Ett av mina minnen här i livet

 

Min tre år äldre syster tog mig med i det gäng som kallades ”Barselegänget”. En grupp av människor som älskade dansen, logen och Folkets parker. Jag var cirka tretton år då min systers vilja blev lag, och det är jag glad för idag ska ni veta. Hon och sina allra bästa vänner fick mig att gå in i den virvlande dansens toner, och det var ett av de bästa stegen jag fick vara med om, i början av livets skeenden. Buggandet, valsen, schottis, hambo, och som jag brukade säga "de tre stegen".
 För dem var det givet att jag skulle vara med, och med öppna armar gav de mig både glädjen skratten och känslan av samhörighet.  Affe, Gullan, Kurt, Elvy, Jonny, min syster, Nisse så klart, och Leif kom några år efter, han var yngst och han blev den största av dem alla tror jag, för på dansgolven dansade han som John Travolta. Det syntes så väl att det fanns i generna och kom från sina bröder.  De var och är säkert idag  ALLA ”dansanta” karlar i detta gäng, med taktkänslan inplanterat i deras vener.
Tack säger jag bara, och om jag inte har sagt det förut, så vill jag säga det nu.
Er generositet att vilja lära ut danssteg efter danssteg till en då så liten tjej som jag var, sådde ett frö för taktkänslan i mitt inre, och att glädjande minnen sitter kvar i min ryggrad när jag hör dansbandsmusiken i min radioapparat. Även för er enkelhet och det att ni visade mig hur viktigt det var att ta hand om sina vänner. Tack ännu en gång.
Ja det var då, och åren har gått och den här låten vill jag ge som hyllning till er alla i ” Barselegänget”. Mor och Far Isaks döttrar och söner. Ni i det gänget var som syskon i dansarsvängen. Här kommer CHATTANOOGA COO CHOO med Thorleifs orkester. 
Men jag undrar, kallar ni mig fortfarande för ”Lillan”
<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/ovAJCUe7YEs" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Kramen till er alla
2 kommentarer

Ett par nya skor

 

Nya skor var ute och promenerade i dag, det var ett par kängor. De kanske hade kommit hit till Sorsele per postorder inte vet jag, men de hade vindruvor i en kasse inhandlad på ICA.
Vår hund Adam (synes inte på bild) fick sig en smakbit förstås men gillade inte vindruvan så klart, han gjorde en grimas när han tog tuggan på druvan, och en av kängorna sa.
-          Det där liknar ju mig när jag blir bjuden på ”survin´e”
De förtäljde att de var på väg hem, och de hade gått hela vägen runt holmen. Jag undrar vad de gör nu? kanske de står i hallen och väntar och längtar till nästa gång de får gå ut.
 
Annevi
4 kommentarer

För trångt i rutan

 

 
Nu är det tävling i skidåkning igen, och nu får jag binda fast den stora TV:n  i vardagsrummet, för gubben tänker bära ned den till personalrummet.
Han ska jobba där i dag på kontoret!
-          Ja mås´t ha tv:n!
-          -Varför det? Fråga jag.
-          Skidåkar´a  rymm´s  in´t  in´i  femtontummar´n ja har där ne, sa han.  Dem få ju tränges i ruta å hä ä int bra, Svensk´a kunn ju tjör´v  ihop skida precis ve mållinj´a.
 
2 kommentarer

Jag har en tro!

 Det dröjer väl inte så länge förrän statsministern Fredrik Reinfeldt har språkröret Maria Westerstrand på sin sida, i det mesta. Omvälvande saker verkar ske inom politikens maktenhet.

Det tror jag det!

Jag vill inte överdriva men jag tycker de liknar varandra, personligheter som dras till samma fäste som vi brukar säga "giftastycke". Nä… men nu tror jad jag svamlar…. Han har ju inget hår alls, hon har ju åtminstone till axlarna.

 

6 kommentarer