Den liberale Jan Björklunds förslag att unga människor ska jobba till 75% av lönen är antingen ett panikslag i luften utan syfte att genomföras eller så är det faktiskt vad han, folkpartiet och regeringen överväger.  Tyvärr är det troligen det senare…

Det finns flera skäl att kritisera förslaget. Det första och värsta är att lönesättningen är en fråga som ska avgöras av arbetsmarknadens parter. Det är arbetsgivaren som i förhandling med arbetstagarorganisationen avgör vilken betalning som ska utgå för arbetet. Inte politiken.

Det andra som blir fel är att dessa unga människor ska betala för bostäder som kostar 100% och de ska betala för mat som kostar 100%. Det finns ingen möjlighet för Björklund att utfärda rabatterade hyror på det redan svindyra boendet. Om inte planen är att införa matkuponger till de som skulle omfattas av dessa underbetalda anställningsavtal så är det tveksamt att lönen räcker, särskilt om man hunnit skaffa sig barn. Bidrag är troligen inte heller en lösning i Björklunds Fattigsverige.

Det tredje som blir fel är hur man skiljer ut fullbetalda jobb från ¾ betalda jobb. Det finns ju trots allt ungdomar som redan idag har ett jobb och får avtalsenlig lön. För det är väl inte meningen att arbetsgivarna ska kunna välja själva vilka man betalar den avtalsenliga lönen och vilka som ska dra Björklunds nitlott. Är det någon som tror att någon ung människa då får full lön med en sådan fringis till arbetsgivarna.

Det kan vara svårt att förstå hur Björklund tänker men om man lagt på minnet hur han ser på ungdomarna som sökt sig till gymnasiet för att få en utbildning som ska lägga grunden till yrkeslivet så klarnar bilden. Från den svenska gymnasieutbildningen som gav ungdomar behörighet till högre studier har han skurit bort grundläggande teoretiska ämnen från de som han anser inte behöver det. Han har redan kortat ner utbildningen till två år och uttryckt förslag på ettåriga yrkeslinjer utan teori. Inte undra på att han går omkring och klurat ut ett förslag där våra ungdomar inte heller ska ha betalt då dom jobbar. Jag blir faktiskt lite nyfiken på hur Björklund ser på framtiden… Nästa gång han kommer med förslag är det väl att ungdomarna egentligen inte alls behöver studera.

Det är inte bara jag som undrar vad som pågår. . Lärarförbundet som traditionellt sett brukar anses stå folkpariet nära, skriver genom sin ordförande Eva-Lis Sirén en debattartikel i SvD att även dom undrar vad karln håller på med. Björklunds agerande försvagar Sverige som kunskapsnation.

Björklund kallar sig liberal men om det ingår i liberal politik att kapa unga människors framtid innan dom än har börjat sitt vuxenliv så hoppas jag att väljarnas dom blir hård.

Den 28 mars har det gått 33 år sedan katastrofen i Harrisburg. Kärnkraftshaveriet i Tjernobyl inträffade för snart 26 år sedan. Saneringsarbetet efter haveriet i Fukushima har bara börjat. Låt oss hoppas att det inte händer igen… men vem törs göra den utfästelsen?

Jag är kärnkraftsmotståndare för att kärnkraften inte är hållbar. Dels är uran en ändlig resurs och har därför ingen långsiktig framtid. Dels innebär uranbrytning stora ingrepp, nästan övergrepp, på naturen. Dels lämnar verksamheten restprodukter som ingen levande människa kan ta ansvar för. Vi lämnar en miljöskuld till kommande generationer som är helt orimlig och som gör att kärnkraft på inget sätt kan kallas hållbart.

I en krönika i DN för ett år sedan beskriver Göran Rosenberg så väl vad jag också känner. Frågan om kärnkraft är ett moraliskt val. Det blir följaktligen också en moralisk fråga vilka energislag som vi politiskt ska uppmuntra. Det handlar om trovärdigheten kring hela begreppet hållbarhet.

Kärnkraftsfrågan är alltså inte enbart en fråga om vår energiförsörjning. Mitt kärnkraftsmotstånd ska inte ställas mot industrijobb eller elpriser. Inga jämförelser med andra länders förhoppningar om en säker kärnkraft känns heller relevanta.

Mer relevant blir det att på allvar få ner energiförbrukningen, eller energislöseriet är ett bättre ordval. Att ge politiskt samhällsstöd till energioptimering och hållbar småskalig energiproduktion ger en bättre långsiktigare hållbarare avkastning än en fortsatt vettlös diskussion om kärnkraft.

Vem kan lova att inget av jordens 441 kärnkraftverk drabbas av haveri? Naturkatastrofer och den mänskliga faktorn har havererat kärnkraftverk tidigare och det finns absolut inget som tyder på att det är sista gången.

Kärnkraft är inget alternativ.

Under snart ett år har jag legat lågt med bloggandet. Bakgrunden är förstås tid. Men nu är det hög tid att återuppta bloggandet. Att blogga är ju en chans att få säga vad man tycker utan att det blir TV-snuttifierat eller VK-redigerat. Jag kan sätta mina egna rubriker och ibland filosofiskt breda ut en tanke utan att någon avkräver mig ett Ja eller Nej i en fråga som inte ger utrymme för Ja eller Nej.

Så håll ögonen öppna – nu bloggar jag igen.

/Åsa

Så här i semestertider borde det finnas det gott om plats och tid för reflektion och eftertanke. Något som inte speglar många kommentarer och synpunkter till artiklar och inlägg på webben som rör våldsdådet i Oslo. Fördelen är att många så starkt berörs av det som hänt och att de genuint verkar att bry sig. Nackdelen är alla de anklagelser och motanklagelser mellan höger- och vänstersympatisörer som haglar och blandar sig med vilda spekulationer om bakgrunden till detta vansinnesdåd.

Nu börjar moderaterna visa sitt verkliga ansikte. Allt fagert prat om att den moderata jobbpolitiken inte avser att sänka lönerna ska nu ses i ljuset av att Anders Borg bekände färg vid SKL-kongressen i veckan. Han sa att ingångslönerna borde sänkas och han anklagade kommun- och landstingspolitikerna för att varit dåliga förhandlare (dessutom upplevdes han som arrogant).

Fadern är död. Mamman oförmögen att ta hand om sina barn. Barnen lever sedan tre år på ett barnhem i Lund och de kan bara svenska. Ändå vill Migrationsverket utvisa barnen. Två ensamma barn. Fem och nio år gamla. Vill man skicka till Makedonien. Ett land som barnen för länge sedan glömt, där ingen familj finns som kan ta hand om barnen och där livet i ett barnhem med all säkerhet blir sämre än det liv de nu lever i Sverige.

Tillsammans äger vi Vattenfall. Tillsammans äger vi Sveaskog. Vi äger också Telia, Posten och många fler bolag som vi tillsammans i Sverige har byggt upp under generationer av skattebetalare. Ett antal statliga företag som ger oss avkastning och som ger oss bestående värden att förvalta tillsammans. Värden som inte enbart ska mätas i pengar eftersom det också är verktyg som kan användas av politiken för att driva utveckling och balansera marknader.

Tro det eller ej men just nu sitter jag uppe i luften och skriver blogg. Norwegian har precis startat möjligheten för resenärer att surfa gratis under flygturen. Helt rätt tänkt!

Vid morgondagens kommunstyrelse kommer vi att behandla en motion av folkpartiet med en önskan om fler hot-spots i Umeå. Den motionen är positivt behandlad i ks-au och kommer troligen att få gillande även i fullmäktige så småningom. Men utvecklingen går fortare än så.

Min uppfattning är, och den gav jag uttryck för redan i min blogg 15 december, att nätet ska kunna vara fritt att använda i centrala delar och i en viss volym. När nu till och med flyget tillhandahåller gratis uppkoppling under resan måste det stå helt klart förhotell som fortsätter att ta betalt för det trådlösa internetet att dom är helt fel ute. Framtiden är redan här.

Varje dag lär jag mig nya saker. Jag anser mig privilegierad som i rollen som politiker får möta intressanta personer och hela tiden nya utmaningar. Det haglar av intryck som behöver analyseras. Svårigheten är att avsätta tillräckligt mycket tid för att på allvar hinna reflektera över det jag läser och det jag hör.

Traditionalist – Förnyare eller höger – vänster eller anhängare hit eller dit? Oavsett vad valberedningen kommit fram till så hade kandidatens grupptillhörighet analyserats, lovordats eller förkastats. Vem duger och vem suger? Vem har gjort bort sig och kan någon någonsin förlåtas för gamla oförrätter?