Gubben var rädd må ni tro, han skyndade sig att pensla olja på hans hemmagjorda bastustol, för nu när jag och mor har penseln i vår hand, då vet vi aldrig vad som hända kan. Har nog sneglat fram och tillbaks, den skulle ha blivit bra med det blåa.

Tur ändå vi hade två stolar som vi kunde måla på, då slipper jag kråma och stå i det blir sådant slit på mitt höftparti, när jag ska vicka på stjärten, hålla i hatten och samtidigt vara vacker. Kicki jag har försökt, föga hjälpte det, snyggare har jag sett sa han byt hatt. ( Se äldre inlägg Vackert sytt, med kommentar) Japp sa jag och gjorde mig en hatt av kottar då istället, nä..ä han såg mig inte ens bland penseln och oljeburken, så inte får jag sitta på hans ställe.

Ja som sagts i morse olja han så fettet skvätte och rann, Adam vår hund är totalt helblank, glittrar i solen och och blänker som ett oljefat jag får väl stoppa honom i spat och se om inte pälsen blir ren innan kvällen. 

 

Mor och jag har målat en stol idag. Tjyvmålat ja! Vi fick inte för syrran, men vi yrkade på att denna skulle ändå stå i vedhuset och bli grå. Så därför målade vi den blå.

 Lisa hälsade på ikväll ( som ni kanske förstår  så är vi i stugan och tjasar på och eldar i vedspisen) hon lyckades se detta underverk, som blev av vår  konstnärspensel.  Jämmer och elände hon sa med spjuver i blicken, men bordet får ni inte ta. KONSTIGT TYCKTE JAG att blicken hennes var sådär glad! Ja skit samma (ursäkta) men nu har vi problem, vi vill ju också måla bordet.

Vi vet inte hur vi ska göra mor och jag, men vi har sagt att vi får väl åka upp till skarvsjöby och knycka det någon dag. Innan helgen är slut så ska bordet nog bli vårt Absolut!. Vi sitter här och klurar ut ska ni veta och det blir svårt, men vi ger oss inte i första taget vi vill ha bordet blått också förstås.

Gott folk håll tummarna syrran är inte grann att handskas med, när man har som vi,  tjyvmålat hennes trädgårdsmöbel.

 

Har fått av min svägerska Gun-Britt och hennes dotter Kristina de hade plockat hinken full och det kan jag säga var inte köpt på ICA.

Ny plockade jordgubbar från Bjärdakken vi bara vräkte oss över hinken. Mor hon fick bråttom att koka sylt, medans jag och gubben tuggade vilt.

- Hiskeligt vilken stor trut ni har sa mamma, det blir ju inget kvar försvinn med det samma, ni börjar ju likna jordgubbar båda två, det fattas bara ett fat att sätta er på. Det var inget annat att göra, för mor hade säkert tagit oss i örat och tur var väl det  att vi sjappade för nu finns det färdig jordgubbssylt i köket. Tänk man blir som barn på nytt när mor är här hemma, det kan nog stämma för i dess barndomshem var det så att när mor liksom någon gång sa ifrån då var det bara att gå, och efteråt fick vi lov att smaka den nygräddade bakade kakan.

 

 

Denna dikt är tänkt som en visa, men ingen melodi finns till ni får nog använda fantasin och se om ni har kvar dess barnasinne.

När hunden kommer fram, ja då kan ni morra som han, och när bollen syns till då får ni hoppa och studsa som ni vill. Timmret ja då kan ni rulla runt tillsammans och kramarna ja då kramar ni varandra.  Lycka till!

 

Jag sitter och dinglar med benen

ser vår stuga den grönklädda scenen

trasiga vandrarskor jag har

inget det gör jag sjunger ändå tralala

På kullens vackra mark ska vi bo

jag och min fru Boja hon är söt må ni tro

Min lilla svart vita hund är också med

vita vassa tänder han har ni skulle se

                 ¤

Hej och hå faderullan

Få Grr... Grr... i rullning

Hej och hå faderullan

Få Grr... Grr... i rullning

               ¤

En silvrig kula jag har i min hand

den lyfter och lyser så¨lätt minsann

i luften den snurrar vill leka tafatt

gör mången bus och ibland små spratt

Bland skog och tall den kan lysa

få dig att börja fnittra och mysa

på himlen syns den som en punkt

den hoppar och flyger runt runt runt

            ¤

Hej och hå faderullan

Få silverkulan i rullning

Hej och hå faderullan

Få silverkulan i rullning

          ¤

Vår koja görs av rullande timmer

snickrar och hugger det jag hinner

När vårt slott är färdigt och klart

badbyxor jag ska ta och hoppa i spat

Min fru hon plockar blommor sköna

hela dagen hon jagar vår knäppa höna

den springer och far åt alla håll

den studsar som en stor färgad boll

         ¤

Hej och hå faderullan

Få mig i spat med en rullning

Hej och hå faderullan

Få mig i spat med en rullning

        ¤

Jag vankar hemmåt  vid dörren hon står

en god jättekram jag alltid får

Hon har dukat med blommor och blad

lagat macedonk det sitter ju så bra

Hunden brukar leka och vara med

håller mellan tänderna alltid en sked

När vi har ätit blir vi så mätt och trött

då somnar lilla Boja på knäna så sött

        ¤

Hej och hå faderullan

Ge kramar till varandra

Hej och hå faderullan

Ge kramar till varandra

       ¤

Vänner som kommer på våra fester

de kommer då som hedersgäster

Jag har inte någon konstig mobil

i en liten låda med knappar och stil

Nej istället jag ropar till grannens dal

JAG HÄMTAR ER PÅ PIONBLOMMANS BLAD!

Då sprudlar glädjen och är på topp

tills orken tar slut och det blir stopp

      ¤

Hej och hå faderullan

Få glädjen till att sjunga

Hej och hå faderullan

Få glädjen till att sjunga

      ¤

Hinner inte berätta något mera

timmret börjar rulla blir många flera

Hunden har bajsat på vår knäppa höna

jag hör min fru hur hon ber och bönar

Nu hon ropar från vårt hus

DIN SILVERKULA GÖR EN MASSA BUS!

Ta bort den från mitt grönsaksland

och från pionerna som står vid vår strand

       ¤

Hej och hå faderullan

Se så schasa silverkulan bort

Hej och hå faderullan

Se så schasa silverkulan bort

       ¤

Från jag och min fru vi vill bara väl

Nu så säger vi kram och ett stort farväl

Vi ses någon gång igen

kanske sjunger vi då som i kväll

Hej Hej

 

 

 

Där låg vi på madrasser och åkte ibland fort och ibland sakta nedåt mot storholmen som ni ser framför er. På sommaren växte blommor och blader där, grunt var det och sanden liknade små guldkorn, när solen lyste genom vattenytan. Någon liten liljekonvalj kunde växa fram på holmen inte alltid men ibland. Sanden var alltid varm och fastnade rejält på mina blöta fötter, och som barn jag var älskade jag att få ha det så, det liknade ju ett par skor med guld på.

Vår och mors fiskesten ser ni till vänster nu håller den på att växa igen, där satt vi och fiska hade metspön och i en burk masken. Det var väl inte lax precis nog så bra ändå, vi fick abborre mört och gädda.

Vad barndomsminnen kan ställa till det, nostalgitrippen och bilden är en enkel vy men för mig förs tanken till mina äldre kära syskon. Jimmy och Anne-Lise (Lisa) som tog sig tid att visa mig Storbäckens vatten jag var inte stor ska ni tro fast jag minns det som igår, jag skulle följa med och lära mig allt de visste, och bland annat om den lilla fisken Imen - om ni inte vet vad Imen är så kan jag säga det var små fiskar som simmade i grupp, snabb som tusan var de och vi fick upp dom på finmaskigt nät - de glänste även de i solskenet. 

Jag fick också glädjen att lära mig hur man styrde den böljande luftmadrassen, och det kan jag säga var ganska svårt när man var liten som jag var då, mina ben nådde inte över madrassen ej heller armarna, så jag i de flesta fallen lade mig ned och följde med strömmen mot den lilla holmen. Det funkade bra det också.

Trött och frusen men lycklig inombords följde jag min syster och bror hem på aftonkvisten, vilken lycka det var att de hade tagit mig med för första gången till Storbäckens badande lek.

 

BADLEK

Tårar strömmar ner från min kind

lekande lätt ser jag även min längtan

Aftonstundens barn visar mig vägen

till min barndomslek

¤

Skämtsamma tal rop och stoj

hörs i min tankegång

Åren har runnit iväg

men vad gör väl det

När timmen visar i ett skimmer

ett av mina bästa

barndomsminnen

 

Här badade vi som barn, i Storbäckens kalla vatten, mina syskon och jag åkte med strömmen på luftmadrasser. På botten fanns lömska djup,  men vi listade ut precis var de var, dök från grop till grop och bland stenarna.

Barndomens baderi i kallt och klart bäckvatten.

 

Startade från vår vackra kyrka körde rankbäck sträckan, ringvägen sedan åter mot Holmen gungar. Jag tog fasta på detta och fotograferade kortegen. Min man var ju med. JAG VAR JU TVUNGEN! Nej jag skämta, det var klart jag även ville försöka mig på att skriva om dess motorcykelkonvoj.

Som vanligt blir mina kort inte så bra, men jag hoppas ni kan få fram, först min tumme och under den kom förste man körandes med sidovagn och flagga, resten av motorcykelgänget kom efter.

De är granna att se på skinnklädsel från topp till tå, och det är något visst med motorcyklister de sitter som klistrade vid deras hoj, ibland så undrar jag om de har satt fast sig själva med kardborr, ja när de har liksom satt sig på hojen då sitter de där precis som ett snyggt och läckert frimärke. Ja jag tycker det ser fräckt ut, men jag skulle inte själv kunna åka, det handlar om jag alltså tanten med ryggskadan. Fast om jag tänker efter så skulle det inte skada om jag följde med någon gång, jag kan ju låna en  rullator fixa något att stå på och sätta fast den bakom Hazzes hoj. Han fick väl köra försiktigt fram, jag kunde ju få åka åtminstone till ICA.

Jag vill bara säga en sak, tack för er kämparanda inklusive många andra som har vandrat så skorna har nötts upp. Ni verkar var en härlig trupp som inte ger upp i första taget, bara för att vi ska få glädja oss och ha skoj under Sorsele taket.

  

 

 Tyvärr min kamera är inte så bra, men här har ni delar av kortegen som kom idag. Holmen gungar ju så klart och båtarna lika så. Musikern ombord drog igång en tango, får jag bli din tangokavaljer blott för några timmar.... mor blev glad hon kunde minnas den låten.

Hon ville dansa till dragspelsmusiken på balkongen men det sket sig  -ursäkta uttrycket- jag är ju ingen tangomästare precis och att böja rygg axlar och knän är inget för mig , men mor hon glömde bort sin ålder, och minnerna kom tillbaks. Hon stod  på vår altan och reste till loftets städade golv, där de dansade till vevgrammofon. 

Nostalgin slutade inte där hon fortsatte att dansa i köket med plättsmeten, så i kväll blir det tangoplättar med dansande lingonsyltburkar, och känslan ja den har hon lagt in i degen så det vette tusan om inte vi dansar tango ikväll på balkongen hon och jag.   

Vicke ver vi ha här vid vindelälva, sola lys ju så grant å int ha åska gått ve nån knall. Fågla spela i björka min, och katta hon vill bli magastinn. Hunn han lägg sä i skuggun han, å ja ja föredra duschn iskall.

Hä ä ju int grant å hammen i svettila vill ja säg, när sola ska tjures å skin så där. Hudn min ä ju som en sil hä bara stril, hä syns precis som i min duschkabin.

Nä ja ska int klaga hä finns de som semestra än, å sola hä behöv de ju å int na regn. Å ja hoppas je kunn läsa de här, då vet je vars je ska kömma å svettes nåsånär, hä bli ju hit till Sorsele. Men ja kun säg bli int rädd, för int äre mina svettninga je få, ja smitt int je vet ju ja ä femtiotre år. Utan holmen gungar då.

HÄ BLI FEST I HELGEN MED DANS SÅNG Å SPEX, HOLMEN GUNGAR I SORSELE ja jag ska då dit män först bli hä nog, dusch i vattn som ä av is.

 

Hunden skällde och katten gnällde så var det i går kväll. Hunden saknade husse och katten Ella fick stutsmani, frivolt efter frivolt runt hundens korg, lekmadamen ville inte vi skulle sova.

En liten kattunge finns hos oss, det är dotterns lilla söta sockertopp, Adam -vår hund - han fostrar och står i snart skäller väl de båda i minut och parti.

Herre min je vilken rusch det har varit i natt , katta har lekt och hunden ville vara med, och det har påverkat oss vi ser i kors, har påsar under ögonen och ser nästan ingenting jag har, två hundar två katter och två döttrar nu, fattas bara att gubben kommer hem då får jag en extra gubbe till. Om vi nu skulle summera ihop allt och om dottern ser det dubbla precis som jag från inatt, ja då blir summan - Alltså vänta lite grann jag ska räkna på fingrarna - Det blir.....................................

- Å herre je jag ser ju dubbla fingrar också, hur i h-vetet ska jag kunna räkna då?

Nä nu får det vara slut på det här, jag går också och lägger mig igen, multiplikationstabellen är inget för mig. Hej!

 

- Du har  kommit sexa på mest lästa nu på morgonkvisten!

- Vaaaaaa..............................!

Bara över en natt hamna jag på läsarlistan hissnande färd upp för stegen tur jag hade selen kopplad, för lika snabbt hamna jag på jordgolvet. Vilken soppa!

Blåmärken över allt ni måste ta det lugnt och kallt, jag är ju en gammal tant som   endast behöver nypa mig i skinnet så får jag regnbågshinnan, i färger rosa gul blå, och lila lika så. Kan knappt gå!

Drömde gjorde jag i natt också, en nattuggla som svepte förbi och dess vingparti var stort må ni tro den cirkulerade över mitt räkneverk - som VK så snällt har gett mig -Undra om det var den som med näbben sin tryckte och tryckte på tangentbordets knappar,och sedan snappt som attan sjappa. 

Tack men nej tack! Från tre lästa efter midnatt till hundrafyrtiofem till på morgonen klockan sex, det blev för mycket i mitt tycke. Ja ja så går det när drömmar blir verklighet, jag är blåslagen och yrvaken fortfarande. Men till nästa gång lovar jag er, då ska jag ha dubbel sele och bomull i öronen.

 

STARK

 

Stark är den själ

 som med förebråelser

ändrar sitt innehåll

Till

Förståelse

i grunden

en bön om förlåtelse

 

ETT BAND AV SNÄCKOR

 

Din stjärna

föder kärlek fram

Din hand stannar

vid dess vänskapsband

Formas vid havets

snäckbeströdda land

Ett band av kärlekens

största sak

Att ge och ta

 

VINDEN I DITT HÅR

 

Vinden busar i ditt hår

spår av glädjens tår

Får en harmoni

att i frihetens år

lära och må

¤

Stå vid din sak

den tar dig över land och hav

Din vandrarstav är stark

Du finner mark

 

EN ÄNGEL I DITT HUS

 

Det sår du bär

tär i din kropp

det stoppar ditt flöde

öka din tro

¤

Det bor en ängel vid din bro

som tror på

dina ord

Ord av kärlek

¤

Vägen känns lång

och gången svår

men då du får

ett spår av ljus

¤

Det ljuset ängeln bär

finns i din själs andes hus

 

 

VÅGA

 

Våga och vinn

Du finner

kärlek vid din grind

Släpp alla sorger

försök ändå

vårda det ljus

som inom dig står

Glöm inte värmen

som av ljuset är sänt

Vänd ditt blad

Glöm sorgedag

Hur trångt det än är

så bär du kärlek

i din atmosfär

Dikter för mig är ett av dess största sak, att få hedra ord i tusentals. Jag är glad att ord formas till dikternas sigill.

Skriva är att uttrycka ord, som inom mig bor en kärna som präglar mitt inre. Här finner jag mig själv, och ni ska veta jag försöker öva var kväll.

Varsågod!  Här kommer fler ord i diktens monogram. Väl bekommet, de skrivs från min skrivarhand.

 

DIN STJÄRNA

 

Det tindrar en stjärna

fast natten är kall

den värme som strömmar

visar dig allt

Den lyser av värme

till det du har

skickar så strålar

att du ska vara kvar

Den känslan av värmen

finns inom dig

fast livet har lekt

och ofredats säg

Så lys med din stjärna

du finner dig snart

då värmen har spridits

i ljuset du har

Ge inte upp

du håller ändå

Din stjärna den lyser

för er båda två

 

 

TRÅDAR

Sömmar av oändlighet

Syatelje

TRYGGHETSFAKTOR

Säkerhetens nål

Trygghetens fäste

sättes fast

i

Livs-dragkedjan

 

När vi pratar om blommor och blader så visade Anna-Karin ett ställe där gällande sak, är en konstig blomart. Är det någon som vet vad det kan va? Den finns någon kilomet utanför Skarvsjöby, vid dikeskanten.

Samtliga står där ser lite skräckinjagande ut, ur knoppen växer bladen fram ingen blomma. Ser ut som vet inte vad, och färgen är i lila. Någon som klarar av dess namn? Snälla kom då fram och tala om vad det är, vi tror ju att UFON har varit här.

Anna-Karin vågar inte sova själv, och jag ligger under min säng nu och försöker skriva på bloggen. Så snälla berätta vad det är, för mor hon tänker ta lien och slå dess bladverk så vi törs och vågar sova bättre ikväll. Hazze han törs inte gå dit, han säger ingenting men jag ser hur rädd han är. FÖR HAN HAR LÅST IN SIG PÅ TOALETTEN.

Min mor kom till mig idag, hade den lilla linnean i sin hand och sa.

Linnea bor i skogen

bland mossa barr och ris

och hon är fin och vacker

på obeskrivligt vis

           ¤

Hur törs den lilla vara

i ensamheten så

Finns någon där som vaktar

de mjuka vidjor små

          ¤

Ja där finns furens armar

med gullrött pansar nog

som akta att ej solstyng

den späda når i skog

         ¤

Och det vet nog Linnea

det kan jag säga visst

ty när i junidagar

hon höjer kvist vid kvist

         ¤

Så bär de i toppen

små klockor fagra två

helt röda allra innerst

helt bleka utanpå

         ¤

Det är med dem den lilla

törs tacka helt försagt

de jättestora träden

som hållit troget vakt

         ¤

Åt furen nog hon ämnar

en klocka av de två

den andra det är granens

men doften kan du få

 

Så vacker min mor var i diktens minut, hon lade dess blommor på bordet och gick ut. Min älskade mor så vacker och snäll hon är, hon ville nog visa dess enkla ting en dikt till kärleken. Jag följde efter gav henne en kram, och tacka för dikten fast tårarna rann. Hon skratta och sa. - Jag tror det var carl von line` som dikten skrev, men säker är jag inte.

Nu var jag här igen gubben har satt på elverket, vi är nämligen i stugan i kväll. Huga vad det har regnat och stått i, blåsten har haft fri framfart. Kottar har släppt från tallegrenar de har varit som små luftakrobater, och landat på plåttaket med en smäll. Ja så har det varit ett tag i dag, men nu har vinden tappat kraft och blivit svag.

Gubben bastar och min mor löser korsord, elden i vedspisen sprakar på  och ute är det blött och lite rått. Det är gott att vara här i denna atmosfär, men tur ändå att elverket brummar på då kan jag logga in på VK.

Jaha.. å där försvann jag, på dagens läsarlista. Vicken pärs det blir att hålla upp sig på namnrullen. Ja jäklar i den, jag får väl sätta Hazze på tryckarknappen, nog vore det väl ändå om inte jag kom upp till de två första, åtminstånde någon sekund han har ju några muskelkilon. Jaha se där nu tryckte någon jäkel på den som var före mig!

Nää.. jag ger upp, jag går och tar mig en kopp kaffe istället det gäller inget annat. Stegen upp till målet får jag se mig om efter, den tog den jäkla elektrikern som kom på besök från någon kommun mittemot, han ville inte jag skulle stå på stegen sa han regeln var den från elektrikerförbundet. Är man höjdrädd så ska man stå på golvet. Tänk vad omtänksam man kan vara, hä gällt inge anne sa han.

SÖMNGÅNGAREN

Jag somna så skönt i min säng i natt
Men vacknade med täcket på golvet jag satt
Vad gör du ropa gubben och titta på mig
Jag sitter på golvet och ser på dig

Med huvudet upp somnade igen min man
Jag hoppa isäng och under täcket försvann
Halvvaken jag hade sett att han bar mig bort
Jaa och satte mig på golvet så där helt kort

Jäklar anamma jag skratta så jag tjöt
Min gubbe han kan då vara så förunderlig söt
På morgon jag fråga vad pyssla du med i natt
Jag försökte gömma en värdefull skatt

HIMLABRON

På bönernas himlabro med vitmålade räcken
Jag lyfter av mig den tunga svarta säcken

Förgråtna skuggor i en säck av damm
gömms bland mörker framför min böneman

Förlåt för ordens iskalla talande tunga
som kastas i luften likt en stendammslunga

Förlåt för ironins brusande vattenfall
som sipprar genom min hand frusen och kall

Förlåt för tanketystnadens bittra bitterhet
den vandrar genom mina ådror som dysterhet

Förlåt för svärdets klingande ihärdiga läte
i smärtor plågor och krigarplatsernas säte

Förlåt för okunnighetens säck jag bär
Förlåt för mina ringa ord mot universums atmosfär

GÖBBEN MIN

Ja titt mä i spegeln å si mä själv
int är´ä na mycke ja si i kväll
Min näsa ä lit´n å smal
Min mun ba ett streck hä val
Å öra sä skrumpen å flat
hä si ut som två russin på fat
Men va skull hä spela för röll
att ja si ut som ett tröll

¤

Te göbben ja säg nå ä jag väl ändå fin
hä syn som han ska böre å grin
Ä ja sä fin sä du tåren i öga få
då vänn han sä öm å ut han gå
Tibaks han köm ve en ros i hann
Jag älsk däg han säg å historia ä sann

Att sträva efter den rätta handsken är svårt, både för stora som för små. Endera är den för liten eller också är den för stor, bygger på tjocka sömmar av sorg, ömsom ångest glädje och tro. Vi är människor trots allt, med en handske som är klistrad och bunden till livskampens kedja.

Handskens storlek bär även med sig egoism inte minst i vårt kulspel i stugan, kan tänkas är en liten del i vad som händer i världen, men ack så träffande på gott och ont om vi ska se det så. En svår vågskål att stå på, med livskedjan i hand, tungt och hårt är livet men också med guldig länk som ibland är ristat och inskrivet.


 

Vi spelade kula en helg jag och min man, det var kul. Ja nu ska ni inte tänka så fy då! Utan vi spelade det som vi brukade spela när vi var små, då bror och syster fuska till sig en eller två kulor mer, ja så gör väl större syskon ibland de vill vara liksom mer vuxna. Undra vad syrran säger nu när jag uttrycker mig så här, men det kallas väl syskonkärlek vad jag vet att retas med varandra lite grann.

Stenkulor var de vi använde, mörkblå röd gul eller grön tror jag visst det var. De här är av glas de är inte lika bra tycker jag, de glider bara ned svårt att få de i pyramid. Men vi spelade i alla fall, och jag vann.
Kan ni tänka det var det lättaste jag har varit med om i hela mitt liv, inte trodde jag han var så dålig att spela med stenkulor i pyramid. Ja vi får väl ta en match igen men då blir det väl gropen som vi kallar den.

Ja nu vänder jag blad på lördag blir det auktion i örträsk, Norsjö kommun.
Kl: 11:00
Visning Kl: 10.00

Dit ska vi! Jag ska bära kartonger och sälja fika och Hazze ska auktionera bort äldre stolar, soffor, klaffbord, klockor, möbler, fiskedrag, fönster med karm. Verktyg och makiner, pinnsvets, ässja. Frysbox, torktumlare, fårstängsel, motorsåg, äldre jordfräs och båtmotor.

Ja hur tror ni det ska gå! Han slår snabba slag och jag ska stå bredvid och ge honom kartongerna, ja, jag vill inte tänka tanken, tänk om han auktionerar bort mig för en femma, det kan ju lätt hända om jag står där hos honom och inte har hunnit få upp porslinsfiguren från lådan.

- Ge mig en femma för denna figur, hon är fin, eller hur? Men allt för gammal, nött och stött i kanterna och flagnar i färgen, får jag en femma?, ropar han rätt och slätt.

Ja men inte blir det grant, jag tror jag säljer fika istället vid vår husvagn där jag känner mig hemma. Utifall han skulle få blodad tand och sälja mig för en femma.

Kom gärna och hälsa på, kaffe finns att få, korv med bröd och ett antal lådor att ropa på. Som sagt, snabba bud och slag blir det på lördag när Hazze står på scen med högtalare och mikrofonen

VÄLKOMMEN!