Alla har väl någon gång känt ångest inför att fatta ett beslut. Både stora och små beslut kan orsaka beslutsångest. Fast jag vill inte kalla det för ångest direkt, för vad är det egentligen som händer? Jo, man vet inte vilket beslut man ska ta. Det kan vara att välja mellan två goda ting (som till exempel vad man ska köpa för bakelse på konditoriet) eller mellan två dåliga saker. Sedan finns det sådana beslut som man helt enkelt inte kan ta eftersom man inte vet vilka beslut de andra ska ta. Det hände mig idag.

Jag kom cyklande som vanligt till universitetet idag, och så plötsligt kom det en cyklist som mötte mig. Problemet var att han cyklade på fel sida cykelbanan. När han fick syn på mig insåg han att han gjort fel. Här kommer problemet. Ska jag byta sida eller cykla kvar på samma sida? Det går ju inte att bestämma sig förrän jag vet hur den andra cyklisten ska reagera, om han byter sida så måste jag ju stanna kvar på den sida jag redan cyklar på och vice versa. Resultatet: Vi håller på att krocka eftersom ingen av oss vet åt vilket håll vi ska. 

Just den här typen av beslutsångest eller tvekan är oerhört vanligt och oerhört irriterande. När man går på stan till exempel 

Hämtade in tidningen i onsdags och fick en hemsk överraskning. Umeå hade vunnit kampen mot Lund och kommer att bli Europas kulturhuvudstad år 2014. Fan, tänkte jag, nu måste vi slösa bort ännu mer pengar på den här skiten. Det räckte tydligen inte med allt slöseri som de redan har gjort, som till exempel de värdelösa björklövsstolarna som finns överallt och de fjantiga cykelmätarna som man inte fattar någonting av.

Nej, nu kommer vi få ännu mer operor som ingen går på, kanske rustar man upp Gamlia och Västerbottensmuséet så att salarna där kan stå tomma ännu i några år utan att rasa ihop av tristess. Men vad händer med allt annat som behöver göras i Umeå? Typ badhuset som aldrig verkar bli av, den nya tågstationen i Umeå centrum, E4 som tydligen ska dras runt hela Umedalen av någon jävla anledning och allra viktigast, Staden mellan broarna (som borde döpas om till Parkerinsplatsen mellan broarna eftersom de aldrig tar tag i skiten).

Men hur ska våra politiker ha tid med dessa frågor och alla frågor som rör skola och omsorg när de har händerna fulla med alla värdelösa kulturbestyr. Har politkerna ens frågat umeborna om de vill vara kulturhuvudstad? Jag tror inte det. Tack och lov är det val innan 2014 så om vi har tur kanske vi lyckas bli av med några av de nuvarnade politikerna och ersätta dem med några nya, som faktiskt tänker på vad umeborna prioriterar och inte vad de själva tycker är roligt att hålla på med.

Hade en föreläsning för några dagar sedan som handlade om robotar (jo, sådana föreläsningar får man ha om man går civilingenjör) och på något sätt kom föreläsaren in på krigslagar (LoW). Fråga mig inte hur han kom in på det ämnet (han pratade om hur etiskt det är att andvända robotar i krig eller nåt sånt…) men plötsligt var vi inne och pratade om Genévekonventionen och liknande.

Varje gång han nämne Laws of War, som det heter, så tänkte jag på hur absurpt det är med regler i ett krig. Varför finns det regler överhuvudtaget? "Det är väl självklart", säger några. "Utan lagar i krig skulle misären bli ännu värre." Jaha, men varför har vi då inte en lag som säger att man inte får kriga? Och vem är det egentligen som kollar upp så att lagarna följs? FN? Vad ska FN göra om lagarna inte följs, hota med ännu mera krig?

Visst, det är väl bra att man som soldat kan ställas inför krigsrätt ifall man skjuter ihjäl civila, annars skulle väl soldaterna bara meja ner allt som rörde sig på fiendesidan. Men vem ser till så att det gäller? Om militärjuntan i Burma får för sig att invadera Thailand och börjar sjuta ner civila på gatorna i Bangkok, kommer FN då att ge dem böter för att de bruti mot krigslagarna?

Nej, det finns inga regler i krig. Den som bestämmer i ett krig är den som är mäktigast och har mest resurser. Hur många krigsförbrytelser tror ni att de amerikanska soldaterna i Irak begick? Väldigt många, skulle jag tro, och förmodligen går de flesta av dessa brott ostraffade fortfarande. Vem ska straffa dem? Om inte USA:s egen militär gör det så kan ju knappast något annat land ställa USA inför rätta.

Laws of War i all ära, men om man tänker på det så inser man att det egentligen bara är ord på papper och ingenting som fungerar i verkligheten. Det är som om man spelar Monopol och motståndaren fuskar och hoppar över dina hotell, och när du anklagar honom för att ha fuskat så skjuter han dig i huvudet. Spelreglerna skyddade dig inte, hade du däremot haft en ordentlig hjälm skulle du kanske ha överlevt.

Så varför ska vi har lagar om krig när vi istället inte behöver ha krig alls?

Hej och välkommen tillbaka till vardagen! Den långa hemska sommaren är äntligen över och till sist börjar jobbet och skolan och rutinerna igen. Å så ni måste ha längtat! Hur har ni klarat er under sommaren utan några tider att passa, utan några måsten att göra under dagarna? Hur har ni stått ut med all sol och all värme? Jag förstår att ni måste ha gått runt och varit frustrerade över att ni inte haft någonting att göra under sommaren.

Men frukta inte, för nu är det höst. Ni är hjärtligt välkomna tillbaka till jobbet och skolan. Återigen är era dagar planerade från arla morgon till sen eftermiddag. Ni behöver inte längre lida av för mycket fritid och brist på saker att göra. Ni kommer återigen få ordning på era liv. Inga fler jobbiga sovmornar. Är ni inte lyckliga?

Som grädden på moset så blir det mörkare och kallare också. Äntligen kommer ni kunna sova på nätterna utan att solen sticker er i ögonen. Ej längre kommer ni måsta svettas på dagarna eftersom att det är för varmt. Men bäst av allt, allt det gröna och levande ute i naturen kommer att försvinna och ersättas med det enkla vita snön. Längtar ni inte alla efter det första snöfallet?

Så, vardagen hälsar er välkomna tillbaka. Och frukta icket, för det är tio månader kvar till nästa sommar. 

 Jo, jag vet att jag skrivit ett inlägg om hur bra och häftigt Media Markt var, men det var innan jag faktiskt köpte någonting där. Nu vill jag bara varna alla för att inte handla på Media Markt om de inte är absolut säkra på vad de ska köpa. Jag köpte nämligen en sak i lördags och sedan ångrade jag mig och tänkte lämna tillbaka det, något som visade sig vara ett helt äventyr.

Man tycker att det ska vara rätt enkelt att lämna tillbaka en sak på ett så stort ställe som Media Markt. De har ju trots allt mer personal än de har kunder. De har till och med en disk enbart för återlämning av varor, så jag trodde naturligtvis att det skulle gå snabbt och enkelt. Men ödet tycker om att djävlas med mig.

Hur som helst så började det med att jag fick köa till återlämningsdisken och kvinnan i kön framför mig hade väldiga problem med att lämna igen sin datorskärm eftersom hon inte hade med sig kartongen. Hur som helst så fick tjejen i kassan hjälp då det kom en annan kassör som kunde hjälpa mig. Och då blev jag typ intervjuad om varför jag ville lämna tillbaka den och sedan granskade kassören saken som jag skulle lämna tillbaka i typ en halvtimme innan hon kom fram till att hon inte hade resurser nog för att ta tillbaka den.

Så jag fick ett papper som sa att jag hade tagit med mig den in och sedan skulle jag gå till dataavdelningen så att de kund hjälpa mig. Redan nu kände jag mig rätt irriterad, jag menar, vad har man en återlämningsdisk för ifall man inte kan lämna igen sakerna där? Men snäll som jag är gick jag bort till dataavdelningen och där fick jag lov att köa igen innan jag kunde få någon hjälp. Men kunde jag lämna igen saken då? Nej. Killen på dataavdelningen påstod att de inte hade resurser nog för att ta tillbaka produkten och bad mig att följa efter honom till en plats där jag kunde lämna igen den.

Och var tror ni att han leder mig om inte tillbaka till återlämningsdisken? Jo, jag gick alltså fram och tillbaka genom hela Media Markt. Kan berätta att jag var lagomt irriterat nu. Kvinnan som skickat iväg mig till dataavdelningen ska vara glad att hon inte stod kvar i kassan när jag väl kom tillbaka dit. Nu visade sig det nämligen att jag visst kunde lämna tillbaka produkten i återlämningsdisken. Men fick jag några pengar? Nej. Jag fick skriva under på typ fyra ställen och de ville ha min adress och allt (vilken annan butik behöver ens adress för att man ska kunna lämna tillbaka en sak?) och sedan fick jag bara ett papper som jag skulle lämna till kassan för att få mina pengar.

Så det bar av till kassan. Nu hade jag i alla fall fått lämna tillbaka saken så jag slapp bära omkring på den. Men jag var naturligtvis tvungen att köa till kassan också, men sedan fick jag faktiskt tillbaka mina pengar på bankkontot. Jag hoppas i alla fall att jag fick tillbaka dem, de har inte kommit tillbaka än. 

Så handla inte på Media Markt om du inte är säker på att du ska ha kvar saken du handlar, för det är ett helt förbannat äventyr att lämna tillbaka saker där. Ska det vara så svårt att ha allting på ett och samma ställe? Tydligen är det väldigt svårt. Clas Ohlson har samma problem. Visst, det går snabbt att lämna tillbaka det man ska lämna tillbaka, men sedan måste man gå genom hela förbannade butiken för att få ut sina pengar. Jag undrar hur det är på IKEA, måste man vandra genom hela butiken där också?

Nu har jag snart gått två veckor på min nya utbildning, och än är jag inte särskilt imponerad. Visst, första veckorna på gymnasiet lärde jag mig nog inte särskilt mycket heller, men jag tycker att universitetsutbildningarna borde vara annorlunda. Borde inte föreläsarna försöka göra sina kurser så intressanta som möjligt? Fast det är klart, alla föreläsare på universitetet är så insnöade på sina ämnen att de tycker att allt som de pratar om är intressant, och de kan inte förstå hur någon inte kan tycka som dem.

Jag hade introduktion till programmet i måndags, och eftersom det var en introduktion tycker jag att man borde bli inspirerad och taggad på att fortsätta gå programmet. Men icket! Istället blev man bara trött och less och började undra ifall man valt rätt program. Då måste man ju ha misslyckats som föreläsare. Eller är programmet som jag valt bara så tråkigt att det är omöjligt att göra det intressant? Det hoppas jag inte, för i så fall har jag valt fel igen. Fast det är klart, finns det några vettiga utbildningar alls på universitetet eller är allting bara flams och trams? Ibland undrar jag. 

Det känns nämligen inte som om man lär sig någonting som man kan ha användning av i arbetslivet. För när man får tag på ett jobb så måste man typ ändå utbilda sig inom jobbet också för att man ska veta vad man ska göra. Utbildningen på universtetet verkar bara vara till för att man ska få betyg så att man kan söka jobb, inte för att man faktiskt ska lära sig något.