Har just läst ut den senaste boken av Robert Jordan, den tolfte delen i serien The Wheel Of Time, nämligen The Gathering Storm. Har drabbats av den där tomma känslan man får när man gjort någonting klart som man har längtat efter att få göra väldigt, väldigt länge. Samma känsla som man får, eller som åtminstone jag får, när en väldigt bra tv-serie plötsligt tar slut, eller som jag drabbas av dagen efter julafton, då längtan och förväntningarna som man haft under hela december plötsligt är över. Inte för att boken var dålig, den var hur bra som helst, helt klart väntan, men nu är den plötsligt slut. Och vad ska man göra då? Vänta på nästa bok…

Hur som helst så kan jag inte sluta tänka på bokens författare, Robert Jordan. Trots att boken kom ut nu i oktober så avled Robert Jordan faktiskt i september förra året. Boken har skrivits av en spökförfattare med hjälp av Jordans anteckningar. Robert Jordan påbörjade The Wheel of Time för snart tjugo år sedan, hans första bok i serien kom ut 1991. Det var odiskutabelt hans största verk, och i min mening ett av de största litterära verk som skrivits. Och det faktum att Robert Jordan inte fick chansen att avsluta sitt verk… Det gör mig ledsen.

Tänk er att ni har jobbat på ett projekt i tjugo år, att hela världen har följt ert arbete och njutit av det. Tänk er att ni efter tjugo år äntligen börjar nå slutet med projektet. Slutet är efterlängtat men samtidigt skrämmande, eftersom det faktiskt kommer att vara över när projektet väl är klart. Tänk er sedan att ni, just som ni påbörjar den sista delen av ert projekt, den sista och viktigaste delen, den som hela världen har väntat på i två decennier, får beskedet om att ni är döende. Ni har cancer. Läkarna vet inte hur länge ni har kvar, men det är inte länge. Inte nog länge för att avsluta projektet.

Åtminstone jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas, och jag tror att det är få som kan. Jag är själv något av en författare, och jag har ett ganska stort projekt på gång som jag inte ens har kommit halvvägs med än. Vad skulle jag ta mig till ifall jag inte fick avsluta det projektet? Jag vill helst inte tänka på det. Det vill ingen. 

Jag är säker på att Roberts Jordans verk kommer att sluta på ett sätt som skulle ha gjort Robert Jordan stolt, men det är ändå tragiskt att Robert Jordan själv inte kommer att få veta hur hans projekt slutade. Han kommer aldrig att få veta hur mycket hans verk, likt Disneys eller Tolkiens, påverkade världen. Det verkar vara förbannelsen över alla stora män och kvinnor, att de ska dö innan de får en chans att se riktigt hur storslagna deras påverkan på världen verkligen var. Men kanske är det också det som gör dem storslagna. Det verkar som om ingen kan bli lika stor i livet som i döden, och jag undrar om det är en bra sak eller en dålig…