Nyss hemkommen från kvällens direktsända debatt i Lycksele angående den folkomröstning som hålls i länet den 8/9. JA eller NEJ? Debatten kom att handla mycket om siffror och om akutbilens innehåll, tyvärr. Landstingsrådet Peter Olofsson (S) och Robert Winroth (Mp) hade svårt att svara på åhörarnas direkta frågor utan tassade kring dem som katter kring het gröt. En fråga handlade om miljötänket i att både de sjuka och anhöriga får fler mil att åka vid akuta sjukdomar och var ställd till Robert W. Svaret blev helt enkelt att geografin såg ut så i här och den kan man inte ändra på.

Men det är ju precis det man gör, ändrar på geografin. Inte så att man flyttar på orter, utan de geografiska avstånden förändras för de människor som bor lever och verkar på de berörda orterna. De som redan har långa vägar till service ger man ännu längre avstånd. Varför sparkar man på människor som redan ligger ner? Det logiska borde vara att korta avstånden och skapa service till dem som redan har lång väg att åka. De har samma människovärde som en Umeåbo.

Det jag saknade helt i kvällens debatt var just det, vad är en människa på landsbygden värd? Om en person på landsbygden blir akut sjuk ska då inte han/hon kunna vårdas i närområdet så att anhöriga har möjlighet att besöka den sjuke? Om  olyckan är framme kommer först en akutbil som ska konstatera att här behövs en ambulans som i ilande fart kan ta den här personen till ett sjukhus. Det här skapar onödigt lidande för akut sjuka människor. Är människors lidande och oro bara värt 3 promillle för de (S)tyrande i Västerbottens landsting. För det är riktiga människor som bor i de här delarna av vårt län. Människor som känner en stor oro över framtiden och den urbanisering som sker i vårt samhälle och som skyndas på av våra styrande landstingspolitiker.

Varför har vårt landsting och de kommuner i vårt län som styrs av S, så svårt att se människor på landsbygden som en resurs istället för en kostnad. I våra S styrda kommuner i länet lägger de ner byskolor i snabbare takt än en kulspruta hinner spotta ut sina kulor, man ser barn i byarna som en ekonomisk belastning istället för goda blomstrande framtidsutsikter. I landstinget ser man våra små inlandskommuner och dess befolkning som en stor belastning, så de kan lika gärna plågas i en akutbil på väg till ett sjukhus 20 mil bort. Där lägger man ner akutplatser och säljer deras ambulans på blocket. Varför värnar man inte om människorna på landsbygden och ser de som en resurs?

De är ju de på landsbygden som producerar vår mat, tar fram råvaror så vi kan värma våra hus, bygga våra hus och de håller våra lanskap öppna och levande. I Norrlands inland har vi en fantastiskt storslagen natur som många vill ta del av, även kommande generationer. Men det förutsätter att människor kan känna sig trygga i sin bygd, så att de vill fortsätta leva och verka där. Kanske har aldrig våra landstingsråd Peter (S) och Robert (Mp) besökt och turistat i de regionerna.Vårt län behöver turistnäringen i inlandet och inlandet behöver befolkning som gör turistnäringen möjlig och befolkningen behöver politiker som skapar förutsättningar!

Jag vill verkligen att vi ska ha ett levande Västerbotten och Lappland, där människor får utvecklas och känna sig trygga. Där nya generationer väljer att bosätta sig både i staden och ute på landsbygden.

Vill du samma sak som jag?

Gå och rösta den 8 September och rösta JA för ett levande och tryggt Västerbotten/Lappland!