Utarmar landsbygdernas naturtillgångar.

 

 

Ursäkta jag går här med pyjamas dräkten fortfarande, fast dagens timmar har visat sin närvaro över fjällsluttningen. Ni förstår jag nyligen gjort upp en värmande brasa och hämtat vatten från den klara källan. Det är så ljuvligt kallt och gott, släcker törsten när strupen blir allt för torr. Har också hittat trasiga glödlampor efter stigen, som jag har tagit vara på. Folk kastar fortfarande saker i skogen Ja..Ja.. 

Ännu har jag inte fått svar på mitt brev som jag puffade ut från elden härom kvällen. Ni kanske vill höra röksignalernas innehåll, jag kan översätta.

S.O.S

I Sveriges avlånga land förvandlas vårt inland till urholkad mark. I Kirunas skogar tar STATEN malm var på den underjordiska myllan försvagas till fallgropar. Dess tunna skikt på ytan sägs kunna rasa. Varningstrianglar överallt i statskärnan. Kiruna kommun prioriterar läget som en stark ETTA, det är vad jag har läst i tidningarna. Sjukvårdsindragningar både stora som små och som får vårt folk att bli otrygga på våra landsbygds gårdar. I Skellefteå S.O. S larmtjänst den förpassas till historiska museets dammiga vråar. VÅR TRYGGA OCH HJÄLPANDE HAND I NÖDENS SKUGGA!

Smygande indragningar utan några förvarningar eller informationer, händer nu ständigt och jämt i våra dagar, bara för att staten och landstingen gillar att bli behagad.

Skevande löften om bättre välfärd i bygderna gömmer girigheterna. Girighet som gröper ur existensernas och jordmånens näringar, som vi en gång ärvde av förfäderna. Tryggheten och den livsbejakande naturen.

Att tömma naturtillgångarna går ann, men intresset för folkets levnadstandard och uppbyggnad här i vårt inland går ej, där lämnas vi åt vårt öde. Men vi är ett segt folk och tiderna har förändrats, och med all den strävan och svårigheter för vår överlevnad som vi här uppe har fått utstå, så har vår glödheta näve formats och mognat.

Så låt Lapplands tysthet nu börja tala! Tala för våra ungdomar som vill stanna och frodas och blomstra i de lappländska vidderna. Låt oss gemensamt från Nord Syd Öst och Väst låta budkaveln med det milslånga tyget fladdra upp genom rökdimmans luftburna gömma, för glömmer vi vår existens och följer de politiska löftena överges inlandet Lappland.

Låt vår nödsignal vandra över fjäll och dalar och tala med moln av ringar, länkar som vi gör tillsammans och som ej blir brutna. Är inte vi alla delaktiga i förändringens vindar och uppgiften att försvara välfärden på landsbygderna. Skall ändock inte rättvisans system gå före existensen av girighetens fingrar. Låt vår framtida generation se sina egna sådda frön växa, och där de själva får skörda sina egna naturtillgångar.

Nu blev mina hinkar tunga! Hundarna och katten Ella är också törstiga, och jag behöver också lite mat tänkte värma upp köttsoppan. Ha det så bra och den största röksignalen sände jag till er med önskan att ni för signalerna vidare.  

Äh.. jäklar att jag inte tog med mig mina vinterkläder , det börjar väl snart att snöa..

@aja

 

 

 

2 kommentarer

  1. Annevi Linder

    Svar till yvonne jonsson (2012-09-27 19:47)
    Hej Yvonne!
    Det beror på vad du menar med ”orkar”. Jag kan orka mer i vissa saker, men jag kan också inte ”orka” någonting alls i något annat. Tack för din fina kommentar. Och om du är den Yvonne som jag tror så vill jag säga kramar till dig det var länge sen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.