kaberglund

Lärare som inte är lärare

Av , , Bli först att kommentera 3

Alla ni som har pluggat på universitet någon gång vet att lärarna där egentligen inte är några lärare. Jag vet inte vaför man fortfarande kallar det för lärare, och den tekniska termen är väl egentligen föreläsare, för ingen av de "lärare" som jag har haft hittills på universitet har haft någon som helst pedagogisk utbildning. Och om de har haft det så har det i alla fall inte märkts.

Det är professorer och doktorander som håller i de flesta lektionerna/föreläsningarna, och visst, en del av dem kan väldigt mycket om det som de pratar om (medan några verkar har huvudet fyllt med sågspån) men ingen av dem vet hur man lär ut. Visst, några är roliga och intressanta att lyssna på, men de utgår alla från samma princip. Nämligen att deras ämne är det intressantaste som finns i hela världen och allt som de pratar om är ju självklartheter, tycker de i alla fall, men alla vi andra kanske inte är lika intresserade eller lika insatta i koloniseringen av lappmarken.

En del föreläsare är så insnöade på sina ämnen att de kan stå och prata i flera timmar utan att bry sig om ifall det är någon som lyssnar eller inte, som åhörare känns det som om det inte hade spelat någon roll ifall man varit där eller inte, föreläsaren hade ändå stått där och pratat. Eftersom föreläsningarna äger rum för oss som ska höra på och vi som ska lära oss saker så borde det ju vara en viktig sak att få oss att lyssna och bli intresserade. Istället verkar många föreläsare hålla sina föreläsningar för sin egen skull.

Så hur kommer det sig att det är på universitetet, som är den svåraste delen av ens utbildningstid, som de sämsta lärarna finns? Nog för att jag har haft dåliga lärare på grundskolan och gymnasiet också, men de har i alla fall brytt sig om sina elever. På universitet får man inte denna omtanke från de som utbildar en, istället är det många föreläsare som bara föreläser för att de måste. Doktorander som inte kan komma vidare i sin forskning om de inte håller föreläsningar i sina ämnen, professorer som föreläser av gammal vana och för att få lite extra betalt. Lärarna på grundskolan och gymnasiet har i alla fall valt att undervisa för att de tycker att det är givande eller intressant, men så är det inte på universitet. Men jag tycker att det borde vara så. Jag tycker att "lärarna" på universitet borde ha gått åtminstone en kort pedagogisk utbildning och att de borde bry sig om vilka resultat deras studenter får på tentorna.

Du skall icke ladda ner!

Av , , 1 kommentar 1

Mediebranschen vill lägga till ett nytt budord i Bibeln, nämligen “Du skall icke ladda ner utan lov”. Mediebranschen har inte lagt fram förslaget till påven ännu, men de har fått med sig Frankrike, USA och delar av EU. Allt bara för att några få personer ska få tjäna lite pengar. Så vi begränsar alltså internet bara för att mediebolagen ska få mer pengar, borde vi inte då förbjuda personbilar så att bussbolagen kan tjäna lite mer pengar? Personligen tycker jag att det finns större anledning till det. Visst, att ladda ner upphovsskyddat material utan lov är olagligt, men det är åtminstone inte farligt för miljön eller hälsan. Att köra runt med en personbil är både dåligt för miljön, dåligt för hälsan och farligt för allmänheten. Borde vi inte förbjuda bilar i så fall? Fast om vi förbjuder bilar så kommer ju bensinbolagen att gå under, och så kan vi ju inte ha det.

 

Media borde fatta att Internet är framtiden för deras bransch. Miljön för deras marknad har förändrats, och precis som i naturen gäller det att anpassa sig eller dö ut. Men tydligen har mediebranschen inte läst så mycket av Darwins evolutionsteori, snarare så tyr sig mediebranschen till någon gammal lagbok om Upphovsrätten som skrevs innan datorerna var uppfunna, lite som att katolikerna tyr sig till Bibeln som skrevs för 2000 år sedan innan människan ens visste vad ordet moral betydde. Jag tycker att mediebranschen borde titta på vad som hände med kyrkan och försöka att inte upprepa deras misstag.

Kyrkan försökte stoppa utvecklingen, försökte kväva vetenskapen i dess vagga, men misslyckades. Det enda som skedde var att kyrkan i slutändan tappade förtroendet och därmed folk som trodde på dem. Kyrkan har gått från att vara en världsmakt till att vara de som ser till så att vi har någonstans att begrava våra döda på. Nu försöker media begrava Internet och framtiden, och de kommer inte att lyckas bättre än kyrkan. Folk kommer alltid att ta sig runt de nya lagarna och Internet kommer att utvecklas vidare. Utvecklingen går inte att stoppa. Så mediebranschen kan antingen acceptera det och försöka anpassa sig, eller så kan de vägra och sakta men säkert dö ut. För det kommer alltid att finnas artister och konstnärer som är villiga att skapa sina verk gratis, bara för att de tycker att det är roligt.

Så ett tips till hela mediebranschen. Lägg mindre energi på att försöka förhindra det oundvikliga och mer tid på att försöka anpassa er till framtiden.

kaberglund.spaces.live.com

Jakten på den försvunna solen Del 1

Av , , Bli först att kommentera 1

 Journal

 
Jag skriver ner allt som hänt under de senaste dagarna så att jag inte ska glömma bort det, och hoppas att andra läser mina ord och inser att det är någonting väldigt fel med världen. Ni kanske inte minns det, men det finns någonting som kallas för solen. Kommer ni inte ihåg? Oroa er inte för mycket, ni är inte de enda. Jag fruktar att jag snart kommer att glömma bort solen jag också, det är därför som jag skriver denna journal. Jag hoppas att mina ord kan väcka några minnen till liv…


Dag 1
 
Vaknade upp i morse och drog upp rullgardinerna. Det var mörkt ute. Först undrade jag ifall jag klivit upp alldeles för tidigt, men sedan insåg jag att det var november och mulet. Dessutom regnade det. "Nåväl", tänkte jag. "Det är ju ändå höst. Regn är bara att vänta sig." Åkte iväg till skolan och såg inte en glimt av solen på hela dagen.
 
Dag 2
 
Fortfarande mörk och fortfarande regn. Lika mörkt på morgonen när man åker iväg som när man åker hem på eftermiddagen. Börjar undra ifall solen verkligen är kvar bakom molnen. Men fortfarande är jag inte särskilt orolig, less visserligen, men inte orolig. November är ju mörk och regnig. Det är bara så det är den här tiden på året. Åtminstone här i Sverige.
 
Dag 3
 
Regnet fortsätter och mörkret tycks bara bli mörkare och mörkare. Ingen har sett den minsta skymt av solen på 3 dagars tid och misstankarna om att solen har försvunnit börjar viskas på gatorna. Jag tog mig till flygplatsen och frågade passagerarna från det nyanlända planet från Arlanda ifall de sett solen då de flugit ovanför molnen, men passagerarna verkade inte veta vad jag pratade om. Det var nästan som om de inte visste vad solen var för någonting. Jag börjar nu bli orolig på riktigt. Vad har hänt med solen? Har den verkligen försvunnit? Det måste finnas ett sätt att ta reda på hur det ligger till.
 
Dag 4
 
Till min fasa fortsatte mörkret att ligga tätt över staden, och regnet gör mörkret ännu ogästvänligare. Det står nu klart för mig att solen har försvunnit, och inte bara från himlen utan även från folks minnen. Jag går runt på staden och undrar varför folk inte har panik eftersom solen är borta, men alla jag pratar med har inte längre någon aning om vad solen är. Jag försöker förklara att solen är det som ger ljus och värme till värden, ett stort lysande klot på himlen, men de bara stirrar på mig som om jag vore dum i huvudet. "Det är alltid mörkt och regn här", säger de. Jag börjar bli riktigt rädd. Vad är det som händer med världen? 
 
Dag 5
 
Det är nu officiellt. Solen har försvunnit. Jag har sökt överallt. Jag hörde rykten om att det skulle finnas sol i Spanien, men det gick inte att ta sig dit eftersom piloterna inte kunde flyga i totalt mörker. Solen har till och med försvunnit från Hemköps logga. Personalen hävdade att de aldrig haft någon sol på sin logga, utan att det alltid bara varit text. Jag sökte desperat efter solarium, de måste ju ha sol, men mitt sökande för förgäves. Alla spår efter några solarium hade försvunnit. Jag sökte vidare, men hittade ingenting. Solen var borta på alla väderkartor, försvunnen från alla tändsticksaskar, till och med saknad i musiken. Ja, det finns inte längre någon låt som heter "Sommar och sol", numera heter den "Sommar och regn". Det är hemskt. Och ingen reagerar över det! Dessutom har jag märkt att jag själv börjar glömma bort hur solen egentligen kändes. Var det verkligen varmt och ljust? 
 
Fortsättning följer…
 

Facebook vs Windows Live

Av , , Bli först att kommentera 1

Det tog en ganska bra stund från det att jag först hörde talas om Facebook till dess att jag verkligen skaffade mig en användare på sidan. Man blev ju mer eller mindre tvungen. Alla andra har ju en profil där, och vill man vara uppdaterad så är det tydligen på Facebook man ska hänga. Men ärligt talat så har jag inte gjort särskilt mycket med min Facebook. Orkar aldrig gå in och uppdatera min status, det är väl ändå ingen som är intresserad av att jag sitter och pluggar eller ser på TV? Så min användare på Facebook var ganska död och är det fortfarande, för jag upptäckte nämligen för några dagar sedan att man faktiskt kan använda Windows Live på princip samma sätt som Facebook.

 
Har haft ett hotmail-konto sedan Internets begynnelse och använder fortfarande det kontot för att hantera min mail, vilket betyder att jag ändå är inne på hotmail minst en gång varje dag. Så plötsligt upptäckte jag att man kan använda kontot på Windows Live (som är där hotmail finns) till en massa annat. Så plötsligt började jag använda Windows Live till att göra sådant som andra använder Facebook till. Varför ska man ha allting på olika ställen, trots allt, när man kan ha allt på ett och samma ställe? 
 
På Windows Live finns min mail, där finns min kalender, där finns min blogg och mina kontakter med adresser och allt. Där kan jag lägga upp filer och foton som jag vill dela med andra. Visst, Windows Live har inte en massa "roliga" spel som Facebook har, men vem använder seriöst Maffia Wars eller Farmville? Inte jag, i alla fall. Facebook har visserligen bättre uppdatering om vad som hänt i ens närhet och det är enklare att uppdatera sin status, men Facebook har inte mail, inte någon kalender, ingen blogg. Man kan ladda upp foton men inte filer. 
 
Så jag kommer fortsätta att använda Windows Live istället för Facebook, tyvärr är jag rätt ensam på Windows Live just nu. Visst, många har MSN och ett hotmail-konto, men det är få som faktiskt använder resten av funktionerna på Windows Live. Så alla ni som känner att ni inte orkar gå in på Facebook men samtidigt alltid kollar mailen varje dag, byt till Windows Live!
 
Här är förresten länken till mitt Space: 
 
http://www.kaberglund.spaces.live.com

Programmering är ett djävla påhitt!

Av , , Bli först att kommentera 3

Programmering är som… ja, det är lite som att skriva en bok men bara få använda substantiv. Programmering är som att lära sig ett helt nytt språk med en lärare som börjar pipa och skriva ut varningsmeddelanden så fort man råkar sätta ett komma på fel plats. Det är som att lägga ett pussel med förbundna ögon, man har ingen aning om hur bitarna ser ut eller hur de ska sitta ihop. Programmering är alltså jobbigt, med andra ord. Väldigt jobbigt.

 
Har hållit på med en kurs i programmering i en månad nu, kanske lite mer. Har lärt mig förvånansvärt mycket faktiskt, med tanke på att jag inte kunde ett smack om programmering innan kursen. Men jag tror att de som planerade kursen glömde bort att vi var nybörjare, för på en månad ska vi inte bara lära oss ett programmeringsspråk, utan två. Lärarna kanske tycker att det är lätt att växla mellan språken, de har ju trots allt "så väldigt mycket gemensamt". Ha, C och Mathlab har ungefär lika mycket gemensamt som svenska och danska. Det går bra att tyda när det är skrivet på papper, men när man ska försöka förstå någonting av skiten så hajar man noll.
 
Jag har dock under denna månad av eländig programmering kommit fram till en sak. Datorer är oerhört komplexa. Riktigt hur hårdvaran fungerar och hur den lagrar alla ettor och nollor och lyckas tyda dem på rätt sätt har jag fortfarande inte förstått, men jag har fattat att det krävs oerhört mycket arbete för att få ett program att fungera. Bakom program som Word, Excel och Photoshop måste det ligga massvis med jobb. Jag börjar nästan kunna förstå varför de tar så hutlöst höga priser för programmen. Folk förstår nog inte riktigt hur mycket slit som krävs för att få fram ett bra program som fungerar felfritt. Jag har bara försökt göra ett program som konverterar Celsius till Farenheit, och till och med det enkla programmet var ett elände att få ihop. Bara tanken på att skriva koden till ett program som Photoshop ger mig huvudvärk.
 
ps. Kolla in min space på http://kaberglund.spaces.live.com ds.

En författares mardröm…

Av , , Bli först att kommentera 2

Har just läst ut den senaste boken av Robert Jordan, den tolfte delen i serien The Wheel Of Time, nämligen The Gathering Storm. Har drabbats av den där tomma känslan man får när man gjort någonting klart som man har längtat efter att få göra väldigt, väldigt länge. Samma känsla som man får, eller som åtminstone jag får, när en väldigt bra tv-serie plötsligt tar slut, eller som jag drabbas av dagen efter julafton, då längtan och förväntningarna som man haft under hela december plötsligt är över. Inte för att boken var dålig, den var hur bra som helst, helt klart väntan, men nu är den plötsligt slut. Och vad ska man göra då? Vänta på nästa bok…

Hur som helst så kan jag inte sluta tänka på bokens författare, Robert Jordan. Trots att boken kom ut nu i oktober så avled Robert Jordan faktiskt i september förra året. Boken har skrivits av en spökförfattare med hjälp av Jordans anteckningar. Robert Jordan påbörjade The Wheel of Time för snart tjugo år sedan, hans första bok i serien kom ut 1991. Det var odiskutabelt hans största verk, och i min mening ett av de största litterära verk som skrivits. Och det faktum att Robert Jordan inte fick chansen att avsluta sitt verk… Det gör mig ledsen.

Tänk er att ni har jobbat på ett projekt i tjugo år, att hela världen har följt ert arbete och njutit av det. Tänk er att ni efter tjugo år äntligen börjar nå slutet med projektet. Slutet är efterlängtat men samtidigt skrämmande, eftersom det faktiskt kommer att vara över när projektet väl är klart. Tänk er sedan att ni, just som ni påbörjar den sista delen av ert projekt, den sista och viktigaste delen, den som hela världen har väntat på i två decennier, får beskedet om att ni är döende. Ni har cancer. Läkarna vet inte hur länge ni har kvar, men det är inte länge. Inte nog länge för att avsluta projektet.

Åtminstone jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas, och jag tror att det är få som kan. Jag är själv något av en författare, och jag har ett ganska stort projekt på gång som jag inte ens har kommit halvvägs med än. Vad skulle jag ta mig till ifall jag inte fick avsluta det projektet? Jag vill helst inte tänka på det. Det vill ingen. 

Jag är säker på att Roberts Jordans verk kommer att sluta på ett sätt som skulle ha gjort Robert Jordan stolt, men det är ändå tragiskt att Robert Jordan själv inte kommer att få veta hur hans projekt slutade. Han kommer aldrig att få veta hur mycket hans verk, likt Disneys eller Tolkiens, påverkade världen. Det verkar vara förbannelsen över alla stora män och kvinnor, att de ska dö innan de får en chans att se riktigt hur storslagna deras påverkan på världen verkligen var. Men kanske är det också det som gör dem storslagna. Det verkar som om ingen kan bli lika stor i livet som i döden, och jag undrar om det är en bra sak eller en dålig…

 

Snökaos i Umeå!

Av , , Bli först att kommentera 3

Undre natten mot måndag föll det en halv millimeter snö över Umeå stad, och givetvis drabbades allmänheten av panik. Vad var detta vita som föll från himlen? Vad skulle de ta sig till? Flygplatsen stängdes av och allmänheten varnades för att gå ut till dess att myndigheterna utrett vad detta vita och kalla var för någonting. Till sist var det någon smart person som kom ihåg att de hade sett något liknande för ungefär ett halvår sedan, och efter mycket arbete kunde forskarna dra slutsatsen att vinterns första snö hade kommit.

Så skulle det kunna låta efter nattens snöfall, kanske inte i Umeå men i södra delar av Sverige.Snart kommer det väl stora rubriker i Aftonbladet och Expressen om hur snön lamslår Stockholm och Göteborg. Ska man tro på tidningarna verkar det som om människorna som bor söder om Dalälven glömmer bort varje år att det faktiskt kommer snö på vintern. Vi lever trots allt i Norden. Stockholmarna kanske tycker att de bor i södern, men det är bara jämfört med oss uppe i Norrland. Tittar man på en karta ser man att Stockholm fortfarande ligger på samma breddgrader som Alaska och Grönlands sydspets. Så hur kan man tro att man ska komma undan snö på vintern?

Uppe i Norrland är vi beredda på att snön kan komma vilken dag som helst, och vi är inte glada över det. Snö betyder halt väglag, det betyder täckbyxor och vinterjackor, det betyder snöskottning och bitter kyla. Det enda positiva med snön (om man inte är ett barn som faktiskt kan leka i den) är väl att det blir lite ljusare. Under min uppväxt har jag alltid älskat snön och alltid varit glad när den kommit, men nu känns det bara jobbigt. Visst, jag vill ha det vitt till julen, men samtidigt så skulle jag vilja ha asfalt att cykla på. Tänk om man kunde ha uppvärmda gator? Då skulle vintern inte vara lika outhärdlig.

Spotify-influensan skördar fler offer!

Av , , Bli först att kommentera 2

Den välkända Spotify-influensan fortsätter att sprida sig och skörda fler offer. Det är främst ungdomar i åldern 14-28 som drabbas. Hittills beräknar man att cirka 80% av alla ungdomar med tillgång till Internet har insjuknat i den nya influensan. Och framtiden ser inte ljus ut. Artisterna och den svenska musikbranschen kämpar förgäves för att hitta ett vaccin, men har ännu inte funnit något. Tidigare vaccin som IPRED och FRA har visat sig verkningslösa mot den nya influensan. Myndigheterna står med andra ord hjälplösa medan allt fler ungdomar smittas. 

Misstänker du att dina barn drabbats? Tydliga symtom på sjukdomen är att musiken som dina barn lyssnar på är mer varierad än innan. Detta kan dock vara svårt att upptäcka, det lättaste symptomet är dock reklampauserna som uppträder efter några låtar. Men reklampauserna uppträder bara då och då och inte med någon regelbundenhet, så det klaraste tecknet på att ditt barn drabbats av Spotify-influensan är ett grönt märke på deras dataskärm. Om du upptäcker detta märke bör du genast vidta åtgärder.

"Om sjukdomen fortsätter att sprida sig kan det innebära slutet för den svenska musikindustrin", säger en expert. "Intäkterna från Spotify räcker inte för att täcka upp artisternas kostnader. Det här kan innebära slutet för svensk musik som vi känner till den." Experterna varnar också för att influensan kan börja sprida sig till utlandet och därmed drabba även utländska artister och musiker. "Dessutom", säger experten. "Finns risken för att viruset ska mutera. Om något år kanske det finns Moviefy som låter ungdomar streama filmer gratis. Någonting måste göras nu innan sjukdomen löper fullständigt amok."

Vad som ska göras är dock oklart. En del föreslår total nedsläckning av Internet, men många anser att det botemedlet skulle vara värre än sjukdomen. Att dra företaget bakom Spotify inför rätta är ett annat alternativ, men som vi alla vet är det svenska rättsystemet så långsamt att sjukdomen skulle hinna mutera innan någon åtgärd vidtogs, som i fallet med The Pirate Bay-cancern. När man väl upptäckte och tog bort den hade en ny svulst redan växt fram i utlandet. 

Det finns helt enkelt inget vi kan göra förutom att informera ungdomarna om den fara de befinner sig i. Säg åt era barn att akta sig för invites som deras kompisar mailar dem, annars kan de bli smittade av Spotify-influensan. Och medan vi väntar på att musikbranschen ska komma på ett botemedel kan vi bara be till Gud om att vi ska överleva denna smittohärd som är olik någon Sverige tidigare varit med om.

 

Mobiltelefoner + överkonsumtion = sant

Av , , 1 kommentar 3

Av någon anledning har vårt samhälle kommit in i en fas när det är naturligt att man köper en ny mobil varje år. Utvecklingen av mobiltelefoner går så snabbt att det är omöjligt att hänga med ens om man skulle försöka. Och det finns många som faktiskt försöker hänga med. Som köper nya mobiler trots att den de har bara är några månader gammal bara för få de allra nyaste funktionerna och den senaste designen. Detta fenomen kallas för överkonsumering, och det i allra högsta grad.

Min familj är nog bland de värsta. Alla familjemedlemmar, varav den yngste bara är tio år gammal, har en egen mobil. Och det är inte några gamla mobiler heller. Inom loppet av en sommar förnyade fem av sex medlemmar i sin familj sina mobiltelefoner, trots att deras gamla fortfarande funkade fint. Jag var den ende som inte skaffade en ny mobil eftersom jag inte förstod poängen med det när den mobil jag har fortfarande fungerar felfritt. Resultatet blev att vi hade fem stycken mobiltelefoner som vi plötsligt inte hade någon användning för.

Varför skulle de nödvändigt köpa nya mobiler? Jo, för att nytt är bättre, nytt är snyggare och nytt har fler funktioner. Men stämmer det verkligen? Att nya mobiler har fler funktioner stämmer visserligen, men är det verkligen bättre? Min mamma kunde knappt skicka mms med sin gamla mobil, och att hon nu har en mobil med GPS och internetåtkomst kommer inte att  betyda någonting eftersom hon bara använder mobilen för att ringa och skicka sms. 

Dessutom har min brorsas nya mobil gått sönder flera gånger sedan han fick den, han har i princip haft den inlämnad på lagning hela sommaren, för att till sist få en ny mobil som även den gick sönder. Min mobil däremot håller i vått och torrt, trots att den har några år på nacken.

Så kanske borde alla som känner på sig att de köper lite för många mobiler under lite för kort tid tänka efter på om de verkligen behöver en ny mobil, eller om de bara har hamnat i mobiltillverkarnas fälla. Och kom ihåg, om det finns en ny mobil idag så kommer det finnas en ännu nyare imorgon. Så varför inte vänta tills mobilen du har slutat fungera?

Beslutsångest

Av , , 1 kommentar 3

Alla har väl någon gång känt ångest inför att fatta ett beslut. Både stora och små beslut kan orsaka beslutsångest. Fast jag vill inte kalla det för ångest direkt, för vad är det egentligen som händer? Jo, man vet inte vilket beslut man ska ta. Det kan vara att välja mellan två goda ting (som till exempel vad man ska köpa för bakelse på konditoriet) eller mellan två dåliga saker. Sedan finns det sådana beslut som man helt enkelt inte kan ta eftersom man inte vet vilka beslut de andra ska ta. Det hände mig idag.

Jag kom cyklande som vanligt till universitetet idag, och så plötsligt kom det en cyklist som mötte mig. Problemet var att han cyklade på fel sida cykelbanan. När han fick syn på mig insåg han att han gjort fel. Här kommer problemet. Ska jag byta sida eller cykla kvar på samma sida? Det går ju inte att bestämma sig förrän jag vet hur den andra cyklisten ska reagera, om han byter sida så måste jag ju stanna kvar på den sida jag redan cyklar på och vice versa. Resultatet: Vi håller på att krocka eftersom ingen av oss vet åt vilket håll vi ska. 

Just den här typen av beslutsångest eller tvekan är oerhört vanligt och oerhört irriterande. När man går på stan till exempel