Att vara hundägare

       Nu har jag ju inte dom problemen , det vill säga att vara hundägare  mer än då och då . Det är så att dottern med familj innehar en liten och lämplig hund . Border terrier heter rasen , om det nu sägerr nåt . Och ibland är tar jag hand om denne lille Ture när dom är bortresta .                       Något som jag tycker är ganska lagom när det gäller hundinnehav ….

                       Det är inte så att Ture för oväsen eller på annat sätt beter sig störande , men att jämt ha nån som ska ut i tid och otid , oavsett väder är inget som lockar mig att utstå för jämnan . Till det är jag för lat , måste jag tillstå .

                                    Om man däremot känner trängtan att få kontakt med andra människor är ju en hund ett alldeles förträffligt medel att nå det målet  .

                                 I går hade jag bestämt att träffa några personer på stan , vilket jag då gjorde mig beredd att göra tillsammans med Turehunden .

                  Jag är ibland ganska tankspridd , och denna åkomma drabbades jag av när jag gåendes med Ture spejade efter dom jag skulle möta och Ture gick snällt i sitt koppel efter mig så jag hade glömt att jag hade en hund med mig .      Då säger plötsligt en mötande kvinna : Får jag klappa den ?

                 Som tur var lyckades jag komma till sans och upptäcka vad jag hade i band annars hade väl djurens vänner ingripit !

                       Efter uträttande ärende på stan och på väg tillbaka till bilen anfölls vi ( Ture och jag ) av ( som jag tror ) , två systrar som riktigt föll i trance vid åsynen av Tures uppenbarelse !!     Den ena nästan föll i gråt vid minnet av sin avlidna hund som på pricken liknade Ture , och jag fick mig till livs hela historien ……..

                                        Så efter den sorgesamma historien for jag hem och var glad åt att kunna lämpa av Turehunden hemma hos sina rättmätiga ägare !!