Bara något jag kom att tänka på medan jag jobbade idag, nämligen hur tiden kan variera hastighet beroende på vad man gör. Visst, en sekund är alltid varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium-133 (om ni nu fattade någonting alls av det där), men visst kan vissa sekunder gå fortare än andra?

Tiden går fort när man har roligt och långsamt när man väntar på någonting, det är åtminstone den allmäna uppfattningen om tiden. För vad är tid egentligen? Någonting som fysiken kan beskirva eller bara något som vi människor skapat för att skaffa oss en uppfattning och lite ordning på tillvaron? Jag tror på det senare. Jag menar, vad är tiden för en groda eller en fisk? De vet inte ens vad tid är och de skulle aldrig fundera på möjligheten att kunna resa genom den, som om tiden var ett medium man faktiskt kan åka genom.

Jag tror att tiden är vad vi upplever den att vara, visst, sekunderna kanske är konstanta men jag tror inte att tiden är det. Egentligen definieras väl tiden av att det sker nya händelser. Om hela universum frös fast, även ner på atomisk nivå, så skulle tiden uppenbarligen inte gå eftersom inget skulle förändras. Men vad skulle hända ifall ett ägg som man tappat plötsligt flög upp och blev helt igen? Skulle tiden gå baklänges då? Nej, det skulle nämligen bara vara en ny händelse (om än en väldigt osannolik sådan). Och även om tiden verkligen spolades tillbaka så skulle vi inte vara medvetna om det, eftersom vi också skulle spolas tillbaka. Man skulle alltså måsta stå utanför tiden för att uppfatta det, och var skulle man befinna sig då? På en plats där tiden stod still? I så fall skulle man vara oförmögen att göra något, och man skulle verkligen inte kunna uppfatta hur tiden gick på en annan plats.

Jag känner att det börjar bli väldigt djupt här och jag tror inte att ni hänger med riktigt i min tankegång (om ni överhuvudtaget orkat läsa så här långt) men kontentan av det hela är att vi borde skrota begreppet "tid" (åtminstone inom fysiken) och införa begreppet "en serie händelser". 

I övrigt kan jag bara konstatera att tiden är subjektiv och att alla individer har olika uppfattning om den vid olika tillfällen. En person som ligger i koma kan vara omedveten om att det går flera år, och när personen vaknar upp känns det som om den nyss tappat medvetandet. Någon som däremot sitter i en folktom butik och väntar på att få stänga och gå hem räknar sekunderna och tycker att sekundvisare rör sig alldeles för långsamt. 

Så sammanfattningsvis, antingen är tiden ett mänskligt begrepp subjektivt till betraktaren, eller så ligger mitt jobb i någon slags svaka i tidsrymden där sekunderna går långsammare än i resten av världen,

Jo, så är det. Redan nu känner jag ångesten inför att det snart är höst. Sorgligt, jag vet. Kanske känner jag det extra mycket eftersom jag ska jobba princip hela augusti. Kanske har det dåliga vädret också något med det att göra (fast just idag är det väldigt soligt och varmt, vilket är självklart eftersom jag jobbar).

Egentligen borde man inte tänka på hösten, utan njut av sommaren medan den är istället. Och visst, det gör man också, men samtidigt känner man hur det sakta men säkert blir kallare och mörkare. När de första gula löven dyker upp på björkarna vill man bara blunda och låtsas som om man ingenting sett. Hela tiden påminns man om att sommaren är väldigt kort.

Jag tror inte att jag är ensam om att tycka illa om hösten. Finns det någon värre årstid? Inte är det nog med att det blir mörk och kallt, alla växter dör och löven faller av från träden, man ska också börja leva sitt vanliga liv igen, med jobb och skola. Med tråkiga rutiner som går om och om igen varje dag. Hösten är extra jobbig eftersom man vet att sommaren just har varit och det är väldigt, väldigt lång tid kvar till dess att sommaren kommer tillbaka.

Jag har en vecka ledigt i augusti innan jag ska börja plugga igen, och förmodligen kommer det vara den kallaste och regnigaste veckan som någonsin uppmätts i augusti (med min vanliga otur, alltså). Fram till dess ska jag försöka undvika att se hösttecken överallt. Jag ska sluta läsa VK eftersom de där har en sommardeckare som börjar lida mot sitt slut, jag ska inte kolla i TV-tablåerna eftersom jag då kommer se att Allsång på Skansen har försvunnit från tisdagskvällarna och att sommarlovsmorgon snart är inne på sista avsnittet.

Tyvärr så bor jag i Björkarnas stad, och att undvika att se alla gula löv kommer att bli väldigt svårt. Men kanske, om vi har riktigt tur, så kommer sommaren hålla i sig åtminstone hela augusti ut.

Typ tredje dagen som jag använder vk.se för att skriva min blogg och redan har sidan gett mig en massa problem. Började skriva på ett inlägg igår som jag inte orkade skriva klar. "Men", tänkte jag. "Jag kan ju spara den som Utkast och skriva klart den imorgon." Och det var ju inga problem. Jag sparade inlägget som utkast och sedan fanns den snyggt och fint tillsammans med de publicerade inläggen.

Så idag tänkte jag skriva klart inlägget. Jag letar fram platsen där jag sparade den (som förresten heter redigera) men konstigt nog finns det inget alternativ som heter Skriv vidare eller Redigera. Nej, inlägget finns där, men det enda jag kan göra med det är att radera det, vilket jag ju inte vill. Jag kan inte ens läsa det. Oerhört irriterande.

Har förresten inte fått så många fler läsare, kan ju visserligen bero på att jag inte har skrivit några inlägg än, men… Jag hoppas att det inte var ett dumt beslut av mig att flytta bloggen till VK, och om någon från VK läser det här hoppas jag att de kan fixa till det hela. Jag menar, visst borde man kunna redigera sina Utkast? Vad är det annars för mening att ha möjlighet att spara Utkast?

Men kanske är det bara jag som inte har kommit på hur man gör än. Nåväl, ni lär väl upptäcka om det kommer ett till inlägg snart. I så fall har jag lyckats. Annars får jag väl hitta på något nytt att skriva om.

Efter ett alldeles för kort sommaruppehåll ska jag nu ta och försöka börja blogga igen. Har fortfarande inte så mycket idéer att skriva om, så det kan hända att det blir lite torftigt om inlägg nu i början. Blir bättre sedan när vardagslivet kommer igång igen, hoppas jag åtminstone. Jag hoppas att alla mina trogna läsare (som inte är så många och förmodligen ännu färre nu sedan uppehållet) hittar hit från blogg.se och har överseende med att även författare behöver semster ibland från att skriva.

Så varför har jag då bytt från blogg.se till vk:s blogg? Jo, jag hoppas helt enkelt att fler ska läsa min blogg. Inget illa ment mot mina trogna läsare, men ni är alldeles för få, och det skulle vara roligt om det var lite fler som läste det man skrev. Då skule man nog bli mer motiverad att skriva, och förmodligen skulle det bli bättre inlägg också, så det tjänar alla på. Jag hoppas på att det är fler som upptäcker min blogg via vk.se, men det vet man ju inte förrän man har testat.

Fast samtidig vet jag inte om det verkligen skulle vara så kul om man hade 100 000 besökare varje dag. Jag menar, vill man verkligen att så många ska läsa det man skriver? Som det är nu vet jag att det bara är folk jag känner som läser bloggen, men vad ska jag skriva om när jag har 100 000 läsare? Då måste man plötsligt ta hänsyn till en massa fler människor, man måste akta sig så att man inte råkar hänga ut någon eller skriva något illa om någon (inte för att jag brukar göra det i vanliga fall ändå, men…).

Men visste skulle det vara kul ifall en del saker man skriver lästes av lite fler, kanske till och med av de som har makt att göra något åt saken. Har skrivit en hel massa inlägg om flygplatser och flygbolag där jag framfört åsikter som jag tror att fler än bara jag har. Har också skrivit ett inlägg om biografer som jag tycker att alla som jobbar åt SF borde läsa och kanske sedan se över sin verksamhet lite grann. 

Så jag håller tummarna och hoppas på att fler ska läsa min blogg nu när den ligger här. Notera att jag har döpt om adressen till blogg.vk.se/antonberglund istället för kaberglund, som förra adressen var, bara för att komma lite längre upp i den alfabetiska ordningen.