Jag gillar verkligen inte morgonflyget. Hade önskat att utvecklingen med webb-konferenser gått fortare så skulle man kanske inte behöva flyga till Stockholm för några timmars sammanträde.

 

Sammanträde idag med kommunernas branschorganisation för avfallsfrågor – Avfall Sverige. Styrelsen där består av både politiker och tjänstemän vilket jag tycker är berikande. Det blir liksom två perspektiv på samma frågor om man diskuterar t.ex. fastighetsnära insamling av hushållsavfall eller producentansvar. Det blir både Vad- och Hur-frågor och det är lärorikt.

 

Jag vet att Örnsköldsviks kommun sedan länge har beslutat sig för att ha representanter för näringslivet i samtliga sina kommunala bolagsstyrelser. Så har vi det inte i Umeå.

 

Min uppfattning är att vi borde våga pröva extern medverkan i några av våra kommunala bolagsstyrelser. Kanske skulle det inte passa i alla bolag men jag är tämligen säker på att i några av våra kommunala bolag skulle en extern medverkan kunna ge dynamiska effekter på styrelsens arbete och därmed även på verksamheten. Jag tror också att det skulle gynna samspelet mellan offentlig och privat verksamhet på så sätt att man ökade kunskapen om och respekten för våra olika roller i samhället.

Idag har vi haft kommunfullmäktige. Jag blev omvald till byggnadsnämndens ordförande vilket känns oerhört stimulerande. Åren som ordförande i byggnadsnämnden, från 2002 till idag, har gått så oerhört fort och samtidigt har så väldigt mycket hänt i Umeå. Fastighetsägarnas och byggföretagens investeringsvilja gör att uppdraget som byggnadsnämndsordförande i Umeå hela tiden känns krävande, vitalt och dynamiskt. Jag har utan tvekan kommunens roligaste uppdrag.

 

I min vardag möter jag ofta vilja och energi som bidrar till Umeås tillväxt. Men tyvärr möter jag även motkrafter och vinklingar på ärenden som för mig kan kännas främmande och irrelevant. Det är vid dessa tillfällen som jag måste påminna mig själv om att i en demokrati måste vi politiker respektera alla medborgares vilja att bidra med sina synpunkter. Alla har en rätt att göra sin röst hörd. Därmed inte sagt att alla får som dom vill. Tvärtom. När alla sagt sitt så är vår uppgift som politiker att väga samman alla olika, ofta ej jämförbara, synpunkter och sedan ta ett beslut.

 

Bakgrunden till att jag väljer att nu börja blogga är att jag vill dela med mig av min politiska vardag till medborgare, till företag och till media. När det gäller media så tänker jag här i bloggen också ta chansen att kommentera och ge min syn på medias bevakning av Umeås tillväxt.

 

Mitt första exempel hämtar jag från dagens VK. Journalisten Jeanette Johnsson har valt att belysa Umeås kanske viktigaste handelsutveckling de kommande åren med ett reportage om att hyresgästerna inte kan bo kvar. Hon har också valt att beskriva ett trettonvåningshus som en skyskrapa.

 

Min uppfattning är att en skyskrapa är åtminstone 100 meter hög och så höga hus kommer aldrig att bli aktuella i Umeå centrum.

 

Min uppfattning är att det under alla omständigheter kommer att bli omöjligt att bo kvar ens i närheten av ett så omfattande byggprojekt som nu planeras.

 

Valet av reportage har inte fallit på att fördjupa sig i hur omfattande projektet är, hur det påverkar centrums utveckling eller vad det kan tillföra umeborna. För att det ska vara möjligt för läsaren att nyanserat kunna bilda sig en uppfattning av vad som är på gång att hända i kvarteret så måste det finnas en vilja hos media att även belysa det förväntade positiva slutresultatet. En smått fantastisk utveckling av Umeås centrum som åtminstone jag uppskattar och kommer att göra vad jag kan för att se förverkligat.