Det märks att höstterminen har börjat. Från att ha varit frisk hela sommaren är hela familjen nu plötsligt sjuk, och min familj verkar inte vara den enda. Jag satt och gjorde ett prov i matte i fredags. Det var ingen som pratade. Alla var koncentrerade på provet. Jag märkte det inte först, men någon gång under provet insåg jag att det inte gick mer än två sekunder mellan att någon snörvlade eller hostade. Det var som en orkester av snytningar, hostninga och andra obehagliga ljud. Jag gjorde klart provet så fort jag kunde och stack därifrån.

Bakterierna och virusen måste älska hösten då alla människor återgår till vardagslivet och alla elever trängs i sina klassrum igen, småbarnen trängs på dagis och de vuxna trängs på jobbet. Rena paradiset för en illasinnad bakterie. Särskilt den här första veckan efter sommarlovet när man helst inte stannar hemma från skolan och jobben eftersom man redan haft semester i flera veckor. Bakterierna kan välja och vraka bland oss lättsmittade människor.

Det finns massa förslag på hur man ska försöka förhindra smittspridningen av bakterier och virus, särskilt nu i ljuset av svininfluensan. Barnen på dagis ska sprita sina händer varannan kvart osv. Men jag tror inte att man ska göra arbetsplatser, dagis och skolor allt för hygieniska. Trots allt så är det bara bra ifall man blir sjuk då och då så att immunförsvaret hålls i trimm. Om man skulle leva isolerad från alla sjukdomar skulle man förmodligen dö då man någon dag råkade komma i kontakt med en vanlig förkylning.

Så, precis som med allt annat här i värlen, skall man ha lagomt med hygien. För dålig hygien gör att man blir sjuk, men för bra hygien gör att man får ett dåligt immunförsvar och när man väl råkar bli sjuk så blir man allvarligt sjuk.

Lagomt är bäst, alltid!

 Nu blev det två "jag hatar…" inlägg efter varandra, men jag är på så pass dåligt humör ikväll att jag måste få skriva av mig. Så nu kommer äntligen något som jag väntat på att skriva rätt länge. Skrev nog något liknande på min gamla blogg, men här kommer den igen, mitt hatbrev om alkohol.

Finns det någon dryck i världen som är förstört vårt samhälle så mycket som alkohol? Svaret är enkelt: NEJ! Visst, kaffekonsumtionen i Västvärlden gör att kaffeodlare i Colombia lever i misär eftersom kaffebolagen är så snåla, men alkohol… Alkohol är som pengar. Roten till allt ont. 

Bara en sån sak som krig. Jag pratar krig för några hundra år sedan, innan allting blev så modernt. Tror ni att vikingarna gav sig in i slakten utan att vara påverkade? Tror ni att de ädla riddarna riskerade sina liv utan att först ha druckit sig redit fulla? Nej, det tror jag inte. Historiens modiga krigare skulle aldrig varit så modiga om de inte varit påverkade. Så därför ska jag dra en brutal slutsats, hade vi inte haft alkohol (och andra droger) så skulle vi inte ha haft lika många krig. 

Alkohol är orsaken till de flesta trafikolyckor, det är roten till många misshandelsfall och andra våldsbrott, både i hemmet och på gatorna. Det är anledningen till att många barn växer upp med alkoholiserade föräldrar som inte har någon aning om hur man uppfostrar ett barn eftersom de knappt kan stå på båda benen utan att spy. Alkohol är roten till de flesta dumheter här i världen, som till exempel omotiverad skadegörelse, nerskräpning, cykelstölder, våldtäkter mm. 

Folk dör av alkoholförgiftning och sjukhusen fylls upp med folk som är alldeles för berusade för sitt eget bästa, och med sådana som kommit i kontakt med någon riktigt full person och råkat illa ut. Skattepengar går åt till att vårda alkoholens offer, till att städa upp efter alkoholisternas nerskräpning, till att betala poliserna som ser till så att alla fulla människor på stan inte slår ihjäl varandra, och till en massa andra grejer också.

Finns det något positivt alls med alkohol? Mitt svar är: NEJ! Alkohol är en gift som (enligt min psykologilärare) har den enda effekten på kroppen att man blir trött. Alkohol är alltså ett sömnmedel, känslan av att bli full är bara en placeboeffekt (allt enligt min psykologilärare, jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det). Detta innebär att man inte kan bli full ifall man inte vill bli full, oavsett hur mycket man dricker. Det enda som händer är att man blir trött och yr och får leverskador. 

Så alla ni som undrar varför jag inte dricker, läs det här inlägget. Jag kan skriva mer negativa saker om alkohol ifall det behövs. Det finns en hel värld som alkoholen har förstört, så det är bara att skriva på.

Vem kom på idén med nollning överhuvudtaget? Det måste varit någon som tyckte att det inte räckte med att börja en ny utbildning, man måste jävlas på fritiden också. Det är väl nog tungt att börja med något helt nytt utan att man måste hålla på att göra en massa förnedrande saker tillsammans med människor som man aldrig träffat förr? Men man gör det ju för att skap gemenskap och lära känna varandra. Pyttsan! Det måste finnas tusentals bättre sätt att lära känna varandra på än att springa runt på stan och göra en massa förnedrande uppdrag för att tjäna poäng (som inte ger någonting alls utom kanske lite beröm). 

När man börjar en utbildning på universitetet förväntar man sig att man äntligen ska få gå en utbildning för vuxna, med mogna personer som kan umgås utan att supa sig redlösa. Men där har man tydligen fel, och då var den nollning jag är med på ändå en av de lugnare. Hur länge ska man behöva vänta innan folk kan umgås som vuxna? Ska man måsta vara över trettio innan det händer? 

Det var seriöst lugnare när man började gymnasiet. Då var det kanske två dagar som man höll på och lekte några lekar och åkte på någon utflykt med nya klassen, men sedan fick man faktiskt ha lektioner och få chansen att lära känna varandra på riktigt (och utan att man är alkoholpåverkad). Men på universitetet är det tre veckor konstant tjafsande och man ska springa runt med löjliga skyltar och göra honör när de högre årskurserna kommer förbi i korridoren. Vad är det för jävla trams? Jag blir så otroligt less och irriterad så jag vet inte var jag ska ta vägen.

Ovanpå allt det här tjafset och alla nya personer som man tvingas umgås med konstant så ska man försöka fatta hur universitetsstudierna ser ut. Vilket inte är så svårt egentligen, man får en lista på böcker som man ska läsa och sedan är det klart. Lärarna är nämligen inte utbildade och därmed helt värdelösa. Fattar inte vad vi har universiteten till överhuvudtaget ibland. Kan man inte bara skriva i sitt CV att man har läst den här och den här boken och därför är jag en kvalificerad civilingenjör? 

Visst, de säger att nollningen är frivillig. Men om man inte är med då hamnar man plötsligt utanför resten av klassen och alla kommer att tycka att man är en kuf. Så hur frivilligt är det egentligen? Alla tycker att man är konstig om man säger att man tycker att det faktiskt inte är särskilt roligt att ha på sig en stor namnskylt dagarna i ända. Folk kan inte förstå hur nollningen kan vara tråkig. Jag undrar om de har testat att vara med utan att dricka? 

Så om det nu är någon från min nya klass som läst det här inlägget (vilket jag tvivlar på eftersom de knappt vet vad jag heter än mindre vad VK är för något) så har ni lärt er lite mer om mig. Jag tycker inte om nollningar och jag tycker att man ska lägga ner hela idén. Jag fattar inte hur alla orkar med, särskilt inte de som faktiskt har flyttat 130 mil och just kommit hit. Jag skulle aldrig orka lalla runt och hålla på med massa idiotiska saker när jag knappt hunnit packa upp mina saker. Ner med nollningen!

Okej, nu ska jag göra ett  försök igen och hylla någonting. Har valt att hylla internet (lamt, jag vet) idag, så vi får väl se hur det går.

Internet måste vara en av de häftigaste uppfinningarna som människan har hittat på. Ett informationsnät över hela jorden där alla som har tillgång till en dator med internetanslutning kan ta del av och dela med sig av information. Eftersom det här är en hyllning ska jag inte dra upp alla internets baksidor (som det finns många av och det kliar i mina fingrar att få skriva om dem) utan istället koncentrera mig på all det bra som kommer ur internet.

Har man en fråga eller ett problem kan man oftast hitta en lösning via internet. Avstånd är inte längre något problem när det gäller kommunikation, man kan skicka mail till grannen likaväl som till Japan och det går lika fort och kostar ingenting (utom vad internetuppkopplingen kostar). Man kan lära sig en hel massa saker om omvärlden som man kanske aldrig skulle få reda på ifall man bara hade TV och radio att ty sig till. TV och radio är trots allt kontrollerad, det är någon som väljer vad som ska visas eller spelas upp, men internet går inte att kontrollera. Där kan alla med en internetanslutning göra sig hörd.

Internet är den absoluta yttrandefrihetens media, vilket kan vara både bra och dåligt, men det är behövligt. Det måste finnas media som inte styrs och censureras av någon. Det finns visserligen de som försöker kontrollera internet och censurera dess innehåll, men dessa försök misslyckas oftast eftersom de i princip alltid går att krångla sig runt förbjud och spärrar som sätts upp av regeringar.

Internet hjälper till att sprida kunskap över hela världen, människor delar med sig av sina egna erfarnheter och tar del av andras via fantastiska sidor som till exempel Wikipedia. Internet är den moderna tidens väg till upplysning, ge förtryckta invånare i ett land tillgång till all världens information och de kommer inte att låta sig förtryckas länge till.

Internet är enormt, likt en hel värld i världen, och en vacker dag kommer den nog att lyckas skapa ett eget medvetande och utrota mänskligheten (a la Skynet) men fram till dess tycker jag att vi ska utnyttja internet så mycket som möjligt, utnyttja och bygga ut det, inte försöka kontrollera och begränsa det.

Så, vad tycker ni? Var det en hyllning eller inte? Det kliar verkligen i fingrarna på mig att få skriva om alla dåliga saker, men som tur är min rast snart slut så jag hinner inte.

Vet att jag sa i förra inlägget att jag skulle skriva hyllningar, sju stycken på rad, men det går inte. Jag ska fortsätta med min Dagens hyllning serie, men någon annan gång, för jag måste bara få klaga lite. Så, gratis Christer Björkman, du vann. Jag kan inte skriva positiva saker flera dagar i rad. Det går bara inte.

Så, nu ska jag klaga igen (tack och lov). Vem är dumhuvudet som har låst igen dörren vid Nolia? De flesta av er har förmodligen ingen aning om vilken dörr jag pratar om, men ni som vet delar säker mit hat för just den där dörren. Efter Nolia är det någon idiot som har låst igen den, så nu kan man inte längre cykla över Noliafältet. Under Nolia var det väl okej, men nu, när fältet är tomt igen, varför har man inte låst upp dörren? Eller tagit bort den helt? Har ni någon aning om hur farlig den där dörren är? Man ska klämma sig igenom den med en cykel och när som helst kan den blåsa igen på en. I vintras var det dock någon ängel som hade knutit fast dörren så att den inte kunde slå igen. Tackar så mycket. Men varför kan man inte öppna upp cykelvägen över Noliafältet helt? Och om det nu inte ska vara någon cykelväg där, varför plogas den och lyses upp? Det verkar helt idiotiskt, tycker jag.

En annan sak som jag måste klaga på är det här låtsaskriget som tydligen ska hållas i Sävar. Är vi amerikanare eller? Ska vi börja spela upp pjäser av våra krig. Och dessutom ett krig som vi förlorade och därmed var tvungna att avsäga oss hela Finland till ryssarna? Visst, det kan väl vara roligt att spela upp en historisk händelse, men varför just ett slag som vi förlorade? Och varför spela upp ett slag överhuvudtaget? Vi firar att det har varit fred på svensk mark i 200 år i år, och hur firar vi det? Med ett låtsaskrig. Vem kom på den idén egentligen? Nu finns det visserligen de som påstår att vi firar att Finlands och Sverige har varit två olika länder i 200 år, men vad är det för någon grej att fira? Nej, märkesåret är för att vi har haft fred i 200 år, inte för att vi förlorade Finland till ryssarna för 200 år sedan.

Fick en utmaning av en av mina läsare, nämligen att se om jag kunde skriva 7 hyllningsinlägg i rad. Mina inlägg brukar ju vanligtvis inte vara så positiva, och jag har hört att en del av mina läsare skulle vilja läsa något annat än klagomål (även om jag personligen tycker att det är mycket roligare att läsa, och skriva, om sådant som irriterar en). Men i alla fall så ska jag naturligtvis försöka, så här kommer då första hyllningen:

Så, svenska företag tänker ni, vad kan vara så bra med dem? Men faktiskt så finns det en hel massa bra saker, sådant som de flesta av oss kanske tar för givet, men som inte är lika självklart i andra länder. Kan inte påstå att jag har särskilt mycket erfarenhet i arbetslivet, men jag min pappa jobbar på ett amerikansktägt företag, så jag har faktiskt lite inblick i hur de amerikanska företagen skiljer sig gentemot de svenska.

Det bästa med de svenska företagen måste ju vara den avslappnade stämningen som råder. Det är åtminstone avslappnad i jämförelse med i många andra länder. Cheferna och ägarna sitter inte på höga troner och kan avskeda folk hejvilt, nej, många gånger jobbar cheferna tillsammans med sina anställda och man behöver inte tilltala chefen med Mr eller Mrs, det finns väl ingen i Sverige som fortfarande hälsar sin chef med "God dag, herr Andersson".

En annan bra sak är att man till de flesta arbetsplatser får komma klädd som man vill. Man behöver inte klä upp sig i kavaj och skjorta. Det är ingen större sak ifall barnen eller någon annan släkting kommer och hälsar på medan man arbetar, vilket det kan bli på arbetsplatser i andra länder (vilket är anledningen till att jag knappt varit på min pappas jobb under de senaste 7 åren).

I de svenska företagen litar man också mycket mer på varandra än man gör till exempel i USA, vilket leder till att man inte behöver ha lika mycket pappersarbete. Man behöver inte rapportera varje grej eller trippelkontrollera med chefen varje gång man ska ta ett beslut. Dessutom behöver man inte oroa sig för att chefen en dag ska komma in på kontoret och säga att man har fått sparken, och att man ska ha packat ihop sina grejer och vara ute inom en timme. Sådant händer inte i Sverige.

Jag vet vad ni tycker. Det här blev mer än hyllning till Sverige än till de svenska företagen. Men hur ska man kunna hylla det enda utan att hylla det andra? Det är ju på grund av att Sverige har utvecklats till det land som det är som arbetsförhållandena ser ut som de gör. Nu är de visserligen inte perfekta, och de går fortfarande att göra en hel massa förbättringar, men jämfört med åtminstone amerikanarna kan vi sitta rätt bekvämt på våra kontor.

Räcker det som en hyllning? Var det positivt nog? Eller blev det kanske mer en klagospalt om allt som är fel på den amerikanska arbetsmarknaden? Skriv och kommentera, du som gav mig utmaningen (jag vet vem du är, hehe).

Nu undrar ni säkert varför jag frågar mig själv (och er) denna fråga. Jag som har en hel blogg där jag praktiskt taget inte gör annat än att klaga på saker och ting. Men det räcker med att man stannar upp och tänker efter lite för att man ska inse att det egentligen inte finns någonting som är värt att klaga på. Inte för oss som lever i Sverige i alla fall. Vi (de flesta av oss i alla fall, det finns undantag även i Sverige) har mat, vatten, tak över huvudet och till och med möjlighet att resa utomlands på semester. Vad har vi egentligen att klaga på?

Jo, det är allt möjligt. När det regnar så klagar vi på det, när bensinpriset går upp så klagar vi på det, vi klagar på skolmaten (som jag för övrigt tycker är riktigt bra, många länder har ingen gratis skolmat), vi klagar på vägarna, vi klagar på kunder som tar plastpåsar och slänger bort dem, vi klagar på vintern, vi klagar på mörkret, vi klagar på trafiken… Ja, rätt ut sagt klagar vi på väldigt, väldigt mycket. Trots att vi har det så otroligt bra egentligen. Och lägg märke till att det inte är några omvälvande saker som vi klagar på. En trafikstockning kan man överleva, skolmaten kan man få i sig osv.

Hade vi istället bott i Nigeria hade vi varit glada om vi fick tag på rent vatten varje dag. Inte fasen hade vi börjat klaga ifall det regnade, och om batterierna i fjärrkontrollen tog slut skulle vi fortfarande vara överlyckliga över att faktiskt ha råd med en TV (förutsatt att det också finns någon el till TV:n). Nej, hade man varit född i Nigeria och fått flytta till Sverige skulle man nog inte klaga lika mycket som vi som faktiskt är uppväxta här. Bara det faktum att ha rent vatten direkt ur kranen, både kallt och varmt, borde vara nog för att man ska vara nöjd. Det är ju trots allt väldigt många miljoner människor (rent av miljarder) som inte har det så.

Men trots att vi har det så väldigt bra så klagar vi, och vi blir deprimerade och mår dåligt. Det är helt konstigt egentligen. Har en del teorier om varför vi så lätt bli deprimerade här i Sverige (och det handlar inte bara om vintern), men det får bli något annat inlägg. Jag tror att vi alla skulle må bra av att få lite perspektiv på saker och ting. Tänk om vi alla var tvungna att leva en vecka i Nigeria under deras förhållanden, skulle vi klaga lika mycket då när vi väl fick återvända hem? Jag tror inte det. Men å andra sidan, hur lång tid skulle det ta innan vi hade glömt bort upplevelsen i Nigeria och börjat klaga igen? Och hur lång tid tar det för en invandrare från Nigeria innan denne också börjar klaga på vintern och på dåliga batterier i fjärrkontrollen? 

Nu är jag irriterad igen, och då blir det som vanligt ett blogginlägg. Den här gången handlar det faktiskt om plastpåsar. Där jag jobbar delar vi ut platspåsar gratis till alla som vill ha, vilket ibland är oerhört irriterande. Särskilt när folk ska ha en påse till varje vara eller när varan har ett väldigt bra handtag som man kan använda men folk envisas ändå med att ta en påse. Fast värst är kunderna som tar en påse, går ut till inslagningsdisken, och efter att de slagit in varan så slänger de påsen i soptunnan. Vad är det för sätt egentligen?

En del människor verkar tro att man kan slösa på plastpåsar hur mycket som helst, de verkar tro att plastpåsar är lika naturligt som löv på träden och att när man kastar dem på marken så kommer de att förmultna. Visst, plastpåsar förmultnar, men det tar väldigt mycket längre tid än det tar för ett löv. Och dessutom är det inte speciellt nyttigt för naturen. Löven tillför näring till marken, plastpåsarna tillför bara gift.

Det är ju så att vissa butiker, t.ex. de på Strömpilen, har slutat med plastpåsar för att de ska vara mer miljövänliga. Äntligen, säger jag. Det borde alla butiker göra. Vet man om att man ska köpa mycket så kan man väl ta med sig en ryggsäck eller en egen påse? På matvarubutiker är det ju en annan sak, även om man även där skulle kunna ta med sig egna påsar och återanvända alla de tusentals påsar som man faktiskt har hemma.

"Men", säger några. "Om påsarna försvinner, vad ska vi då ha i våra soptunnor?" Jag tycker att man borde uppfinna något nytt i så fall, eller börja sälja ekologiska plastpåsar på rulle som man kan köpa enbart till sina soptunnor. Kan ingen uppfinna en liten inomhuskompost som man kan slänga sina matrester i utan att det luktar skit i hela huset? Tydligen inte.

Jag vill att vi åtminstone börjar ta betalt för plastpåsarna i vår butik, men chefen säger att vi inte kan göra det eftersom konkurrentern inte tar betalt. Varför kan vi inte bara använda samma argument som Strömpilen har gjort? Ett centrum utan plastpåsar! Det kan bli vår slogan. Eller så kan vi väl införa en lag mot onödig försäljning av plastpåsar. Vi skulle också kunna hoppas på att folk tar sitt förnuft till fånga och inser att man faktiskt inte alltid behöver en plastpåse (särskilt inte folk som tar en plastpåse och sedan stoppar ner alltihop i väskan), men det är nog att hoppas på för mycket.

Någonting måste göras i alla fall, annars kommer vi snart att drunkna i plastpåsar!

 Idag är det ont om idéer att blogga om. Bloggar ju helst om sådant som irriterar mig eller gör mig på dåligt humör, men just idag känner jag mig rätt glad. Solen skiner, det är varmt och jag behöver inte jobba. Det är svårt att hitta något att klaga på just idag, men samtidigt vet jag inte om jag kan skriva något positivt. Visst, sol och värme, men hur mycket kan man skriva om det egentligen? 

Jag kanske borde pröva att skriva något som andra bloggare gör? Typ, vad jag åt till frukost? Jag åt rostade mackor och Oboy om det nu är någon som är intresserad (vilket jag tvivlar starkt på). Nej, så lågt har jag inte tänkt sjunka än. Något annat positivt jag kan skriva om? Jo, jag skrev klart min 20 bok idag, nu på morgonen. Skönt att bli klar med den någon gång. Mina två trogna läsare har varit på mig rätt länge nu och väntat på att den skulle bli klar, och nu är den det. Men de kommer förmodligen att läsa ut den på några timmar och sedan förväntar de sig att jag ska ha bok 21 klar på en gång.

Eftersom jag inte kommer på något mer att skriva om kan jag fortsätta göra lite reklam för mina böcker. Gå in på Vulkan.se och sök efter Anton Berglund ifall ni är intresserade. Eller så kan ni gå på fantasy-sektion, typ hälften av alla böcker som är där har jag skrivit. Så är ni intresserade av fantasy och har lite extra pengar över, stöd min författarkarriär och köp mina böcker!

Ibland känns det som om det finns väldigt många idioter i den här världen, och särskilt idag har jag undrat ifall det verkligen bara är en känsla eller om de vettiga människorna faktiskt är en minoritet på den här planeten. Eller är det bara jag som råkar på alla de här människorna som inte verkar veta vad orden "sunt förnuft" betyder?

Jag jobbar som sagt i en butik (vilket är jäkligt surt eftersom det är världens bästa sommarväder ute). Och där stod jag vid kassan idag, precis som alla andra dagar, och sedan hör jag hur någonting faller ner och går i bitar. Mycket riktigt är det en kund som råkat slå sönder en vara. Så vad händer nu? Det var visserligen en olyckshändelse, men jag har vuxit upp i tron att man är tvungen att betala för sådant som man råkar slå sönder. Det är tydligen inte så, fick jag veta idag. Nej, kunden skulle inte betala någonting. Vad ska man göra? Tvinga kunde att betala? Nej, kunden slapp undan och jag stod kvar med en hög trasig porslin att städa upp. Det var 89 kronor rakt ner i sjön det. Väldigt roligt.

Jag kanske har fått lära mig helt fel men jag var rätt säker på att man brukar betala för sig ifall man råkar ha sönder något? Går man på Insperation och råkar tappa en svindyr vas i golvet, kan man bara gå därifrån då? Jag tror inte det. Visst, 89 kronor är inte så mycket, så varför kan man då inte betala det?

Det hände en till sak också, av några andra människor som inte heller kan ha haft något vett i skallen. En familj med en mamma och en massa barn kom in, gick till inslagningsdisken, drog ut rätt många meter inslagsningspappare, rullade ihop det och gick sedan därifrån och lämnade inslagningsdisken i en enda röra. Vem gör något sådant? Okej, vi har gratis inslagningspapper för våra kunder, men då ska man faktiskt ha handlat något i butiken också. Hur kan man bara gå in på en affär och ta massa presentpapper? Respektlöst är vad det är! Jävligt respektlöst!

Sedan finns det ju människor som inte verkar kunna tänka alls. Det var en dag här i veckan då presentpappret tog slut, och sedan kom det en stressad kund som hade köpt en present och skulle slå in den. "Har ni inget presentpapper?", frågade kunden upprört. "Nej, den är tyvärr slut." "Har ni inget på lagret?" "Nej." "Men ni måste ju ha presentpapper. Jag måste ha presentpapper." Jaha, och? Det är inte så att vi kan trolla fram presentpapper ur tomma luften. Kan inte människan fatta att presentpappret är slut eftersom det kommer en massa snyltare och snor av det hela tiden? Tydligen inte. Vissa människor verkar bara tänka på sig själv hela tiden. Jag ska slå in paket, universum måste förse mig med presentpapper!

Hoppas att det kommer lite vettigare människor imorgon, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. Suck…