kaberglund

Jakten på den försvunna solen Del 1

Av , , Bli först att kommentera 1

 Journal

 
Jag skriver ner allt som hänt under de senaste dagarna så att jag inte ska glömma bort det, och hoppas att andra läser mina ord och inser att det är någonting väldigt fel med världen. Ni kanske inte minns det, men det finns någonting som kallas för solen. Kommer ni inte ihåg? Oroa er inte för mycket, ni är inte de enda. Jag fruktar att jag snart kommer att glömma bort solen jag också, det är därför som jag skriver denna journal. Jag hoppas att mina ord kan väcka några minnen till liv…


Dag 1
 
Vaknade upp i morse och drog upp rullgardinerna. Det var mörkt ute. Först undrade jag ifall jag klivit upp alldeles för tidigt, men sedan insåg jag att det var november och mulet. Dessutom regnade det. "Nåväl", tänkte jag. "Det är ju ändå höst. Regn är bara att vänta sig." Åkte iväg till skolan och såg inte en glimt av solen på hela dagen.
 
Dag 2
 
Fortfarande mörk och fortfarande regn. Lika mörkt på morgonen när man åker iväg som när man åker hem på eftermiddagen. Börjar undra ifall solen verkligen är kvar bakom molnen. Men fortfarande är jag inte särskilt orolig, less visserligen, men inte orolig. November är ju mörk och regnig. Det är bara så det är den här tiden på året. Åtminstone här i Sverige.
 
Dag 3
 
Regnet fortsätter och mörkret tycks bara bli mörkare och mörkare. Ingen har sett den minsta skymt av solen på 3 dagars tid och misstankarna om att solen har försvunnit börjar viskas på gatorna. Jag tog mig till flygplatsen och frågade passagerarna från det nyanlända planet från Arlanda ifall de sett solen då de flugit ovanför molnen, men passagerarna verkade inte veta vad jag pratade om. Det var nästan som om de inte visste vad solen var för någonting. Jag börjar nu bli orolig på riktigt. Vad har hänt med solen? Har den verkligen försvunnit? Det måste finnas ett sätt att ta reda på hur det ligger till.
 
Dag 4
 
Till min fasa fortsatte mörkret att ligga tätt över staden, och regnet gör mörkret ännu ogästvänligare. Det står nu klart för mig att solen har försvunnit, och inte bara från himlen utan även från folks minnen. Jag går runt på staden och undrar varför folk inte har panik eftersom solen är borta, men alla jag pratar med har inte längre någon aning om vad solen är. Jag försöker förklara att solen är det som ger ljus och värme till värden, ett stort lysande klot på himlen, men de bara stirrar på mig som om jag vore dum i huvudet. "Det är alltid mörkt och regn här", säger de. Jag börjar bli riktigt rädd. Vad är det som händer med världen? 
 
Dag 5
 
Det är nu officiellt. Solen har försvunnit. Jag har sökt överallt. Jag hörde rykten om att det skulle finnas sol i Spanien, men det gick inte att ta sig dit eftersom piloterna inte kunde flyga i totalt mörker. Solen har till och med försvunnit från Hemköps logga. Personalen hävdade att de aldrig haft någon sol på sin logga, utan att det alltid bara varit text. Jag sökte desperat efter solarium, de måste ju ha sol, men mitt sökande för förgäves. Alla spår efter några solarium hade försvunnit. Jag sökte vidare, men hittade ingenting. Solen var borta på alla väderkartor, försvunnen från alla tändsticksaskar, till och med saknad i musiken. Ja, det finns inte längre någon låt som heter "Sommar och sol", numera heter den "Sommar och regn". Det är hemskt. Och ingen reagerar över det! Dessutom har jag märkt att jag själv börjar glömma bort hur solen egentligen kändes. Var det verkligen varmt och ljust? 
 
Fortsättning följer…
 

Facebook vs Windows Live

Av , , Bli först att kommentera 1

Det tog en ganska bra stund från det att jag först hörde talas om Facebook till dess att jag verkligen skaffade mig en användare på sidan. Man blev ju mer eller mindre tvungen. Alla andra har ju en profil där, och vill man vara uppdaterad så är det tydligen på Facebook man ska hänga. Men ärligt talat så har jag inte gjort särskilt mycket med min Facebook. Orkar aldrig gå in och uppdatera min status, det är väl ändå ingen som är intresserad av att jag sitter och pluggar eller ser på TV? Så min användare på Facebook var ganska död och är det fortfarande, för jag upptäckte nämligen för några dagar sedan att man faktiskt kan använda Windows Live på princip samma sätt som Facebook.

 
Har haft ett hotmail-konto sedan Internets begynnelse och använder fortfarande det kontot för att hantera min mail, vilket betyder att jag ändå är inne på hotmail minst en gång varje dag. Så plötsligt upptäckte jag att man kan använda kontot på Windows Live (som är där hotmail finns) till en massa annat. Så plötsligt började jag använda Windows Live till att göra sådant som andra använder Facebook till. Varför ska man ha allting på olika ställen, trots allt, när man kan ha allt på ett och samma ställe? 
 
På Windows Live finns min mail, där finns min kalender, där finns min blogg och mina kontakter med adresser och allt. Där kan jag lägga upp filer och foton som jag vill dela med andra. Visst, Windows Live har inte en massa "roliga" spel som Facebook har, men vem använder seriöst Maffia Wars eller Farmville? Inte jag, i alla fall. Facebook har visserligen bättre uppdatering om vad som hänt i ens närhet och det är enklare att uppdatera sin status, men Facebook har inte mail, inte någon kalender, ingen blogg. Man kan ladda upp foton men inte filer. 
 
Så jag kommer fortsätta att använda Windows Live istället för Facebook, tyvärr är jag rätt ensam på Windows Live just nu. Visst, många har MSN och ett hotmail-konto, men det är få som faktiskt använder resten av funktionerna på Windows Live. Så alla ni som känner att ni inte orkar gå in på Facebook men samtidigt alltid kollar mailen varje dag, byt till Windows Live!
 
Här är förresten länken till mitt Space: 
 
http://www.kaberglund.spaces.live.com

Programmering är ett djävla påhitt!

Av , , Bli först att kommentera 3

Programmering är som… ja, det är lite som att skriva en bok men bara få använda substantiv. Programmering är som att lära sig ett helt nytt språk med en lärare som börjar pipa och skriva ut varningsmeddelanden så fort man råkar sätta ett komma på fel plats. Det är som att lägga ett pussel med förbundna ögon, man har ingen aning om hur bitarna ser ut eller hur de ska sitta ihop. Programmering är alltså jobbigt, med andra ord. Väldigt jobbigt.

 
Har hållit på med en kurs i programmering i en månad nu, kanske lite mer. Har lärt mig förvånansvärt mycket faktiskt, med tanke på att jag inte kunde ett smack om programmering innan kursen. Men jag tror att de som planerade kursen glömde bort att vi var nybörjare, för på en månad ska vi inte bara lära oss ett programmeringsspråk, utan två. Lärarna kanske tycker att det är lätt att växla mellan språken, de har ju trots allt "så väldigt mycket gemensamt". Ha, C och Mathlab har ungefär lika mycket gemensamt som svenska och danska. Det går bra att tyda när det är skrivet på papper, men när man ska försöka förstå någonting av skiten så hajar man noll.
 
Jag har dock under denna månad av eländig programmering kommit fram till en sak. Datorer är oerhört komplexa. Riktigt hur hårdvaran fungerar och hur den lagrar alla ettor och nollor och lyckas tyda dem på rätt sätt har jag fortfarande inte förstått, men jag har fattat att det krävs oerhört mycket arbete för att få ett program att fungera. Bakom program som Word, Excel och Photoshop måste det ligga massvis med jobb. Jag börjar nästan kunna förstå varför de tar så hutlöst höga priser för programmen. Folk förstår nog inte riktigt hur mycket slit som krävs för att få fram ett bra program som fungerar felfritt. Jag har bara försökt göra ett program som konverterar Celsius till Farenheit, och till och med det enkla programmet var ett elände att få ihop. Bara tanken på att skriva koden till ett program som Photoshop ger mig huvudvärk.
 
ps. Kolla in min space på http://kaberglund.spaces.live.com ds.