snygg är den i alla fall.
Har gått och väntat på att jag skulle få besked om risselsläden, men har inte hört något. Så det finns nog ingen i alla fall. Tycker jag borde att hört något om han haft någon, för han lovade ju att kolla i veckan och höra av sig. Så jag får nog inte tag på någon i alla fall, tyvärr.
Denna vecka har jag äntligen kommit ut 3 gånger och motionerat. Måste försöka komma ut så många gånger per vecka. För annars går det åt fanders med både ork och vikt. Och det vill jag inte. Vet hur lätt det är att gå upp i vikt, men hur svårt det är att få bort kilona.

www.rallyfarmor.se/jankare4.html

Ludde på sorkjakt. Det som han gillade mest.

Måndag var en bra dag även om det åskade. Tisdag fyllde Kjell år. Och det började bra den dagen. Jag tog itu med att möblera om köket som jag tänkt så länge. Nu är det samma möblering som det var för en 10-11 år sedan och den är bäst såg jag nu. Sen kom alla flickor in och grattade pappa och morfar. Tommy kom med sin familj lite senare och skulle övernatta också. Gubben fick presenter och trisslotter, men glädjen byttes ut till sorg och förtvivlan. Kjells älskade kattgubbe Ludde var på åkern och jagade råttor som vanligt, som han tyckte om att göra. Men denna gång var det dags för att slå åkern också, och det gick fel någonstans. Så Ludde kom ivägen för maskinen. Och jag blev chockad, arg, lessen, om vi blivit uppmärksammade på att höet skulle slås ut, då hade vi lockat in honom. Det har ju bara behövt slå en signal på mobilen. Det värsta var att han inte var död, så det gjorde ännu ondare i mig. Jag hoppas att föraren förstår att jag var i chock, jag ångrar djupt vad jag sa just då. Efteråt så förstod jag ju hur förtvivlad även han var, att det hände. Och jag vet att även han är en stor kattvän. Fast jag kan inte smälta att det inte blev uppkollat direkt om Ludde levde eller var död. Men tur att vi fick hjälp av en älgjägare som kunde hjälpa till. Fick även hjälp med att få ner honom i jorden. Det är jag tacksam för. Så glädjdagen med barnbarn och barn, byttes ut till en sorgsen kväll. Ja, det är bara en katt för många. Men för oss är våra djur en familjemedlem. Har man sen haft katten i 13 år, så känns det ännu jobbigare. Natten mot onsdag blev det inte mycket sömn för min del. Jag såg bara Ludde hela tiden. Men på morgonen fick jag lite glädje, jag fick ta hand om Lovisa några timmar ensam. Och så kom Marcus ner till farmor. Så det blev lite glädje mitt i allt på onsdagen.
Torsdagen blev det jobb som vanligt igen, jag var ledig två dagar denna vecka. Hade lite semester kvar sedan flera år som jag tog ut. Midsommaraftonen började med regn, men det blev soligt mitt på dagen. Hade inte tänkt gå till skolan, kände inte alls för det. Men vi gick i alla fall och det var bra att träffa lite folk. Det var sedvanligt firande, med stång, varpkastning, slättkäppdragning och underhållning. Har blivit dåligt med motion denna vecka, det har inte funnits någon lust alls för det. Var på väg igår kväll, men då började det åska och regna, då har jag ingen lust att vara ute och springa. Men i förmiddags kom jag äntligen ut, kändes bra att får röra på benen lite. Nu får jag hoppas nästa vecka blir betydligt lättare. Och så hoppas jag att de andra två katterna får många år tillsammans med oss. De är ju innekatter och det är jag glad för just nu. Vi törs aldrig skaffa en utekatt något mera.

www.rallyfarmor.se

V 24.
Linns cykel har hittats av hennes pappa, så nu är den tillbaka. Men att fara och knycka en liten barncykel för att kanske ha lite skoj med det är inte snällt. Och om det nu var ett busstreck, så har den som tog den kunnat fara och ställa tillbaka den. Så har kanske inte Linn märkt att hennes cykel varit borta.
Tisdag var det skolavslutning, Marcus och Mia gick ut 9:an, Anna slutade 7:an och Linn slutade 6:års. Men det höll på att köra ihop sig för mig. Jag hade återbesök hos veterinären med Kotte på morgonen, samma tid som skolavslutningen för de yngre. Men jag fick flytta fram tiden som tur var. Så jag fick fara till kyrkan och vara med på Linns första skolavslutning. Tyvärr kunde jag inte stanna och se de stora flickornas avslutning. Var tvungen att åka hem och jobba några timmar innan jag skulle till Vännäs med Kotte. Han måste äta en kur till med penselin. Och blodsockret var lite högt, vi hade missat med insulinsprutan några kvällar och det märktes, även om det inte var jättehögt. Vi fick tag på för långa nålar, så de viker sig lättare i kattens skinn. Men till veckan får jag den rätta längden på nålarna.
Och så fick vi äntligen regn, det behövdes verkligen. Nu slapp man vattna potatislandet själv. Är ju bättre att man får det naturlig väg.
Har blivit dåligt med motion denna vecka också. Har varit ute på långpromenader med Dino två gånger. Men för att göra av med kalorier är nog en långpromenad på nästan 1 timme lika bra som att springa 30 minuter. Har en slinga som jag gärna går med Dino, där finns både backar och man får lyfta på fötterna då man går. Men jag måste ringa sjukgymnasten i morgon, får hoppas att det inte är semester där redan. För då blir det kris, funkar inte att springa för ryggen just nu.
I helgen har jag planterat jag ut lite mera blommor, så snart är det slut i växthuset på blomkrukor. Men alla daturor måste omplanteras i stora krukor, så det blir att köpa hem mera jord. Det går mycket jord till de stora krukorna. Och det börjar bli tomatkart, hoppas det blir tomater ganska snart. För att äta hemtomater är betydligt godare än de smaklösa som finns i affären under vintern.

Annette
www.rallyfarmor.se

Fick just veta att någon stulit Linns cykel vid Jontes i helgen. Hur kan man skjunka så lågt att man knycker en liten flickcykel. Den var inte ens ny, men den betydde mycket för Linn i alla fall. Om någon ser denna lila cykel så kan ni väl höra av er till Linns pappa som bor ovanför Jontes. Om den som stal cykeln har något samvete, så kan ni ju gå och lämna igen cykeln. Ni vet ju vart ni stal den ifrån. Eller så far ni hem till Linn i Agnäs och lämnar igen den och ber flickan om ursäkt. Cykeln kan ju knappast var till någon större glädje, för den lär nog vara för liten för den som stal den.
Hoppas cykeltjuven ångrar sig och lämnar igen cykeln.

Annette

V 23.
Har varit en ganska behaglig vecka. Tog ut några dagars semester och kunde vara lite slö och slapp. Och så har vi haft trevligt besök i Agnäs, barnbarn och sonhustru. Det var jättekul att de kom och låg över. Vi fick förmånen att ta hand om dem lite grann. Och så fick jag vara farmor och pyssla om lilltjejen. Linn fick styra barnvagnen och jag har aldrig sett henna så stolt och glad. Att få gå ut med lilla kusin det var något speciellt för henne, hon är ju äntligen storkusin nu.
Potatisen kom ner i jorden äntligen, men oj vad torrt det är. Det behövs regn, men som tur är så har vi ju pumpen, så vi kan vattna potatislandet. Jag har slängt mera blommor, hade några änglatrumpeter som överlevt men hade bara en stam som var grön. Det var inte så kul att se dem och att sätta om dem i ny jord och försöka få dem att se normala ut, kändes meningslöst. Bättre att satsa på de nya som är på gång. Har planterat ut en hel del blommor i urnor och krukor, men det finns kvar en del i växthuset som inte är klara ännu. Och nu blommar liljekonvaljerna för fullt och syrenerna har börjat blomma också och så såg jag en annan blomma som brukar blomma till midsommar, blomma redan nu.
Blev ingen motion förrän på onsdag kväll. Då jag for hemifrån och efter älvstigen och så kom jag upp i byn och ner till Risbacken och Ogerna hem. Det var betydligt svalare efter älven men en hel del mygg. Tur det finns myggmedel att smörja in sig med. Det gick ganska tungt och just nu känns det som om jag bara vill sluta med all motion. Men jag vet också att om jag gör det så kommer alla kläder vara för små inom några månader. Och det vill jag absolut inte. Men det blir ingen träning med tidtagning så länge som det känns så här i alla fall. Sen blev det lite motion, fredag då sprang jag hemifrån och till ’Heja’ och terrängbanan. Där fick Kjell hämta upp mig och idag söndag blir det vårlunken. Så det blev i alla fall tre gånger jag varit ute och rört på benen.
Torsdag fick jag äntligen virusprogrammet till datorn, har varit utan i en vecka. Men datorn blev hur seg som helst, så det var tydligen för stort program för min hårddisk. Det är ett straff att behöva sitta och vänta på att man skall få upp det man skall se eller arbeta med. Skulle nog vara dags med en ny dator, men det är inte jag som bestämmer sådant. Är ju en arbetsdator jag har, men jag får kanske be om en ny efter semestern, för som det är nu går ju inte att ha. Och att vara utan virusprogram vågar man inte.
Lördag kom sonhustru med sin mamma, var trevligt att få träffa sonens svärmor. Vi har aldrig setts eller pratats vid förut. Är ju 100 mil mellan oss, så det blir nog inte så många träffar. Var i alla fall jättekul att få träffa henne.
Nu är det fotboll på tv, men det gör inte mig något. Kjell får gärna se på det, för jag har ju tyg och symaskin, man kan göra mycket roligt då. Och vill jag se på tv. så går jag väl på övervåningen och ser. Men nu när det är ljust och sommar, så blir det inte mycket tv. Det är liksom inte så kul att sitta framför den på kvällarna.
www.rallyfarmor.se

Måndag var det återbesök för Kotte hos veterinären, men det blev ytterligare en 10 dagars kur med penselin. För han var inte fri sin lunginflammation ännu. Kjell blev så äntligen klar med sin stora vedhög och kunde ställa undan klyven.
Tisdag blev det så äntligen lite varmare väder och fint med solsken. Då jag var klar med mitt jobb, så bar jag ut plantor till växthuset. Och sätte om en hel del plantor. Kjell fixade igång pumpen, så nu slipper man bära vatten då man skall vattna i växhuset. Det går ju en hel del vatten dit varje dag.
Onsdag blev jag så farmor äntligen. Det blev på sonens 39 års dag, måste erkänna att det kändes lite speciellt att bli farmor exakt 39 år efter det man blev mamma. Det blev jobbigt dygn innan det var klart. Men för sonen var det den finaste födelsepresent han kunnat få. Det blev en tjej, som vi alla redan visste. Men jag måste nog erkänna att denna förlossning var mycket värre än min egen. Jag var orolig och nervös hela tiden, innan jag fick beskedet att allt var OK. Synd bara att Umeå BB inte har bra personal på alla skift, det första skiftet var inte till mycket hjälp för en förstföderska. Antingen är de ju outbildade eller så borde de kanske byta yrke. Jag minns själv då jag fick pojken hur värdefullt det var att få ett stöd från personalen om skötsel och tips mm. Det är synd att man skall känna att man bara vill därifrån på grund av personalen. För det är där man behöver få svar på sina frågor. Men som tur blir det nya pass och då var det jättefina människor som jobbade. Och som verkligen fanns där för en nybliven förstföderska. På förlossningen där hade de som jobbade varit helt underbara och barnmorskan var visst en verklig klippa. Där hade de kännt sig trygga och fått jättbra hjälp.
Har blivit dåligt med motion denna vecka, men jag har varit ute två gånger i alla fall. Fredag tog jag en tur från "Heja" och hem efter älven. Tog Ulrikas hund med mig, så även han fick lite motion. Och nu idag blev det lite motion med vårlunken. I går Lördag for jag ner till Umeå och fick se lilla Lovisa första gången, hon var jättesöt. Jag fick hålla henne i flera timmar och verkligen njuta av henne. Och det var en stolt och glad mamma och pappa jag träffade. Vet inte när jag sett sonen så glad och stolt någon gång, men att få en liten dotter på sin födelsedag har han ju inte varit med om förrut heller. Ulrika var med också och så fick Linn träffa sin lilla kusin som hon väntat så på att få se.
Min vecka blev en lyckovecka kan man väl säga, så känner jag det i alla fall.